fredag 27 juli 2012

HÅRDA MILJÖKRAV VÄNTAR NORVIK



   Hårda miljökrav beträffande bränsle, grå- och svartvatten med mera väntar de stora fartyg som skall anlöpa Norvikuddens nya godshamn men beräknad start 2016. Dit hör sänkning av svavelhalten i bränslet till 0,1 procent och mottagning av förorenat vatten som pumpas in i det kommunala avloppsnätet. Utöver det skall fartyg kopplas till elnätet iland och inte köra med egna motorer.
   Aktuella utredningar visar att sjöfart är ett underutnyttjat transportslag – medan järnväg och bilar i stort är fulltecknat – en jämförelse som ytterligare talar för Norvik. Sjöfarten har i det närmaste obegränsade resurser. Den kustnära sjöfarten i Sverige är dåligt utnyttjad vilket kan innebära att Norvik i framtiden blir omlastningshamn till mindre fartyg som till exempel skall in Mälaren eller upp eller ner efter kusten.
   Dessa budskap redovisades på ett välbesökt möte i gästhamnen under jubileumsveckan. Huvudtemat var hållbar tillväxt där Norviks godshamn var en av programpunkterna och presenterades som ett nav för effektiva och hållbara transporter.
   Magnus Sjöberg. Stockholms hamn och projektledare för Norviks hamn pekade på att regionen får 35 000 nya invånare varje år som måste få varor. Idag finns det fartyg som kan ta upp till 18 000 TEU:s (containrar) . Stockholms hamn räcker inte till för så stora fartyg medan inseglingen till Norvik är kort och djup och kan ta de största fartyg som kan gå in i Östersjön via Stora Bält.
Norviks hamn skall hantera 500 000 TEU:s och 300 000 ro-ro enheter när hamnen är helt färdig. I början blir det cirka 100 000 enheter som skall tas om hand.
Hamnen öppnas inte förrän industrispåret är utbyggt från nuvarande nynäsbanan ner till Norvik. Spåret finns inlagt i detaljplanen och går mot sjösidan på den stora bergrygg som gränsar till Alhagens våtmarker.
   En av Norvikhamnen huvudaktörer är det internationella byggföretaget NCC och projektet styrs av Frank Andersson som rapporterade vart de 25 miljoner ton berg som skall sprängas bort skall ta vägen. Sten som mals ner till grus är hårdvara för den internationella byggmarknaden och till stenkrossen kan stora transportband byggas för bulklastning av specialfartyg sin anlöper Norvik.. De flesta länder kring Östersjön är villiga köpare av stenkross.
     En annan originell lösning för hantering av förorenade snömassor kan också bli aktuell i Norvik. Varje år dumpas tusentals ton förorenad snö i havet och insjöar och stör miljön. Stockholms hamn har utvecklat en specialbyggd pråm som renar snön innan den släpps ut havet, Genom att utnyttja havsvattnets värmeinnehåll smälts snön till vatten som renas innan det släpps ut i havet.
   NCC:s frilagda området skall användas till att bygga upp en företagspark och vilka företag som skall etablera sig där är ett oskrivet blad än då länge. Det kan bli frågan om logistikföretag eller större varukedjor som väljer att lägga ett lager närmare marknaden. Företagsparken i Jordbro längre norrut har till exempel visat intresse för Norvik. I motsvarande hamn utanför Helsingfors Nordsjö hamn har ett stort industriområde byggt upp som integrerats med godshamnen.
  "Vi hoppas kunna börja arbetet i höst", sade Frank Andersson. En första arbetet blir att förbereda VA-dragningar vid infarten till Norviksudden.
Innan arbetet sätts igång på allvar skall alla tillstånd vara klara, betonar Stockholms hamn. Högsta Domstolens HD:s beslut innebär att hamnen får byggas. Nu gäller från hur den skall byggas och detaljerna avgör miljödomstolen i Nacka.
   Om någon vill överklaga miljödomstolens kommande beslut måste den klagande först få tillstånd att pröva frågan.

måndag 23 juli 2012

OS-spaning: STORSEGLARE NILSON I EN SEXA

Foto: Erik Engren
--------------
Besättningen på Berta – ritad av Peter Norlin – är regattans verkliga veterangäng med skipper Lars Engelbert 69 år, Svante Tengbom 70 år, Roger Nilson 63 år(stående) Stefan Pilotti 52 år och Thomas Gross 57 år. Vi som tidigare mött Roger Nilson minns honom särskilt som skipper i båten ”The Card” av seglare kallad ”Hålkortet” som kom femma totalt i 1989-90 års upplaga av Whitbread Around The World Race som senare blev Volvo Ocean Race. Innan dess kolliderade ”The Card” med en annan båt innan start i Gotland Runt och det blev sjöförklaring i rätten med mycket rabalder.

Vad är det för skillnad på att segla på öppna havet och bankappsegla 6:or som här i Nynäshamn?
”Det är mycket action på banan – det gäller inte bara att ha bra fart utan också ha rätt strategi och taktik i förhållande till andra båtar”, säger Roger Nilson.
Han har tidigare i sin seglarkarriär seglat Starbåt och är fick då känna på att segla ban-kappsegling.
Roger Nilson 63 år är läkare och tjänstgör på Stockholms läns landstings beroendecentrum.
”Jag är inte relevant längre för de här stora racen utan har återgått till mitt ursprungliga arbete som läkare och seglar med kompisar när jag tycker det är roligt.”
--------------------------
EXTRA: DAGENS SEGLINGAR INSTÄLLDA!



söndag 22 juli 2012

OS-spaning: MASTBROTT FÖR JANE ANN

6mR – Mastbrott för Jane Ann .Båten Jane Ann USA105 med skipper Basil Vasiliou som tävlar i klass Modern, råkade ut för mastbrott efter kollision med båten Titia GBR22 som tävlar i klass Classic. Olyckan skedde mellan race 2 och race 3, den andra dagen i Svenska öppna klassmästerskapet för 6 Metre. (R 5 och R 6 i resultatlistan)
Titia byggd på Isle of Wight fick en rejäl skrapning i sitt vitmålade mahognyskrov. Man är nu orolig för om bordläggningen är försvagat. Enligt uppgift från besättningen är Titia den sista överlevande båten från OS 1952. (NSS-Press)
 Vindutsikter Sandhamn-Landsort måndag 23 juli: Sydväst 9 - 12 meter per sekund byigt - mulet och regnskurar. (SMHI)
 



lördag 21 juli 2012

OS-spaning: CLASSIC LAURIN I FOKUS



Bilden överst Arvid Laurin (1901-98)  - nedre bilden nedan en klassisk L32 på nordliga latituder.
----------------------------------------------
    Sittande på en av tofterna i den välputsade vackra Tiedemannkryssaren Alona ser jag på håll en vit bekant båt glida ut ur hamnbassängen. Hon har den smäckra formen från sidan som visar att hon är en Laurin-båt och av matrikeln Classic Boat Meet 2012 i Nynäshamn läser jag Tender to X(Laurin 32) Boatname Evy III ägare Sven Matton.
  En gång för länge sedan hade jag turen att få möta Arvid Laurin på SYR:s 20 års jubileum.år 1981. Här följer en text av en av Sveriges ledande båtkonstrultörer där han utvecklar sin filosofi om sjövänliga båtar. Inte att förglömma som den förste skandinav som ensamseglade jorden runt gjorde det L 28 - Göran Cederström heter han.
   ”Tua-Tua” seglar igen läser jag på nätet (tuatuasailing.wordpress.com). Båtnamnet påminner mig om ett av mitt liv som reporters största misstag. I början av 1970-talet var jag i KSSS seglarmetropol Sandhamn i Stockholms skärgård. Då närmade sig en smutsig segelbåt med en långhårig skeppare en av klubbens bryggor och det uppstod någon slags palaver med en bryggvakt. Jag höll på med ett annat ”knäck” och brydde mig inte och missade därmed ett scoop som kunde fått följande rubrik ”Förste skandinaven ensamseglat runt jorden – bortkörd i Sandhamn”.

    Nåväl det blev ingen rubrik. Jag förstod inte att skepparen ombord i den smutsiga L 28:an ”Tua-Tua” var den 40-årige akademikern Göran Cederström som i juli 1971 lämnat Mälaren i sin 8-meters Laurinkoster och sedan seglade ensam 38 000 sjömil runt jorden. Han berättar om denna långsegling i boken ”Från hav till hav” som kom på förlaget Rabén & Sjögren år 1974. Denna mycket välskrivna bok gavs ut igen år 2001 av bokförlaget Prisma som gjorde misstaget att ha en bild på omslaget på en annan segelbåt vilket gjorde långsseglare Cederström mäkta förgrymmad.
  Att L28:an ritad av Arvid Laurin (1901-98) seglar igen känns glädjande. Laurin-båtarna är för det mesta både sjövänliga och sjövärdiga, för att citera konstruktören egen filosofi.
  År 1981 samlades Sveriges ledande båtkonstruktörer i Stockholm för att fira 20-årsjubileum i SYR (Sveriges Yachtkonstruktörers Riksförening). Arvid Laurin var med tillsammans med bland andra Knud H Reimers, Curt Borgenstam, Peter Norlin, Gustaf Plym och Harry Becker. Laurin skrev till detta möte en sammanfattning av sitt liv som båtkonstruktör – en text som fortfarande känns aktuell. Laurin budskap var att ”sjövärdiga båtar inte alltid är sjövänliga”.
   Inledningsvis talar han som att nästan varje havs, sjö eller flodområde har skapat båtar passande för där rådande förhållanden och hänvisar till båttyper som den norska ”snecken”, ”doryn”, ”bankskonaren”, ”engelska kuttern”, ”bohuskostern”, osv.
  • Det är människans förmåga att tåla rörelser i kombination med nyttiga egenskaper hos båten som till exempel lastförmåga, biliggning för fiske med mera som avgör om en båt har goda eller dåliga egenskaper…….Båtar rör sig på många olika sätt, de huvudsakliga är rullning. Stampning och slingring (ett mellanting som ej alltid behöver vara oangenämt) när båten går i vinkel mot vågrörelsen.
   En båts rullning påverkas av styvheten, djupgåendet och tröghetsmomentet. Ett lastfartyg, en fullriggare m.fl. typer har en nästan kvadratisk mittsektion, medan en segelbåt med ballast i kölen kan ha en form på denna sektion varierande från likheten med ett djupt spetsglas till ett öppet grunt glas med lång fot.
  Det är den rätta avvägningen emellan dessa grundformer som är av så stor betydelse för havsgående båtars egenskaper. En rätt avvägning mellan form och viktstabilitet. Efter ”planka på kant” perioden, som hav smala och tunga båtar, kom en annan ytterlighetstid, som resulterade i sekelskiftet ”skumslevar”. De ansågs dåliga och försvann ganska fort. Dagens kappseglare kan ha en viss likhet med dessa båtar (År detta skrevs var 1981 Reds anmärkning).
   På 1940 och 1950-talet ansågs relativt smala båtar med en ballastandel mellan 40-50 procent, beroende på storleken, vara idealet för en havsgående båt. Storleken har denna inverkan därför att styvheten är en funktion av fjärde potensen på längden för likformiga båtar. En stor båt måste därför ha mindre ballastandel relativt mindre bredd och mindre relativt djupgående för att ej få häftiga rörelser. Detta är viktigt men tyvärr ofta förbisett.
   Mjuka rullningsrörelse erhållas när krängningsmomentetsordinata långsamt ökar till ett maximum omkring 50 graders krängning för att långsamt avtaga till 0 vid 180 grader.
   Den moderna flata båten har en helt annorlunda kurva. Stabiliteten ökar mycket snabbt för att vid cirka 30 grader nå ett maximum den avtar sedan och blir ofta negativ omkring 120 grader och går till 0 vid 180 grader. Detta betyder att båten har ett stabilt jämviktläge när masten pekar nedåt.
   Jag återkommer till spantsektionens inverkan, fullriggaren har ett måttligt sidkast, (rörelse i däckshöjd) när vågen passerar och båten kränger, men detta kast är många gånger större för en båt med ett djupt kölparti och ett grunt brett skrov. Beroende på vågformen kunna accelerationerna i vinkelhastigheten och sidkasten bli så stora att de överskrider människans förmåga att klara sig. Ett stort djupgående ökar på grund av den mindre partikelhastigheten ned denna tendens
Vid brytande sjö på grund av ström, grunda vatten eller inteferens mellan olika vågsystem (t.ex vindkantring) kan levande kraften bli så stor att en roll blir följden, eventuellt uppbromsad av det uppochnedvända krängningsmomentet. En sådan båt kan ej anses vara ”okanterlig” och absolut ej ”seakind”. Kombinationen av litet deplacement och stor begynnelsestyvhet ger sålunda mycket snabba rörelser. En tung rigg mildrar rörelserna, men i andra avseenden är det till nackdel.

På fiskebåtar gjuter man i betong och järn i slagen för att få rullningsperioden så lång att det går att arbeta ombord.
”Stampning” (pitching) är en annan form av rörelse. Den uppkommer när båten mer eller mindre stävar mot sjön,
Varje båt har sin egen ”stampning” och även en egen rullningsfrekvens. När resonans med vågrörelsen inträffar kunna våldsamma rörelser uppstå. Farten kan helt stoppas uåå (”Hobbyhorsing”). Båtform och viktfördelning inverka i hög grad. Ett förskepp som ger en mjuk ansättning av rörelsen och ett akterskepp så fylligt att rörelsen dämpas är önskvärt.
Vattenlinjeplanets tyngdpunkt bör vara något akterligare än systemtyngdpunkten.
Efter det egentligen endast är vid frisk vind och öppet vatten som verklig sjögång uppstår, så tycker jag att det är ganska uppenbart att det är i krängt läge som båten bör ha den rätta fasonen. Ett v-format förskepp – särskilt om det är långt – får vid stor krängning en flat yta som ger hårda slag. På en havsgående båt är det sålunda fördelaktigt att ha måttliga och till och med ivlabd mycket måttliga överhängen. Med en utformning som ger den rätta balansen. Det blir som bekant ofta skillander i kappseglingsresultaten när seglingarna sker inomskärs eller på havsbana.
Kölpartiet kan om det är olämpligt utformat påverka båtens rörelser. Ett exempel var 1937 års lottbåt i KSSS. För att få så stor styvhet som möjligt var ballasten utformad som en uppifrån tillplattad strömlinjekropp. Båten gick bra endast i smult vatten. Jag fick långa den en gång och fann rörelser som jag ej kände igen.
Det verkade som om någonting grävde i sjön. Kölen (torpeden) tryckte och drog när strömningens infallsvinkel ändrades i sjöhävningen. Starbåten har trots sin egendomliga kölform förvånansvärt goda sjöegenskaper, säkerligen för att den i krängt läge har en god form.
Viktfördelningen är mycket betydelsefull. Att lägga ankaret förut och stuva akterluckan full med tunga saker gör man endast när det är smult.
En lätt rigg och lättats möjliga ändskepp ger mycket lugnare rörelser i sjögång.
Det finnes en typ av rullning som ej är beroende av sjögång. Minns ni Ljungströmsbåtarna när de med utslagna dubbelsegel våldsamt rullande länsande undan över fjärdarna. Denna rullning uppstår av krafter från växelvis avlösta virvlar vid akterliket (den Karmanska virvelgatan) väl kända av aero och hydrodynamiker. Vid närhet till resonans med båtens egenfrekvens erhålls vpldsamma utslag. Detsamma inträffar vid spinnakergång och platt läns. Ett sätt att stoppa rullningen är att lova så mycket att luftströmmen går i en riktning över spinnakern. Har båten ”broachingtendenser” kan följden av ovannämnda bli mycket våldsamma.
Till syvende och sist är det enligt in uppfattning den rätta avstämningen mellan de påverkande faktorerna, som är viktig En överbetoning av en egenskap för med sig nackdelar för andra. Våra minsta båtar, rodd och små fiske och jaktbåtar anser jag ha fått en utformning som gjort dem farliga i krabb sjö. Styvheten blir nämligen genom normeringen så stor att båten kopierar vågformen allt för mycket. Häftiga rörelse blir en given följd. Tänk en gång på våra gamla käraoch lagom ranka SJÖVÄNLIGA småbåtar….

OS-spaning: ALONAS SKÖNA FORMER

Foto: Göran A


En sevärd motorbåt i eskadern i regattans Classic Boats är Tiedemannkryssaren Alona byggd 1952 troligen på Rosätra båtvarv, Nuvarande ägarna heter Jan Linnros och Eva Darolf Linnros, Bromma och de har ägt och underhållit båten sedan år 2000. De hade tidigare en motorbåt Solö från Storebro bruk.
”Vi föll för hennes runda former. När vi satt i förruffen kunde vi se hela vägen till vattenspegeln akterut”
  Alona har bitvis en dramatisk historia. Hon byggdes 1952 och skadades vi en brand 1953 och sedan bytte hon ägare som rustade upp båten under tre år på Margaretelunds båtvarv. Därefter bytte hon ägare och hamnade i Västerås. Orginalmotorn en sexcylindrig Gray Marine byttes mot en Volvo BB100. Byggd i afrikansk mahogny. Mått 9,60 x 2,60 meter. Vikt 3 ton
  Vid ett tillfälle på Mälaren hamnade Alona i en tromb som tog gösstaken och slungade upp båtens jolle högt i luften. Familjen sökte skydd i ruffen.
  Nuvarande ägare bytte också motor till en Mercruiser V8 bensinmotor på 260 hk som ger den 3 ton tunga båten en toppfart på cirka 20 knop. I marschfarten 7 knop drar motor cirka 1 liter bensin per sjömil.
Alona har mycket hög finish både utom- och inombords – lite av ”Ship-Shape-Bristol-fashion” enligt den marina traditionen.
De nuvarande ägarna kryssar ofta i Stockholms skärgård gärna till Biskopsö. De har också varit ner ”Båtfyran” till Västervik. I besättningen ingår också kungspudeln Scilla.
”Hon vill ligga i förruffen när vi åker och villa helst att jag finns i närheten”, säger Eva.
Alona är med i MYS (Motor Yacht Society) som omfattar en rik flora av gamla lustyachter och träbåtar. Föreningen har totalt 300 medlemmar och 220 invalda båtar. Mer info finna på www.mys.nu och kontakt med föreningen kan fås genom info@mys.nu Adressen till föreningen är Yachtpaviljongen, Tackjärnsvägen 2, 168 68 Bromma.

fredag 20 juli 2012

OS-spaning; TAIFUN VALDE NYNÄS FÖRE COWES!


Foto. Erik Engren
Bilden ovan visar de nuvarande ägarna av Taifun schweizarna Serge Petry (skipper) vänster och Terry Plojeux. De har enn båtvarv i Geneve och har ägt och renoverat Taifun sedan 2008. Hon vann guld i 8-metersklassen vid OS 1912 i Nynäshamn.
______________________________


En av guldbåtarna från OS 1912 är Taifun i 8-metersklassen (Båten nämast kameran från 1912)  som vann sin klass vid OS-seglingarna 1912. Vinnarbåten seglade då för Norge med Toralf Glad som rorsman. Idag seglar Taifun under schweizisk flagg med hemmahamn i Genevesjön där de nuvarande ägarna Serge Patry (skipper) och Therry Plojeux har ett båtvarv,
  De hade först tänkt segla VM för klassen i seglarmetropolen Cowes i södra England men valde i stället Nynäshamns Jubileumsregatta för OS-1912.
   ”Vi valde rätt - vilken fantastisk plats, vilka fantastiska båtar och inte minst – vilken underbar kust och skärgård”, säger en närmast lyrisk skipper Serge Patry i en pratstund på havstrappans ”gräddhylla” , Nedanför ligger Taifun akterförtöjd till allmänt beskådande. Inte minst alla däcksdetaljer är ögonfröjd för oss båtnördar.
  De två ägarna köpte båten 2008 i Portugal. Hon var då ganska sliten och behövde renoveras. Knäckta spant byttes ut, däcket las om till nytt, inredningen förnyades mm – målet var att återställa båten i sitt ursprungliga skick från OS 1912.
  Taifun lastades på trailer i Geneve och kördes till Västervik där hon sjösattes och riggades innan seglingen till Nynäshamn.
  ”Sjökorten räckte inte riktigt hela vägen hit men GPS:en och en utmärkt farledsutmärkning hjälpte oss att komma fram säkert”
    Taifun är 14,5 meter lång, 2,5 meter bred och väger 7 ton. Hon är ritad av Johan Anker och byggd i Norge år 1911. Hur kan ni köpa en sådan båt?
    ”Vi är väl båda lite crazy. Förälskade är rätt ord vad allt det innebär. Det går inte att svara på hur många timmar som lagts ner på båten – men vår dröm blev sann – Taifun är en fantastisk båt som seglar väl inte minst i lätta vindar”
  Taifun har kvar sin ursprungliga gaffelrigg från 1912 med en storbom som sträcker sig över akterspegeln. I frisk vind krävs det starka armar och många gastar för att klara av segelsättning, revning och bärgning av segel.

Resultat 8-metersklassen OS-seglingarna 1912:
1. Taifun, Norge.
2. Sans Atout, Sverige.
3. Örn. Finland..
4. Norman, Ryssland.
5. Lucky Girl, Finland.
6. Bylina, Ryssland.
7. KSSS 1912, Sverige
SJÖMAN ÖHMAN

torsdag 19 juli 2012

OS-spaning: MÖT GULD-KITTYS SKEPPARE!


 John Fagerholm (Foto: Erik Engren) heter han - snickare från Ekenäs i Finland. Han är skeppare och ägare till en av Jubileumsregattans  intressantare båtar 10:an Kitty. Det var hon som säkrades Sveriges nationsseger för 100 år sedan vid OS-seglingarna i Nynäshamn med "Glas-Kalle" vid rodret har en tydlig koppling till årets 100 års jubileum av OS 1912.
  Nu ligger Kitty som ett skinande smycke vid "Gräddhyllan" i gästhamnen det vill säga den äldre delen av Havstrappan nedanför Rökeriet - till allmänhetens beskådande. På fredag den 20 juli klockan 17:00  blir det paradering i hamnen och på lördag klockan 12:00 blir det kappsegling med klassika båtar oå olympiabanan.
  "Trygghet" - säger John Fagerholm efter en stunds eftertanke vid begäran att få nämna ett ord han tänker på när det gäller "Kitty".
"Jag hoppas få segla henne livet ut", säger han.
  När John Fagerholm var i den övre halvan av 20-års ålderna fick år 1991 syn på en liten annons i Huvudstadsbladet att en 10:an var till salu som senare visade sig vara "Kitty". Hon var nedsliten med skadad stäv efter en havskappsegling och delar av aktern var avkapad.
  "Jag blev först så nervös att jag ville slopa tanken på att köpa henne. Senare ringde dåvarande ägaren och sänkte priset ganska rejält och då slog jag till - Kitty blev min."
  I åtta år arbetade snickare Fagerholm med att få båten renoverad - så långt som möjligt efter orginalet. Hela inredning och däcket - som var av teak - revs ut. Skrovet av Honduras-mahogny var ganska intakt. Allt som behövdes byttes ut med orginalet byggt 1911 som förlaga. Hur många timmar har du lagt ner på Kitty?
  "Har ingen aning."
  Hur kan du sätta igång ett så här jätteprojekt?
  "Den frågan går inte atta svara på - men jag är ganska envis"
   "Kitty" har varit i Nynäshamn flera gånger senast för två år sedan. Nu seglades hon från Ekenäs till Sandhamn i tidvis ganska frisk sydväst och tanken att segla via Visby ändrades till kurs mot Sandhamn där besättningen ägnade en dag åt att reparera en sköras fock.
  "Kitty" har i 2012 (bilden ovan!) års version mastheadrigg med dubbla försegel på rullfock och är lättskött. John Fagerholm seglar henne ensam när det behövs. Geffelriggade "Kitty" från OS 1912 (bilden nedan!)  behövde större besättning för att kunna hantera seglen.
  Vad är det första intryck av Jubileumsregattan?

  "Pampigt, inte minst den nya vågbrytaren som skapar ett lugnare utrymme i hamnen. Detta kommer sannolikt att bli ett mycket lyckar arrangemang" säger skeppare på "Kitty"

onsdag 18 juli 2012

Välkommen till NSS Pressrum!



Övre bilden visar "Guld-Kitty" som kommer till Nynäshamn under jubileumsregattan. Båten vann guld i sin klass vid OS-seglingarna 1912 och säkraade seger för Sverige i nationstävlingen.

Ohoj alla nyhetsjägare!

NSS (Nynäshamns Segelsällskap) har inrättat ett pressrum på andra våningen i klubbhuset Strandvägen 26 i Fagerviken med bla det IT-stöd som media kan behöva. En nyhet är att GPS kommer att placeras i båtarna under kappsegling så att tävlingen går att följa i en dator - om tekniken funkar.
Vi som försöker ge media service är


Erik 0708-116 910


Anders 070-652 888 7


Vi  gör bland annat dagliga intervjuer med seglare med flera som läggs ut på nätet.

Om du har några frågor - slå en pling.
Goda regatta-vindar!
http://www.jubileumsregattan.se/

Seglarvärldens "Sexor" droppar in till regattan!





  Nu börjar de droppa in en "Sexorna" från världens alla hörn. De kommer till NSS i Fagerviken lastade på specialbyggda trailers till synes "the top of the line" när det gäller kappsegling på denna nivå. En båt har kommit ända från Nya Zeeland. Båtar väntas också från Tyskland, USA, England och Schweiz. Sverige deltar naturligtvis och en känd seglarprofil som gastar ombord i "Berta" är Roger Nilsson med fem jorden-runt-race i bagaget bland annat som skipper på The Card 1989.
"Sexor" är  segelbåtar ur konstruktionsklassen 6mR .Ett 50-tal sexor visat intresse att komma till jubileumsregattan.
Vid OS 1912 var sex båtar av denna typ med i seglingarna i Nynäshamn. Totalt var 24 båtar anmälda varav 20 kom till start, 7 svenska, 5 finska, 3 ryska, 3 norska, 1 dansk och 1 finsk.
"Sexan" är ursprungen ur R-regeln som även omfattar R 12:or, R 10:or och R 8:or och är den klass som överlevt och fortfarande är populär i internationella kretsar. 200 båtar skall enligt uppgift vara mer eller mindre aktiva.
Vid OS i Berlin 1936 vann Sverige en bronspeng i klassen med båten May Be IV (bilden ovan från en finsk hemsida) - Rorsman var Sven Salén som var ett stort namn i seglarkretsar på den tiden. Mannen bakom Salén-rederierna som under en period var en av de som dominerade svensk sjöfart.
En annan känd svensk seglare och båtkonstruktör som utmärkte sig vid detta OS var Arvid Laurin som tog silver i Starbåt. Laurin är känd för sina välseglande nöjesbåtar typ Laurinkryssare. L 28 och L 32 med flera.Klassmästerskapet för 6MR startar lördagen den 21 juli klockan 11:00. Måndagen den 23 juli startat EM i denna och fortsätter tisdag den 24 juli och onsdagen den 25 juli.
 Lagom vind max 12 meter är bra för "Sexorna" - hårdare vindstyrkor kan orsaka mastbrott om det vill sig illa.


tisdag 17 juli 2012

Nynäs-Spaning: PREMIÄRTUR PÅ VÅGBRYTAREN!





Nu har jag traskat ut till nocken på gästhamnens vågbrytare för första gången. På vägen ut passerade jag ett ryskt segelfartyg - möjligen gaffelriggad skonare - förtöjd med styrbordssidan till en av flytpontonerna. Det såg stadigt och sjömässigt ut i den friska sydvästen. Dubbla spring och förändor. Tyst ombord.
  Under det kalla kriget hade vi objudna ryska ubåtar i Mysingen plus en dansk NATO-ubåt som övade livräddtning tillsammans med svenska marinen. Nu är det kalla kriget över och Nynäshamn får besök av gästande ryska segelfartyg inför jubileumsregattan som startar i helgen. Möjligen ett litet steg mot den eviga freden.
  Nynäshamn i ett nytt perspektiv kan du beskåda från pirnocken. Hamnen liksom öppnar sig som en waterfront eller skyline för betraktaren som nu bara kan notera att hamnen är stadens pärla. Men vad skall hända när hösten kommer och hamnen tenderar till att bli tom? Möjligen kan den nya vågbrytaren användas för större båtar som vill vinterligga och då kan den isfria möjligheten förstärkas med ett propelleraggrgat som håller isen borta med luft. Kan bli en inkomstkälla för kommunen. Nöjesbåtar som idag tenderar att bli 50 fot kan mycket väl stanna i vattnet över vintern och slipdras en gång per säsong för bottenmålning. Att ta upp stora båtar på land är både dyrt och stökigt.
  Åter på landbacken från vågbrytaren mötte den nya havstrappan - en pampig träkonstruktion som redan var besökt av pausande människor. Nynäshamn har fått en ny hamn.
  Hoppas nu gästande båtyar har koll på sjökort. Kollade in en stor jättebåt som lyftes med mobilkran men enligt en av gastarna var det "något strul med propellern" - inget tal om grundkänning på fel sida om kumlet. Lokala kranföretag lär göra sig en hacka innan den nya inseglingen blivit legio för båtfolket.

söndag 15 juli 2012

"Jag skötte apan på Kitty!"


En av de klassiska kappseglare som väntas till Nynäshamn under Jubileumsregattan är ”Kitty” även kallad ”Guld-Kitty”. Hon vann sin 10-meters klass vid seglingarna 1912 och säkrade därmed den nationspoängen som kom upp till 130 så att Sverige vann nationstävlingen. ”Kitty” säkrade också Sveriges första guldmedalj i OS-segling. Rorsman var ”Glas-Kalle” Carl Hellström som tidigare bärgat en silvermedalj vid OS i London 1908. (Bilden föreställer Kitty under OS 1912 med gaffelrigg)
     En båtprofil i Nynäshamn som har ett speciellt minne med ”Kitty” är Bengt Österberg 85 år som med hustrun Ingrid bor granngårds med gästhamnen där de klassiska båtarna skall anlöp
–  Jag seglade med ”Kitty” i Norrköping på 1930-talet som 10-åring. Då var båten riggad som yawl och min kompis Lennart och jag hade ansvaret att sköta apan, berättar Bengt Österberg. och visar ett svartvitt foto där han som tioåring iklädd dåtidens sjömanskostym sitter i förluckan på Kitty tillsammans med kompisen Lennart och fikar efter en segling.
   I Nynäshamn är Bengt Österberg mest känd som lärare och rektor med 25 år i bagaget som rektor i Sorunda. Båtintresset har följt honom genom livet och han lärde sig segla genom familjens kontakter med Olle Enderlein (1917-1993) – en av landets ledande konstruktör av segelbåtar. Enderlein var också var född i Norrköping och pappa till bland annat familjebåtarna Shipman28, Nord 80, Misil och inte minst OE-båtarna där 36-fotaren blev mycket populär. Flera av dessa Enderlein-båtar har seglat och seglas av ägare i Nynäshamns Segelsällskap NSS:
  Vad är då en ”apa” som smågrabbarna på 30-talet hade ansvar för? När ”Kitty” vann OS-guld 1912 var hon gaffelriggad med dubbla försegel. .
När 10-åringen Bengt seglade ”Kitty” hade hon två master – en stormast och en mesanmast akterut. Den aktersta masten har ett litet segel som ibland kallas ”apa” vilket kan få marina fundamentalister och få spelet – då ”apan” egentligen är ett gaffelsegel på en råseglares stormast.

  Senare i sin ungdom gastade han på andras segelbåtar som låg i Norrköping och skulle seglas ut till Arkösund för att kappseglas. Ägarna ville inte gärna segla ut sina båtar i den långa Bråviken utan hyrde in unga grabbar som besättning för att klara av denna transportsträcka. De fick en tågbiljett hem som tack för hjälpen.
- Det var ett roligt jobb.  Vår uppgift var att ta ut båten till gubbarna så att de kunde kappsegla. Flytvästar – nej det var det inte tal om på den tiden, berättar Bengt.
”Kitty” vann också första pris i kappseglingar utanför Arkö .”Kitty” ritades ursprungligen av Alf Mylne från Skottland på beställning av en finsk grupp ledd av Gustaf Estlander, Hon har måtten längd 16,2 meter, bredd 2,89 meter, djupgående 2,1 meter och ett deplacement på 13 ton. Båtens ägdes åren 1920 till år 1966 av fabrikör Hellman i Norrköping. Direktör Hellman sålde båten till en vedhandlare och slutligen såldes hon till en äventyrare som ville segla henne till Västindien med planerna gick i stöpet. Hon försökte 1967 segla havskappseglingen Gotland Runt med lär då ha knäckt stävstocken.
   John Fagerholm i Ekenäs Finland köpte ”Kitty” 1991 och har restaurerat för- och akterstäv och riggat henne som ”masthead” det vill säga för- och akterstag som går upp i masttoppen. Riggen har två förstag båda försedda med rullfockar – den förliga genua och på det inre staget fock. Skrovet är tillverkat i Honduras-mahogny. Han har besökt Nynäshamn med ”Kitty” flera gånger.
   Bengt Österberg ser fram mot att få kolla in ”Kitty” som han gastade ombord i som 10-åring i sjömanskostym med ansvar för ”apan” på mesanmasten.
   Flytväst på – blev senare ett motto som han under sin tid som rektor i Sorunda tog på stort allvar. Vid varje sommaravslutning i Sorunda kyrka sjöng han på melodin Idas sommarvisa:


– Du får inte glömma Din flytväst bort,
  När du ger dig ut på sjön.
  För annars kan livet bli jättekort
  Och ej hjälper gråt eller bön.
  Och västen skall knytas runt magen,
  Så den sitter stadigt och bra.
  För det är ju solklart dagen,
  Att flytväst det måste man ha…
Ibland träffar Bengt Österberg någon före detta elev i Nynäshamn som ofta frågar:
”Du har väl inte glömt bort flytvästen?”
--------------------------------------
Bild på gaffelriggad yawl med mesanmasten akterut med ett litet gaffelsegel som ibland kunde vara trekantigt och av båtseglare kallad "apa".





fredag 13 juli 2012

En flytande vågbrytare i Nynäshamn!


Bilder: Fast pir Anholt byggd på botten. Bilden nedan flytponton som används som flytande vågbrytare i Nynäshamns gästhamn.
EXTRA: Idag måndagen den 16 juli 2012 traskade jag ända ut till vågbrytarens nock och passerade på vägen ett ryskt tvåmastat segelfartyg - möjligen skonare - som förtöjt långsides med styrbords till en av pontonerna. Hon var från St Petersburg.
  I det kalla krigets sista decennium på 80-talet hade vi ryska ubåtar i Mysingen utanför Nynäshamn liksom en dansk NATO-ubåt som övade livräddning tillsammans med marinen. Nu har Sovjetuinionen kollapsat och segelfartyg kommer på besök. Ibland förändras livet - möjligen ett litet steg mot den eviga freden.
-----------------------------------------------

 Vågbrytare, pir eller hamnarm? Det har uppstått en knappologisk debatt vad egentligen Nynäshamns nya vågbrytare skall kallas. I sak består den av ett antal flytande pontoner som är förbundna med grova kättingar som förankrats till kraftiga bottensänken. De marina urkunderna talar om en "vågbrytare" som en fast eller flytande anordning som skall skydda mot sjögång. Nordens största vågbrytare i Nynäshamns - som i dagarna skall invigas i samband med Jubileumsregattan för OS 1912 -  uppfyller det senare kriteriet - en flytande anordning som skall skydda mot sjögång.
  En fast vågbrytare kan bestå av stenkistor och  cementklumpar som dumpas i sjön för att skapa ett skydd mot sjögång. Den varianten var vanlig i forna tider. De båda varianterna "flytande vågbrytare" eller "fast vågbrytare" kallas också för "pir" som också kallas "hamnarm"
  Jag fördrar att kalla Nynäshamns nya skapelse för "flytande vågbrytare" och väntar med spänning för vad byråkrater och andra som känner sig manade skall tycka till i frågan. De har ibland en förmåga att stöka till det i onödan.
  Om den flytande vågbrytare kallas "pir" kan det lätt uppfattas som det är en bottenfast konstruktion vilket alltså inte är fallet- Möjligen kan "hamnarm" vara ett namn på Nynäshamns nya flytande vågbrytare?



torsdag 12 juli 2012

Ta tåget till regattan! Ställ bilen hemma!

Översta bilden: Guldbåten Kitty som säkrade guldet åt Sverige vid OS-seglingarna 1912 - här i modern version med mastheadrigg. Hon väntas till årets jubileumsregatta-
____________________________________________
Ta pendeltåget till Nynäshamn och kolla in jubileumsregattan. Då hamnar du nära båtarna och den nya pampiga havstrappan och vågbrytaren. Att ta bilen till seglingarna kan bli ett vågspel då parkeringar i gästhamnen vid Freja stängs av den 15 juli och NSS avlyser sin parkering i Fagerviken för medlemmarna den 18 juli.
Detta är ett välment råd till alla utombys vänner och bekanta som funderar på att kolla in jubileumsregattan med start den 20 juli. Tåget till Stockholm var redan vid OS 1912 ett argument för att Nynäshamn skulle få kappseglingarna. Men var dåtidens seglingspublik ganska bortskämda med det ena och andra. Att ta med sig smörgåspaket och dricka var inte att tänka på. Snabbmatskedjorna var inte ens påtänkta. Det framgår av dåtidens media.
Så här lät en skeptisk rapport från 1912:
”Det nya samhället Nynäs inclusive Nynäshamn hade nog tagit sig vatten över hufvudet i suitt försök att härbärgera den väldiga människoström som kommit till den stora segelveckan. …..ett stort antal fingo ordna det på det sätt att de togo Stockholm till sitt huvfudkvarter och det går ju också för sig. Fastän tågen till och från Nynäs icke utmärka sig för någon utomordentlig precision…..men när den första segeldagens morgon rann upp med strålannde sol och lagom frisk liten nordöstlig segelbris , voro alla bekymmer glömda.,,,,”
Tag tåget och lämna bilen hemma! Ett tips inför jubileumsregattan 20 juli till den 5 augusti.
Även om dagens pendeltågstrafik inte alltid har ”utomordentlig precision” och drabbas av störningar så är den klart bättre en 1912 med bekvämare vagnar och numera är det ingen omstigning i ”VH”

onsdag 11 juli 2012

Två sjögrabbar i en båt


Senaste tillskottet i familjens vildvuxna båtflotta på Ön är en Örnjolle från 1970-talet. För att citera konstruktören Sigurd Isacsons båthandbok från 1970 så är denna jolle i glasfiber ”den verkliga allt-möjligt-båten” för hela familjen. För mindre än 2 000 kronor kan man, i en enda båt, får en snabb segeljolle med fällbart roder och centerbord och 6 kvadratmeters effektiv kappseglingsrigg.
Masten finns delbar för den som har transport och lagerproblem. Båten är dessutom en lättrodd stabil och rymlig roddjolle för till exempel fiske, en perfekt släpjolle; 50 kilogram släpmotstånd vid 7 knop. Båten är osänkbar med extra flytkraft för 100 kg. En idealisk biltaksbåt; 50 kilogram. 3.0 x 1.40 meter, lovar konstruktören.
   Det hör också till att Örnjollen har ett speciellt unikt värde för familjen. Segeljollen är förmodligen den enda i sitt slag som kryssat i Eriksdalsbadets bassäng på Södermalm i Stockholm. Det var en mörk och kall vinterdag på 1970-talet på Den Stora Morgontidningen då redaktören frågade vad seglare gör på vintern. Seglar så klart, blev svaret men hur och var?
  Resultaten av denna undring blev att tidningen – som då hade stora resurser – hyrde en vindmaskin från Svensk Filmindustri och lånade Eriksdalsbadets bassäng. Sigurd Isacson ställde upp med jollar som fraktades på biltak till bassängen, lossade, sjösattes och riggades.
I änden på bassängen placerade vindmaskinen en jättelik tingest med stor propeller som sades ha varit med vid inspelningen av August Strindbergs roman ”Hemsöborna” i scenen där madame Flods kista försvinner genom isen ner i djupet.
Vi stod beredda i badbyxor på bassängkanten och vindmaskinen startade med ett hiskeligt vrål och en stadig luftström piskade bassängens vågor. Så bar det av ut på den klorerade böljan.
Det gick att göra några slag upp mot den dånande maskinen och sedan släppa på skotet, falla av och länsa ner till andra änden och börja kryssa igen. Örnjollen har ett ganska stort segel på gränsen till överriggad och ”töjet” fylldes rejält och satte bra ”boatspeed”.
  Nu används Örnjollen mest som roddbåt och masten står på land med en vimpel i toppen. Att ro är alltid en början för en sjögrabb - en speciell känsla att färdas baklänges mot framtiden.