skip to main |
skip to sidebar
Kom en flaskpost om en fråga om bästa båtlåten? Kan naturligtvis diskuteras men jag gillar skarpt "Z:as! dvs Monica Zetterlunds låt från filmen "Att angöra en brygga" av Hasse Alfredsson och Tage Danielsson när det begav sig.
Så här lyder texten:
- Åh - ni fantastiska män,
- som vet hur man angör en brygga,
- ni som med solbarkad hand
- håller skotet i spänn,
- ni starka, ni tysta, ni trygga
- som vet - hur man splitsar ett tåg,
- som finner er kurs genom natten,
- ni, som för båten i hamn
- över svallande våg,
- ni män som vet allt om vatten.
- Ack den som kunde brassa en märs,
- göra ett slag, snöra ett stag.
- Ack den som kunde akter om tvär
- slöra en sommardag
- Åh - ni fantastiska män
- som haven bebo och bebygga,
- finns någon skönare konst
- här i livet än den,
- att angöra rätt en brygga....
Hasses och Tages ordlekar kring det som vi fåtöljseglare kallar "det lyckliga" båtspråket. I en intervju för några år sedan tog Hasse upp ordet "angöra" som möjligen felaktigt - "anlöpa" ska det ju heta.
So what - angöra passar in i låten inom ramen för den konstnärliga friheten - eller hur?
Självklart kan "fantastiska män" idag bytas ut mot "fantastiska kvinnor" - inte självklart på 1970-talet.
-Om Erik inte syns – finns han då?
Vi leker kurragömma en vacker sommardag ute på Ön. Erik 6 år gömmer sig under bordet på verandan som täcks av en färgglad duk som är lite för stor och hänger ner på sidorna. Han är tyst som en mus. Storasystrarna Johanna 11 år och Emma 9 år letar efter sin lillebror. De vet att han sitter under bordet men låtsas leta för att han ska känna spänningen i att inte vara upptäckt.
När hans systrar går runt hörnet på verandan och försvinner bort passar Erik på att lämna gömstället under bordet, springer ner för trappan mot snickarboden och gömmer sig under verandan. Genom springorna ser han sina systrar komma tillbaka. De lyfter på duken och ser att det är tomt. Lillebror är borta.
-Var är Erik? säger de.
Ön ligger i Stockholms södra skärgård i kanten av Mysingen. När vi står på vårt berg och häver oss på tå kan vi skymta Älvsnabbens monument bakom trädtopparna. När vi åker över till Ön från Nynäshamn så passerar vi om styrbord ön Mälsten. Längre bort skymtar Nåttarö. Om babord ligger det stora Muskölandet. Jag håller kursen strax ovanför Östra Röko och med vattentornet ungefär i aktern så går vi klara grynnorna och vidare mot den skyddande viken där vi har en båtplats.
Denna höstdag är klar och kylig. Vinden är svag och sikten god. Jag påminns om att just precis här för 30 år sedan utspelades ett av efterkrigstiden mest dramatiska händelser – den så kallade ”Horsfjärdenincidenten”.
Under två dramatiska oktoberveckor 1982 jagade den svenska marinen sex främmande ubåtar i Stockholms skärgård flertalet i Horsfjärden nära Muskö örlogsbas. Ett år tidigare i oktober 1981 grundstötte den sovjetiska Whiskey-ubåten U 137 i Karlskrona skärgård.
Vid Mälsten utanför Nynäshamn sprängdes bottenminor och det rådde krigsstämning. Vi såg detonationer och vattenuppkast från sjunkbomber och lyssnade på marinens skarpa kommunikation i våra civila radioapparater. Jag såg en skarpt gulfärgad fläck och militära källor berättade om mystiska knackningar från en skadad ubåt som låg på djupt vatten...
I sommar har vi flera gånger rest över Mysingen med skärgårdsbåten Utö Express tillsammans med glada skärgårdsturister. Få har reflekterat över att de reser på ett vatten som för 30 år sedan hösten 1982 var skådeplatsen för en av det kalla krigets allvarligaste ubåtsincidenter. För oss som var med var det ett kyligt dopp i det kalla krigets vatten. Så här började det:
Ett år efter U137s grundstötning i Blekinge skärgård blev jag den 26 september 1982 utsänd av DN att besöka den amerikanska robotfregatten ”USS Belknap” som tillsammans med fregatten ”Elmer Montgomery” och ett depåfartyg ”Monongahela” var på ett tredagars flottbesök i Stockholm. Örlogsfartygen, låg förtöjda vid kaj i Stadsgården och hade deltagit i två Nato-övningar ”Northern Wedding” och ”Boald Guard” – i Östersjön.
”No comments!” (inga kommentarer) svarade fartygschefen på frågan om det fanns några kärnvapen ombord.
Av en marin källa fick jag veta att de amerikanska örlogsfartygen hade haft eskort av en västtysk Nato-ubåt till den svenska territorialgränsen på 12 sjömil. Uppgiften gick inte att få bekräftad. Besöket på ”USS Belknap” resulterade i en pliktskyldig text på nyhetsplats.
Detta amerikanska flottbesöket var i realtid en händelse som på sätt och vis inledde den stora ubåtsjakten i Horsfjärden som pågick under oktober och november 1982. Då genomförde marinen under ögonen på ett stort mediauppbåd
de kraftigaste vapeninsatserna sedan andra världskriget. Ett 50-tal sjunkbomber och fem minor sprängdes utan att någon ubåt tvingades upp för identifiering.
Under ett av de mest dramatiska dygnen avlöstes den borgerliga regeringen under ledning av Thorbjörn Fälldin av statsminister Olof Palme sedan socialdemokraterna vunnit en övertygande valseger och bildat regering.
Skärgårdsområdet som omfattar Horsfjärden (stavades tidigare med ”å”, det vill säga ”Hårsfjärden”) ligger strax söder om Dalarö.
Fjärden ligger skyddad av fastlandet i norr och i väster. I öster ligger öarna Vitsgarn och Märsgarn där den jagarolyckan inträffade under andra världskriget då 33 sjömän omkom.
I södra delen av fjärden tornar de väldiga bergen på ön Muskö där marinen sedan 60-talet haft atomsäkra dockor inne i berget för att skydda kustflottans båtar i krig och sköta underhåll i fred.
Södra inloppet till Horsfjärden går via smala inlopp från den större fjärden Mysingen in genom Skramsösund. Under hela det kalla kriget varar området avlyst med tillträdesförbud.
Horsfjärden har bara ett inlopp för större fartyg typ jagare, kryssare, och ubåtar och det är genom norra infarten mellan Märsgarn, Vitsgarn och Oxnö där djupet i farleden är cirka 40 meter. Vattendjupet är tillräckligt för att en större ubåt osynlig kan smyga in i fjärden i undervattensläge.
Ubåtsjakten i Horsfjärden inleddes med att två värnpliktiga på väg i en motorbåt från Märsgarn till Vitså såg en vågrörelse i formen av ett V och två stycken rör som stack upp ur vattnet i spetsen på vågrörelsen. De beskrev ingående rörens utseende och inbördes avstånd. Rören som antogs vara periskop och antenner från en ubåt höll en kurs mot Berganäs i en fart av cirka 5 knop och efter en gir med kurs mot Kärringholmen försvann rören under vattenytan. Vågrörelsen upphörde.
Marinens operativa ledning bestämde sig för att den 1 oktober 1982 klockan 13:00 så fanns det en främmande ubåt i Horsfjärden.
En händelse som kopplades samman med denna observation var att jagaren ”Halland” under befäl av kommendörkapten Hans von Hofsten hade dagen innan tidigt på morgonen den 30 september siktat ett okänt föremål på radarn vid Skramsösund – ett av de södra inloppen till Horsfjärden. Radarekot var litet och skarpt. Utkiken trodde han sett en stock. Sikten var begränsad i regndis och efter en kortare spaning avskrevs det okända radarekot och jagaren ”Halland” anlöpte kajen i hemmahamnen....
Fortsättning följer......
Vad hände egentligen i Horsfjärden i början av oktober 1982 för snart 30 år sedan. Marinen jagade misstänkt främmande ubåtar och fällde ett 50-tal sjunkbomber och sprängde minst fyra bottenminor - en av de största vapeninsatserna sedan andra världskriget.
Släppte den främmande ubåten ut genom spärren vid Mälsten? Var det sovjetiska ubåtar eller en NATO-ubåt vissa skeptiker hävdar.
- Hur många av oss i media blev "nyttiga idioter" för olika konspirationsteorier?
- Vad gjorde "Stor-Klas" och "Lill-Klas"?
- Fortsättning följer.......
Antalet båtfyllerister har minskat från 189 år 2011 till 130 båtfyllon denna säsong. rapporterar kustbevakningen. Glädjande. Orsaken är den nya båtfyllerilagen som är identisk med den som bilförare ställs inför och inte minst - sjöpolis och kustbevakningen slipper göra subjektiva bedömningar.
Den kraftiga minskningen av lagförda båtfyllerister kan hänföras till den nya sjölagen och alkoholutandningslagen som innebär att det nu finns en nedre promillegräns på 0,2 promille för den som framför båtar som är 10 meter eller längre. Den nya sjöfyllerilagen gäller även båtar som kan framföras i 15 knop eller mer.
För båtförare av övriga båtar som inte ryms inom dessa kategorier gäller samma bedömning som tidigare. Båtföraren ska inte ha druckit mer alkohol än att hon eller han kan framföra båten på ett säkert sätt.
I den gamla bedömningen av misstänkt sjöfylla hade polis och kustbevakning uppenbara problem med att avgöra om den misstänkte framfört båten ”på ett säkert sätt”.
En båtförare som till exempel ertappats i en snabb båt med alkohol i kroppen endast iklädd en tunn undertröja hade sannolikt gått fri enligt den gamla tillämpningen. I ett aktuellt fall hade denne båtförare över 2 promille i kroppen och åkte fast enligt den nya lagen.
Den nya promillegränsen innebär en strängare markering av samhället. Sjöfyllefrågan med promillegränser har stötts och blötts genom åren. 1974 års fritidsbåtutredning var till exempel emot en promillegräns med brasklappen att det inte var ett slutgiltigt ställningstagande. I stället efterlystes bättre information kopplad till den föreslagna båtregistreringen. Det statliga båtregistret kom men avskaffades.
Vi har under de nästan 40 år som gått sedan utredningen kom genomlidigt ett antal nykterhetskampanjer ofta organiserat av den statliga sjörsäkerhetsrådet med budskapet ”Spola kröken till sjöss!” I slutänden av denna propaganda har det nästan alltid stigit fram en äldre gubbe som hittats död med öppen gylf och med alkohol i kroppen efter att ha trillat överbord från sin öppna snurrebåt då han skulle kasta vatten. Gubben har blivit en stereotyp som alla skrattat åt.
Det är uppenbart att den nya sjöfyllerilagen gett polis och kustbevakning nya verktyg för att motverka att berusade människor gör sjölivet osäkert genom riskfylld framfart inte minst i trånga farleder. Statistiken pekar också mot att många människor som varit berusade på sjön tidigare inte kunnat ertappas med den gamla lagstiftningen.
”Det är dags för båtfolket att skaffa sig en fyllechaffis om det skall partajas”, säger en luttrad polis jag talat med. Motorburen ungdom iland utser alltid en nykter kompis som skall klara polisen fyllekontroller och det kan vara en förebild att ta efter för båtburen ungdom.
Personligen har jag inget emot en nya sjöfyllerilagen. Med kajakpaddlare i familj och vänkrets känner jag alltid oro för snabba båtar och vattenskotrar som framförs av berusade skeppare som inte har skärpt utkik.
Med en starköl i kroppen åtar jag mig att köra 8 knop från närmaste skärgårdskrog till hemmahamnen utan att glömma flytvästen förhoppningsvis.
Sprit i alla dess former har i traditionen ofta av båtfolket beskrivits med ett romantiskt skimmer. Båtsupen har bekräftat olika tillfällen som sjösättning, rundning av första pricken, ”landsättare” och annat trams. Mycket av detta var oförargligt med långsamma båtar och stora yachter i trä med en hord av vingliga gastar. Den ena fylleskrönan överträffar den andra när ämnet kommer på tal i kajutan.
Att få ta en stänkare i sittbrunnen och njuta av en solnedgång tillhör samtidigt båtlivets höjdpunkter.
Mitt eget båtlivs relation till båtfylla fick en rejäl tankeställare en mörk höstkväll på 70-talet hos goda vänner i mellanskärgården. Plötsligt small det till i berget nedanför huset. Vi sprang ner och hittade en till hälften vattenfylld snurrebåt med två beskänkta herrar ombord.
Efter en stund palavrande ringde jag larmcentralen och frågade: Vad skall vi göra med dessa fyllskallar? Låt dem åka! löd svaret.
Så blev det också. De lyckades få igång snurran och satte kurs in i mörkret och såg synbart nöjda ut. Om de gick till Davy Jones (omkom) eller inte förtäljer inte historien.
Ett stort grattis till Fredrik Lööf och Max Salminen för OS-guldet i starbåt i London. Senaste OS-guldet för svenska seglare var OS i Toronto år 1976.
Fredrik Lööf har varit en storseglare de senaste 20 åren. VM-guld i Finnjolle 1997, och i Starbåt 2001 med gasten Christian Finnsgård.
Det flöt iland en vacker teckning av ett träd ritat av signaturen "R" - vad tycks?
Långseglaren Milo Dahlmann har nu lagt sista handen vid manuskriptet till boken som väntas bli släppt till en väntande läsekrets den 31 oktober. Boken utgiven av bokförlaget Norstedts handlar om henns tvååriga segling med stålslupen Artemisia II till pingvinernas land - Antarktis. Milo avseglade från Stockholm 2009 och anlöpte hemmahamnen hösten 2011. Många bilder utlovas.
Den nya boken väntas se svar på många frågor typ miljöhoten på vägen, allvarliga sjukfomsfall ombord, väderkontakt via långsseglarnas kortvågsnät strategiska bedömningar vid passager av riskabla farvatten typ Drakes sund, hur det är att ensamsegla cirka 70 dygn i Stilla Havet och Atlanten och inte minst - mötet med pingvinerna.
Milo anlöpte Öns gästbrygga för ett par dagar sedan på en semestersegling till Gotland. Ombord var sambon Torbjörn och katten Modesty som uppges vara lagom förtjust i att segla.
Väderrapporten för Gotska Sjön lovade "kulting" som är skepparens ord för "kuling" och regn. Väl framme i målet Fårösund kom en rapport om att "Artemisia II" passerade åska och skyfall i området där den senare rapporterade ha regnat 39 mm.
"Är det inte farligt att segla i åska?", frågade fåtöljseglaren
"Du - vi seglar i en stålbåt", svarade Milo kort.
Vi gick till uppslagsboken och kollade upp Faradays bur som berättar att "den fungerar som ett elektriskt ledande hölje som skyddar det inneslutna föremål från elektriska fält till exempel en bilkaross."
Så fungerar även en stålbåt som Artemisa II.
Foto: Överst Göran Karlsson (till höger) på Jubileumsregattan. Nedre bilden Flytprov med segelbåten J17 - när det begav sig.
--------------------
En av båtlivets legendariska båtprovare var på besök i Nynäshamn under Jubileumsregattan. Sjökapten Göran Karlsson med smeknamnet "byråkapten" var på plats för att kolla på de fina träbåtarna vid Havstrappan. Göran och Lill (hustru) tillbringade 10 år i en Iversen-ritad träbåt Akaja och hann vara i Söderhavet ganska länge och slutligen seglade jorden runt.
I 10 år under 1970- och 1980-talet var Göran Karlsson chef för sjöfartsverkets båtprovning och hans båttester har blivit legendariska. Flytsäkra småbåtar är en av de viktigaste säkerhetskraven han drev och lyckades med. "Blå skylten" blev hans signatur som ett bevis på sjösäker båt.
För oss båtmurvlar som har svårt ibland att skilja på styrbord och babord var Göran Karlsson ett föredöme. När han lämnade sjöfartsverket i mitten av 80-talet blev det inte lika roligt att granska fritidsbåtars kvalitet och säkerhet.
Flaggan i topp för Göran och Lill!!
70 000 besökare kollade in jubileumsregattan i Nynäshamn - otroligt! Vi som var på plats kan bara konstatera att den nya flytande vågbrytaren gjorde denna succé möjlig - annars hade det inte funkat.
Synd att inte båtplatserna vid nya Havstrappan mellan sjömacken och vågbrytaren hade bojar för akterförtöjning. Trassel med ankarlinor och höga röster kunde vi notera.
Roligaste nyheten för oss fåtöljseglare var att kunna följa racen via tracking i datorn från de gps som låg i varje båt. Klart publikvänlig teknik.
Nu handlar det om Nynäshamn kan stå upp i framtiden för de förväntningar Jubileumsregattan skapat - en spännande utmaning!
