onsdag 10 juni 2015

NATO-spaning: HAR VI RÅD ATT STÅ UTANFÖR?










Bildtexter: Överst amerikansk B 52 bombplan eskorterat av fyra svenska JAS-Gripen i den pågående NATO-ledda övningen Baltops på den svenska sydkusten. Flera icke NATO-anslutna länder deltog däribland Finland och Sverige (Foto: Försvarsmakten.)
  Mitten visar NATO-trupp som övar landstigning på den baltiska kusten vid ett tidigare tillfälle. USA överväger att placera stridsfordon i Baltikum för att förstärka försvaret mot bakgrund av den ryska aggressionen i Ukraina.

    Den svenska attityden gentemot försvarsalliansen NATO är för närvarande ett blankt NEJ till att utreda frågan. Samtidigt har det varit en NATO-ledd amfibieövning där Sverige deltar tillsammans med flera NATO-länder. Övningen heter Baltops och i den ingår 4 500 soldater, ett 50-tal fartyg, en ubåt, stridsflygplan från 17 nationer. Svenska försvarsmakten deltar med cirka 300 militärer i olika befattningar.
  Nya lagändringar ska ge krishjälp från NATO, skriver DN den 15 juli 2015 och hänvisar till Försvarsdepartementet som i en utredning föreslår lagändringar. Från den 1 juli 2016 vill regeringen att det genom ett värdlandsavtal skall bli lättare för NATO att använda svenskt territorium vid en kris eller ett krig.
  Av de länder som under försommaren  deltagit  i övningen Baltolps fanns Finland, Polen, Storbrittanien och USA. I den taktiska övningen som genomfördes nära Ravlunda skjutfält på Österlen övades landstigning och minfällning från bombflyg. I aktuella tänkta krigsscenarier vid Östersjöns flacka stränder ingår snabba landstigningsoperationer med trupp och minering av kuststräckor för att hindra fientlig trupp att landstiga. 
  Svensk försvarsmakt skall också träna på att genomföra havsövervakning som är nödvändigt mot bakgrund av en ökad marin aktivitet i Östersjön nära den svenska territorialgränsen på 12 sjömil. 
  Den NATO-ledda övningen reser en del frågor om eventuell svensk anslutning till försvarsalliansen.
  Sverige gick år 1994 med i NATOs Partnerskap för fred (PFF) utan att ha något direkt inflytande i alliansen. Sverige har dock deltagit i NATO-ledda fredsoperationer i Bosnien, Kosovo, Libyen och Afghanistan.
  Sedan 1995 finns ett avtal som reglerar när fredsförband inom PFF övar i Sverige. Samtliga krigförband måste övas närmaste åren också i samarbete med NATO-förband. I september skall svenska JAS-Gripen och en svensk styrka delta i manövern Trident Juncture i Spaningen med uppåt 25 000 deltagare. I Norge är en liknande storövning planerad till 2018.
  Här några frågor som den svenska allmänheten ställer sig mot bakgrund av den allt intensivare debatten om svensk anslutning till försvarsalliansen NATO.

Kan Sverige fortsätta att vara alliansfria för att vara neutrala i krig?

Det kräver i så fall ett starkt försvar som är så pass trovärdigt att det kan verka avskräckande på en fiende. Nuvarande ÖB:s uttalande att "vi kan stå ut högst  en vecka" satte ett stort frågetecken kring den frågan. Idag har vi ingen värnplikt. Det fasta kustförsvaret är avrustat. Marinen har inga helikoptrar att sätta in mot misstänkta ubåtar. ÖB:s "klubba" flygvapnet har sina JAS.Gripen med högst stridsvärde. Det bästa vi har. 
  Vi saknar i första hand tillräckligt många samövade trupprt på bataljons och brigadnivå som kan samverka med högt stridsvärde. För att nå detta mål krävs motiverade soldater som ett resultat av en bra utbildning. Försvarsmakten har i linje med sitt nya ledarskap många bra utbildare.Hur skall detta mål nås?
  Gotland eller "hangarfartyget" skall nu befästas igen med ett stridsvagnskompani av vagnar typ tyska Leopard. Det är närmast en gåta ur ansvariga politiker har nedrustat denna strategiskt viktiga ö som vid en väpnad konflikt i Baltikum blir ett attraktivt krigsmål .

Försvaret kostar idag dryga 40 miljarder kronor per år. Räcker inte dessa pengar? Var går gränsen för vad neutraliteten får kosta?

  Bra fråga. Undrar just vart pengarna tar vägen. Elaka tungor talar om att vi tycks ha många amiraler men få kanonbåtar. Senaste ubåtskränkningen i höstas pekade på detta. Inga vapeninsatser men regering och försvarsmakt var eniga om att det var en kränkning. "För djävligt" sa ÖB.  
   Nu lovar nuvarande regeringen med stöd av allianspartierna mer pengar till försvaret. Folkpartiet, som länge varit för ett svenskt NATO-medlemskap vill ha ännu mer. 
 Mot medlemskap är som väntat Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I nuläget säger statsminister Stefan Löfven blankt nej till att utreda frågan. Allmänna opinionen tycks bli mer NATO-vänlig. Ungefär 50 för och 50 emot, enligt olika undersökningar.


Vilket hotbild motiverar en svensk upprustning och ett eventuellt NATO-medlemskap?

Rysslands annektering av delar av Ukraina har skapat ett nytt allvarligt säkerhetsläge i Europa. Vissa bedömare tror på en rysk invasion i augusti för att ockupera hela landet. Stora pågående truppsammandragningar vi gränsen talar för det. Mot en invasion talar de allvarliga politiska konsekvenser för Ryssland som en sådan invasion skulle innebära.
  Utöver kriget i Ukraina så har Ryssland stor militär aktivitet i Östersjön till sjöss och i luften. Ubåtsoperationer riktade mot Sverige måste också vägas in i hotbilden.
  Rysslands agerande i nuläget visar att landet inte följer de regler som finns i FN-stadgan från 1945. Med Putin vid rodret tycks vad som helst kunna hända.
  Ryssland genomför i nuläget flera komplexa militära övningar i närområden som av olika bedömare uppfattats som "provokativa" 
och utmanande. Enligt olika källor har ryska förband övat för att inta Nordnorge, Åland, Gotland och Bornholm. Peter Hultqvist (s) försvarsminister vill inte kommentera detta men utvecklingen pekar mot att Sverige måste stärka sin militära förmåga tillsammans med Finland och övriga Norden.
  Något krigshot mot Sverige finns inte nu. Oroade över utvecklingen är också de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen som är medlemmar i NATO. 

Vad skulle ett svensk NATO-medlemskap ha för fördelar?

Vi skulle få hjälp vid ett angrepp. Enligt artikel 5 står 28 länder beredda att hjälpa oss. En samlad militär kapacitet skulle då sättas in för att försvara landet.

  Svenska försvarsmakten samövar idag med finska dito och med NATO-styrkor inom ramen för de samarbetsavtal som finns. 

Blir Sverige som medlem i NATO automatiskt en kärnvapenmakt?


Nej, men vi hamnar under "paraplyet" vilket vi i praktiken redan är. Förvisso har vissa länder kärnvapen USA, Frankrike, England till exempel. De är i första hand avskräckande ytterst med den amerikanska strategin. Om ändå det fasansfulla skulle inträffa så kommer svenskt neutralitet  att naggas i kanten av att kärnvapenbärande missiler passerar över svenskt territorium. Så har det varit under hela det kalla kriget men få talat om det.
   Kärnvapenländernas avskräckningsstrategi har fungerat nästan 60 år. Det är bara att hoppas att det fortsätter så.

Har ändå inte neutraliteten tjänat oss väl? Sverige har ju varit utanför krig i över 200 år.

  Förvisso har det varit så. Men inte utan moraliska svåra beslut. En miljon tyska soldater passerade Sverige under andra världskriget. På väg mot ostfronten. Svenska malmgruvor försåg Hitlers vapenfabriker med stål under hela kriget. Ledtrafriken efter svenska kusten då svenska örlogsfartyg skyddade fartygstransporter som skulle vidare mot ostfronten.
  Mot slutet av kriget räddade Sverige många flyktingar inte minst judar som kom undan förintelsen. 
  I krig är alla parter förlorare, Även neutraliteten.

onsdag 3 juni 2015

Fredsspaning: MIN MODIGE FARSA - MINÖREN!








 Lite trassel med minor - vardagsmat för desarmerare, Så skrev Stockholms  Tidningen i en intervju med min far Ivar Öhman någon gång på 1950- talet. Signaturen "ÖST" var den utsände reportern. Farsan håller en sjunkbombsmekanism i famnen som ett litet barn. Den tyska avfyrningsmekanismen hade till hört en sjunkbomb att sättas som ett dödligt vapen in mot fientliga ubåtar.
  Förvaltare Ivar Öhman medaljerades två gånger för sitt arbete som desarmerare av i första hand flytminor. Han tjänstgjorde 45 år i flottan och nu var det dags för pension därav intervjun. Han fick uppleva att vara svensk militär i allvarstider under två världskrig. Under mellankrigstiden låg han på minsvepare bland annat "Sprängaren". 1937 fick han sin första medalj Svärdstecknet för arbetet på västkusten där minorna hotade handelssjöfarten. 
  Han var redan då erfaren minör. 20 år tidigare under första världskriget höll det på att gå riktigt snett. Ivar som då bara var  22 år  blev osäker på den ryska minans tändkolv och kastade den ut i havet där den exploderade.
   År 1894 den 3 juni föddes Ivar i Trosa. Han kom till Karlskrona som 15-åring år 1909. Han mönstrade som ung skeppsgosse på flottans utbildningsfartyg  fullriggarna "Jarramas" och "Najaden" när han blev förmärskorpral efter en tid. Det var en brutal skola med stryk av äldre kamrater så kallad "kamratfostran"som det hette. Fullriggarna var rekryteringsbas för flottans underofficerskår. Han blev minmatros och kom in på flottans underofficersskola. Där läste han sedan flera specialkurser.
  Första världskriget blev elddopet som minexpert. Han var med och svepte minfälten i Skagerack. Ett av flottans minfartyg "Gunhild" minsprängdes under hemtagning av ett röjsvep. 17 svenska sjömän omkom. Det talades det tyst om.
  Hur oskadliggörs en sjömina?
"Försiktighet. Först gäller det att söka och hitta tändröret. Har man väl funnit det så är det svåraste över.Minan plockas sedan sönder. Nya typer av minor kan vara lömskt konstruerade och svåra att få kontroll över"
  60 kronor per mina betalade staten ut för varje oskadliggjord mina. Per man. Det var för det mesta två som jobbade med minan.
  Under det andra världskriget hamnade flaggstyrman Ivar Öhman på ön Bergholmen i Stockholms innerskärgård. Där fanns ett stort minförråd insprängt i berget som han ansvarade för. Dit kom under krigsåren minfartyg och ubåtar för att hämta minor och sjunkbomber för skarpa insatser runt våra kuster.
  Mot slutet av kriget år 1943 blev han befordrad till förvaltare och ansvarig för minförråden i skärgården. Han arbetade sista åren dåvarande örlogsvarvet på Skeppsholmen.
  Ivar berättade sällan om sina krigsupplevelser. Han lyfte hellre fram det goda kamratskapet ombord i båtarna. Han hade gott humör och var mycket omtyckt. I sju år var han ordförande i minunderofficerarnas kamratklubb Viggen. Om politik kom på tal brukade han säga att "vi måste lyda regeringen". 
   Svensk neutralitetspolitik under kriget var inte trovärdig alla gånger. En miljon tyska soldater tilläts till exempel passera landet i samband med Hitlers anfall på Sovjetunionen. Lejdtrafiken med svenska örlogsfartyg var det tyst om. 
  Mot slutet av sin karriär fick Ivar Vasamedaljen i guld vid en ceremoni i Sjöhistoriska museet i Stockholm. När han avled i maj 1966 så defilerade flera av hans kamrater vid kistan.
  En minör och inte minst en mycket duktig sjöman  hade mönstrat av för gott. 

Fotnot: För den vetgirige finn en bok om svenska flottans minsvepare under 100 år. Boken heter "Minsvepare" och är skriven av Hans Bergström och Paul Swan och utgavs år 1996.