Läsvärd Palmebok om en stormig tid

Bilder: Olof Palme personbild från 1960-talet. I spetsen för demonstration mot USA:s krig i Vietnam. 70-talet.

Palme i hård debatt med vänsterungdomar vid kårhusockupationen i Stockholm 60-talet.

Högen av rosor på mordplatsen vid Sveavägen 1986. Sveriges var chockat av sorg. En reporter skrev "Taket på det svenska folkhemmet har blåst av!"
_______________________

När förre statsministern Olof Palme år 1983 besökte Nynäshamn så talade han för eleverna i stadens nya gymnasium. Han lyfte elevernas blick mot världen genom att berätta att han just kom från Hiroshima i Japan staden som lades i grus av historiens första atombomb som USA fällde 1945 i slutfasen av andra världskriget. Palme var inte rädd för att med stort självförtroende inta den internationella scenen när det passade honom och eleverna i Nynäshamn fick möjligen chansen att lyfta blicken mot världen. Han trivdes uppenbarligen att få berätta för unga elever.
Palme var i Nynäshamn för att besöka kommunen och Nynäs Petroleum för att informera sig om planerna för ett eventuellt energikombinat. Samtidigt diskuterades en bolagisering av Teli för att företaget skulle överleva. 700 anställda skulle bort hur som helst, var budskapet.
För ni Nynäshamnare som var med och minns Palmes framträdande i gymnasiet så kan möjligen den nyss publicerade biografin ”Underbara dagar framför oss” vara av intresse. Nynäsbesöket är inte med i boken men det gör inte läsningen mindre intressant. Boken är en ”tjockbok” på dryga 700 sidor och toppar sedan en tid bokhandlarnas bästsäljarlista. Författaren heter Henrik Berggren till vardags ledarskribent på Dagens Nyheter.
Jag har haft stor behållning av Henrik Berggrens välskrivna biografi över Olof Palme. Jag föddes under andra världskriget 1940 och mycket av de stora händelser som påverkat mitt liv inträffade under Olof Palmes år vid makten. Inte minst ubåtskrisen i början av 80-talet då Palme kämpade för en kärnvapenfri korridor i Europa.
Boken börjar med Palmes barndom och uppväxt. Han var född 1927 nio år efter första världskrigets slut och dog i slutfasen av det kalla kriget år 1986 tre år före Berlinmurens fall. När slaget om Stalingrad rasade och vände krigsutveckligen var han tonåring. Strax efter krigsslutet reste han i det förstörda och härjade Europa. Han började sin politisk bana som studentledare för att senare som socialdemokratisk politiker formulera sextiotalets välfärdsideologi. På 70-talet var också Sverige ett av västvärldens mest jämställa länder innan molnen hopade sig i horisonten med oljekris och svajig internationell ekonomi.
Palme hade sitt ursprung i dåtidens överklass. ”Jag är av borgerligt ursprung”, sa han själv vid ett tillfälle. De flesta i hans familj stod till höger på den politiska skalan inte minst hans äldre bror Claes Palme som var med i spetsen i den stora demonstration mot löntagarfonderna år 1983 då 75 000 människor och skaldade ”Palme är en fegis", som inte ville komma ut och möta demonstranterna.
Den spricka om den ekonomiska politiken som senare uppstod mellan Palme och dåvarande finansministern Kjell- Olof Feldt signalerade om de stora förändringar som väntade bakom kulisserna när det gäller den ekonomiska politiken. Löntagarfonderna är numera ett minne blott.

Olof Palme var i högsta grad motsättningarnas man. Han kom från överklassen men blev socialist. Han var en utpräglad individualist men höll distans till omgivningen utom till sina närmaste inom familjen. Han var en uttalad USA-vän efter att ha rest omkring i det stora landet med tvekade inte att kritisera USA för Vietnamkriget så hårt att de diplomatiska förbindelserna frös inne en tid. Palme var också uttalad antikommunist med tvekade inte att omfamna Fidel Castro år 1975 vid ett statsbesök på Kuba. Palme valde att stötta fattiga länder i tredje världen även de länder som hade icke demokratiska styrelseskick vilket delvis ledde till hård kritik från höger mot honom.
Ingen annan svensk politisk har levt så nära det stormiga 1900-talet som Olof Palme. Ett sekel som dominerades av två världskrig, två atombomber med åtföljande kärnvapenupprustning, och tredje världens kamp för att befria sig från det koloniala förtrycket.
Tyvärr fick han aldrig uppleva Sovjetunionens upplösning i stor sett utan våld och att Nelson Mandela utan inbördeskrig blev president i Sydafrika år 1994 efter åratal i fängelse – två av 1900-talets mest oförutsedda politiska händelser.
Olof Palme fick betala ett högt personligt pris och de sista åren av hans liv blev angreppen mot hans person allt hätskare och det sista aktiva året 1985 talades det om att ha vill avgå som statsminister och partiledare.
Palme mördades en sen februarikväll 1986 på Sveavägen i Stockholm. En misstänkt gärningsman Christer Pettersson dömdes för mordet i tingrätten men friades senare i hovrätten.
Bakgrund: Sven Olof Joachim Palme, född 30 januari år 1927 på Östermalm I Stockholm, Han var Socialdemokraternas partiledare 1969-1986 samt statminister 1969-1978 och 1982-1986. Han utbildade sig till jurist och var riksdagsledamot 1958-1986 i första kammaren 1958-1968 och i andra kammaren 1969-1970. Före sitt tillträde till statsministerposten år 1969 var han konsultativt statsråd 1963-1965 under dåvarande statsminister Tage Erlander, kommunikationsminister 1965-1967, ecklesiastikminister 1967-1968 samt utbildningsminister underer åren 1968-1969. Reservofficer (löjtnant) i kavalleriet. (Källa: Wikipedia)

.

Skärgårdens årstider genom Colbings kameraöga

Skärgårdsfotografen och Nynäshamnsbon Sören Colbing(bilden) har återigen kommit ut med en vacker och stramt redigerad skärgårdsbok med ett urval av de bästa bilder han fotat genom åren. Boken heter "Årstidernas skärgård" och i den finns ögonblick från Arholma till Nynäshamn.

Sören får ibland frågan av avundsjuka kollegor i media om han kommer med något nytt. Sanningen om kärve Colbing - för han är en kärv typ - att när han väl sätter sitt avtryck i en ny bok så känner vi lata fåtöljseglare igen honom. En av hans tidigare böcker "Alingens tid" är till exempel en verklig hajlajt i hans produktion och ett exemplar ligger tummat ombord i Utö Express som vi regelbunder nyttjar på våra resor ut igen.

Ständigt denne Colbing. Vi skärgårdsälskare lär inte tröttna på honom i första taget så länge han orkar med att fånga det ständigt skiftande skärgårdslandskapet i sina bilder.

Båten upp!

Nu är hon uppe efter säsongens en sista färd. Övertäckt med en vit presenning stående på båtvagnen kan hon nu övervintra i skärgårdslandskapet. Förra vintern blev snörik men täckningen klarade sig utan problem då lutningen var så stor att snön trillade av. Det kan snöa rejält härute. En novemberdag för ett par år sedan kom en halv meter blötsnö på någon timme och tusentals trädgrenar small av när det tunga blötsnön snabbt växte på. Skärgårdstallarna fick sig en rejäl knäck.
Härute på ön försöker vi använda enkla lösningar för våra båtar. Vi köpte en båtvagn för några år sedan som fraktades ut med en lokal taxibåt. Båtvagnen hämtar Lasse med fyrhjulingen och så vinschar vi upp båten och kör ekipaget till en pump med färskvatten. Där kopplas spolmuffen in på motorns kylvattenintag på växelhuset och så kör vi genom kylkanalerna med friskt skärgårdsvatten för att avsluta med att spruta in konserveringsolja tills motorn storknar. Växelhuset töms på olja som samlas upp i ett tråg och så pressas ny olja in från två plasttuber och skruvarna sätts på plats Botten högtryckstvättas. Nästa inga havstulpaner i år. Bra och miljövänlig bottenfärg? Fan trot. Efter denna makeover körs båten till sin vinterplats och täcks..
Att ta upp båten denna hösten var som alltid handling kryddad med melankoli och dåligt samvete. Varför var vi ute så lite med båten i somras? Innan jag körde upp henne på båtvagnen blev det en sista tripp Fladen som kan rymma 250 svajliggare och landförtöjda båtar under högsäsong. Denna bleka höstdag var fladen tom så när som på en segelbåt vid bryggan längst in.
Utanför ligger havet och den fria horisonten. Sikten är klar. Några mörka slöjmoln rör sig i horisontlinjen och siluetten av ett containerfartyg långt där borta vittnar om att det går en farled för stora fartyg utanför kusten.
Plötsligt flyger en havsörn upp från en kobbe. Lika fantastiskt är det att beskåda denna stora rovfågel numera flitigt svävar över övärlden. Tre örnar på en gång har jag sett som mest. Det är något paradoxalt över att denna rovfågel som i stort sett var utrotad på 50-talet när vi fiskade torsk, gädda, abborre, flundra och sik för glatta livet. Nu är havsörnen kommit tillbaka så finns det närstan ingen fisk härute? Varför blev det på detta vis?
Nu är torsken på väg tillbaka rapportera den lokala underrättelsetjänsten. I våras inköptes rev och nya torskpilkar och målet var att ge sig ut till havs och pilka torsk. När familjen flyttade till Nynäshamn i början av 1970-talet pilkades tork vid Viksten och ombord fanns fryslådor med is. Fisken rensades och file´erna lades på en isbädd och fraktades iland till väntade frysar för att senare bli smarriga middager under vintern. Så försvann torsken och därmed armadan av småbåtar vid Viksten. Det var bättre förr med fisket.
Hur gick årets torskfångst? Vi kom aldrig ut. Annat kom i vägen. Att välja är att välja bort.
Säsongens båtfärder blev bad och cykelturer. Äldste sonen lastade snurrebåten med familjens cyklar och drog till Utö för att sedan cykla den dryga milen till Gruvbryggan för lunch och glass och återfärd till Båtshaket förbi skjutfältets gamla stridvagn från det kalla krigets dagar. Uttröttade men synbart nöjda kommer de hem med båt och cyklar framåt kvällen.
Yngsta barnbarnet Erik 9 år upprepar varje år frågan? ”Farfar, du måste köpa en båt med ratt?” Jag envisas med att köra 20-hästarn med rorkult utan ratt för att bättre utnyttja utrymmet inombord. Erik låter sig inte övertygas och i sin envisa kamp för en större, snabbare båt med ratt, kommer han då och då med Båtnytt i handen och pekar ut någon flashig motorbåt som kostar någonstans kring miljonen.
När jag försöket förklara det här med pengar så suckar Erik tungt. Ibland sitter han på bryggan och stirrar förälskat på en gästande lyxbåt som fallit honom i smaken.
Nästa sommar väntar nya båtfärder. Med eller utan ratt.

Milo-strul: Plånbok borta. Trasig bombult.

Bilder: Milo i pulpiten på sin båt Artemisia II. Notera bombeslaget vars bult gick sönder så att storseglet inte kunde hissas. Milo i sittbrunnen. Puerto Montt hamnstad i Chile när Patagonien där Milo och Magnus nu skall utforska innan etappen mot Antarktis'

___________________

Långseglare Milo Dahlmann skeppare på "Artemisia II" och hennes gast Magnus har fått problem i Patagonien, Chile där de nu befinner sig på gång mot Antarktis. Milo förlorade sin plånbok vid ett landbesök i den chilenska hamnstaden Puerto Montt. Innan dess havererade bombeslaget så besättningen kunde inta använda storseglet med de lyckades ta sig i hamn och få det reparerat.

Så här skriver Milo på sin senaste blogg http://artemisia2.blogspot.com/ daterad 23 oktober om de incidenter hon råkat ut för.

"Det blev inte den 15/10 som vi lämnade Valdivia, men däremot dagen efter. Det var ett känslomässigt farväl till alla de människor som jag hade lärt känna under min tid där. När vi kom ut på havet var det inte mycket vind, så vi gick för motor för att kunna hinna fram i tid. Vinden kom under natten, och ju längre söderut vi kom, desto mer svall fick vi, från två andra håll än där vinder kom. Jag har aldrig varit med om att Artemisia II har rullat så mycket! Det var tre olika vågsystem som påverkade henne, och vår tillvaro blev långt ifrån behaglig. Det hela blev inte bättre av att besättningen var vingklippt. Magnus hade ganska ont i ryggen, och jag drabbades av feber! Vi kämpade med tillvaron, men skrattade ofta åt synen av varandra.
Trots detta lyckades vi komma in i Canal Chacao i rätt tid. Man måste gå med tidvattnet, annars har man inte en chans att komma igenom. Vi gled igenom i lite vind (men med motor) i 11 knops fart! Och efter två dygn till havs la vi till i Puerto Montt.
Att långsegla innebär bland annat att vid i princip varje hamnstopp finns det reparationer som behöver göras. Många saker som tillverkas för marint bruk håller inte när man använder det under en längre tid. Tråkigt men sant. Denna gång var det inte så mycket, men en allvarlig detalj gick sönder denna gång; bombeslaget vid masten (en bult som håller fast bommen på masten) hade lossnat. När vi upptäckte det satt den halvt kvar, men var omöjlig att få varken ut eller in. Låsringarna som skulle hålla den på plats var borta. Det innebar att vi inte kunde använda storseglet.
I Puerto Montt lyckades vi hitta en bult som passade, vilket var en himla tur. Vi njöt av alla vackra saker som görs i alpacka-ull, och har köpt mer än vi tänkte från början... Koftor, vantar, strumpor, halsdukar och innetofflor. Materialet är helt enastående!
Sista dagen innan avfärd åkte vi in till stan för att handla det sista. Jag tog ut pengar för att betala hamnavgift och diesel. När jag sen skulle betala i mataffären slog "blixten" ner. Plånboken var borta. Pengar, kreditkort och andra viktiga saker plus annat som betydde mycket. Detta får ganska stora konsekvenser för mig, och jag är, minst sagt, ganska sänkt. I morgon (23/10) seglar vi trots allt vidare söderut. Nästa gång jag kommer i kontakt med ett nätverk är i december. Tills dess kommer vi att segla i Patagonien."

Milo har varit på väg sedan midsommar 2009 och väntas åter till Sverige nästa år det vill säga 2011. Efter Patagonien väntar Antarktis och nu är den rätta årstiden för en sådan seglats.

Fair winds Artemisia II!

Storbåtar på gång

Senaste flaskposten från den kommande storbåtsmässan i Stockholm
Mässan för de exklusiva
"När den 14:e Scandinavian Boat Show öppnar den 10 november är hela 37 båtar nyheter. Störst är Delta 54, en svensk världsnyhet som liksom fem andra båtar har världspremiär på mässan. Antalet utställda båtar är 20 procent fler än förra året. Förutom båtar visas de senaste tillbehören, riggar, segel och motorer.
– Det var länge sedan vi kunde presentera så många båtnyheter på Scandinavian Boat Show. Dessutom är det många nya typer av båtar bland nyheterna; alltifrån mässans rekordstora båt Delta 54 som har världspremiär, till många aluminiumbåtar i nya skepnader och till den lilla Minifolkan, säger Thomas Sandberg, projektledare för Scandinavian Boat Show.
Stora båtnyheterPå mässan visas bland annat följande nyheter bland segelbåtarna: Finn Flyer 42 Club, Hanse 445, Dufour 375, Dufour 52, Bavaria Cruiser 36, Bavaria 40, Oceanis 34, Oceanis 40, Eland 350, Segelkanoten Tjejst och XC38.
Bland motorbåtarna finns bland annat: Delta 54, Swift Trawler 34, Bavaria Sport 34, Husbåten Combo 38, Anytech 860 SPDI, Persuit Dual Consol 265, Persuit OS 315, Doral Alegria 455, Doral Monticello 255, Nordstar 37 Patrol, Buster Pro , Serecraft W 9C och Cobalt 25 m.fl.
1. Båtarna blir större. Över 50 procent av segelbåtarna är över 37 fot lång. Den största motorbåten är hela 54 fot lång och den största motorbåten någonsin på mässan.
2. Antalet aluminiumbåtar ökar och en modell som kommer starkt är den mer arbetsbetonade aluminiumbåten för transporter, brandkår etc. som nu anammats som bruksbåt.
3. Nu är tiden inne att ha en liten läcker dagseglare, gärna som en liten kopia av en större vacker segelbåt. Nya Minifolkbåt, en 6,80 meter lång folkbåt, och den lilla skärgårdskryssaren Scandinavian Cruiser samt Scangaard är bevisen på det.
4. Efterfrågan på mer elektroniska instrument och navigationshjälpmedel ökar. Till exempel visas flera märken av värmekameror på mässan.
5. Allt fler väljer att chartra båt på varmare breddgrader under vintern. Weekendcharter i Medelhavet är en av nyheterna.
Ett stort antal tillbehörsföretag inom elektronik, segelmakeri, rigg och mast finns också representerade. Bryggorna som båtarna ligger förtöjda vid gör det enkelt för besökarna att stiga ombord och titta på inredning och andra detaljer inför det stundande båtköpet.
Tre mässor – många besökareParallellt med båtmässan går mässorna Det goda köket, nordens största publika mässa för mat, dryck och köksutrustning och Allt för hälsan, en inspirations- och kunskapsmässa för alla som bryr sig om sin hälsa.

– Det blir en härlig helg med sjögång, landgång och kom-i-gång, säger Thomas Sandberg."

Sjögården 21 oktober: Lyckad säsong för briggen!

Miljöfrågor Beckholmen och Nya Varvet
Arbetet fortsätter med en miljökonferens på Beckhol­men 28/10. Konferensen är en fortsättning på den konferens vi hade i januari med bland andra repre­sentanter från områdets aktörer, Stockholms Ham­nar och miljöföretag. Miljökonferensen är ett led i arbetet inom Varvsön Beckholmens Verksamhetsråd. Syftet är att skapa gemensamma miljöregler för de delar av området som vi utnyttjar tillsammans. Kon­ferensen följs av ett mer konkret arbete som inte minst är betingat av den nya framtid som miljösane­ringarna av området innebär. Miljöarbetet omfattar både Beckholmen och Nya Varvet på Djurgården. Kungliga Djurgårdens förvaltning (KDF) är markför­valtare. Miljöbalkens regler om föroreningsskada lägger stort ansvar på verksamhetsutövare och inte minst på fastighetsägare eller tomträttsinnehavare.
Nya Varvet på Djurgården
Byggandet av Båthallen har börjat liksom renovering av Sveasalarna. Man kan tydligt skönja områdets ka­raktär och framtida maritima prägel. Köp gärna en del av ljugarbänken.
Sjöhistoriska på Galärvarvet
Har kallat till möte om Galärvarvsområdet. Vi deltar för att trycka på det viktiga med det maritima.
Sjöhistoriska museet
Höstlov med tema Skeppsbrott 30/10 – 7/11.
Vasaorden
Skall man – vem är man? (Försvarsmakten? HM Ko­nungen?) byta lack på skrovet. lämpligaste plats för detta eventuella är nya Båthallen på Djurgården.
Washingtonkranen Beckholmen. Behövs den för att minna om Libertyfartygen som byggdes i USA? Denna köptes efter kriget av Uddevallavarvet som köpt flera sådana kranar från USA. Varvsnä­ringen i USA hade kris eftersom de militära beställ­ningarna i stort uteblev. Kranen på Beckholmen är i ett mycket dåligt skick och passar inte för varvsverk­samheten. Ett första uppslag kan vara att SMM eller berörd myndighet tar kontakt med Västarvet för att samordna dokumentation och bevarande av en kran. Rent spontant verkar Uddevalla vara rätta platsen för bevarandet.
Tidskulan finns vid f d Sjöbefälsskolan på Söder­malm. Du har väl sett den när den 1155 GMT börjar klättra upp för att sedan falla ner så att alla på Strömmen kan ställa sina kronometrar. Hur göra så att fler hittar denna tidssignal? Var det föresten Göta Kanalbåtarna eller tågen som framtvingade en ge­mensam svensk tid år 1879?
Telekrig i Sjögården å Beckholmen
Marinens kunskaper när det gäller telekrigföring be­hövde stärkas under VK II och inte minst under ti­den därefter. Forskning och utveckling igångsattes på Beckholmen, Marinförvaltningen, Philips på Ess­ingen (bra med gott om mål i anslutning till Bromma och på Strömmen), Sjökrigsskolan m fl platser. Det rådde mycket hög sekretess kring denna utveckling, som gav goda resultat. Marinens Telelaboratorium fanns på Beckholmen 1942–1958. Marinens Teleskola fanns där 1960–1972. Omfattande inköp av radarma­teriel gjordes omedelbart efter VK II bl a från Royal Navy. Radarskolfartyget HMS Prins Carl utnyttjades vid Beckholmen 1947–1957/58. Om detta och mycket mer kan du läsa i den informationsskrift som Före­ningen Galärerna givit ut. Åke Nilsson som gjort sammanställningen når du på ake.acab@telia.com.
Dockorna
Reparationsvarvet har sju fartyg indockade till på fredag. Fem i GV och två i Östra. Östra dockan rym­mer ca 10 000 kubikmeter. GV dockan rymmer ca 50 000 kubikmeter.
Beckholmens Dockförening har nu en docknings­period fram till december, vilket gör att mer omfat­tande reparationer kan hinna genomföras i förening­ens Västra docka.
Den fjärde torrdockan finns på Galärvarvet eller hur
Briggen Tre Kronor
En mycket lyckad säsong. Höjdpunkterna var det be­jublade uppträdandet inför drygt en miljon åskådare i S:t Petersburg under Scarlet Sails samt en långseg­ling för ungdomar med SEB till baltländerna. Nu rig­gas det för vintern med konferenser och fester såväl i salongen ombord som i Kolskjulet på land.

Vågar Miljööverdomstolen säga ja till Norvik?

Svaret på denna viktiga fråga blir avgörande om den växande befolkningen i Stockholmsregionen skall få en effektiv och miljövänlig varuförsörjning eller backa baklänges in i framtiden styrd av kapitalstarka särintressen. Strax under 4 miljoner människor väntas bo i regionen om 20 år och för att möta denna tillväxt behövs långsiktiga investeringar som kan räknas in under resten av 2000-talet.
I slutet av november skall Svea Hovrätts miljööverdomstol pröva Stockholms hamns ansökan om att få anlägga en djuphamn för stora containerfartyg vid Norvik. Ansökan har tidigare avslagits av tingrättens miljödomstol i Nacka och domen har överklagats av hamnen och andra aktörer som är positiva till etableringen bland annat Nynäshamns kommun.
Länsstyrelsen har också visat sin positiva inställning bland annat genom att avslå samtliga överklagande en åtgärd som skall prövas av regeringen i slutänden.
Kapitalstarka markägare var vinnare i den första juridiska ronden om Norvik. De vill helt enkelt inte ha någon djuphamn så nära inpå knuten och har uppbart ställt sitt eget intresse före regionens allmänintresse om en bra framtida försörjning.
Kan då inte andra hamnar som till exempel Södertälje ta emot de containrar som skall till Stockholm? Den svaga punkten i detta resonemang är att de hamnar som kan vara aktuella är byggda på 1800-talet och i början på 1900-talet. De har begränsat djupgående som i sin tur begränsar fartygens storlek. Inseglingen till Södertälje är till exempel 34 sjömil för fartyg med max 9 meters djupgående. Motsvarande insegling till Nynäshamn är 16 sjömil för fartyg med 15 meters djupgående.
En fördjupning av farleden till Södertälje skulle sannolikt innebära så stora miljöskadliga ingrepp i skärgårdslandskapet att projektet är orealistiskt. Frågan är inte aktuell meddelar Transportstyrelsen, ansvarig myndighet.
Norviks djuphamn kan ta emot de allra största fartygen som kan trafikera Östersjön. Det kan ingen annan hamn i regionen.
Sjöfarten har tyvärr fått minst utrymme i den aktuella debatten om Norvik. På 20 år har containertrafiken i världen femdubblats och inom 10 år väntas ytterligare en fördubbling. I det aktuella området Stockholm – Mälardalen beräknas containervolymen tredubblas räknat från år 2005 till år 2020. De hamnar som nämnts som alternativ till Norvik är inte anpassade för dessa volymer.
Stora containerfartyg som kan bära 8 000 TEU:s har redan börjat trafikera Östersjön. Att varje båt kan ta mer gods är mycket positivt för miljön. I ställer för att splittra upp mängden containrar på ett antal småhamnar så landas allt på en och samma plats – Norvik.
Vad har då Nynäshamn att vinna på Norviks hamn? Absolut flera arbetstillfällen. Företag i hela regionen vinner på att få en fungerande godshamn som kan möta marknadens behov på ett konkurrenskraftigt sätt.
Miljööverdomstolens prövning av Norvik sker strax innan nya motorvägen 73:s infart till Nynäshamn blir körbar i december och öppnar möjligheter för transporter till Stockholms under en timme. Hade denna motorväg byggts om inte djuphamnen i Norvik blivit aktuell? Jag tror knappast det.
Att säga nej till Norvik är för att citera Göteborgs slagfärdige politiker Göran Johansson (s) – ”som att gå med röven före in i framtiden”.

Milo mot Patagonien

Milogodis: Ahlgrens bilar

Långseglaren Milo Dahlmann skeppare på båten "Artemisia" har nu hört av sig efter att ha varit tyst på Internet i nästan två månader. Nu är hon sjöklar att kasta loss med kurs mot Antarktis tillsammans med gasten Magnus som anlänt som beräknat.

Milo har varit på väg sedan midsommar 2009 och har senaste tiden legat i den chilenska hamnstaden Valdivia. På fredag seglar de till mot Patagonien och hamnen Puerto Montt. Patagonien är den södra delen av Argentina som skiljs åt från Eldslandet genom Magellans sund som Milo passerade för 13 år sedan med sin första "Artemisia" efter att ha tvingats avbryta seglingen mot Antarktis på grund av ett trasigt vindroder.

(Bilden visar Milo i sittbrunnen och värmekaminen i ruffen som ska hålla besättningen varma på kyligare breddgrader i Antarktis)

Våren och värmen har börjat komma och nu närmar sig den bästa tiden att segla till Antarktis. Så här berättar hon i en färsk flaskpost utlagd på sin blogg http://artemisia2blogspot.com/:

"Kalendern visade att jag varit här i nästan två månader. Men det känns inte så. Ett par veckor kanske, inte mer! Mitt första intryck när jag kom, att jag skulle trivas här, stämde. Varje dag har jag möts av leende människor på båtklubben. Det finns anställd personal på klubben, och de är de har hjälpt mig med allt jag bett om. På min stapplande spanska har konversationerna rört sig från "var kan jag köpa en fotogenlampa" till mapucheindianernas hungerstrejk. Jag har långsamt prickat av de cirka 40 saker som stod på min åtgärdslista (!). Dels finns det alltid, alltid saker som måste lagas, men båten skulle också förberedas för kallare klimat. Jag har inte varit ensam utländsk båt; en holländsk, en belgisk, en svensk och en engelsk har också legat här. Den belgiska kommer dock att stanna i Valdivia, ägarna, Nadine och Marc, har köpt hus och tänker stanna i Chile. Jag har fått se en makalöst vacker natur, en aktiv vulkan, karneval och ätit den godaste chokladmousse som någonsin gjorts! Den tillagades av Nadine.
Våren började komma, solen värmde och det regnade inte så ofta längre. Och så kom dagen då Magnus, min nästa besättning, stod på bryggan. Han hade en tung packning... Och huvudanledningen var de reservdelar och annat som han hade med sig till båten. Det fanns också en sak till mig; Ahlgrens bilar!!
Ett par jobb hade fått vänta tills det fanns fyra händer ombord, och de var vi tvungna att göra innan vi kunde segla iväg. En dag åkte vi tillsammans med Marc och Nadine för att handla mat. De hade en bil, och vi skulle aldrig få hem alla kassar utan den! Magnus och jag hade gjort en inköpslista som skulle hålla oss mätta i över två månader. I Patagonien finns inte många ställen att handla mat på, så vårt förråd måste räcka hela vägen. Det blir ganska stora kvantiteter... 25 liter mjölk (den behöver inte kylas), 20 burkar majs och 8 burkar jordnötssmör är bara några exempel.
Vi följde väderprognosen som inte var det vi önskade. Vinden var sydlig och stark, upp till kulingstyrka. Vi ska ju söderut. Bägge började känna en liten frustration över att inte kunna se när vi skulle kunna sticka, vinden ville inte vända. Men nu verkar det finnas en lucka på fredag (15/10). Så vi hoppas kunna segla iväg då. Första etappen blir till Puero Montt. Det är knappt 200M dit. Vi kommer troligen att stanna på vägen för att kunna gå igenom Canal Chacao i rätt tid. Det är nämligen väldigt starka strömmar där, upp till åtta knop, så man måste gå igenom med tidvattnet, inte emot......!

Fiskemarknad vid "Havets Amanda" i Helsingfors

Skärgårdsbor säljer sina produkter från aktern på sina båtar på lokala fiskemarknaden i Helsingfors som har anor från 1500-talet. Kryddinlagd skarpsill var en höjdare.

"Havets Amanda" av Ville Wallgren 1908. Vållade uppståndelse. Hon vänder rumpan mot bankvärlden som gjort dåliga affären, enligt folkmun.

Den nakna tjejen som vänder baken mot bankvärlden är en bronsstaty i Helsingfors från 1908 av konstnären Ville Vallgren. Den nakna kvinnan väckte en del rabalder i pryda finländska kretsar men vilket bra konstverk gör inte det? Vacker är hon.

"Havets Amanda" var mötesplats när vi träffade kära vänner i Helsingfors i veckan. Vi besökte också den lokala fiskemarknaden som ligger inne i hamnen på promenadavstånd från Skatudden där Vikinglinjens "Gabriella" som vi reste med låg förtöjd.
Fiskemarknaden med anor från Gustaf Vasas tid dvs 1500-talet består av ett antal skärgårdsbåtar förtöjda sida vid sida med aktrarna mot kajen. På en bräda över akterskeppet har finländska skärgårdsbönder dukat upp allehanda läckerheter som inlagd skarpsill, hagtornssylt, och annat godis.( Se Bilden ovan!) På kajen fanns stånd med hemslöjd och annat smått och gott som var värt att offra en euro på. Finland har som bekant gått över till EU-valutan medan vi i Svedala envisas med kronor och ören.
Intressant är att i Finland finns en ekonomiskt levande skärgård med fiskarbönder som lever på sin näring. I Sverige tenderar skärgården att bli enbart ett friluftsområde på sommaren och en glesbygd på vintern.
De akterförtöjda skärgårdsbåtarna i Helsingfors födde tanken på nåt liknande i Nynäshamn som har en fin hamn med kajer och havstrappa som väl kunde fylla akterförtöjda båtar som sålde det ena och det andra. Vi har ju en skärgårdsmarknad även juletid som skulle passa in? Varför inte sjövägen?
Ett intressant skepp i Helsingfors var en skuta från Estland ett land som kommit närmare Finland efter de baltiska staternas befrielse från den sovjetiska ockupationen som löstes upp i början av 1990-talet utan större blodsutgjutelse. Merparten av estlandssvenskarna levde utanför sin hembygd under denna period. "Estlandssvensk" heter en ny tidning som talar för den svenska minoriteten och ordföranden heter Uile Kärk-Remes epost: ukr@eestirootslane.ee
I denna tidning står det mesta om vad som är på gång. När jag bläddrar i denna tvåspråkiga tidning känner jag en äkta kärlek till Sverige som jag sällan får uppleva på hemmaplan. Läs bara om Klara Lindström snart 15 år vars farfar flydde från Rickul 1944 för att undkomma kriget. Efter befrielsen åker hon till gården Höbring vilket för henne är en mycket speciell upplevelse. Då känner hon sina estlandssvenska rötter.
Vår resa till fiskemarknaden i Helsingfors är att rekommendera. Vi åkte med Nynäshamns resebyrå Cosmos som är specialist på att arrangera resor till Åland och Finland tel 08-52010980.
En gungande resa över Östersjön med "Gabriella" avslutande detta lärorika besök. Inte minst fikat på Fazers konditori och att beskåda vackra statyn "Havet Amanda" nära salutorget var en höjdare. Goda vindar!

Senaste nytt från Stockholms sjögård

Saxat ur flaskpost från Gustaf Taube, som håller i trådarna:
" Stadsbyggnadskontoret har i maj gett ut en samlad redovisning av planer, ambitioner och möjligheter på Södra Djurgården. Materialet innehåller en avdel­ning om Stockholms Sjögård och vårt program för de maritima verksamheterna och det maritima kul­tur­ar­vet. Intressant är också att några av stads­bygg­nads­nämndens ledamöter redan i detta underlag vill skri­va in att en strandpromenad från Alkärret till Gröna Lund inarbetas i förslaget. Maritima Djurgården är ett bättre begrepp.
Arbetet med gemensamma miljöfrågor på Varvsön Beckholmen och Nya Varvet på Djurgården fortsät­ter i höst. Nästa steg är en konferens för att ta fram en övergripande policy och viktiga miljöaspekter för det fortsatta arbetet. Snart ser vi också hur om­fat­tan­de saneringen av Beckholmen kommer att bli. Det är bra om Naturvårdsverket och Länsstyrelsen har stor beslutsberedskap så att vi inte tappar tempo.
Alla är välkomna att ”köpa” en del av den långa ”Ljugarbänken”. Den stora Båthallen blir klar till års­skiftet. I den måste vi hitta ett objekt av högsta klass som första objekt. Högtidlig invigning av Nya Var­vet i maj/juni nästa år.
Sjöhistoriska på Galärvarvet
Vi måste erkänna att vi ännu inte lyckats här. Vi tyck­er att det är självklart att Båthallarna används för mari­tima utställningar m m. Nu har Parkteatern fått ett långt kontrakt på del av Båthall 2, där tu­sen­tals be­sö­kare välkomnats in av volontärer från Mu­sei­­fö­re­ningen Sveriges Fritidsbåtar. Vi sjösätter en vi­sion som beskriver hur vi tycker att det skall se ut här in­klusive promenadväg och kaj för gästande kul­tur­far­tyg norr om Allmänna Gränd samt sist men inte minst ett stort och spännande AKVARIUM.
Tänk om Parkteatern skulle kunna sätta upp pjäser med maritim prägel!
Skeppsholmsdagen 12 sept
För tionde gången genomfördes Skeppsholmsdagen av alla med verksamhet på Skepps- och Kastellhol­marna för att visa den mångfald kultur som finns där. 16 000 besökare. Kulturfartygen med seglande skutor, ångdrivna fartyg m fl skulle i år visa upp sig i farvattnen kring holmarna. Det blev inte så många utöver Frithiof och Constantia. Hakon Malmborg gjorde en stor insats när han på kolkajen via hög­ta­la­re berättade om fartyg som passerade förbi. Många är de som efter Skeppsholmsdagen kan räkna in fler föreningsmedlemmar, fler restauranggäster och fler konferenser – inte minst i Kastellet hos Sjö­offi­cers­sällskapet. Varför deltar inte marinen? 16 000 per­so­ner kommer till Skeppsholmen och marinen tar inte chan­sen.
Sjöhistoriska museet
Showroom Birka visar spantet av vårt vikingaskepp och de nyupptagna fynden i akvarier. 5/10 kl 1830 temakväll om Pirater. 13/10 kl 1130 lunch för en­tu­si­as­ter. Intendent Pernilla Flyg berättar om som­ma­rens expedition till Birka och de fynd som visas i vårt Showroom. Kl 1200 lunch att köpa.
10/11 kl 1300 Segelfartygens tid, föredrag av Claes Ber­nes, författare till boken med samma namn om flottans äventyrliga decennier från amiral Chapmans tid till ång­fartygens era. Med bildpresentation i föreläsningssalen (intill Café i Lä). Ingen föranmälan, ingen inträdesavgift.
I Vasas kölvatten
Följ med Fred Hocker, forskare på Vasamuseet, på en båttur med minsveparen M 20 i Stockholms hamn. Lyssna till berättelsen om när Vasa byggdes, sjönk och bärgades från platserna där det begav sig.
Bokning 08-519 548 70 senast 6/10. Tid: 9/10 kl 1200, 1430 och 1600. Turen tar en timme. Startar och slutar vid museifartygspiren vid Vasamuseet.
Chapmanssällskapet
Fullriggaren af Chapman den 19/10 kl 1300. Guidad rundtur i STF:s regi av fullriggaren af Chapman. Därefter berättar Gustaf Taube om framgångar och besvärligheter i arbetet att värna och vårda Stock­holms maritima kulturarv. Ingen förhandsanmälan och kostnadsfritt tillträde.
Vasaorden
Visst var det fantastiskt i juni. Visst måste det gå att ordna så att hon kan visas upp 1–3 gånger per år vid statsbesök och andra högtidligheter. Sjögården är be­redd att medverka till detta"