söndag 26 december 2010

Sjövet: Om TEU och containrar.


"GOTT NYTT ÅR 2011 MED MÅNGA FINA UPPLEVELSER PÅ SJÖHAVET!"






Vad är en TEU? undrar många läsare som följer projektet Norviks djuphamn i Nynäshamn som väntas hantera ett antal tusen TEU:s när hamnen är klar för ett första anlöp år 2014 enligt plan.

TEU är en förkortning av Twenty-foot Equivalent Unit, vilket på svenska blir Tjugofotsekvivalenter och ett mått på hur många containrar med längd 20 fot (6,10 meter), bredd 8 fot (2,44 meter), höjd 8,6 fot (2,59 meter) som ett fartyg kan lasta. Kan också ange vilken volym som är tänkt att passera igenom en I dag är oftast en container 40 fot(FEU), vilket motsvarar 2 TEU.

Container är ett engelskt lånord för en återanvändbar stor behållare som vanligen kan lastas på olika transportmedel den lådliknande behållaren skall underlätta lastning och lossning så att de fodon som transporterar inte ska stå stilla och overksamma för länge. Godset skyddas också mot väder, vind och kriminella angrepp.

Containerns standardmått och utseende gör den möjlig att frakta på båt, tåg och lastbil i en så kallad logistikkedja som därigenom blir kostnadseffektiv. I väntan på en transport fungerar också containern som ett lagerutymme vilket kräver står uppställningsyta som bland annat Norvik är planerad för.

De första containrarna dök upp i England under 1700-talet i form av stora trälådor för transporter av kol. Under 1900-talet efter andra världskriget blev containrar allt vanligare då som däckslast i konventionella handelsfartyg med lastluckor. Numera stuvas containrarna på moderna fartyg i jättelika sektioner som ett legobygge och surras.

Den så kallade ISO-containers standardiserade redan på 1970-talet och dominerar världshanden långväga fartygstransporter.

Så det hade i det perspektivetvarit framsynt att bygga Norviks containerhamn för 30 år sedan.

Kommentar: Jag mönstrade av min sista båt i transocean fart som 2STJ i maj 1965 Johnsonlinjens m/s Los Angeles. Det var ett för den tiden ganska modernt handelsfartyg för linjefart med sju lastluckor och lastkranar. Mot slutet av min sjötid dök en och annan container upp som däcklast.

Nästa generation styckegodsare blev de sk ro-ro fartyget där lasten kördes ombord i luckor. Sjöbefäl jag talat med säger att ro-ro-fartygen med tiden blev krångliga att hantera på grund av slitna detaljer och andra brister i konstruktioner.

Sedan började containerfartygen ta över världssjöfarten för transport av det traditionella styckegodset och kylfrakterna.

onsdag 22 december 2010

Ja till Norvik - seger för sjöfarten och skärgården

"För en gång skull segrade förnuftet, miljön, sjöfarten och skärgården! Bra jobbat miljööverdomstolen. Rättvisan var inte blind den här gången!"





Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom när det gäller Stockholms Hamns ansökan om att bygga en ny hamn i Norvik i Nynäshamn.
I sina domskäl skriver Miljööverdomstolen bland annat att området sedan 1950-talet bedömts lämpligt för hamnverksamhet i såväl kommunala som regionala översiktsplaner. De störningar som motparterna pekat på bedöms inte ha sådan påverkan på omgivningen att de påtagligt skadar de skyddsintressen som finns. Därför finns inga hinder för den sökta verksamheten av det skälet.
Naturvårdsverkets invändning när det gäller vattenkvaliteten bedömer domstolen inte heller vara sådan att det hindrar att tillåta verksamheten.
"Verksamheten kommer under såväl anläggningstiden som driftsfasen att ge upphov till störningar för omgivningen, främst i form av grumling, buller, svallvågor, luftföroreningar och ljus. Störningarna bedöms dock inte vara så betydande att de inte, med de försiktighetsmått som bolaget har åtagit sig och som också i övrigt kan föreskrivas i villkor, kan hållas på en acceptabel nivå", skriver domstolen.
Den nya hamnen får tillåtelse att hantera gods på maximalt 8,5 miljoner ton per år.
Moderaterna i Stockholms läns landsting är glada över beslutet.
"En modern miljöregion som Stockholms län behöver en ny godshamn som effektivt kan klara av en ökad varuförsörjning till en växande befolkning. Det är glädjande att Miljööverdomstolen har fattat detta beslut som gör det möjligt att utveckla en hållbar infrastruktur", skriver biträdande finanslandstingsrådet Charlotte Broberg (M).
Nynäshamns kommunstyrelseordförande Anna Ljungdell (S) ser Miljööverdomstolens beslut som en välkommen julklapp till Stockholmsregionen i allmänhet och Nynäshamn i synnerhet.
"För Nynäshamn innebär hamnen nya affärsmöjligheter och fler arbetstillfällen", skriver hon i ett pressmeddelande.
För ett år sedan avslog miljödomstolen Stockholms Hamnars ansökan om att få bygga en container- och rorogodshamn på Norviksudden.
"Till vår glädje har Miljööverdomstolen gått på vår linje. Nynäshamns kommun har jobbat i årtionden för att få till stånd en hamn på Norvikudden. Det känns helt fantastiskt att hamnen nu kan börja byggas", skriver Leif Stenquist (FP), kommunalråd i Nynäshamn. (Källa: TT)

Kommentar: Att Stockholms hamn nu fått tillstånd att bygga Norviks djuphamn är en seger för sjöfarten och inte minst för skärgårdens trånga känsliga farleder som slipper tung trafik. Hovrättens påpekande om konkurrensneutraliteten är intressant - jag har aldrig förstått vitsen med att spela ut olika hamnar mot varandra för att stoppa Norvik. Kammarkollegiets argumentation har tydligen inte fått gehör hos hovrättsråden - glädjande!
Nu gäller det för ansvarig att inte slå sig till ro utan ställa hårda miljökrav och nautiska säkerhetskrav på Norvikd hamn. Hoppas på flera arbetstillsfällen inte minst inom anläggnings- och miljöteknik. Lokal kunskap är värdefull.
(Jag hoppas få hålla mig ombord i Norviksprojektet tills den första 8 000 TEU-båten anlöper Norviks nya containerhamn med varor från fjärran länder. Flaggan i topp!)
________________________________
Så här skriver Stockholms Hamnar på sin hemsida med anledning beslutet att säga ja till Norvik:
Miljööverdomstolen har idag lämnat besked om att en godshamn får byggas på Norvikudden i Nynäshamn. Beslutet innebär att Stockholms Hamnar kan gå vidare med projekteringen av hamnen som byggs för att klara den snabbt växande Stockholmsregionens framtida varuförsörjning.
- Miljööverdomstolens beslut är viktigt för Stockholm. Regionen kommer att fortsätta att växa snabbt under de kommande decennierna. För att fortsätta att vara en av världens mest miljövänliga storstäder krävs investeringar i långsiktigt hållbar infrastruktur. Vår satsning på Norvikudden görs för att klara utvecklingen under hela 2000-talet, säger Sten Nordin, finansborgarråd Stockholms stad.
- Det här är en viktig milstolpe i vårt arbete för att bygga en godshamn som på ett miljöanpassat sätt möter framtidens transportbehov. Domen innebär att vi nu ser fram emot att Miljödomstolen fastställer de detaljerade villkoren så att vi sedan kan börja bygga, säger Henrik Widerståhl, tf vd Stockholms Hamnar.
Bakgrund till investeringen på Norvikudden:
Fram till 2030 väntas Stockholmsregionen växa med motsvarande ett helt Göteborg. Tillväxten i hela Östersjöregionen med 100 miljoner invånare bedöms vara fortsatt stark. Det ställer krav på en effektiv och miljöanpassad varuförsörjning som stärker regionens internationella konkurrenskraft. Ökade sjötransporter är centralt för att möta utvecklingen.
Samtidigt ställs nya krav på framtidens hamnar. Globaliseringen, den ekonomiska utvecklingen och containeriseringen leder till fortsatt ökade godsvolymer, vilket innebär en trend mot allt större fartyg som behöver enkel insegling och ett tillräckligt djup. Norvikudden är med sitt naturliga djup, korta insegling och närhet till marknaden den bästa platsen för en ny godshamn i Stockholmsregionen.Hamnen kommer att ägas av Stockholms Hamnar, ett dotterbolag till Stockholms stad.
Världens största hamnoperatör, Hutchison Port Holdings (HPH), ska driva containerterminalen på uppdrag av Stockholms Hamnar. HPH driver idag Stockholms Hamnars befintliga containerverksamhet.Genom att containerverksamheten flyttas från Frihamnen underlättas utbyggnaden av Norra Djurgårdsstaden, en helt ny stadsdel med 10 000 bostäder och 30 000 arbetsplatser.




tisdag 21 december 2010

Boktips om båtfärder till Antarktis


Milo Dahlmann skeppare på Artemisia II och hennes besättning är i ett historiskt perspektiv i gott sällskap nu när de ligger i den argentinska hamnen Ushuaja. Platsen ligger strax norr om Kap Horn nära Port Williams och i dessa farvatten utanför har seglare genom historien passerat - de som seglat för sitt bröd i de stora segelskeppen eller seglat förbi för sitt nöje.
Milo är på väg mot Antarktis som under de senaste decennierna också blivit ett attraktivt mål för långfärdsseglare. Mest uppmärksammade är seglarparet Rolf Bjelke och Deborah Shapiro som gjort två vändor till kyliga kontinenten. Första seglingen genomfördes 1982-84 och är beskriven i boken "Arktis - Antarktis".
Andra seglingen med båten Northern Light genomfördes 1989-92 och är beskriven i boken "Vinterskepp"som utkom 1996 på Streifferts förlag. En fantastisk bok med vackra bilder om strapatser utanför den vanliga.
Min favoritbok om båtäventyr i Antarktis är annars "Schackleton - den legendariska expeditionen till Antarktis" skriven av Caroline Alexander som utkom i Sverige 1999 på DN:s förlag med inte minst ett unikt bildmaterial med foton tagna ombord på Endurance 1914.
En bok om överlevnad under omänskliga förhållanden och om ledarskap.


måndag 20 december 2010

Milo i sista stopover före Antarktis

"God Jul och Gott Nytt År kära Milo och goda vindar för dig och din besättning mot Antarktis från Nynästomten!"





Bilder från Patagonien med Artemisia II i förgrunden. Milo har seglat sedan midsommar 2009 och nu väntar sista etappen ut (Foto: MILO DAHLMANN)
__________________________
Långsseglaren Milo Dahlmann skeppare på sin båt Artemisia II har nu nått den argentinska staden Ushuaia efter nästan tre månaders segling i Patagonien. Med ombord har Magnus varit under denna resa som startade i Chile i oktober
Så här skriver hon på sin blogg http://artemisia2.blogspot.com om den senaste etappen.
Hej!
"Efter nästan 2½ månad i chilenska Patagonien är jag nu i Ushuaia, Argentina. Magnus och jag har seglat lika långt som det är från norr till söder i Sverige. Området består av bergskedjor, glaciärer, oräkneliga öar och massor av kanaler där man kan segla. En storslagen natur där det inte finns många tecken på mänsklig aktivitet. En handfull samhällen, lite fiskebåtar, ett och annat kryssningsfartyg, men inte mycket mer. En vildmark. På många av de öar vi passerade har det aldrig varit en människa mer än vid strandkanten. Det är nämligen omöjligt att ta sig fram! Växtligheten är så tät att det inte går. Då kanske man kan misstänka att det regnar en del. Just precis. Och Patagonien är ökänt för sina snabba väderförändringar, där en lugn dag kan bli full kuling på en halvtimme eller mindre....". fortsättningen i Milos blogg.
Nu skall Milo byta besättning för slutetappen mot Antarktis då kursen sätts sydvart förbi Kap Horn och över Drakes Sund mot Antarktis inom kort.

söndag 19 december 2010

Spännande Norvik-debatt väntas i riksdagen!

"Jag vill ge Norvik i julklapp till alla snälla barn!"


Kommer kravet på effektivare sjötransporter till Stockholmsregionens miljonbefolkning att fälla det slutgiltiga avgörandet om Norviks planerade djuphamn utanför Nynäshamn?

Senaste nytt i julveckan är att riksdagen nu skall debattera Norvik (Se bilden ovan!) Det är socialdemokraten Tommy Waidelich som i en interpellation efterlyser regeringens syn på Norvik. Han vill att infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) förklarar om hon tänker underlätta för att hamnen skall bli verklighet eller fördröja den.

I ett uttalanden för DN (2010-12-19) i veckan säger socialdemokraten Tommy Waidelich:

"Det har varit mycket konstigt och många långbänkar kring Norvik. Det vore bra om infrastrukturminister satte ned foten och deklarerade att hamnen ska byggas. Det är ju änså regeringen som bestämmer, och både Catjarina Elmsäter-Svärd och jag har suttit och förhandlat fram planen för infrastrukturen i Stockholmsregionen och i den när Norvik än viktig del" påpekar Tommy Wadelich

Vi som ser Norviks containerhamn som ett steg in i framtiden är glada för att det svenska parlamentet nu tar tag i Norviksfrågan på allvar oberoende om Svea Hovrätt (Miljööverdomstolen) säger ja eller nej till Stockholms hamns ansökan att får bygga hamnen. Hittills har ett fåtal rika markägare fått dominera den juridiska prövningen.

Att Södertälje skulle kunna ta emot alla tusentals containrar på ett effektivt sätt tror vi inte på inte minst nu när en sträng vinter tar sitt järngrepp över skärgården. Den 34 sjömil smala och bitvis krokiga farleden in till Södertälje riskerar nu att korkas igen av is som gör det svårt för båtarna att ta sig fram. Transportsektorns "just-in-time" koncept hotas av kraftig fördyrning.

Norviks hamn har en klar fördel i vintersjöfart. Nynäshamn och den planerade djuphamnen ligger vara 16 sjömil in från havet och tillhör ostkusten mer isfria hamnar.

Sjöhistoriska museets legendariske sjöprofil Bengt Ohrelius och Jan Christer Lund påpekade redan för 40 år sedan i sin bok "Vintersjöfart" att 97 procent av den svenska utrikeshandeln gick sjövägen vilket motsvarade cirka 75 miljoner ton gods passerade svenska hamnar. Nu är det betydligt mer i ton räknat.

En normal järnvägsvagn på 70-talet tog 20 ton pappersmassa medan ett medelstort handelsfartyg tog 10 000 ton vilket motsvarade 500 järnvägsvagnar. Merfrakten per ton vid järnvägstransport var då cirka 40 kronor eller för en enda fartygslast 400 000 kronor. Hur mycket dyrare är merfrakten idag med mindre båt, lastbil eller järnvägsvagn?

I januari 2010 anlöpte det första fartyget med en kapacitet på 8 000 standardcontainrar en hamn i Östersjön. Det är positivt både för miljön och inte minst - ekonomiskt - att varje båt kan ta mer gods.

Sverige behöver Norvik i Nynäshamn - en ny hamn på ostkusten som kan ta emot stora fartyg.

Vad säger regeringen?


lördag 18 december 2010

En vinterrapport ur Norrö 50

Bamse heter den ombyggda bogserbåten som under vinter tar oss till Norrö. För 41 år sedan var det båt till Utö och bil till Ryssundet och krävande transport med tung packning som gällde berättar Eva Högman som haft stuga på ön sedan 1959.
God Jul och Gott Nytt år


Hur var livet på Norrö för 51 år sedan? Svaret kan möjligen sökas i skriften Norrö 50 - en minnesskrift 1959-2009. Där kan du möta Eva Högman som var med från början när 81 tomter styckades och 21 tomter såldes 1959. Eva Högmans familj köpte tomt nummer 2. Bengt Larsson legendarisk slöljdlärare från Nynäshamn köpte tom Nr 1 med bedårande utsikt över Mysingen.
Den 20 sidiga skriften innehåller bland annat en intervju med konstnären Ulf Norling som i 15 år varit året-runt-boende på ön. Ingemar Lindström tomt 65 har forskat i Norrös historia från 1700-talet och framåt. Han berättar varför ön söder om Rånö kallas för Norrön.
Nu i december 2010 när vintern ser ut att bli den kallaste på 150 år så går det att ta sig ut till ön med den isförstärkta passagerarbåten Bamse. Så enkelt var det inte förr när det begav sig.
Här ett uttdrag ur Eva Högmans dagbok och när det begav sig för 40 år sedan.
Under den kalla årstiden kunde båtfärderna bli äventyrliga. Påsken 1970 åkte Högmans med hydrokopter som körde av Gerhard Sjögren. (Hydrokopter: Farkost med flytskrov som drivs med luftpropeller lämplig för isfärder).
”Det gick snabbt utom just när vi passerade isrännan. Då gick det kusligt långsamt och vattnet bubblade grönt bakom oss”.
Evas dagbok berättar:
· 1969. 5 april påskafton. ”Här är rätt mycket snö och vi fick skyffla rent på altanen och gångar till sovstugan. Vi ligger alla fem i en stuga, Lotta på golvet hellre än att dela säng med någon syrra. ……det är dåligt med folk på den här delen av Norrö, ingen i vår rad och bara Bloms runt ängen. Men de vill väl inte lämna fastlandet och den nyss anlända våren efter flera veckor av sträng kyla…
När längtan till Norrö under vintern blev för stor så gav sig några av familjen iväg via Dalarö som till exempel under sportlovet i början av mars år 1976:
· ”Sportlov 1/3-5/3. Lotta och jag med dobermannpinschern Trixi i släptåg har tagit oss till Dalarö-Utö-Rånö. Till Utö kom vi med Tynningö åkte vi med Ingemar Engberg i hans ”Mersa” (Mercedes-bil) till Ryssundet. Sedan blev det att göra för apostlahästarna. Med hjälp av broddar tog vi oss över isen med viss möda. I vårväder, sol, barmark och plusgrader stretade vi med packningen som trots all besparing ändå vägde så axlarna fick sitt eldprov. Väl framme lämpade vi ut kanoterna ur storstugan, tände i spisen, slog på strömmen och tände alla gasollågorna. Rätt snabbt upptäckte vi att elementen, inte blev varma. Proppar byttes, ingen förbättring, samtal med Sune som tyckte vi skulle börja koppla om i elcentralen eftersom två faser fungerade. Vi flyttade elementen till fungerande uttag och värmde upp den mindre sovstugan. Dagen efter ringde vi Älvkarleby och några timmar senare kom strömmen…..”
Det finns några restexemplar av minnesskriften Norrö 50 kvar i Kajutan. Skriften kostar 50 kronor och kan beställas hos redaktören tel 070-6528887.

torsdag 9 december 2010

Snörapport från Ön. Snart Bamses tur!




















Södra ytterskärgården 11 december 2010. Snön ligger halvmetertjock på Ön när jag pulsar upp mot stugan. En jättekoka med snö har glidit utför taket och ner på sidan och ser ut som en stelfrusen spinnaker. Försiktigt kravlar jag mig uppför den översnöade trappan vid berget. Om jag trampar snett kan benet försvinna i ett svart hål och i värsta fall få en stukning eller brott. Härute i den snötyngda glesbygden i Stockholms södra ytterskärgård är jag ensam om det händer nåt. Försöker ha koll på läget och inte överila mig.
Snölandskapet är bedövande med vitpudrade tallar. Spår i snön vittnar om att råddjur och räv passar på när stugorna står vintertomma. Norra viken är isfri och nordan friskar på och vågljudet skvalar mot stranden där badflotten vilar stilla med en snömössa på sig. Ingen hackspett syns till. Folkhumorn säger att vi träskallar alltid ska ha mössa på oss härute till skydd mot hackspettarna.
I somras satt vi på den soldränkta stranden i solstolar och kollade kidsen i vattnet som paddlade omkring på två gamla surfbrädor som fått en ny uppgift. 80-talets vindsurfingtrend blev aldrig nåt för oss frusna amatörer. Möjligen var det för kallt i vattnet. Många surfbrädor typ Mistral, Laser, och vad de ny hette ligger övergivna här och där på Ön.
Söndagens TV domineras av självmordsbombaren i Stockholms city. Härute härskar den vita stillheten och TV-bilderna känns som en rapport från en annan planet. För nio år sedan 11 september 2001 kollade jag också på TV ute på Ön när ett flygplan flög in i World Trade Center i New York. Först trodde jag att det var en katastroffilm eller olycka med när det andra planet dök upp förstod jag att det var en medveten attack och blev sittande franför TV:n resten av den dagen. Världen skulle sedan aldrig bli som förut. Nu nio år senare har den första självmordsbombaren i Sverige blivit verklig. Jag minns hur militärerna i slutet av den kalla kriget på 80-talet talade om islamsk fundamentalism med kärnvapen som det nya hotet. Vi skojade om fabeln Peter och vargen.
På Ön härskar då som nu naturen och stillheten.
Denna vinter 2010 har hittills varit ovanligt kall så här veckorna före jul och isläggningen i skärgården har redan ställt till besvär för båttrafiken ut till öarna längre norrut. Söndagen den 12 december är sista dagen för båten Utö Express att gå på traden till Ålö via Nåttarö, Aspö, Norrö och Rånö. Sedan blir det bogserbåten Bamse (bilden) som i bästa fall skall ta oss ut till öarna.
Bilderna togs förra vintern då isläggningen var ganska påtaglig. Bamse är isförstärkt och har ett förflutet som bogserbåt innan hon byggdes om för att mer ombonad för passagerartrafik. Bamse har sin ordinarie kajplats i Nynäshamns fiskehamn och skeppare är Ulf Busch.
Vi fortsätter att åka till Ön hela vintern. Där finns en annan värld.

fredag 3 december 2010

Flytande båtmässa i Gustavsberg











Medan snön dalar mjukt och isen lägger sig i skärgården och båtarna - de flesta - sover vintersömnen under sina täckningar så landar en flaskpost om nästa års flytande båtmässa som i september 2011 skall hållas i Gustavsberg utanför Stockholm den 2 - 4 september. Båtbranschen har minsann framförhållning.
Vi har nu tre båtmässor i Stockholms att hålla reda på - Allt för Sjön i mars, Scandinavian Boat Show i novemberoch som nu Allt på Sjön i september i sitt namn förvillande lik sin största vårupplaga på land inomhus. I Göteborg öppnar första båtmässan för säsongen i februari.
Vi som så här års är fåtöljseglande båtfrälsta som för länge sedan lagt omöjliga nybåtköp för miljoner kronor på hyllan kan nu får nu vårt lystmäte stillat bara genom att besöka båtmässor på land eller i vattnet. För den som råkar vara på västkusten är Öppna Varv på Orust ett alternativ i vårt grannland Norge finns en mässa Båtar i sjöen att besöka. Slutligen har vi Pickos flytande båtmässa på Djurgården i Stockholm som käckt funnits ett par år och den kan möjligen fortsätta 2011.
Håll båtdrömmen flytande!
_______________________________
Kaptensudden 1907
Båtmässa i början

Fråga: När öppnade den första båtmässan? Det var en fråga som kom upp när vi träffades över en fika häromdagen för att planera årets båtsäsong. Har Sverige någon tradition av båtmässor eller var båtmässor från början enbart en internationell företeelse?
”Båtfikare”

Svar: Sverige har i allra högsta grad en tradition när det gäller båtmässor. Vid en stor nordisk utställning i Köpenhamn år 1888 visade Sverige upp ett par intressanta långfärdskanoter. En av kanoterna var klinkbyggd av byggmästare Gummeson på Långholmsvarvet i Stockholm och visades fullt riggad och utrustad.
Den andra var en kanot byggd i plåt med vattentäta skott för att inte sjunka om den vattenfylldes. Ingenjör Undén i Klarafors hade ritat denna farkost.
Vid världsutställningen i Chicago år 1893 deltog Sverige med bland annat 25 hel- och halvmodeller som visade segelportens utveckling i Sverige sedan 1950-talet.
En av de första båtutställningarna i Sverige var 1907 på Kaptensudden i Stockholm. Då visades bland annat motorbåten ”Dixi” som är en av Sveriges äldsta och bäst bevarade motorbåtar.
Norden största båtmässa ”Allt för Sjön” har innan den kom till Stockholmsmässan i Älvsjö funnits i Ostermans marmorhallar och i Storängsbotten. Båtmässorna har arrangerats och styrts av båtindustrins branschföreningar i samarbete med båtlivets organisationer.
Den 20-28 maj 1922 arrangerade Kungliga Motorbåtklubben KMK den i Saltsjöbaden den utställning som räknas som den första Allt för Sjön. 52 båtar visades upp och de båtar som inte sålts när båtmässan var slut såldes på en auktion sista dagen.
När ”Allt för Sjön” firade 50 år 1985 kom en mycket läsvärd minnesbok skriven av Janicke Henrikson. För oss läshungriga båtnördar har den en given plats i bokhyllan. (De flesta uppgifter i denna text kommer från boken ”Allt För Sjön 50”)