Unga paddlare i Fagerviken.

Foto Helene Skoglund/NP

Paddla. paddla,paddla, är budskapet från ledarna i veckans kanotläger för de yngsta 8-12 år som genomförs i Fagerviken, Nynäshamn i regi av segelsällskapet NSS Kanotsektion. 13 tjejer och killar övar paddling och säkerhetsrutiner. Att kunna simma minst 200 meter är ett grundkrav. Kanoterna är så kallade K 1:or och paddlas med vingpaddlar av kolfiber som ger ett extra flyt.
Under tisdagen testades kontrollerad vältning med kajakerna och de unga paddlarna fick lära sig tippa runt och sedan ta sig upp i kanoten enbart med hjälp av egna kroppsvikten och paddeln.
Redan på lägrets andra dag märktes en viss självsäkerhet ho de unga paddlarna. Att paddla kajak är som att lära sig cykla, sade en av ledarna. När väl balansen sitter då så blir det lättare.
Tisdagens inleddes med en uppvärmande löpträning innan det var dags att sjösätta kanoterna. Alla hjälper varandra. I kanotlägret som kostar 1100 kronor för fem dagar ingår lån av kanot och flytväst och lunch serveras i NSS fina klubbhus där det finns både omkädningsrum, dusch och bastu. På tisdagens matsedel stod makaronerna och köttbullar.

På onsdagen paddlade nio unga kanotister runt Trehörningen och det blev ett reportage som gjordes av Helene Skoglund reporter på NynäshamnsPosten och mamma till Axel en av lägrets deltagare. Hon plåtade bilden ovan och reportaget var infört idag fredag den 12 augusti. Flaggan i topp för Helene Skoglund och NP!

Vädret har varit omväxlande sol och friska vindar och stiltje med plötsliga åskbyar och regn. Normalt svenskt sommarväder alltså.

Vi betraktare i alla åldrar kunde från vår position bänken notera de unga paddlarnas energi och samarbetsvilja och låta oss inspireras.

_____________________________________

Uppgradera Nynäshamn
Till ostkustens seglarcentrum

Är det dags att förnya diskussionen att göra Nynäshamn till ostkustens seglarcentrum? Nästa år 2012 är det 100 år sedan OS i Stockholm och då blir det jubileumsregatta arrangerad av NSS Nynäshamns Segelsällskap i samarbete med kommunen.
Varför inte utnyttja detta gyllene tillfälle för en ny avstamp för en sådan diskussion?.
Detta förslag kom bland andra fram under en inspirerande vecka på NSS brygga i Fagerviken. Vi var flera föräldrar, mor- och farföräldrar, som hade telningar bokstavligen ute på vattnet. Vi hade anmält ett barnbarn Erik 9 år till NSS kanotläger. Samtidigt pågick seglarläger för optimistjollar och 606:or .På Fagerviken och Gårdsfjärden vimlade av jollar och kanoter och glada ungdomar som skotade och paddlade, skruvade på jollar och kanoter, bada och nojsade i strandkanten och käkade lunch hos Pia i den strandnära klubbhuset.
Fagerviken och Gårdsfjärden passar så utmärkt för dessa vattensporter. Från vilket väderstreck det än blåser och hur vindstyrkan varierar så går det att segla eller paddla någonstans. Fagerviken mellan Trehörningen och fastlandet är också utmärkt för träningsbanor för jollar och kanoter när det friskar i längre ut.
Det underströk inte minst NSS-profilen Jerry Larsson, som höll i årets upplaga av ungdomarnas seglarläger. Han försöker få fart på intresset som falnat de senaste åren. Senaste jollenytt är tvåmansbåten Feva som var med på seglarlägret. En lättseglad internationellt klassad ungdomsbåt .
”Optimistjollen i all ära – men ungarna vill ha nån att prata med ute på vattnet. Det blir trist i längden att sitta ensam i en jolle”, säger Jerry Larsson som till nästa år försöker få NSS att köpa in några tvåmansjollar till jollesektionen. Han föser varsamt jollebarnen på bryggan efter avslutad lunchpaus. Mycket skall fixas innan det är dags att kasta loss.
Förr några av oss medelåders plus på bryggan kom nostalgivibbarna från 80-talets seglarläger som på beställning. Då var det full fart i Fagerviken och Gårdsfjärden – samma vindar då som nu. Nu är våra jollebarn vuxna och kämpar för att få ihop livspusslet. De kommer det ner sista dagen för att möta sina sjövana telningar. Med blanka ögon och lätt grånat hår minns de hur roligt det var..
En saltstänkt återvändarträff, kändes det som – i all hast - som så mycket annat som ska gå så fort numera.
Dags för nya tag?

Shamrock till Nynäshamn

Galeasen Shamrock anlöper Nynäshamn nästa vecka som deltagare i en pågåendene kampanj för att förbättra havsmiljön i Östersjön. Vi är flera nynäshamnare som seglat med henne genom åren.
I sjöbodens dunkel skymtade en vit tygbit som visade sig vara stor luftig keps fullklottrad med skrift och små teckningar. På kepsens skult står ”Nord 86” över ett grönt treklöver och ovanpå skärmen stod ”Shamrock” med stora bokstäver.
Kepsen i sjöboden är en nostalgisk trofé som tillhör yngste sonen Gustaf som 1986 seglade nordvart med den tvåmastade galeasen ”Shamrock” som då var Sveriges enda seglande sjömansskola med styrd sjöpraktik. Kepsbäraren är idag 42 år men minns denna segling även om minnet av skeppskamraterna Andreas, Sofie, Caspar, Linda, Niklas med flera ombord på denna resa bleknat. ”Tack och bock – ankarstock” har Linda skrivit på kepsen.
Jag seglade en kustresa med ”Shamrock” sommaren 1994 och mötte då skepparen Holger Renberg som då genomförde sin fyrtiåttonde skolsegling sedan 1970-talet. I sitt gråa skägg och blåblus såg han ut som en skutskeppare skall göra.
”Skeppsmiljön fostrar elever till ansvar och solidaritet genom att de lär sig både att samarbeta och ta egna initiativ under ansvar. Målet är att skapa en samtrimmad besättning där ingen känner sig utanför. Att lära av livet och av varandra är mottot”, berättade han.
Vi seglade då från Kalmar mot Ölandsbron. Båtsman Magnus raljerade över sin unga besättning om de ätit för mycket godis i hamn. Bredfocken sattes för att utnyttja den svaga brisen. Iklädda orangefärgade flytvästar klättrade ett par pojkar och flickor upp i stormasten. Hisnande högt över däck hasade de ut i perten – en vajer att sätta fötterna i. Beslagsbanden knopades loss och bredfocken vecklade ut sig och fylldes av den lätta brisen.
Ombord på denna resa var 24 pojkar och flickor i åldrarna 15-20 år. De var brunbrända med solblekta kalufser och ögonen röda av sömnbrist. Händerna var valkiga av halandet i tampar och tåg. Sjövakter, segelövningar och lektioner avlöste varandra och sjömanseleverna fick sällan sova mer än fyra timmar i sträck.
Pojkar och flickor samsades att bo i samma skans och en nyfiken utsänd reporter från en lokalblad undrade om detta verkligen fungerade?
”Vad skulle kunna hända?” svarade skeppare Holger, underförstått när besättningen hade frivakt så sov de som stockar.
Den vita kepsen från nordresan 1986 prydde sannolikt huvudet på Sixten Stockman som var en äkta timmerstock från Norrland som kalvat ur ett timmersläp efter kusten. Sedan några år var Stockman ett övningsobjekt för eleverna på ”Shamrock” för att träna ett nödläge om någon skulle trilla överbord på riktigt. Sixten Stockman i 1994 år version var klädd i flottans t-shirt med texten ”Röjdyk” på brösten och ett par nötta kängor till fötter.
Plötsligt kastades Stockman överbord och drev akteröver i kölvattnet. Skeppare Holger grep mikrofonen i styrhytten och ropade ”Man över bord”. Alla visste vad som skulle göras. Livbåten som hängde akterut var i sjön efter någon minut och förhalad till styrbordssidan. ”Shamrock” stävade för maskin mot vinden och dyningen medan fyra roddare med båtstyrare Magnus satte kurs mot den nödställde Sixten Stockman.
”Res årorna…bär av…överallt hal ut”. Så var livbåten framme och en blöt Stockman drogs ombord av flinka händer. Tio minuter efter att han fallit överbord stod han på sin vanliga plats i hörnet vid babords reling strax för om styrhytten.
”Stockman är min”, sade Susanne och lade kinden mot hans skrovliga gråa trähud.
En detalj som jag särskilt minns var bordsskicket i skansen när det var dags för skaffning. Två huvudregler gällde – inga armbågar på bordet och ingen fick börja äta förrän alla fått mat på tallriken och styrman vid bordsändan sade ”Varsågod”. Ingen fick ta sista bullen eller roffade åt sig.
När jag vek ihop kepsen kunde jag höra vindens sus i seglen medan ”Shamrock” seglade vidare under stjärnhimlens galaxer.
”Skepp och sjömän ruttnar i hamn”, skulle skeppare Holger ha sagt.

Nyhet: BRIS I POCKET

Ohoj alla vänner! Här kommer en nyhet som jag är stolt över. BRIS-boken med namnet "Med Bris mot Kap Horn" som vi skrev under tre år på 1980-talet finns nu storpocket utgiven av bokförlaget Norstedts i en serie om båtklassiker. Boken handlar om Sven Yrvind - som då hade efternamnet Lundin och handlar om hans liv och seglingar, Sven var den förste svensk som ensam i den minsta båten någonsin rundat Kap Horn den svåra vägen från öster till väster mitt i den kalla mörka vintern.
Arbetet med boken innehåller många glada minnen, vilket inte minst hustru Elisabeth kan intyga. Sven sov hemma hos oss på och under pingisbordet i källaren och konsumerade stora mängder mjölk varje dag samtidigt som han mycket detaljrikt berättade om sitt liv.
Han segling med första BRIS byggd i mor Kerstins källare från Mar del Plata till den ensliga ön Tristan de Cunha är en av hans stora bedrifter inte minst då han saknade sjökort sista biten och färskvattnet häll på att ta slut.
Jag känner mig stolt över att ha fått varit med att ta fram en klassiker inom båtlitteraturen. Sven Yrvind förtjänar det allra mest.

Aktuellt:NY GÅGATA I NYKVARN

Apropå gågata i Nynäshamn - här senaste nytt från Nykvarn utanför Södertälje:
Lundavägen byggs om till gågata . Nu blir det stopp för genomfartstrafik på Lundavägen ner mot centrum. Om fyra veckor inleds bygget för att göra om vägen till en gågata.
Från Gammeltorpsvägen och ner till Järnavägen där Lundavägen tar slut har länge fungerat som en genväg för bilister på väg till centrala Nykvarn. Men för att få ner hastigheten i området och göra det tryggare ska nu Lundavägen stängas av och bli en lokalgata som anpassas till de fotgängare och cyklister som rör sig till och från centrum. Gatan som är en renodlad bostadsgata är i dag en populär genomfartsled för bilister men i slutet på augusti kommer det alltså att vara stopp för det.– Vi har länge fått höra från främst äldre personer i området att de vill ha en förändring. Korsningen med Gammeltorpsvägen är utsatt men nu ska den bli tryggare, säger Kjell Åström, driftchef på Nykvarns kommun.Samtidigt ska ett nytt stålräcke sättas upp längs med vägen, lyktstolpar kommer att bytas ut och nya träd planteras.– Gatan ska bli mysigare, helt enkelt. Mysigare och framför allt lugnare.Boende på Lundavägen kommer dock att även i framtiden kunna parkera längs ena sidan av gatan. Ombyggnationen beräknas vara klar vecka 44. (LT)

Nynäs-pejling: "GÅGATA DÖDAR STADSKÄRNAN"

Bilfri gågata i centrum Nyhäshamn. Blir den dödsstöten för handeln?

_______________________

En bilfri gågata i Nynäshamns Centrum mellan Floravägen och Kyrkan upp till Alkärrsplan önskar många forfarande efter det misslyckade försöket för några år sedan. I Sverige är bilfria gågator en fråga som debatteras livligt. Här kommer ett inlägg i Lokaltidningen Helsingborg från en professor som menar att bilfritt riskerar ta kål på den lokala gatans handel.
Gågator faller inte i god jord i alla läger. En ekonomiprofessor tycker att bilarna ska släppas in i centrum.- Jag ser ingen ljuspunkt för citykärnor så länge man gör enkelriktade gator och gångfartsleder, säger Johan Anselmsson vid Lunds universitet.
Kommuner dukar för köpcentrum Han tycker att kommuner generellt missköter sina stadskärnor och dukar för att köpcentrum tar över.- Man lyckas döda stadskärnor med gågator. Människor gillar inte att gå långa sträckor för att handla, därför åker man till Väla istället, säger Johan Anselmsson, biträdande professor i marknadsföring vid Lunds universitet.Han talar om tre nyckelord för ett lyckat handelsliv: Pris, sortiment och tillgänglighet. Det enda som stadskärnorna har möjlighet att konkurrera mot köpcentrum med är tillgänglighet. Men den faktorn sjabblas bort, enligt biträdande professorn.- Om man i stadskärnan hade haft gott om parkeringsplatser så hade man kunnat klå köpcentrumen med det, säger Johan Anselmsson.
Gågatan en mötesplatsFördelen med en gågata är att den blir en mötesplats, enligt Johan Anselmsson. Men för handeln är den en katastrof, tycker han.- Det där med bilfritt i centrum är mysigt. Men det driver inte handeln framåt. Gågator dödar flödet i en stad, centrum blir svårtillgängligt. En stad ska vara till för boende, arbete och handel. Men om alla bor i villakvarter utanför så är det ett problem om man täpper till stadskärnan.

Nynäspejling: BLOCKERANDE SOPBILAR

Bild: Symbol för gågata. Bilfria Sergelgatan - gågata i Stockholm. Hamngatan nedför kyrkan I Nynäshamn är populär hos de utombys bilister som långtidsparkerar gratis. Stockholm
____________________________________

Två jättelika sopbilar från SRV blockerade på måndagen Centralgatan upp vid hörnan tilll Coop Konsum. De har parkerat i rad strax efter hörnan och mittemot stod en snedställd statsjeep och resultatet blev att det var nästan omöjligt att ta sig fram i gatans mitt. Tydligare kunde intye P-eländet på Nynäshamns centrumgata illustreras.

Stax därefter säger en handlare att centrum i Nynäshamn skulle dö om inte kunderna får köra fram till affären. Hur väl stämmer denna teori med de parkerande sopbilarna var chauffören sannolikt satt och fikade på kondiset intill. De hade nog fikat ändå om bilarna parkerats längre bort.

Är tiden inne att på ett vänligt men bestämt sätt säga farväl till de utombys bilister som inte minst sommartid under dagar och veckor gratisparkerar på Nynäshamns gator? En gata som till exempel är poppis hos P-snyltarna är Hamngatan nedanför kyrkan. Sommartid står här bilar i veckor, rapporterar en affärsidkare med utsikt över bilarna
I takt med att Nynäshamn förvandlas från en sömnig småstad till en levande förort till Stockholm så måste förr eller senare bli ordning på torpet när det gäller P-platserna. Kommunen har redan aviserat att P-platserna kring centrum skall avgiftsbeläggas från 1 oktober. En timmas gratisparkering för att hinna handla – sedan är det dags att öppna plånboken.
Att P-snyltarna det vill säga gratis långparkerare blivit ett problem märks inte minst hos Nynäshamns storhandlare ICA Kvantum och Coop Extra som infört P-skiva och stenhårt lappar den bilist som inte följer regelverket. Antalet bilburna konsumenter har därigenom ökat då det numera är lättare att få P-plats utanför butikerna.
Hur skall det då bli på Alkärrsplan utanför Coop Konsum och Systembolaget? Utbyggnaden är överklagad till regeringen. I väntas på beslut växer det jättelika parkeringshuset upp ur marken vid Mörbyvägen nedanför sjukhuset. När bygget är klart blir det plats för flera hundra betalande bilister.
HSB-bygget Hamnklippan på Floravägen frigjorde ett antal P-platser och nämnda gata är nu belamrad med bilar från morgon till kväll ända ner mot Svandammsskolan. Det ser inte bra ut och framkomligheten för inte minst cyklister har minskat.
En varsam reglering av Nynäshamns P-platser tjänar vi alla på. Vi skall inte längre stå med mössan i hand och ge gratisplats på långtidsparkerare som lämnar staden för andra nöjen så fort de låst bilen.

I spåren av en växande P-anarki i Nynäshamn - är det tid för en ny debatt om en bilfri Centralgata i Nynäshamn? Försöket för några år sedan stoppades av de lokala handlarna med argumentet att centrum skull dö om inte kunderna fick köra bil fram till affären.

Vad är då en "gågata". Så här skriver Wikipedia.
"En gågata, bilfri zon eller bilfritt område, är ett område i en ort där man inte får köra bil eller andra motorfordon utan tillstånd från myndigheterna. Däremot får man cykla i gångfart. Tillstånd för motortrafik ges oftast bara till mindre lastbil som hämtar eller lämnar något i området, taxi, funktionshindrade och utryckningsfordon som ambulans, brandbil och polisbil, och det är önskvärt att hastigheterna hålls nere så mycket det går.
Sedan 1970- och 80-talen har flera tidigare trafikerade områden, som orsakat problem med avgaser och buller, spärrats av för privatbilism och gjorts om till bilfria zoner, vilket ses dels som en del av det miljöpolitiska arbetet, och dels som en åtgärd för den allmänna trivseln, särskilt i turistorter dit det kommer många barnfamiljer eller pensionärer.
En av Sveriges första gågator är Sergelgatan i Hötorgscity i Stockholm, som planerades redan i mitten av 1940-talet av dåvarande stadsplanedirektör Sven Markelius i samband med Norrmalmsregleringen"

Hajstorp - ett kärt återseende!

Senaste helgen besökte vi slussen Hajstorp i Västergötland som är en naturskön plats vid Sveriges Blåa Band Göta Kanal och ligger strax ovanför Töreboda som i sin tur ligger nära kanalen utfart i Vänern nära Mariestad. Vi träffade nya norska vänner som köpt en lägenhet i Töreboda i ett hus som kommunen första tänkte riva men senare rustades upp och såldes till våra grannar på andra sidan gränsen.

För oss båtfarare och sjögående skärgårdsbor från Nynäshamn var besöket i Hajstorp ett kärt återseende. Vi var där för snart 40 år sedan i juni 1972 på en resa runt svenska kusten med 70-talets båtsensation motorbåten Albin 25.

Alla båtfarare borde en gång i livet segla i denna park för det är så det känns att i lugn och ro glida fram genom det sommarvackra landskapet på egen köl eller med någon turbåt.

Under 90-talet gjorde jag en reportageserie i DN döpt till "Svenska Diken" där Göta kanal hade en given plats. Då mötte jag amerikanska turister som första dygnet klagade på de trånga hytterna i kanalbåten med så fort båten passerat första slussen i Mem på ostsidan så förändrades deras attityd. I fortsättningen satt de upp på däck mesta tiden av dygnet och lät sig förföras av landskapet.

För familjen ombord i Albin 25:an var det en magisk resa inte minst för morfar John Nordmark som fullgjorde sin värnplikt som luftvärnssoldat i Karlsborg. När vi på kanalresan besökte den väldiga fästningen så berättade han hur han åkte tåg från Långträsk i Norrbotten med väskan full av palt som hans mor kokat.

Mormor Hanna Nordmark klev i land i Hajstorp och köpte två chokladkakor till grabbarna i slusscafeét. Vi sände de båda en varm tanke denna vackra sommardag nästan 40 år senare.

Den dubbelruffade Albin 25:an var och är en idealisk kanalbåt med sin rymd och ringa motor som ger en behaglig marchfart på de 5 knop som är kanalens maxfart 5 knop.

Göta Kanal invigdes år 1832 under pompa och stått och är numera en av Sveriges verkliga turistfällor tillsammans med Vasa-museet med flera.