Idag är det Svenska Flaggans Dag och Nationaldagen - en röd dag i almanackan så vi skall tänka på symbolen för vår identitet - den blågula flaggan. I legenden lär Erik den Helige i ett korståg i Finland är 1157 fått en uppenbarelse med ett gult kors mot himlen. En teori är att flaggan kom till under korstågstiden med tempelriddare och andra krigiska män.
Till sjöss är flaggan viktigt. I marinen talas det om att "visa flaggan" för att bevisa sin identitet. Nationsflaggan - den tretungade sitter alltid upp till sjöss även på ubåtar under vatten. I fredstid bör tilläggas.
När den ryska kärnvapenbestyckade ubåten U 137 trängde in på svenskt militärt område i oktober 1981 och snöpligt gick på grund så hissade besättningen ryska flaggan som smattrade på morgonen när den svenske sjöofficeren kommendörkapten Karl Andersson såg att en grundstött rysk ubåt inte var ett fylleskämt. Sedan följde tio dagar som skakade Sverige och den västliga världen. Det är en annan historia men heder åt fartygschefen Anatolij Gusjtjins att han visade flaggan.
I handelsflottan avslöjar nationsflaggan akterut vilken land som fartyget är registrerat i. I dagsläget är en polsk färja ibland en gammal svensk Gotlandsfärja som målats om och som sedan är registreras i Bahamas. I sjöfartskretsar talas det om "utflaggning" som ett uttryck för att fartyget lämnat Sverige. Sjöfarten är en kameleont.
Jag är uppväxt med flaggor. Det började på minförrådet i Stockholms skärgård i början av andra världskriget då en beväring hissade flaggan på en hög flaggstång. Den fick absolut inte nudda vid marken.
Under min tid som sjöman i handelsflottan åren 1957 till 1965 var det mycket flaggexercis. Vid varje angöring till ny kust och anlöp till hamn så var det flagga upp - nationsflaggan, rederiflagga, olika signalflaggor typ karantänsflagga(gul), lotsflaggan med mera. När alla flaggor var hissade så kände det som fartyget var berett att löpa i hamn och visa respekt för det nya landet.
Under famljens nöjesbåtliv med seglingar efter kusten genom åren försökte vi vara något så när noga med att sätta och ta ned flaggan vi rätt tidpunkt. Vi har en kär granne en fd kustjägare och storseglare som envisades med att blåsa trumpet i hamn varje kväll när flaggan skulle tas ned. Inte alla uppskattade denna sed - som var helt korrekt.
Men han fick oftast sin vilja igenom.
I stugan på ön har vi en flagga på stugnocken plus en norsk flagga då vi fått in en kär norska i familjen. Norge som plågats av tysk ockupation vet vad flaggan står för.
På balkongen i morse ställde jag upp farsans flaggstång i silver från 1940-talet men en flagga i toppen.
Kändes lite högtidligt. Flamma stolt mot dunkla skyar...
På eftermiddagen tog jag en fika i solen på Banantorget i Nynäshamn. Finklädda nynäsbor med utländskt bakgrund kom ut ur Folkets Hus med var sin blågula flagga i handen.
Det kändes fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar