Hur ser en nybörjare ut som skall gilla båtliv? Är hon eller han en landkrabba? Så kallas lite skämtsamt en person utan erfarenhet eller kännedom om sjöförhållanden och sjöliv. Det engelska ordet för landkrabba är "land-lubber".
Min landkrabbeperiod varade fram till 9 års ålder då jag på allvar fick lära mig sjömanskap av min far som seglat skeppsgosse i flottan och varit fiskare. Vad han inte visste om båtar och sjömanskap var inte värt att veta.
Onda tummar är mitt första minne av nybörjarfel. Vi hade en roddbåt med dubbla par åror med fasta årtullar. Årorna var väl avvägda med bly i handtagen med det gällde att vid varje årtag hålla isär händerna något för att inte klämma sig. Jag hade ständigt blåsor i tummarna i början innan det riktiga avståndet infann sig automatiskt.
Min andra lärdom var att kvajla upp en tamp i handen. Oftast var det förlinan eller ankartåget i samband med fiske. Lagom stora öglor som låg rätt i handen skulle det vara. i nödfall fick jag kvajla upp tampen runt armbågen. Metoden funkar om inte linan spänns för hårt i varje bukt för då kan den skruva ihop sig senare.
"Sitt i båten!", är annars de ord jag minns bäst från den tiden. Ibland stod jag upp ensam i båten och viftade med årorna som en annan landkrabba. Flytväst var det inte tal om - fanns några var de hårda rackare som skavde.
"Sitt i båten!". är nog det viktigaste när det gäller att röra sig i småbåtar. En vuxen stående person flyttar tyngdpunkten uppåt och gör båten rankare. Vår roddbåt var smäcker och välformad i aktern för att få bästa släpp vid rodd men stabiliteten var inte den bästa. Senare i båtlivet såg jag att moderna småbåtar med höga fribord är usla som roddbåtar.
Sedan var det att "Håll kursen!" Det är inte samma sak som att styra rakt fram utan det förutsätter att det finns ett mål att hålla kursen på. I en roddbåt där du färdas baklänges framåt gäller det att hitta ett styrmärke akter som för är överens med målet föröver och sedan låta kölvattnet bli rakt vid rodd. Kräver viss träning då det är jobbigt att hela tiden vrida på huvudet av osäkerhet.
Min första ocean var en nybörjarvik i mellanskärgården men en farsa som mentor. Det kunde inte vara bättre. De grundregler av vilka jag nämnt några har följt mig genom båtlivet på stora och små båtar.
Hoppas båtlivets ungdom har samma förebilder som idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar