Fredsspaning: UBÅTSNOJA I MEDIA?

 Amerikansk atomubåt i Mysingen! 
  En känd krönikör på kultursidan i ett större medium tvekade inte att påstå att marinen jagade en amerikansk ubåt i Stockholms skärgård vid senaste ubåtsincidenten.
  Ett exempel på hur de senaste ubåtsspaningarna i Stockholms skärgård skapade den vanliga hysterin hos media. Lite av samma karaktär som under 80-talets kalla krig då ubåtslarmen stod som spön i backen. Det var som gengångare dök upp från dessa spöklika ubåtsjakter. Ryska gengångare. Det finns inga ubåtar i Stockholms skärgård och finns det några så är de inte ryska. En av extremuppfattningarna. 
  Skillnaden mot då och nu 2014 var att marinen denna gång inte gjorde några vapeninsatser. Under Horsfjärdenincidenten hösten 1982 fälldes ett 50-tal sjunkbomber och ett 10-tal minor sprängdes vid Mälsten "låset" mot Mysingen och Horsfjärden.
  Media då som nu bidrog däremot med  bitvis hetsig rapportering till ett skapa en förväntan att marinen skulle få fram ett mer påtagligt synligt bevis på främmande ubåtar. Så blev det inte. Vad som återstår av den senaste underrättelseoperationen är någon suddig bild av misstänkt ubåt plåtat av en privatperson. 
   Vad marinen har för indikationer i sina hydroakustiska system vet vi vanliga civila ingenting om. 
  Hur fungerar då media vid ubåtsincidenterna? Noja eller sans och balans? Sant och relevant?
   Styrelsen för Psykologisk Försvar SPF gav 1988 ut en skrift "Nyheter i Krig" författad av en Håkan Hvitfelt, forskare. Målsättningen var att granska de stora medias nyhetsvärderingar i fredstid. Ubåtsincidenterna fick ett särskilt kapitel. Mycket av vad som skrevs känns fortfarande aktuellt efter rapporteringen i media av 2014 års "underrättelseoperation"-

• De återkommande ubåtsjakterna är i princip ett militärt agerande som normalt förekommer under krig även om omfattningen av åtgärderna inte på någon sätt kan jämföras. Ändå torde man kunna göra många välgrundade antaganden om hur nyhetsförmedlingen fungerar i krig genom att ingående analysera  hur nyhetsmedierna uppmärksammat dessa händelser.

   I ubåtskommissinens betänkande (SOU 1983:13) konstaterades beträffade Horsfjärdenincidenten att mediernas uppmärksamhet koncentrerade sig på att ubåtsjakten misslyckades. Trots de förväntningar som skapades. Negativt var  att massmedierna spred olika rykten. Dessa rykten minskade trovärdigheten i rapporteringen:
  En sammanfatning av rapporteringen gav följande synpunkter:

1. Sekretessproblem föreligger. Mycket av den information som nyhetsmedierrna önskar är sekretessbelagd. Emellertid kan sekretessbelagd information läcka ut till journalisterna. Detta torde vara en grogrund för en ömsesidig misstro mellan journalister och militärer.
2. Nyhetsmedierna sprider rykten Detta torde delvis vara en konsekvens av ett bristfälligt källmaterial. En del av de källor som används förmedlar i sin tur också rykten. Sensationella rykten torde dessutom prioriteras av nyhetsmedierna på grund av sitt höga nyhetsvärde.
3. En betydande del av nyhetsutbudet utgörs av journalisternas spekulationer. Dessa har ofta karaktären av utfyllnad. Källorna anges inte klart och är ofta osäkra.
4. Svårigheterna att informera, både för militärer till nyhetsmedierna och dessa till allmänheten, tilltar vid ovissa, hastigt växlande och komplicerande händelseförlopp.
5. Det militära fackspråket missförstås och misstolkas av nyhetsmedierna. När samma ord förekommer i såväl det militära som i allmänhetens och nyhetsmediernas språk har de ofta olika innebörd.
6. Rikstidningar och lokaltidningar ger delvis olika bild av händelserna. Detta är naturligt med torde innebära att enbart konsumtion av lokala medier inte är tillräckligt för att en helhetsbild skall erhållas.
7. Militärens vilja och framför allt förmåga att informera nyhetsmedierna kan ifrågasättas för närvarande. 

Har vi lärt oss något?