Sjövet: Orkan

En orkan (engelska Hurricane) kallas en svår storm när vindhastigheten pendlar mellan 32,7 och 36. 9 meter per sekund och anges med vindstyrka 12 på Beauforts vindskala. Till sjöss går vågorna mycket höga. Havsytan är fyllt av vitt skum som skymmer sikten. I andra mätetal motsvarar orkan cirka 64 knop och vinden har en hastighet på cirka 120 km/timme.

Hårda tag för Jessica!

Seglarvärldens unga soloseglare Jessica Watson 16 år har råkat ut för mycket hårt väder efter Passagen av Kap Horn. den 13 januari. Stormen varade i cirka åtta timmar och vindstyrkan var tidvis upp i cirka 35 meter per sekund orkanstyrka. De höga sjumetersvågorna orsakade fyra så kallade "knock downs" det vill säga Ellens Pink Lady krängde så kraftigt att masttoppen låg under vattenytan. Inge större skador rapporterades förutom en knäckt targabåge över sittbrunnen (se bild!) och att vindmätaren i masttoppen slutade fungera. Ombord i ruffen var allt huller om buller. Jessica var trött och sliten och full med blåmärken och hade under stormen surrat fast mig säkerhetsselen och undvikt vara upp på däck. Segelföringen i det hårda vädret bestod av en stormfock. Autopiloten fungerade utan anmärkning.

(Foto: JESSICA WATSON. Bilderna visar "Jesse" före avseglingen från Sydney den 18 oktober 2009. Stormbilden är tagen strax innan vädret försämrades kraftigt. Bilden nedan targabågen som fick sig en knäck vis en av de fyra "knock downs".)

Så här berättar "Jesse" på sin blogg om de dramatiska timmarna i Sydatlanten då stormen kastade runt båten som en vante i den upprörda sjön:
"Jag tror man kan säga att Ellens Pink Lady har visat sig vara en väldigt tuff liten båt! När det var som värst som kom tankarna varför jag håller på med detta, och något bra svar kom jag inte på. När det var som värst så fick min mamma hemma i Australien ett telefonsamtal från RCC ett räddningscenter som har koll på mina nödsändare EPIRP om de löser ut. En av mina nödsändare placerad i ruffen hade lösts ut när båten kastades runt. Lyckligtvis fick jag direkt kontakt med familjen hemma innan den värsta paniken brutit ut.

Det känns som om jag åldrats tio år på dessa åtta timmar. Jag har städat upp det värsta och fått sova några timmar. Nu väntas vinden mojna och när jag för en stund sedan tittade upp på däck så kom ett par delfiner. Det kändes som om de kollade om båten och jag var kvar på havet efter stormen...

Nu fortsätter 16 årigaa ensamseglaren Jessica Watson från Australien sitt världomsegling. Hon passerade Kap Horn den 13 januari och styr nu nordvart mot lugnare breddgrader för att sedan sätta kursen mot en punkt söder om Afrika. Hon startade sin segling från Sydney i Australien den 18 oktober och har nu nått ungefär halvvägs efter 100 dygns segling. 11.000 sjömil återstår att segla innan hon når hemmahamn i Sydney, Australien någon gång i maj enligt den senaste beräkningen. Om det går vägen så blir Jessica Watson yngsta ensamseglaren runt jorden någonsin. Henns segelbåt är en 34 fots Sparkman & Stephens och heter Ellens Pink Lady(EPL).

Mer om Jessicas segling finns att läsa på http://jessicawatson.com.au/

Sjömansliv Nr 11: En rak vänster på Nordatlanten.

Ur Sjöfartsboken: M/S SEGERÖ som 2:e styrman Jr på resa från Oskarshamn till USA:s ostkusthamnar och slutligen till Stockholm från den 22 oktober 1962 till den 8 maj 1963. Befälhavare: Björling/Poppelmark.

En rak vänster på Nordatlanten. Med päronboll i solåsen tränade vi boxning på båtdäcket, medan ”M/S Segerö” rullade i den grova sjön på kurs från Pentland Firth mellan Skottland och Orkneyöarna i storcirkeln mot Nantucket Island utanför New York på den nordamerikanska ostkusten.
Svettiga och flåsande skuttade vi runt med boxhandskar och försökte slå varandra på käften med Nordatlantens fräsande gråa vågberg i bakgrunden.
Andre styrman senior Bertil Bjertsjö, gladlynt skåning från Tåstorp, och lovande mellanviktare i sin ungdom hejade på träningen. Vi joggade i hamnarna och sparrade till sjöss. De slag som övades var rak vänster, vänsterkrok, rak höger och ronden avslutades med armhävningar i någon av båtdäckets solåsar.
I lasten på ”M/S Segerö” fanns svenska Saab-bilar till USA och den lätta lasten fick fartyget att slänga och kasta i sjön. Året var 1962 och jag mönstrade på i Oskarhamns samtidigt som USA:s president berättade i TV att Sovjetunionen placerat kärnvapenmissiler på Kuba. Världsfreden var hotad.
En stor sorg drabbade oss filmtokiga sailors när filmskådespelerskan Marilyn Monroe tog livet av sig. Hon prydde mitt hyttskott tillsammans med fransyskan Brigitte Bardot.
22 år gammal seglade jag andrestyrman junior i Rex-bolagets nybygge ”M/S Segerö” byggd i Oskarshamn. I sju månader seglade vi mellan Europa och USA:s ostkusthamnar med bilar och styckegods. Hon var en bakladdare med moderna patentluckor och elektriska lastkranar. En kranvajer kopplades via ett block till lastluckorna som drog av som ett dragspel.
Manskap och befäl bodde akterut. Jag hade egen hytt om styrbord med väggfast koj, skrivbord, bord och fyllesoffa och åt i befälsmässen. Bryggan var ljus och öppen med snedställda fönster på förkant och två mindre bryggvingar med pejlkompasser. Gyrokompassen var liten och stod inne på bryggan. Navigationshytten låg bakom en skjutbar vägg.
Jag var yngste styrman och gick hundvakten mellan tolv och fyra på natten, och hade ansvar för sjökorten. I lampans sken plitade jag med svart och röd tusch i in bojar som seglats ned eller fyrar som släckts.
Nordatlanten dominerades av två vädertyper – dimma eller storm. Bilarna i lastrummen surrades med tampar, för att stå stadigt. Första resan lossade vi i Port Newark på andra sidan Hudson River i New York och gick sedan till Newport News i Virginia. Där fyllde vi underrummen med svart stenkol som skulle till Malmö. Hon förvandlades från ett nymålat renvaskat fartyg till en sotig koltramp. Befälhavaren sjökapten Gunnar Björling såg inte glad ut och kommenterade eländet:
”Vi har fått order från rederiet att testa dödvikten!”
I Malmö var det sträng vinter, och där koldammet efter lossning spolades bort frös spoldammet och det krävdes specialgäng från land för att få rent.
Det var mycket köra båt på ”M/S Segerö”. Ut och in i hamnarna med korta liggetider. Astronomisk navigation hjälpte oss över Nordatlanten. Solhöjden togs på bryggvingen med tidtagarur i hamnen och så snabbt in i karthytten och läsa av kronometern. Höjden räknades ut med det amerikanska tabellverket HO 214 som var en förenklad metod utan logaritmer och sfärisk trigonometri. Det stämde för det mesta.
I gryningen plockade vi stjärnor, ofta Polstjärnan, för en enkel latitudbestämning. Det var en ovanlig känsla att vara beroende av universum för att ta reda på positionen. Skeppare Björling förlitade sig på oss nyutexaminerade ungtuppars briljerande med formler och tabeller. Han var en vänlig kapten, som seglat länge i Nordsjöfart för Rex-bolaget.
En resa hamnade vi i en orkan med vindstyrkor upp emot 50 meter per sekund och våghöjder på ca 15 meter, enligt de amerikanska väderskeppen. Hon rullade så våldsamt att min hyttfåtölj lade sig på ryggen och reste sig igen vid en överhalning. Skepparn var på bryggan ett par dygn i sträck och vi stävade sjön med full maskinstyrka, och låg nästan stilla.
Kapten var orolig för lasten av tyska lyxbilar Mercedes och Porsche som ägdes av amerikanska soldater som rest hem från Europa. När vi kom till kaj besannades skepparens oro. Ett däck hade gett vika och lagt sig ovanpå bilarna. De påminde om skrotpaket från en bilpress när de hivades upp ur lastrummet. Det var mycket spring av försäkringsagenter och inspektörer, och skeppsdagboken kollades.
Senare blev det strejk i Newarks hamn, och vi slog ihjäl fritiden på Manhattan. En kväll råkade jag i slagsmål med två sjömän på kajen och fick käken avslagen. De närmaste dagarna låg jag i en sjuksäng med igenspikad käke och matades med sugrör av snälla nunnor. Andren försökte muntra upp mig.
” Fan, sjöman Öhman ,du som har en bra vänster”!

Bilder: Rex-bolaget M/S SEGERÖ - en modern bakladdare för sin tid med patetluckor. Ingemar Johansson blv världsmästare i tungviktsboxning 1959 henom att vinna över Floyd Pattersson. Han var vår inspiratör i boxningsträningen på båtdäck.

Elmotordrivet Durkslag

Mats Hägglund från Tistelholmen har sänt följande flaskpost med bilder av sin elmotordrivna roddbåt. Så här skriver han:
"Skåda här min installation av topplanterna och elmotor- ochkraftinstallation på roddbåten Durkslaget vid Mor Annas Brygga omförmiddagen den 27:e december 2008. Denna årstid laddas ackumulatornfrån Biltema dåligt över solcellspanel så då får jag tjöpa elektrånerfrån Plusenergi Aktiebolag i Gôtebôrg!!!!!"

Halvfart fördubblar driftstiden!
Sjövet Bakgrund 1 december 2009:Är små elmotorer för båtar bara leksaker? Den frågan har väckts sedan Nimbus nyligen premiärvisat sin nya elbåt i bamseklassen. Nej, små elmotorer är inga leksaker men de förutsätter att brukaren begränsar sitt bullerfria och miljövänliga båtliv. Att köra på halvfart fördubblar driftstiden.I USA som normalt utpekas som ledare i energislukarligan har elmotorer för båtar använts sedan 1930-talet och varit ett komplement till den bensindrivna utombordsmotorn. Elsnurran kan användas i ställer för åror i sjöar där förbränningsmotorer med miljöfarliga utsläpp är förbjudna.Elsnurran är enkel och lätthanterlig. En likströmsmotor driver en propeller som är direkt kopplad till elmotorns axel, Alla rörliga delar hamnar under vattnet och motorgången blir nästan ljudlös.Elmotorn och propellern är monterade på ett rostfritt riggrör. Överst på röret sitter ett manöverreglage för fram och back och för olika hastigheter. Reglaget är steglöst eller har 3 till 5 olika lägen. Backförmågan är sämre än framförmågan. Från manöverdelen går två kablar med klämmor till batteriet.Riggröret kan höjas eller sänkas med en justerbar fästanordning. Riggen kan ställas in i olika vinklar i förhållande till akterspegeln. En omsorgsfull inställning där propellern hamnar på rätt djup, höjer avsevärt verkningsgraden. Propellern kan lätt ”kavitera” (suga luft) om den sätts för högt. Märks genom virvelbildning med åtföljande gurglande ljud.

Välkommen till sprängstensudden Norvik!!

Foto MATTIAS HANSSON/HG BILD NYNÄSHAMN

Skärgård i vinterskrud. En månads kyla har inneburit isläggning i skärgården och problem att ta sig fram för viss skärgårdstrafik.

Bilden är tagen i början av januari 2010 vid Norviks udde strax norr om Nynäshamn. Där vill markägaren Stockholms hamnar anlägga en ny contanierhamn för att effektivisera varuförsörjningen av Mälardalen och Stockholmsområdet Miljödomstolen vid Nacka tingsrätt av avslagit ansökan efter hård kritik av bland annt markägare norr om Norvik som inte vill ha någon hamn. .Domen har överklagats av hamnen, kommunen och Länstyrelsen har avvisat alla överklaganden.

Nu står markägarnas önskan att få ha sin hamn i fred mot allmänintressen att effektivt försörja 3 miljoner människor i regionen.

Mattias Hansson fina skärgårdsbild ovan har ett särskilt budskap. Hela strandlinjen och den mark jag står på är sprängsten som på 70-talet dumpades i stora mängder i området där den nya hamnen skall ligga. Sprängstenen kommer från bergrum under Nynäshamns raffinaderi där beredskaplager av olja skulle förvaras. Hotbilden mot Sverige avklingade under slutet av det kalla kriget i slutet av 1980-talet och bergrummen kom aldrig till användning.

Nynäshamn har en av ostkusten säkraste hamnar med kort och djup insegling från havet. Hamnen är isfri under större delen av året.

Markägarna vann - sjöfarten förlorade!
Här några synpunkter och funderingar som möjligen kan vara till nytta inför överklagandet Norviks djuphamn den 4 januari 2010. MD:s dom är rörigt skriven så det finns utrymme för missförstånd. Två frågor har jag fokuserat på här:

· Himmelsö – rätten till fri oskadlig passage.
· Södertäljleden versus Norvik – The Tricky Road versus The Short Way

Himmelsö. Det som förvånar en sjöfarare I MD:s dom är domstolens kategoriska avståndstagade från FN:s havsrättskonvention som tillåter “ofarlig” passage” av fartyg på annans vatten. Det tillämpas både här och där inom sjöfarten och under det kalla kriget som passerade sovjetiska örlogsfartyg ibland trånga svenska farvatten utan att det var något väsen om detta.
Finns något prejudikat som MD stöder sig på? Sjöfartsverket känner tydligen inte till sådana begränsningar i andra hamnar. Självklart för en sjöman är att ett CF(Containerfartyg) kunna får släppa in häcken för att kunna vända runt säkert inom ett hamnområde.

Fundering:Vad säger EU-domstolen om MD:s inskränkning i havsrättskonventionen? Skall inte den säkra upp vår framtid miljö?

Södertäljeleden kontra Norvik. Om nu Södertälje skall nämnas som lämplig c-hamn till Stockholm så måste en jämförelse mellan farlederna detaljstuderas.
Vid angöring Landsort så har en CF cirka 15 sjömil att gå in till Norvik. När CF är framme i Norvik så har motsvarande CF hunnit till en position vid Oaxen i Södertäljeleden – det vill säga halvvägs. Distansen Landsort – Södertälje är va 30 sjömil – Landsort – Norvik ca 15 sjömil.
Ett CF som gör 10 knop är i Norvik på ca 1,5 timme och CF till Södertälje på 3 timmar med samma fart. Vad kostar det befraktaren denna tidsförlust?
Är farledssäkerheten i Södertäljeleden tillräcklig för aktuella CF?
Två passager är smala i leden – Skanssundet och Brandalssund. Skanssundet som har färjförbindelse till Mörkö är ca 2 kabellängder (2x185m) brett djupgående cirka 10 meter. Branddalssund som kallas ”Gångjärnet” av sjöbefäl innebär att ett CF från NV-kurs måste gira 90 grader styrbord och styra in i en smal ränna i norr tangeras av 3-meterskurvan som innebär grundstötning om CF kommer ned minsta för lång norrut. Minsta bredd ca 200 meter.

Måste Brandalssund muddras:
Är farledens alla grund utprickade?

Södertäljeleden går strax utanför några av södra skärgårdens vackraste delar bland annat utanför på Torö . Delar av denna skärgård tillhör Nynäshamns kommun och frågan är hur dessa markägare ställer sig till att en flotta av CF-fartyg kommer att trixa sig upp genom farleden till S-tälje? Bör inte ett sådant hårt miljöpåslag av sjöfarten också prövas av MD?

Penningstarka markägare är de stora vinnarna och sjöfarten den stora förloraren i Nacka tingsrätts miljödomstol som sagt nej till en ansökan att bygga en djuphamn vid Norviks udde i Nynäshamn.
Miljödomstolens 329-sidiga yttrande över Norvik domineras sida upp och sida av inlagor från markägare i området som blankt avvisar hamnbygget alternativt kräver kraftiga skadestånd om bygget blir av. De mest fantasifulla hotbilder målas upp av det elände som drabbar området om hamnen byggs – rena skräckscenariet.
De befintliga fula outnyttjade området på Norviksudden med fula sprängstensmassor där hamnen skall ligga tonas mer medan muddringar och borttagandet av bergsryggar ses som det stora miljöhotet trots att dumpningen nu ska ske till havs.
En markägare avvisar blankt att de containerfartyg som skall anlöpa framtiden snuddar vid ”hennes” farvatten.
Möjligen föll ansökan på att Stockholms hamnar inte tänkt på den juridiska konsekvensen av att en privat markägare blankt kan avvisa att viss verksamhet utförs. För att gå vidare kan expropriering bli aktuell det vill säga att samhället går in och tvångsinlöser mark och vatten. En känslig politisk fråga som bara militären hittills har vågat utnyttja med hänvisning till rikets säkerhet.
Av alternativa hamnar till Norvik är det Södertälje som får största uppmärksamheten av miljödomstolen. Hamnen som kan ta emot fartyg med max djupgående 9 meter säger sig väl klara av de fartyg som frågan gäller. Ingen kritisk granskning av gjorts om den smala krokiga farleden in till hamnen är lämplig ur miljösynpunkt för den aktuella sjötrafiken.
Vad händer till exempel med sandflykten i Brandalssund som många sjöbefäl klagat på? Vilka ingrepp i naturen och skador för de omkringboende får en ökad sjötrafik i Södertäljeleden.
Miljödomstolens värsta huvudvärk i Norviksprojektet har dock varit – som väntat – väg 225 genom Sorunda. Att den är olämplig för tunga biltransporter har tydligt framgått i debatten. Det märkliga är att inte den ansvariga myndigheten Vägverket tydliga får miljökrav på sig att klassa ner 225:an. Vägen kommet oberoende av Norvik att få en ökad trafik.
Den nya motorvägen Väg 73 och dess givna fördelar nämns knappast i miljödomstolens yttrande. Möjligen kan det bero på att vägbygget pågick som mest medan domstolens jurister lade sina pannor i djupa veck för att få till det.
Reaktionen på domstolens nej till Norviks hamn från den luttrade lokala opinionen på ljugarbänken i fiskehamnen lät inte vänta på sig:
”Hade du väntat någon annat. Höjdarna som bor ovanför Norvik vill ha sin skärgård i fred. De har råd att anlita advokater som kan de juridiska turerna. Om det varit en fattig fiskare som drabbats så hade överheten bara kört över honom..”
Det positiva nu är Stockholms hamnar redan har beslutat att överklaga domen till miljööverdomstolen. I Ägaren till Norviks udde har inte ändrat sin grundinställning att en modern godshamn i Nynäshamn är nödvändig för att på långt sikt trygga effektiv och miljövänlig varuförsörjning i hela Stockholm – Mälardalsregionen. Området har sedan 90-talet växt i antalet invånare med cirka 250 000 människor och väntas till år 2030 öka med minst en halv miljon människor, vilket motsvarar en stad av Göteborgs storlek. Alla dessa människor behöver varor för sin existens och sjöfarten som svarar för 90 procent av importen till Sverige behöver hamnar för att lossa godset.
Utvecklingen mot större fartyg väntas fortsätta och då behövs hamnar av Norviks storlek för att sjötransporter skall bli effektiva.
Den korta djupa och säkra inseglingen till Norvik oberoende av miljödomstolens yttra vida överlägsen andra kusthamnar som till exempel inomskärshamnen i Södertälje som ligger i slutänden av en lång, krokig och bitvis smal farled.
Sista ordet är långt ifrån sagt om Norviks djuphamn. Länsstyrelsen har tidigare avvisat 12 överklaganden. Politisk så är alla partier utom miljöpartiet för hamnen. Motståndare är Kammarkollegiet som inte anser sig ha fått svar på alla frågor. Tidsplanen för handläggningen kommer nu att förlängas och kan i slutänden blir en fråga för regeringen.
Det geografiska läget kvarstår orubbat. Norvik ligger i yttre havsbandet medan Södertälje ligger precis som Stockholm innanför en stor skärgård.
Detta faktum kan inte ens miljödomstolen rubba på.

Stopp för toatömning fritidsbåtar.

Omkring 80 000 fritidsbåtar berörs av ett förslag till stopp för toatömning till sjöss som gjorts av Transportstyrelsen. Utredningen som nu är ute på remiss har beställts av regeringen.
Budskapet är att båtägare inte länge skall få släppa ut toalettavfall i vattnet. Det skall lämnas i speciella toasugar iland.
Transportstyrelsen fick uppdraget av regeringen i mars 2009 att utreda hur ett generellt förbud skulle se ut och vilka lösningar som kunde tänkas tillåtas. I dagsläget finns toasugar i 92 av landets kommuner. En toasug (bilden) finns till exempel i Nynäshamn, en av Stockholms skärgård större gästhamnar. På andra håll i skärgården finns toasugar men de har fungerat dåligt eller inte alls enligt kritiska rapporter från gästande båtturister.
En toasug skall skötas av kommunen med staten betalar investeringen och skall avsätta 16 miljoner kronor för detta, föreslår utredningen. Då skall gästande båtägare kunna tömma sin fulla bajstank gratis är det tänkt. (Kolla in symbolen för hamn med toasug!)
Ungefär 10 procent av Sveriges cirka 720 000 fritidsbåtar har toalett och av dessa har endast 13 procent fast toalett med septitank för avfallet.
Om förslaget går igenom måste många båtägare bygga om sina toaletter för att slippa tömma i bajset i sjön vilket då blir en olaglig handling som kan beivras. Kustbevakningen förslås bli tillsynsmyndighet med rätt att utdöma ordningsbot på plats. Lagstiftningen ses som en följd av en accelererande övergödning av Östersjön och att Sverige 1992 lovade i Helsingforskonventionen att lagstifta på området.
De informationskampanjer som försökt förmå båtfolket att frivilligt sluta släppa ut bajset i sjön bedöms ha misslyckats.
I mars 2010 kan förslaget efter remissrunda bli en proposition att behandlas i riksdagen. Lagen kan tidigast träda i kraft 2011.

Båtfråga: Är "böldpesten" botad?

Böldpest på båtar- är den borta? undrar en bloggläsare som kallar sig "Skiptrött" och som är på gång att köpa en begagnad segelbåt från 70-talet, Båten ser fin ut vid ett första påseende. Kan den vara angripen av böldpest? Jag har läst på nätet om denna åkomma men är osäker på om hotet är överdrivet eller ej.
Sjövet svar:: Nej, böldpest på båtar byggda i glasfiberarmerad plast är fortfarande ett problem som är svårt att överblicka. 2 600 träffar på Internet Google gav en fråga om ”böldpest på båtar” i januari 2010, vilket tyder på att böldpesten fortfarande är ett problem och ett jobbigt sådant att åtgärda.
Var tionde båt kommer att drabbas av böldpest, var budskapet i början av 1990-talet då problemet debatterades livligt. Böldpestens orsaker sades vara dålig plastkvalitet, slarv och smuts vid båttillverkningen, båten tar aldrig upp för att torka, låg salthalt i vattnet och hög vattentemperatur.
Vatten i kombination med vattenlösliga ämnen i laminatet är två förutsättningar för att böldpest skall bildas. Pesten börjar ofta i det yttre skiktet av båtens lastlaminat under vattenlinjen för att sedan succesivt angripa längre in. Angreppen är inte alltid synliga.
De som forskat i böldpest tror att låg salthalt i vattnet bidrar till att laminatet lättare får böldpest. Likaså höjd vattentemperatur stimulerar processen. Plastbåt som ligger lång tid i vatten utan att laminatet får torka ut löper större risk att få böldpest jämfört med båt som tas upp på land. Alla plastbåtar tar upp 2-7 procent vatten i laminatet.
Att reparera en böldpestdrabbat båt är ett mödosamt arbete och kan bestå av följande moment: · Borttagning av bottenfärg och skadat laminat.
· Rengöring.
· Torkning.
· Uppbyggnad av skyddsbarriär.
Sandblästring är en bra metod att få bort gelcoaten. Den nakna skrovet skall sedan tvättas noga och få torka länge, upp till ett halvår enligt bedömare. Sedan läggs en skyddsbarriär på som kan bestå av epoxi eller tvåkomponents tjärepoxy. Ett företag som säljer metoden finns på Internet (http://www.epotex.se/)
Att reparera böldpext kan kosta 2 000 kronor per kvadratmeter. Försäkringsskyddet är dåligt och täcker inte skada av böldpest. Kritiker anser att skada av böldpest bör jämföras med sjöskada. (Bilder: En fuktmätare hjälper till att avslöja böldpest. Böldpestdrabbad segelbåt som fått skrovet slipat. Foto: EPOTEX)