Välkommen till sprängstensudden Norvik!!

Foto MATTIAS HANSSON/HG BILD NYNÄSHAMN

Skärgård i vinterskrud. En månads kyla har inneburit isläggning i skärgården och problem att ta sig fram för viss skärgårdstrafik.

Bilden är tagen i början av januari 2010 vid Norviks udde strax norr om Nynäshamn. Där vill markägaren Stockholms hamnar anlägga en ny contanierhamn för att effektivisera varuförsörjningen av Mälardalen och Stockholmsområdet Miljödomstolen vid Nacka tingsrätt av avslagit ansökan efter hård kritik av bland annt markägare norr om Norvik som inte vill ha någon hamn. .Domen har överklagats av hamnen, kommunen och Länstyrelsen har avvisat alla överklaganden.

Nu står markägarnas önskan att få ha sin hamn i fred mot allmänintressen att effektivt försörja 3 miljoner människor i regionen.

Mattias Hansson fina skärgårdsbild ovan har ett särskilt budskap. Hela strandlinjen och den mark jag står på är sprängsten som på 70-talet dumpades i stora mängder i området där den nya hamnen skall ligga. Sprängstenen kommer från bergrum under Nynäshamns raffinaderi där beredskaplager av olja skulle förvaras. Hotbilden mot Sverige avklingade under slutet av det kalla kriget i slutet av 1980-talet och bergrummen kom aldrig till användning.

Nynäshamn har en av ostkusten säkraste hamnar med kort och djup insegling från havet. Hamnen är isfri under större delen av året.

Markägarna vann - sjöfarten förlorade!
Här några synpunkter och funderingar som möjligen kan vara till nytta inför överklagandet Norviks djuphamn den 4 januari 2010. MD:s dom är rörigt skriven så det finns utrymme för missförstånd. Två frågor har jag fokuserat på här:

· Himmelsö – rätten till fri oskadlig passage.
· Södertäljleden versus Norvik – The Tricky Road versus The Short Way

Himmelsö. Det som förvånar en sjöfarare I MD:s dom är domstolens kategoriska avståndstagade från FN:s havsrättskonvention som tillåter “ofarlig” passage” av fartyg på annans vatten. Det tillämpas både här och där inom sjöfarten och under det kalla kriget som passerade sovjetiska örlogsfartyg ibland trånga svenska farvatten utan att det var något väsen om detta.
Finns något prejudikat som MD stöder sig på? Sjöfartsverket känner tydligen inte till sådana begränsningar i andra hamnar. Självklart för en sjöman är att ett CF(Containerfartyg) kunna får släppa in häcken för att kunna vända runt säkert inom ett hamnområde.

Fundering:Vad säger EU-domstolen om MD:s inskränkning i havsrättskonventionen? Skall inte den säkra upp vår framtid miljö?

Södertäljeleden kontra Norvik. Om nu Södertälje skall nämnas som lämplig c-hamn till Stockholm så måste en jämförelse mellan farlederna detaljstuderas.
Vid angöring Landsort så har en CF cirka 15 sjömil att gå in till Norvik. När CF är framme i Norvik så har motsvarande CF hunnit till en position vid Oaxen i Södertäljeleden – det vill säga halvvägs. Distansen Landsort – Södertälje är va 30 sjömil – Landsort – Norvik ca 15 sjömil.
Ett CF som gör 10 knop är i Norvik på ca 1,5 timme och CF till Södertälje på 3 timmar med samma fart. Vad kostar det befraktaren denna tidsförlust?
Är farledssäkerheten i Södertäljeleden tillräcklig för aktuella CF?
Två passager är smala i leden – Skanssundet och Brandalssund. Skanssundet som har färjförbindelse till Mörkö är ca 2 kabellängder (2x185m) brett djupgående cirka 10 meter. Branddalssund som kallas ”Gångjärnet” av sjöbefäl innebär att ett CF från NV-kurs måste gira 90 grader styrbord och styra in i en smal ränna i norr tangeras av 3-meterskurvan som innebär grundstötning om CF kommer ned minsta för lång norrut. Minsta bredd ca 200 meter.

Måste Brandalssund muddras:
Är farledens alla grund utprickade?

Södertäljeleden går strax utanför några av södra skärgårdens vackraste delar bland annat utanför på Torö . Delar av denna skärgård tillhör Nynäshamns kommun och frågan är hur dessa markägare ställer sig till att en flotta av CF-fartyg kommer att trixa sig upp genom farleden till S-tälje? Bör inte ett sådant hårt miljöpåslag av sjöfarten också prövas av MD?

Penningstarka markägare är de stora vinnarna och sjöfarten den stora förloraren i Nacka tingsrätts miljödomstol som sagt nej till en ansökan att bygga en djuphamn vid Norviks udde i Nynäshamn.
Miljödomstolens 329-sidiga yttrande över Norvik domineras sida upp och sida av inlagor från markägare i området som blankt avvisar hamnbygget alternativt kräver kraftiga skadestånd om bygget blir av. De mest fantasifulla hotbilder målas upp av det elände som drabbar området om hamnen byggs – rena skräckscenariet.
De befintliga fula outnyttjade området på Norviksudden med fula sprängstensmassor där hamnen skall ligga tonas mer medan muddringar och borttagandet av bergsryggar ses som det stora miljöhotet trots att dumpningen nu ska ske till havs.
En markägare avvisar blankt att de containerfartyg som skall anlöpa framtiden snuddar vid ”hennes” farvatten.
Möjligen föll ansökan på att Stockholms hamnar inte tänkt på den juridiska konsekvensen av att en privat markägare blankt kan avvisa att viss verksamhet utförs. För att gå vidare kan expropriering bli aktuell det vill säga att samhället går in och tvångsinlöser mark och vatten. En känslig politisk fråga som bara militären hittills har vågat utnyttja med hänvisning till rikets säkerhet.
Av alternativa hamnar till Norvik är det Södertälje som får största uppmärksamheten av miljödomstolen. Hamnen som kan ta emot fartyg med max djupgående 9 meter säger sig väl klara av de fartyg som frågan gäller. Ingen kritisk granskning av gjorts om den smala krokiga farleden in till hamnen är lämplig ur miljösynpunkt för den aktuella sjötrafiken.
Vad händer till exempel med sandflykten i Brandalssund som många sjöbefäl klagat på? Vilka ingrepp i naturen och skador för de omkringboende får en ökad sjötrafik i Södertäljeleden.
Miljödomstolens värsta huvudvärk i Norviksprojektet har dock varit – som väntat – väg 225 genom Sorunda. Att den är olämplig för tunga biltransporter har tydligt framgått i debatten. Det märkliga är att inte den ansvariga myndigheten Vägverket tydliga får miljökrav på sig att klassa ner 225:an. Vägen kommet oberoende av Norvik att få en ökad trafik.
Den nya motorvägen Väg 73 och dess givna fördelar nämns knappast i miljödomstolens yttrande. Möjligen kan det bero på att vägbygget pågick som mest medan domstolens jurister lade sina pannor i djupa veck för att få till det.
Reaktionen på domstolens nej till Norviks hamn från den luttrade lokala opinionen på ljugarbänken i fiskehamnen lät inte vänta på sig:
”Hade du väntat någon annat. Höjdarna som bor ovanför Norvik vill ha sin skärgård i fred. De har råd att anlita advokater som kan de juridiska turerna. Om det varit en fattig fiskare som drabbats så hade överheten bara kört över honom..”
Det positiva nu är Stockholms hamnar redan har beslutat att överklaga domen till miljööverdomstolen. I Ägaren till Norviks udde har inte ändrat sin grundinställning att en modern godshamn i Nynäshamn är nödvändig för att på långt sikt trygga effektiv och miljövänlig varuförsörjning i hela Stockholm – Mälardalsregionen. Området har sedan 90-talet växt i antalet invånare med cirka 250 000 människor och väntas till år 2030 öka med minst en halv miljon människor, vilket motsvarar en stad av Göteborgs storlek. Alla dessa människor behöver varor för sin existens och sjöfarten som svarar för 90 procent av importen till Sverige behöver hamnar för att lossa godset.
Utvecklingen mot större fartyg väntas fortsätta och då behövs hamnar av Norviks storlek för att sjötransporter skall bli effektiva.
Den korta djupa och säkra inseglingen till Norvik oberoende av miljödomstolens yttra vida överlägsen andra kusthamnar som till exempel inomskärshamnen i Södertälje som ligger i slutänden av en lång, krokig och bitvis smal farled.
Sista ordet är långt ifrån sagt om Norviks djuphamn. Länsstyrelsen har tidigare avvisat 12 överklaganden. Politisk så är alla partier utom miljöpartiet för hamnen. Motståndare är Kammarkollegiet som inte anser sig ha fått svar på alla frågor. Tidsplanen för handläggningen kommer nu att förlängas och kan i slutänden blir en fråga för regeringen.
Det geografiska läget kvarstår orubbat. Norvik ligger i yttre havsbandet medan Södertälje ligger precis som Stockholm innanför en stor skärgård.
Detta faktum kan inte ens miljödomstolen rubba på.