Sjömansliv Nr 9: Grundstötning och dödsolycka.

Sjömansyrket innebar risker och ibland inträffade allvarliga olyckor. Den 13 januari 1959 gick ”M/S Canada” på grund efter att ha lämnat Antwerpen. I tät dimma grundstötte hon i Scheldemynningen. Vi hade lots och jag stod till rors när grundstötningen inträffade. Inte nog med det – några dagar senare ramlade en sjöman ner i ett lastrum och omkom. Sex dagar efter grundstötningen skrev jag hem:
M/S Canada
Flushing 19/1 1959
Kära allesammans!
Den här resan har vi haft verklig otur. Först gick vi på grund och igår föll en lättmatros ner i ettans lucka och bröt nacken. Han avled på sjukhuset klockan åtta i morse så idag var vi sorg ombord. Det var en fin grabb. Jag kände honom ganska väl för vi gick vakt tillsammans. Det är synd om hans föräldrar.
Vi får nog ligga här ett bra tag för vi måste lossa lasten innan vi går i docka. Vi tappade hela rodret och babords propeller är också skadad. Vi skall sedan gå till Göteborg och lasta 600 bilar och sedan gå direkt till Staterna.
Jag hoppas det är slut med olyckorna nu. Det är så att man nästan är rädd för att gå ut på däck………

Befälhavare ombord under större delen av min törn i ”M/S Canada” var sjökapten John Ferdinand Näslund. Han höll uppsikt över oss från sin hytt när vi jobbade på fördäck och slöade vi så sände hann fram förstestyrman att skälla ut oss.
Han trivdes bäst på bryggan inte minst när vi körde om nåt fartyg i Engelska Kanalen eller på ingång till San Fransisco. ”M/S Canada” hade en toppfart över 20 knop. Kapten hördes då muttra;
” Han ser ut att ha ankrat upp den stackarn!”
Överstyrman var ansvarig för lasten med upp till 30 hamnar under en rundresa. Han slapp sjövakten och satt nedgrävd på däckskontoret i lastpapper och tallysedlar. Ibland stämde inte siffrorna och det var svinn eller skador.
Steward öppnade slabbkistan en gång i veckan och sålde cigaretter, sprit, öl och godis. Tre starköl i veckan och en limpa cigaretter var vår ranson. Ingen sprit fick köpas och sjötiden var genomgående nykter. När det söps så skedde det iland. Om någon var bakfull och driftade så brev det avdrag på lön. I svåra fall höll kapten domstol och loggade syndaren på en veckas lön.
Båsen och timmerman ”Flis-Jesus” var underbefäl och fick köpa en flaska ibland i sjön. Det hände att vi elever blev inbjudna i Båsens hytt på en drink. En sådan inbjudan var en ynnest, vi satte oss på fyllsoffan och svarade bara på tilltal. Båsen berättade om fartyg och hamnar han upplevt under sitt långa sjönansliv. När han fått ett par groggar brukade han sätta betyg på oss.
”Blixten, du är en jävel på att köra kran – men ibland rör du dig som en sömngångare”
Båsen på ”M/S Canada” var en skinntorr sailor i svart basker, som alltid höll oss om ryggen. Bättre farsa kunde vi inte ha, självupptagna och dumdristiga artonåringar, som trodde vi begrep allt.
I augusti 1959 mönstrade jag av ”M/S Canada” i Göteborg för att söka in till styrmansklassen i Stockholm. Den nya sjöbefälsordningen som innebar att jag fick dubbel sjötid för tiden som befälselev gav mig rätt att som 19-åring söka in till sjöbefälsskolan i Stockholm.

Skolan låg på Stigbergsgatan på Södermalm och hade ett av Stockholms vackraste utsikter.

(Bilder: Skadade fartyg repareras i Vlissingens varv .)