Minikryss i Fagerviken

(Bild: MiniRivaler seglar i Fagerviken, Nynäshamn. I bakgrunden Nynäs Havsbad. Foto: MATTIAS HANSSON/HGBILD).

”Segelbåten är frihetens instrument”, skrev författaren och skärgårdsskildraren Sven Barthel en gång. Hans tänkvärda budskap framstod med önskvärd tydlighet när jag såg segelbåten ”Anna” med vita segel kryssa ut genom sundet för att gå upp i vindögat med fladdrande segel, falla av och länsa ned mot bryggan. Bogskummet fräste och hon krängde ner när sjöbrisen satte in. Frihetskänslan fanns där.
Segelbåten girade upp till halvvind för babords halsar och strax innan bryggnocken lovade hon upp och stod stilla. En hand sträcktes ut och lyfte upp henne ur vattnet av skepparen Lennart Back.
-Jag måste trimma seglen bättre för att bättra på farten, säger Lennart och ställer ”Anna” i ett specialbyggd vagga som är placerad på en dragkärra.
Segelbåten är en miniRival – en 1,7 meter lång självbyggd modellbåt skala 1: 6,5 med entypsbåten Rival 22 som förebild. Segelytan är 0,62 kvadratmeter och vikten 13,5 kilogram. Materialet i skrovet är glasfiberarmerad plast. 160-talet båtar seglar idag i Sverige och mR-klubben som bildades 1992 är mycket livaktig. Startfältet i en kappsegling kan vara 15 båtar och antalet kappseglare har stadigt ökat.
En miniRival är en strikt entypsbåt med tydliga klassregler. Varje vant, stag och beslag har sin fasta position bestämd. Måtten på seglen är noga definierade.
Lennart Back, 74 år, dalkarl som bosatt sig i Nynäshamn utnämndes första säsongen till ”årets rookie” det vill säga nybörjare. Han har byggt ”Anna”själv och med all utrustning är slutnotan på cirka 7 000 kronor. Formen till skrovet går att hyra och byggaren fixar rodertrumma, förstärkningar, köl och radioutrustning innan däcket skruvas på. Segel kan köpas eller sys själv.
”Anna” är inte den första plastbåt som Lennart Back byggt själv. På 1970-talet byggde han en koster ”Allegro 27” konstruerad av Lars Olof Norlin och seglade flera säsonger i Medelhavet tillsammans med sin livskamrat Amelie. I Svenska Kryssarklubbens årsskrift 1978 berättar till exempel dottern Pia om en båtfärd till Paris med ”Anna III”.
Att drygt ett kvartssekel senare segla ”Anna” stående på land med en radiosändare och sköta roder och skot är betydligt lugnare samtidigt som seglingskänslan finns kvar.
-Jag måste trimma bättre. Funderar just nu på om det ger bättre båtfart att kryssa enbart med focken och lite fladder i storen, säger Lennart.
När han inte kappseglar eller träningsseglar så får ”Anna” stå på sin hedersplats i vardagsrummet.