Världens gång

Visst finns det en dikt som berättar om en okänslig kapten som inte vill rädda en sjöman som trillat över bord? Efter en hård segling till havs nyligen pratade vi om detta, men kunde inte spåra källan, skriver signaturen "Blåstång"i en flaskpost.
Det måste vara dikten av Gustaf Fröding (1860-1911) där han använder havet och skeppet som metaforer i en beskrivning av världens och människornas likgiltighet inför döden. Dikten heter Världens gång och finns i kategorin Griller och grubblerier.
Så här lyder den:

Havet välte, stormen ven,
vågorna rullade asklikt grå,
"En man är vräkt över bord, kapten!"
Jaså

"Ännu kan ni rädda hans liv kapten!"
Havet välte stormen ven.
"Ännu kan en lina den arme nå!"
Jaså

Vågorna rullade asklikt grå.
"Nu sjönk han, ny synes han ej mer, kapten!"
Jaså.
Havet välte, stormen ven