Vi närmar oss jul och då brukar jag läsa en bön jag fick för några år sedan av en skeppsgosse som numera mönstrat av för gott. Möjligen kan det hjälpa mig att bli en bättre människa.
- Lär mig den underbara läxan att jag ibland faktiskt kan ha fel.
- Herre, Du vet bättre än jag. att jag blir äldre för var dag och en dag kanske kommer att bli mycket gammal.
- Bota mig från den ödesdigra vanan att tro att jag alltid måste yttra mig om allting.
- Befria mig från föreställningen att jag alltid måste hjälpa till att lösa andras problem. Hjälp mig att ta hänsyn till alla omständigheter utan att vara lynnig, att vara hjälpsam utan att mästra. Med min enorma mängd av visdom verkar det synd att inte använda den - men Du vet Herre att jag behöver några vänner kvar.
- Avhåll mig från att underhålla andra med en ändlös rad detaljer - ge mig vingar, så att jag kommer fram till - poängen.
- Försegla mina läppar när det gäller mina egna krämpor. De tilltar och det blir ljuvligare att älta dem om och om igen.
- Jag törs inte be om nåden att njuta av andras historier, men hjälp mig åtminstone att uthärda dem med tålamod.
- Jag vågar inte be om ett bättre minne men en växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet, när det kolliderar med vad andra minns.
- Lär mig att vara förnuftig och mild. Jag vill inte bli ett helgon - en del av dem är så svåra att leva med - men en sur gammal människa utgör kronan av djävulens arbete.
- Ge mig gåvan att upptäcka ting på oväntade platser och talanger hos obegåvade människor. Och ge mig nåden att få säga det till dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar