Roddövningarna i Långsundaviken på 40-talet har följt mig genom livet. Min första årtag ensam i Kjellbergs roddbåt togs när farsan stod på bryggnocken och jag fick ro runt en stolpe nedbankad i vikens dybotten. "Sitt i båten grabben!", var den ständigt återkommande skeppsordern när jag vinglade till och försökte resa på mig.
Nästa moment var när vi skulle vittja ryssjorna. Dessa strutformade nätkonstruktioner stor stadigt förankrade längst inne i vassen och fiskarna lät sig luras in av ingångsnätet in till hålet inne i ryssjan som var så litet att de inte kunde simma ut.
Det krävde samarbete att vittja en ryssja, Farsan stod i aktern och lyfte upp struten och jag försökte hålla båten rätt med årorna.
En dag fick jag för mig att ensam ro ut och kolla ryssjan. Då fick jag se en stor svart skugga inne i struten och blev skraj och rodde hem. Farsan gav mig en åthutning att jag rott ut ensam - jag var kanske sex år gammal - men när han hörde om skuggan så stack vi omedelbart ner till bryggan. Skuggan var en gammelgädda på en så där 5 kilogram Farsan bökade länge innan han fick upp den stora fisken som på sätt och vis var min. Gäddan var så stor att morsan malde ner köttet och gjorde mumsiga fiskbiffar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar