Horsfjärden 30 år: VAD VISSTE PALME OM UBÅTARNA?

 
Vad ansåg statsminister Olof Palme om ubåtskränkningarna? Tyvärr fick vi aldrig riktigt veta det då han mördades i februari 1986. År 1982 mitt under ubåtsjakten i Horsfjärden tillträdde han som statsminister efter några år i opposition. När U 137:an grundstötte i Gåsefjärden i oktober 1981 var Thorbjörn Fälldin statsminister i den borgerliga regeringen och fällde kommentarer "Håll linjen!" när han fick veta att en ryska örlogsfartyg var på väg att frita ubåten inom svenskt militär område.
  Olof Palme tog dock till orda i ubåtsdebatten år 1984 i en militär tidskift och vad han skrev återges här nedan. Det var samtidigt som de mystiska ubåtarna fortsatte att uppträda i svenska farvatten efter U 137:ans grundstötning år 1981 och ubåtsjakten i Horsfjärden 1982 – två incidenter som båda resulterat protester gentemot Sovjetunionen.
Under det följande året fortsatta de mystiska ubåtarna att uppträda på svenskt vatten och ÖB konstaterade i sin årsrapport:
 Främmande undervattensfarkoster uppehöll sig inom svenskt sjöterritorium under 1983 i en omfattning som ligger på fortsatt hög nivå. Antalet observationer av ubåtar, ubåtsliknande föremål och av sådana havsfenomen som kunde tyda på närvaro av ubåtar var mycket stort.
   Incidenter har förekommit under hela året men med en starkt koncentration till maj – september och november, Farvattnen vid Töre, Norra Kvarken mellan Härnösand och Hudiksvall, Upplands, Stockholms, Södermanlands och Östergötlands skärgårdar, vid östra Gotland, i Blekinge skärgård och i Öresund har berörts.
Omfattande resurser har tidvis satts in för att försöka tvinga upp farkosterna till ytan för att därefter identifiera dem. I samtliga fall har de dock lyckats lämna territoriet oidentifierade.”
Det säkerhetspolitiska läget i Europa var allvarligt år 1984..
Det militära språkbruket hade ändrats och de mystiska ubåtarna kallades ”undervattensincidenter”, vilket betydde händelser som innebar att resurser måste sättas in för att möta incidenten av typ örlogsfartyg eller flygplan.
  Om det ansågs bevisat att utländsk militärt fordon, örlogsfartyg eller stridsflygplan gått in i svenskt territorium utan tillstånd så klassificerades ett sådant intrång som ”kränkning”. Om bevisläget var ofullständigt kallades det ”möjlig kränkning”.
  Det säkerhetspolitiska läget i Europa var dystert. Försvarsallianserna Nato och Warszawa-pakten genomförde landstigningsövningar i Nordsjön och Östersjön och alliansfria Sverige såg ut att ligga i kläm mellan stormaktsblocken.
Statsminister Olof Palme tog till orda som gästtyckare i den militära tidskriften Marin Nytt ( 4/84) under rubriken ”Det allvarligaste läget sedan Kuba-krisen”.

Olof Palme hänvisade till det internationella institutet för strategiska studier i London i bedömningen av läget som bottenfruset och med stora motsättningar
  ” I detta läge med djupfrysta förhållanden mellan supermakterna skall vi med stor fasthet och konsekvens fullfölja den svenska neutralitetspolitiken. Det måste finnas - och jag kan inte nog understryka allvaret i detta - ett drag av orubblighet i svensk neutralitetspolitik....
.....Vi kan inte i vår säkerhetspolitik bortse ifrån att vi upplever ett försämrat klimat mellan supermakterna och att detta också smittat av sig i vår närmaste omvärld. Kränkningarna av vårt sjöterritorium är ett uttryck för detta. Mot dessa har vi reagerat med kraft och alla ska veta att sådana kränkningar skall bemötas med kraft och med alla till buds stående medel.”
.....Men utan ett stöd av ett efter våra förhållanden starkt försvar, kan inte den traditionella neutralitetspolitiken fullföljas......"
  
  Palme betonade ofta under denna tid av kalla kriget att i ett läge när supermakterna fortsätter att förstärka sina vapenarsenaler är det av största vikt att åter får igång dialogen mellan öst och väst, att få supermakterna till förhandlingsbordet, att få dem
 Efter två års intensivt arbete lyckades man våren 1982 formulera ett program för nedrustning som byggde på tanken om gemensam säkerhet sammanfattad i följande mening:
  Den internationella säkerheten måste vila på samarbete för gemensam överlevnad i stället för hot om ömsesidig förstörelse” (Ur Palmekommissionen rapport 1982 ”Gemensam säkerhet).
  På hösten samma år i oktober inleddes ubåtsjakten i Horsfjärden med den största vapeninsatsen sedan andra världskriget.