Sjövet: Under gång

Ett sjöord som kan uppfattas som sällsynt men förekommer i olika marina sammanhang är ordet under. Ett segelfartyg med segel satta och på väg sägs vara under gång. Ett motorfartyg som kastat loss och satt sjövakt kan också sägas vara på väg under gång.

Om du som navigatör sätter kursen nära en kust så är ditt fartyg under land när observerat läge är nära kusten.

Under Södra Korset eller under Polstjärnan är att definiera sin position på ett sätt som passar en säljande boktitel.

Undervattensbåt eller U-båt är som bekant ett fartyg som är under gång under vattnet.

Om du går ner från sittbrunnen in i kajutan så befinner du dig under däck.

På kryss i Marabou River

(Bilden: Kostern på kryss i Bällstaån Foto:PRIVAT)

Mögeldoft, blåträ, läckvatten och trångboddhet är mina erfarenheter av en veteranbåt i trä. Hon var en kosterliknande segelbåt i trettioårsåldern inköpt 1966.
Kärlek fanns det naturligtvis, i alla fall förälskelse. Kärleken är ju blind. Annars hade nog aldrig köpet blivit av. I två säsonger seglade vi henne på ”Grodhavet” (Mälaren) innan jag gav upp.
Starkaste minnet är nog hustru Elisabeths rop under en kryss på Björkfjärden. Hon satt i lovart och försökte amma yngste sonen Gustaf.
" Anders, det är nåt fel härnere. Jag är blöt om fötterna."

Jag stirrade ner på de lösa durkarna som rörde sig oroväckande. Kostern läckte genom ett bord i förskeppet. När vi låg på kryss så var påfrestningen i stäven så pass stor att borden glipade och vattnet rann in. Det var bara att ösa utan fan.
Inget är så jobbigt som att ösa en läckande koster med en ammande hustru i lovart. Äldste sonen John nyss fyllda två år tog rorstörn.
- "Du måste nåtlimma henne", sade en väderbiten veteranbåtägare senare på den lokala båtklubben.
Mitt ståtliga veteranbåtprojekt började en solig höstdag på Biskopsuddens marina på Djurgården. 4 000 kronor ville båtförsäljaren ha för henne. På den tiden hände det att båtförsäljare fortfarande tog träbåtar i inbyte.
Det doftade skarpt av mögel när vi öppnade ruffluckan och kröp ned. Mögeldoften kom från storseglet av bomull.
Jag köpte henne i befintligt skick och lånade en Chrysler utombordsmotor för att kunna gå för motor in i Mälaren. Snurran satt på ett beslag om babord. Stävrodret akter kom farligt nära propellern. Väl i Hammarbyslussen kunde jag inte få stopp på henne utan brakade in med stäven i slussporten.
Väl inne i ”Grodhavet” sattes kursen mot Ulvsundasjön för att gå vidare upp i Bällstaån eller ”Marabou River” som seglarna kallade vattendraget. Bällstavikens segelsällskap låg granne med den stora chokladfabriken.
Så var vi då med segelbåt. Familjen bodde i en tvårumslägenhet på Humlegatan i Sumpan några hundra meter från båtvarvet.
Det blev inte mycket segla denna höst. Ett par kryssvändor på Ulvsundasjön blev det dock. Hon var lättdriven. Skrovet var kravellbyggt i furu på ekspant och målat i blå färg. Däcket var ribbat sannolikt i Oregon Pine. Den genomgående masten hade backstag som skulle lossas och tajtas vid varje stagvändning för att säkra upp den höga masten. Blåträ skymtade både här och där.
Under vintern gick jag ned och kollade båten under pressen. John var med och hoppade glatt i snöslasket. När dagsmejan och vårsolen kom i mars så låga jag under botten och skrapade giftfärg och fick svarta ringar runt ögonen.
På den tiden torrsattes och sjösattes båtarna med hjälp av såpade rännor. I rännan låg en slags släde kopplas till en lina. Segelbåten köl placerades på denna släde medan gubbarna satte ryggarna till båten på båda sidor. Så gled båten upp eller ned från avsedd plats.
Detta var naturligtvis en farlig hantering. Men inga olyckor inträffade. Det klagades på att båtarna blivit större.
Jag lyssnade till hiskeliga historier från livet i båtklubben som fortfarande dominerades av träbåtar. Dagen för sjösättning var helig. Båtägare som inte fick sin båt i sjön inom utsatt tid riskerade att få henne betraktad som ett vrak och då skulle båten eldas upp.
Vid ett tillfälle hade en båtägare inte orkat med sjösättningen utan blev försenad. Båten stod sjösättningsklar med glänsande bordläggning när slipbasen med en yxa i handen kom klivande.
- "Vad menar du med att inte ha sjösatt?"
- "Jag hann inte, men nu är hon färdigrustad."
Slipbasen tog ett rejält tag med yxan och högg ett stort hål i bordläggningen.
- "Inte nu längre….".
På Bällstaviken Segelsällskap fann många erfarna båtägare som ömt vårdade sina veteranbåtar. En profil var långfärdseglaren Woldmar Serrander skeppare på kostern”Cheek af Mysing”. Vid 80 års ålder seglade han under hela isfria säsongen och kom med is på fördäcket lagom till höstupptagningen.
Skeppare Serrander var noga med allt. Vid ett tillfälle
grymtade han på mig för att ha lagt båtshaken åt fel håll när jag hjälpte till med sjösättningen.
Det blev aldrig någon nåtlimning för min del. Jag försökte täta henne någorlunda. Kallades kriminell när jag skruvade på mantåg för att inte sönerna skulle trilla i sjön.
Så gav jag upp och sålde henne för en tusenlapp. Möjligen eldades hon upp på order av en ilsken slipbas eller också seglade hon vidare med en skeppare som tog bort de fula mantågen.
Vi fortsatte vårt båtliv med att segla ”styrenbullar” det vill säga båtar byggda i glasfiberarmerade plast.

Sjövet: Svaj, svajrum och redd

Att ligga till ankars med ett ankare, så att fartyget eller båten kan svänga fritt, kallas ibland för att ligga på svaj (eng. swing to the anchor). Det utrymme som ankarliggaren behöver för att svänga fritt kallas svajrum (eng. swinging room).
Ett fartyg/båt på svaj ligger oftast på en position strax utanför en hamn. Denna normalt icke avgränsade del av sjöutrymmet kallas redd (eng. roadsted, road).

Milos ankare klarade provet!

(Bild: Långseglare Milo Dahlmann. Foto: ANDERS ÖHMAN)

Ankaret på segelbåten ArtemisiaII har klarat svajliggning även i starka vindar från bergen! Det rapporterar långsseglaren Milo Dahlmann som nu ligger på svaj vid ön Porto Santo som ligger strax bortom den portugisiska ön Madeira.

Stävankaret är av typ Bruce ett modell av plogankare(bilden) med flyn som gräver ned sig i botten vid ankring. Kättingen till ankaret löper via en rulle i den rostfria peket som svetsades av Micke när Milo besökte Nynäshamn efter midsommar. Han får beröm för ett bra jobb.

Om hur Milo upplever livet på Porto Santo berättar hon i senaste rapporten på bloggen http://artemisia2.blogspot.com/

Nästa etapp för Artemisia II blir mot Kanarieöarna. Milo Dahlmann skall långssegla i två år enligt planerna med slutmålet Antarktis innan hon återvänder mot Sverige
Vad sade öns polis när han något förvånad mötte en svensk ensamseglare ?

Tag lärdom av Tsesis-olyckan!

(Bilden: 1 000 ton olja förstörde skärgården när ryska tankern Tsesis grundstötte vid Fifång i Södertäljeleden i oktober 1977. Grundet fanns ej i sjökortet. Foto:PRIVAT.)

Uppmaning till miljödomstolen om Norviks djuphamn:
Tag lärdom av Tsesis-olyckan
Minns ni Tsesis-olyckan för 32 år sedan i Södertäljeleden när 1 000 ton olja rann ut och skadade den trånga skärgårdsledens stränder för lång tid?
Denna miljöskandal i en trång skärgårdsled skall nu förhoppningsvis miljödomstolen väga in i den pågående prövningen av konsekvenserna för miljön när det gäller Stockholms hamns ansökan att etablera en containerhamn vid Norviks udde i Nynäshamn. Den korta djupa inseglingen till Norvik är kanske den största miljö- och sjösäkerhetsvinsten i prövningen för de container-feederfartyg som är aktuella för framtida anlöp i Norvik.
Den trånga farleden till Södertälje är ”very tricky” sade en representant för Hutchinson Port Holding vid ett möte med Nynäshamns företagare för en tid sedan. Detta uttalande får stöd av erfaret sjöbefäl som menar till exempel att ”gångjärn” på den smala passagen vid Brandalssund i Södertälje och omfattade ingrepp i farleden blir nödvändiga om Södertälje hamn blir ett alternativ till Norvik.
Tsesis-olyckan 1977 förändrade synen på att släppa in stora fartyg i trånga skärgårdsleder som till exempel Södertäljeleden. Den ryska oljetankern Tsesis grundstötte vid Fifång i oktober 1977 och sprang läck. 1 000 ton olja rann ut. Sjöfartsverket lade först skulden på lotsen och den ryske befälhavaren.
En närmare granskning av omständigheterna visade att sjöfartsverket kände till grundet men inte märkt ut det i sjökortet och dessutom hade underlåtit att informera om detta. Efter sex år av segslitna juridiska förhandlingar så fällde till slut Högsta Domstolen sjöfartsverket för denna försumlighet som orsakade skärgårdens värsta oljekatastrof.
Tsesis-olyckan visade också att ansvariga myndigheter inte alltid är att lita på.
Hoppas miljödomstolen har insikt om detta när ledamöterna nu skall fatta ett förnuftigt och för miljön objektivt beslut om Norviks djuphamn som väntas få stor betydelse för Stockholmsregionen. Norviks hamn är vida överlägsen Södertälje hamn när det gäller de nautiska förutsättningarna för en sjösäker in- och utfart.

"Hon vackrar!"

Skärgårdens väder är skiftande och beskrivs genom historien på många sätt. Jag växte upp ibland sjögående skärgårdsbor som talade sitt speciella språk. När vinden mojnade, sjön lade ner sig och molnen skingrades sa de ofta ”hon vackrar”.
När vågorna gick höga på Gråfjärden så ”sjöade” det och när vi småungar fick stå längst förut i fiskebåten och känna skummet slå mot ansiktet så var vi ute och ”hissade”.
Senare i livet under jolleåren på 1980-talet så ”brallade” det när det blåste och jolleseglarna skrek ”se upp nu kommer en neger på vattnet!” Detta ord är olämpligt men betydelsen var oskyldig nämligen att det kom en svart kåre på vattnet.
För att återgår till ursprunget och det mer sjöseriösa så är ordet ”vacker” ju något som på land förknippas med skönhet i olika former. Här kom ordet ”vackrar” att beskriva något övergående från hårt väder till lugnare väder, ibland med tillägget ”sjön lägger ner sig”.
”Mojna” är ju annars det som båtfolk förknippar med att vinden avtar. Ordet ”moj” kan också härledas från det holländska ordet ”mooi” som betyder ”vacker”. När vinden mojnar så mattas den av och lugnar ned sig.
En sådan svag vindstyrka kallas också laber” (eng. light, gentle) och efter Beauforts vindskala motsvarar den styrka 2.
En storm som avtar i styrka sägs också ”bedarra”.
Vinden spelar stor roll i skärgården och det märks också i namngivningen av öar och kobbar. Utanför Fjärdlång i Ornö socken i Stockholms södra skärgård ligger ”Vindbådan” en liten klabbe som ligger oskyddad för alla vindar.
I Blekinge finns en ögrupp som heter ”Vindskären” eller ”Vindskärven” då ordet ”skärve” betyder just ”skär”.
Känd för många skärgårdsseglare är ”Vindö” nära Värmdö i Stockholms skärgård. Namnet finns på andra platser i Sverige till exempel vid Ölmevalla Hallandskusten och i Kungsbackafjorden.
”Vindåsen” är ett namn som återkommer här och där efter kusten till exempel nära Loftahammar och Smådalarö.
Vind och sjömansskrock hör ihop. Att vissla ombord betyder otur och äldre sjömän menade att den som visslar gör det med hästarna och då blir det dåligt väder och dåliga vindar.
Den rationella förklaringen till förbud mot vissling ombord är att visslingen kunde förväxlas med styrmannens signaler på sin visselpipa. Visslingsförbudet finns kvar än idag även ombord i nöjesbåtar.
Vinden kan ”rymma” om den vid oförändrad kurs drar sig akteröver. Ett annat sjöuttryck som ligger nära är ”rum vind” som medger segling på en kurs med lösa skot.
Motsatsen till att vinden rymmer är att den ”skralnar” så drar sig vinden föröver vid oförändrad kurs. ”Skrota” gör vinden när den långsamt ändrar riktning.
En svag vindpust kallade på 1600-talet för ”kile”. Det ordet använde Söfring Hansson, kapten på regalskeppet ”Vasa”när han svor sig fri från skulden till att skeppet kantrat på Stockholms ström söndagen den 10 augusti 1628.
-Det var en helt liten kile som fick skeppet att kantra, berättade Söfring Hansson i protokollen som finns bevarade efter olyckan.

Är centerbord en modern uppfinning?

Briggen Tre Kronor (bilden) skall få en skeppsbåt med centerbord, sägs det vilket har fått signaturen Rorsman att fråga om inte en sådan lösning är otidsenlig. Tre Kronor byggdes på en förlaga av örlogsbriggen HMS Gladan som sjösattes år 1857. (Foto: TOBIAS ÖSTERBERG)

Nu är inte centerbordet något modernt påfund. Centerbordet fanns i engelska flottan omkring 1770 så det är en gammal uppfinning från Söderhavet som använde centerbordet på sina kanoter. En engelsk kapten Shank sägs vara den som förde centerbordet från söderhavet till England. Detta centerbord var rektangulärt men gjorde senare om till det vanligaste trekantiga centerbordet av en anna engelsk sjöofficer kapten Shuldham.

Om detta står att till exempel läsa i Emils Smiths Nautiska Ordbok från 1914 och det finns teckningar på dessa centerbord. Centerbordsbåtarna är besläktade med de holländska koffarna så kallade sidsvärdsbåtarna.

Centerbord (eng sliding keel eller drop keel) finns i flera segeljollar till exempel Optimistjolle och Laser. Syftet är att minska avdriften vid bidevindsegling och ge ökad stabilitet och därmed möjlighet att öka segelytan. De Ericsson-båtar som deltog i senaste upplagan av Volvo Ocean Race hade sticksvärd för om masten som skulle hjälpa till att hålla höjden på långa bidevindsbogar. En segelbåt med uppfällt centerbord har det också lättare att ta sig in i grunda farvattnen.

Sjövet: Gott sjömanskap

Bild: Sjöräddningen visar gott sjömanskap genom att bistå båtar som inte alltid visat gott sjömanskap. Nynäshamns sjöräddningskryssare under utryckning. Foto: ANDERS LÖFGREN

Vad är gott sjömanskap? Det är ett uttryck som ständigt återkommer i samband med sjöfart ofta när större sjöolyckor inträffat. Befälhavaren brast i gott sjömanskap, kan det exempelvis heta. Gäller detta uttryck även för nöjesbåtar och vad innebär det?
Gott sjömanskap kan definieras som sjölivets generalklausul det vill säga regeln gäller även om du som skeppare råkar ha rätt i en situation. Om en båt du möter är väjningsskyldig men inte väjer så är du skyldig ändå att försöka undvika kollision. Då visar du gott sjömanskap
Att dra av på farten i hamnar för att inte störa förtöjda båtar är ett annat exempel att visa gott sjömanskap. Likaså att bistå en nödställd båt.
C.E. Måhlen beskriver ”sjömanskap” (eng. seamanship) nautiska ordbok utgiven 1966 som förmågan att handha en farkost till sjöss, en sjömans yrkesskicklighet. I begreppet gott sjömanskap ingår bland annat, yrkeskunnande, mod, beslutsamhet, viljestyrka och sinne för shipshape. Kraven härpå föreligger redan i den rutinmässiga tjänsten med skärpes i hög grad vid haveri, räddning av människoliv till sjöss, bispringande av fartyg i nöd, med mera. Gott sjömanskap kan endast förvärvas genom praktisk erfarenhet till sjöss.

Curt Borgenstam - marin mångsysslare.

Bild: En legendarisk bild från SYR:s (Sveriges Yachtkonstruktörers Riksförening) 20 års jubileum på Filmhuset i Stockholm år 1981. Curt Borgenstam i rutig kavaj står längst till höger. Övriga från vänster: Gustaf Plym, Harry Becker, Peter Norlin, Arvid Laurin, Knud Reimers. Foto: PRIVAT.

Vem var Curt Borgenstam? Läste att han var med och konstruerade motorkryssaren ”Fågel Blå”som var omslagsbild Båtnytt nr 2 1966.
Hans namn har figurerat ibland under de år jag varit engagerad i båtlivet och det skulle vara intressant att få veta lite mera om denne båtkonstruktör.
Curt Borgenstam (1919-1999) var en av båtlivets legendariska tekniska mångsysslare som periodvis hade en flitig kontakt med Båtnytt. Han var dalmas född 1919 i Falun och studerade vid Tekniska Högskolan i Stockholm oh valde sedan den sjömilitära banan. År 1936 gick han bland annat aspirantkurs på fullriggaren ”af Chapman”. Efter avslutade studier i skeppsbyggnadsteknik hamnade han på marinförvaltningens ubåtsbyrå.
Sedan blev motortorpedbåtars hans specialitet under många år innan han tog avsked från marinen och ägnade sig åt civila verksamhet bland annat som besiktningsman av nöjesfartyg.
Han återvände till marinen och blev som expert på gasturbiner en nyckelperson vid utvecklingen av marinens torpedbåtar i Norrköpingsklassen. Även ubåtarna i Näcken-klassen var med i hans arbetsuppgifter. 1974 blev han kommendör och stannade i marinen fram till pensioneringen 1984.
Curt Borgenstam var en lättsam och utåtriktad person och var författare till flera intressanta publikationer. När regalskeppet ”Vasa” bärgades 1961 skrev han en internationellt uppmärksammad publikation om varför skeppet kantrat så olyckssaligt år 1628. Sportbilar och motorcyklar var också en del av hans intresse och han underhöll i hemmet ett eget museum av renoverade fordon.
Kommendören Curt Borgenstam avled den 11 april 1999.

Murphys sjölag

(Bild: Storm eller stiltje? Vindstyrkan varierar med kunskapen hos besättningen. Foto: PRIVAT).

"Lagen om alltings jävlighet” gäller ofta i en båt när någonting går på tok. Finns det någon ”Murphy´s lag” till sjöss, det vill säga nedskrivet om alla tänkbara incidenter som kan inträffa?
Svar: Det närmaste jag kan komma är att citera ur boken ”Murphy´s lag” av Arthur Bloch som handlar om olika skäl varför saker kan gå snett. Lagen handlar allmänt om att om något i ett projekt kan gå på tok så gör det så – och finns inte något sådant, så går den snett i alla fall.
Lagen namn kan härledas till amerikanen Edward A Murphy som på 1940-talet experimenterade med raketslädar för USA:s flygvapen.
Om segling gäller följande punkter i ”Deal´s Laws of Sailing”:
1) The amount of wind will vary inversely with the number and experience of the people you can take on board.
2) No matter how strong the breeze when you leave the dock, once you have reached the furthest point from port the wind will die.
Fritt översatt så varierar uppgiften om gällande vindstyrka med vilka personer som är ombord. Ofta i samtal med båtmänniskor kan en vindstyrka på 25 meter per sekund i verkligheten vara 10 meter per sekund.
I det andra fallet beskrivs hur seglaren ofta hamnar i vindskugga utan att ha bett om det, något som vi alla har ett särskilt förhållande till inte minst om vi kappseglat.
Det finns flera generalklausuler i Murphy´s lagbok och kanske den mest kända är:
”Optimisten tror att vi lever av den bästa av världar
Pessimisten fruktar att det är sant”

Briggsegling

Bilder: (Ovan) En ny handbok finns nu om detta välbyggda segelfartyg. (Nedan)) Briggen "Tre Kronor" under segel. Foto: TOBIAS ÖSTERBERG
En brigg är en liten fullriggare med två master som har lika många råsegel på varje mast. Gaffelseglet akterut kallas ”briggsegel”. Knopen halvslag är bannlyst ombord eftersom den kan orsaka kink. I tampexercisen för landkrabbor ingår skeppsordern att släppa tampen lika snabbt som tyglarna på en yster vildhäst som börjar bråka.
Detta är några exempel på nyttig kunskap vi fick lära oss under ett par timmars frisk segling med briggen ”Tre Kronor”. Mest nyttigt var att få känna på att hala tamp och se hur våra bleka händer som knappt duger till att knappa på fjärrkontrollen fick ta i och hissa segel. Åhej, åhej !
Vi var 25 kvinnor och män som betalar 650 kronor för att få segla fyra timmar och det var värt varenda krona.
”Ett segelfartyg är inte sjövärdigt om det inte finns två ålänningar ombord”, sade Leo Eckerman, sjöman från Åland vars förfäder seglat i Gustaf Erikssons legendariska flotta av ”Tall Ships” stora segelfartyg som gick på Australien med vete och rundade Kap Horn.
Vi kastade loss från fiskebryggan i Nynäshamn och länsade i en måttlig nordostlig bris ut genom Gårdsfjärden och styrde sedan upp i halvvind och kryss mot Danziger Gatt. Alla segel utom röjlarna kom upp och vi halade i brassar och gigtåg.
Vår uppgift som ”paying crew” var att hjälpa till att med handkraft få råseglen på plats. Förhandsmän var matroserna Maja Hallén och Leo Eckerman och de var noga med att påpeka att vi måste lägga av linan snabbt på givet kommando för att förhandsmannen skulle lägga fast linan. Om vi inte släppte tampen snabbt riskerade förhandsmannen att klämma fingrarna.
Det var då hästarna kom in i bilden för att vi skulle förstå var det handlade om.
”Kasta tampen ifrån er lika snabbt som ni höll i tyglarna på en bångstyrig vildhäst!” hojtade Leo och hans pedagogiska försök gav omedelbart resultat. Vi slängde tampen som den var glödhet.
Briggen ”Tre Kronor” som under viss ekonomisk möda byggts på Skeppsholmen i Stockholm sedan 1997 är ett fantastiskt välbyggt fartyg. Det visar finishen på skrov, däck, och andra skeppsdetaljer.
I Stockholm finns idag 15 skickliga skeppstimmermän som byggt ”Tre Kronor” på förlaga av örlogsbriggen ”HMS Gladan” sjösatt i Karlskrona år 1857. Skrovet är i ek och däcket i sibiriskt lärkträ. Mått: Längd över allt 35 meter, Max bredd 8,25 meter, Max djupgående 3,25 meter, masttoppens höjd över vattnet 29,5 meter, segelyta cirka 735 kvadratmeter , maskin Scaniadiesel 6 cylindrar miljöcertifierad. Besättning 8-12 personer.
Befälhavare på vår segling var sjökapten Alf Lind 31 år och i besättningen mötte vi bland annat Maja Hallén matros, Gösta Olsson volontär och matros Leo Eckerman.
”Tre Kronor” seglas med en stambesättning som kompletteras med volontär ur en pool av hågade entusiaster som vill komma ut och segla. I sommar skall briggen vara med i ”Tall Ships Race” som i år seglas till Ryssland via Polen. Hon skall också vara åskådarbåt i ”Volvo Ocean Race” som har ett stopover i Stockholm. Utöver detta program blir det företags- och medlemsseglingar. Målsättningen är att briggen ”Tre Kronor” skall vara en ambassadör för Östersjöregionen i det pågående arbetet för ett renare hav.
Den hittills ansträngda ekonomin har lösts med en nyemission som hittills inbringar cirka 5 miljoner kronor. Nu hoppas de ansvariga att intäkter från företagsseglingar med mera skall täcka upp driften av detta praktfulla segelfartyg.
Vi debarkerade ”Tre Kronor” på redden och kördes iland med barkassen ”Hulken” till fiskebryggan.
Lite darrande sjöben hade vi fått när vi stapplade iland med ömma handflator av allt halande.

Sjövet: Monöka

Har du monöka ombord?
Ett numera sällan använd sjöord monöka som står för ett arbete ombord i båten som mer eller mindre kan anses vara meningslöst. C.M. Ekbohrn skrev 1840 att ”Monöka säges en skeppare eller styrman göra då han tvingar besättningen att träget utföra onödiga arbeten, och hvilket alltid bereder sådant befäl hvarje ädel sjömans förakt; ty det är en allmän grundsats att den som behandlar en sjöman illa är icke sjöman själf.”

Vädertyda: Aftonrodnad - vacker natt!

Så kallade vädertydor är en intressant del av sjömanskulturen. Förutom instrument som barometern och termometern så formulerade sjömännen minnesregler för att spå väder genom att studera moln, himmel och naturfenomen.

En av de mer kända minnesreglerna är

Aftonrodnad - vacker natt,

morgonrodnad - slask i hatt

Lite mer dramatisk är samma regel på engelska:

Red sky in morning

is a sailors warning,

red sky at night

is sailors delight.

Nu muddras Ryssundet!

(Muddringen av Ryssundet startade 1 september 2009. Foto: BENGT ÅHLANDER)

Nu skall Ryssundet i Stockholms södra skärgård muddras . Det sade Skärgårdsstiftelsens VD Berndt Festin på årets båtmässa och nu är muddringen igång sedan 1 september. Sedan sommaren 2008 har stiftelsen sökt pengar till projektet och vänt sig till kommuner, båtklubbar och övriga intressenter. Två till tre miljoner kronor väntas muddringen kosta. Bidragen har droppat in efter hand och bland bidragsgivarna finns båtklubbar som slantat upp 100 000 kronor.
Detta är en glädjande nyhet för de båtfarare som varje sommar stävar sydvart eller nordvart på ”Båt 4:an” mellan Stockholms och Västervik som är ett av Båt-Sveriges mest trafikerade leder.
En uppmuddring av Ryssundet till 2,5 meters djup öppnar för större fritidsbåtar på kurs mot den välbesökta Östermarsfladen på Nåttarö och skapar förutsättningar för en skyddad farled sydvart eller nordvart när Mysingen med sin ofta krabba sjö är besvärlig.
Under senare år har farleden slammat igen så mycket att båtarna fastnade i sanden och de bofasta fick rycka ut och dra loss båtar. Ryktet spreds i båtkretsar och under senare år har trafiken med större fritidsbåtar upphört
Rånön skiljs från Utö genom Ryssundet som är cirka 500 meter långt. Sundet har fått sitt namn av att de ryska galärerna utnyttjade det skyddade området under de så kallade ”rysshärjningarna” sommaren 1719. De ryska inkräktarna sägs ha grävt sig ut med spadar för att ta sig ut till fritt vatten med sina galärer.
Två som för direkt nytta av att Ryssundet muddras är Monica och Arne Johansson. De har bott på Rånö sedan 1975 och drivit butik och skärgårdskrog i anslutning till en stugby med 35 stugor. Att Ryssundet muddras upp är livsviktigt för verksamheten. På 70-talet var trafiken med större fritidsbåtar stadig så länge djupgåendet i Ryssundet räckte till.
- En uppmuddring av Ryssundet har varit en av förutsättningar att vi skall överleva härute under den korta säsong det handlar om. Om vi tvingas lägga ner butik och krog så faller stugbyn automatiskt, säger Arne Johansson.
Krogen och stugbyn har nu överlåtits åt en entreprenör som också bor på plats vid Ernsviken där butik och krog ligger innanför ångbåtsbryggan.
Arne Johansson betonar att detta handlar också om arbetstillfällen i en glesbygd som ligger 5,5 mil från Globen och har reguljär båttrafik 10 veckor om året och saknar kontinuerlig postgång
Det rörliga friluftslivet i södra skärgården kan också glädjas åt fördjupningen av Ryssundet. Nu skapas möjlighet för en spännande ringlinje för ötrafiken i södra skärgården. En utökad persontrafik stimulerar skärgårdskrogar och butiker och höjer också servicegraden för de bofasta.
Om det planerade djupet i rännan blir 2,5 meter blir det farbara djupet tillräckligt för att den ordinarie skärgårdsbåten ”Utö Express”(djupgående 1,5 meter) fortsätta efter nuvarande slutanlöp på Ålö upp genom Ryssundet mot hamnarna på Utö och vidare mot Årsta Havsbad.
För oss boende i detta vackra skärgårdsområde så kan en ny ringlinje innebära utökad båttrafik till en ö fått ett utökat antal fastboende (5 personer) året runt. De bofasta på ön kan bättre komma till och utnyttja servicen i Nynäshamn. Skärgårdsturister kan sommartid erbjudas ökade resmöjligheter i Södertörns vackra och unika skärgård.
Under sommarsäsongen från april till november har Waxholmsbolaget noterat cirka 5 000 av- och påstigningar på Norrö Brygga som ligger i Aspösundet. Den reguljära vår-sommar-hösttrafiken körs av Utö Rederi AB med båten ”Utö Express”.
Vintertrafiken från december till april körs av Nynäs Sjötrafik AB med den isförstärkta ombyggda bogserbåten ”Bamse” och ”Hulken”. De bryggor som trafikeras är Nynäshamn-Nåttarö-Aspö-Norrö-Rånö (Ernsviken) – Ålö tur och retur.

Sommaren 1719 genomförde ryska flottstyrkor ett härjningståg efter Sveriges östra kust från Bråviken i söder ända upp till Gävle i norr. I storleksordningen 20 000 svenskar blev hemlösa. Sju städer, tio stora bruk, flera kyrkor och större gods, och hundratals gårdar och hemman plundrades och lades i aska.

Ryssugnarna i Stockholms skärgård på öarna från Arholma i norr till Landsort i söder är idag de enda synliga resterna av det som påminner om denna sommar då skärgården härjades av ryska inkräktare.
Ryssugnen vid Skutviken på Rånö har beskådats av många seglare som sökt natthamn. Stenhögen har sannolikt plockats runt många gånger genom historien.
I dessa ugnar bakade ryssarna sitt bröd under sin förflyttning genom skärgården. Ugnarna är byggda i natursten och varierar i storlek och utseende. Sannolikt gräddades ett enkelt bröd vars deg inte knådats eller jästs. Gräddningen tog inte så lång tid eftersom många skulle utspisas. Att grädda bröd på heta stenar är en urgammal metod som fortfarande används i flera länder.
På öarna omkring Nynäshamn finns ett flertal ryssugnar. 62 har inräknats på Utö, 59 på Rånö och Nåttarö och vid Älvsnabben finns några.
Ett annat exempel på ett fornminne från året 1719 är ”Luddes stuga” vid Fagerviken i Nynäshamn. Det sägs att det lilla huset byggdes upp på nytt samma år efter att det bränts ner av ryssarna. Kvar på tomten låg timmer som var avsett för ett fähus som inte brunnit upp och som nu sägs finnas som material i den stuga som vi idag kan betrakta på vägen ut mot vackra Strandvägen.
Det gamla torpet Sand med ”Luddes” stuga tillhörde en gång Nynäs Gård men ägs idag av Sotholms härads Hembygdsförening i Nynäshamn. Smeknamnet ”Ludde” syftar på siste hyresgästen – Carl Ludvig Samuelsson – som flyttade dit i början av 1900-talet där han bodde till 1935 då han hittades död på golvet i stugan.

Ett påtagligt bevis för rysshärjningarna på Södertörn inom Nynäshamns kommun finns på kungliga biblioteket i Stockholm. Det är tsar Peters manifest, en fem sidor långt aktstycke med en anteckning på holländska som säger att det är ett originalmanifest som ryssarna lämnade kvar på Torö efter att ett hus bränts ned.
Manifestet fanns på Herrhamra gård som 1719 ägdes av släkten Hildebrandt. Maria Dorotea Hildebrand var gift med holländske ministern Hendrek Wilhelm Rumpf som antas ha skrivit noteringen.
Torö brandhärjades den 18-19 juli 1719 och då brändes Herrhamra gård ner till grunden. Av bebyggelsen lär endast Östra Oxnö gård och ett hus på Revskär sydväst om Torö blivit kvar efter härjningen.
Tsar Peters manifest satt uppspikat på ett träd och var skrivet på rådbråkad svenska som sannolikt dåtida skärgårdsbor hade svårt att förstå. Budskapet var tydligt:
”Vi att med all vår makt under Guds bistånd företa och fortsätta Våra krigsoperationer in till de innersta av Sveriges länder, men för den ruin och i synnerhet oskyldig blodsutgjutelse som skulle orsaka rikets inbyggare därav vi för Gud och hela den hederliga världen ha urskuldat Oss med detta uppriktiga förslags offentliggörande; vartill Vi anropar Gud till vittne och lägger allt ansvar på dem, som av särskild lust och intresse hindrat fredens genomförande”….

Minikryss i Fagerviken

(Bild: MiniRivaler seglar i Fagerviken, Nynäshamn. I bakgrunden Nynäs Havsbad. Foto: MATTIAS HANSSON/HGBILD).

”Segelbåten är frihetens instrument”, skrev författaren och skärgårdsskildraren Sven Barthel en gång. Hans tänkvärda budskap framstod med önskvärd tydlighet när jag såg segelbåten ”Anna” med vita segel kryssa ut genom sundet för att gå upp i vindögat med fladdrande segel, falla av och länsa ned mot bryggan. Bogskummet fräste och hon krängde ner när sjöbrisen satte in. Frihetskänslan fanns där.
Segelbåten girade upp till halvvind för babords halsar och strax innan bryggnocken lovade hon upp och stod stilla. En hand sträcktes ut och lyfte upp henne ur vattnet av skepparen Lennart Back.
-Jag måste trimma seglen bättre för att bättra på farten, säger Lennart och ställer ”Anna” i ett specialbyggd vagga som är placerad på en dragkärra.
Segelbåten är en miniRival – en 1,7 meter lång självbyggd modellbåt skala 1: 6,5 med entypsbåten Rival 22 som förebild. Segelytan är 0,62 kvadratmeter och vikten 13,5 kilogram. Materialet i skrovet är glasfiberarmerad plast. 160-talet båtar seglar idag i Sverige och mR-klubben som bildades 1992 är mycket livaktig. Startfältet i en kappsegling kan vara 15 båtar och antalet kappseglare har stadigt ökat.
En miniRival är en strikt entypsbåt med tydliga klassregler. Varje vant, stag och beslag har sin fasta position bestämd. Måtten på seglen är noga definierade.
Lennart Back, 74 år, dalkarl som bosatt sig i Nynäshamn utnämndes första säsongen till ”årets rookie” det vill säga nybörjare. Han har byggt ”Anna”själv och med all utrustning är slutnotan på cirka 7 000 kronor. Formen till skrovet går att hyra och byggaren fixar rodertrumma, förstärkningar, köl och radioutrustning innan däcket skruvas på. Segel kan köpas eller sys själv.
”Anna” är inte den första plastbåt som Lennart Back byggt själv. På 1970-talet byggde han en koster ”Allegro 27” konstruerad av Lars Olof Norlin och seglade flera säsonger i Medelhavet tillsammans med sin livskamrat Amelie. I Svenska Kryssarklubbens årsskrift 1978 berättar till exempel dottern Pia om en båtfärd till Paris med ”Anna III”.
Att drygt ett kvartssekel senare segla ”Anna” stående på land med en radiosändare och sköta roder och skot är betydligt lugnare samtidigt som seglingskänslan finns kvar.
-Jag måste trimma bättre. Funderar just nu på om det ger bättre båtfart att kryssa enbart med focken och lite fladder i storen, säger Lennart.
När han inte kappseglar eller träningsseglar så får ”Anna” stå på sin hedersplats i vardagsrummet.

Världens gång

Visst finns det en dikt som berättar om en okänslig kapten som inte vill rädda en sjöman som trillat över bord? Efter en hård segling till havs nyligen pratade vi om detta, men kunde inte spåra källan, skriver signaturen "Blåstång"i en flaskpost.
Det måste vara dikten av Gustaf Fröding (1860-1911) där han använder havet och skeppet som metaforer i en beskrivning av världens och människornas likgiltighet inför döden. Dikten heter Världens gång och finns i kategorin Griller och grubblerier.
Så här lyder den:

Havet välte, stormen ven,
vågorna rullade asklikt grå,
"En man är vräkt över bord, kapten!"
Jaså

"Ännu kan ni rädda hans liv kapten!"
Havet välte stormen ven.
"Ännu kan en lina den arme nå!"
Jaså

Vågorna rullade asklikt grå.
"Nu sjönk han, ny synes han ej mer, kapten!"
Jaså.
Havet välte, stormen ven