onsdag 30 juni 2010

Spansk tagling kallas "hundkuk"!


Illustration:UNGA FAKTA/SEGELSJÖFART

Här en fråga med flaskpost från "Pryda Ville",
" Vi har några fransiga linor till fendrarna ombord som vi borde fixa till lite snyggare? "Gör en hundkuk!", sade en äldre båtfarare och vi undrade om han bara hade snuskig fantasi eller om det finns en tagling eller liknande med detta öknamn
Svar: Jo minsann, sjöspråket vimlar av smeknamn med könsord, som möjligen har sitt berättigande då de ofta gör det lättare att förstå funktion. Knopen med denna namn är en så kallad "spansk tagling" som i utseende påminner om smeknamnet. Den spanska taglingen är lämplig för smäckrare tågvirke treslaget typ fenderlina då taglingen bildar en förtjockning av änden bra att greppa i.
I första läget så läggs kardelerna ihop till en krona som samsas för att sedan splitsas in i linan som en treslagen splits.

Kolla spansk tagling i en knopbok!

måndag 21 juni 2010

Rorsmän som "Public Service"


SVT som gärna skryter om sitt "public service" började yra om "rorsmän" när den vackra kungaslupen Vasaorden skulle transportera det kungliga brudparet från Galärvarvet till Logårdstrappan den 19 juni.

En "rorsman" styr medan en "roddare "ror. De 18 roddare på Vasaorden som sjömässigt förde brudparet över Strömmens för dagen strömfria vatten. För varje årtag "skevrade" roddarna det vill säga årorna vreds "skevades" för att minska luftmotståndet.

Det såg vi marina nördar med tårar i ögonen men SVT:s utsände bröllopsreporter förstod ingenting av denna väl utvecklade marina roddtradition.


Är du med i Sjöräddningssällskapet?


Grodhavsnostalgi Slandö kalv




Så här i början av båtsäsongen återvänder jag alltid i tankarna till en sötvattenssjö som har fått smeknamnen ”Grodhavet”. Sjön är Sveriges tredje största – yta 1 140 kvkm, längd 115 km, bredd 66 km, största djup i Prästfjärden 66 m. Sjön heter Mälaren och är ett farvatten att rekommendera för tidiga båtfärder. Stränderna är varligt bebyggda och i början av säsongen ligger doften från gullvivor och andra försommarblomster förföriskt över det söta vattnet.
Mälaren har betytt mycket för vår svenska historia. 4 500 år före Kristus var hela Uppland och större delen av Sörmland täckta av vatten från Litorinahavet. För cirka 2 000 år sedan stod vattnet minst tio meter högre än nu och det gick en båtled från Uppsala till Saltsjön – mynningen låg någonstans vid Åkersberga.
Mälaren var en kommunikationsled redan på bronsåldern och under medeltiden och är nu år 2010 en mycket viktig vattenreservoar för Stockholmsregionen samtidigt som sjön trafikeras av några tusen lastfartyg varje år.
På 1960-talet var Mälarens vatten hårt förorenat – idag är läget bättre och det är numera badbart in till Stockholm. Vattenuttaget var för några år sedan 225 miljoner kubikmeter som gått till hushåll för 1,5 miljoner människor.
Båtfarare från Saltsjön slussar in i Mälaren i Stockholms eller Södertälje vars kanal var färdigbyggd år 1819. Segelbåtar i Stockholm väljer Hammarbyleden, medan motorbåtar kan gå igenom Karl Johanslussen också.
Våra seglatser på Grodhavet började på 1960-talet då vi bodde i Sundbyberg nära Bällstaån ”Marabou River” som den kallades av seglarna. Vi seglade en sexmeters koster i kärnfuru, blåmålad med granmast och backstag och med bomullsegel fläckade av jordslag.
De första seglatserna sträckte sig under Tranebergsbron, t mellan Stora Essingen och Smedslätten och sydvästlig kurs mot det smala sundet vid Kungshatt. Kostern kryssade dåligt, ibland tog vi ut ett krysslag och skymtade engelska parken på slottet Drottningholm från Gustaf III:s dagar.
Västra farleden ut förbi Fåglarö och Kungshatt var på 1600-talet vinterväg för bönderna i Mälardalen. Kött, fårskinn, ull, smör och ost fraktades av bönder i vargskinnspälsar och kraghandskar.
Ekerö kyrka är ett bra kryssmärke på styrbordslandet när vi närmar oss Bockholmssundet och länge bort öppnar sig ett stort vatten, Björkfjärden. Helgön i sundet sägs vara Sveriges kanske första stad, som hade sin storhetstid under 400- 500-talen, då sundet vid Tälje var öppet och den stora porten till Mälaren.
Där sundet öppnar sig ligger Rastaholm som är Stockholms Segelsällskaps klubbholme med ett vackert klubbhus. Björkfjärden utanför är ett känt och fruktat kappseglingsvatten, där vindarna kan vara friska och lynniga.
Ett kärt minne av seglingar på Mälaren är midsommarafton 1969. Då anlöpte vi med kostern ”Bettan” ön Slandö Kalv i södra Björkfjärden, en vacker holme med god allväderhamn som tillhör Södertälje båtklubb. Hamnen var full och vi låg bordvarts med en skärgårdskryssare vid höga berget, solen dalade och dansen tråddes på öns lilla dansbana.
Tre år senare strövade vi Mälaren runt med motorbåt och anlöpte bland annat Mariefred och Gripsholms slott som är en höjdare inte minst av våra söner som bekanta sig med slottets fuktiga fängelsehålor.
Slottets förste ägare Bo Jonsson Grip, död 1386, anses vara Sveriges genom tiderna störste markägare. Slottet färdigbyggdes under Karl IX:s tid på 1590-talet och har en fantastisk porträttsamling.
Tio år förflöt med mycket vatten under kölen innan nästa Mälarfärd med segelbåten ”Elisa” Albin Express 681 med en Laserjolle nr 84057 på släp. Junior-SM för denna jolleklass skulle seglas i Sigtunafjärden, och vi kom dit efter passage av Stäket. Vi anlöpte dyblöta och frusna i en nordlig kuling plus 12 grader och vi ställde in oss på frisk kappsegling som passade oss kustbor från Nynäshamn.
I stället blev det fyra dagars stiltje och 30 graders värme på denna fjärd där i trakten Håtunaleken ägde rum sommaren 1306.
Starkaste minnet från denna heta kappsegling i Sigtunafjärden var när en ung Laserseglare från västkusten tappade tålamodet och vrålade ut över vattnet:
”Kan ingen fylla igen det här djävla hålet!”

måndag 14 juni 2010

Milo på Galapagos







Långseglaren Milo Dahlman med besättning har i början juni anlöpt Galapagosöarna med sin båt ”Artemisia II”. Tio dagar tog det Milo att segla till ögruppen från Costa Rica till ögruppen som ligger cirka 1 000 kilometer väster om Sydamerika och tillhör landet Ecuador sedan år 1982. Med en reparerad självstyrning och en ”by-pass-opererad” dieselmotor genomfördes segling utan problem, tidvis under hård kryss och sjögång. Anlöpet skedde i Academy Bay på ön Santa Cruz.
Så här skriver Milo den 11 juni på sin blogg:
”Så släppte vi förtöjningarna och gav oss av mot Galapagos. Vi visste att vi troligtvis skulle ha motvind största delen av sträckan, så jag beräknade att det skulle ta två veckor. Efter ett par dagar till sjöss gick solen i moln. Och den stannade där största delen av tiden vi var till sjöss. Molnen förebådade väder förändring, och under en knapp vecka hade vi vind som halva tiden låg på kulingstyrka, resten av tiden något under. Och vi kryssade.
Men man vänjer sig vid att tillvaron finns på ett ständigt lutande underlag... Mesta delen av tiden gick Artemisia II fint i sjön, men ibland föll hon ner i en vågdal med ett brak. Trots detta mådde besättningen bra, och kunde njuta av att vara till havs.
Här har vi undersökt vad som finns att se och göra. Det börjar imorgon med en dykdag. Sjölejon, hajar, sköldpaddor, rockor, sälar och kanske en och annan pingvin väntar på oss....”
Öarna är kända för sitt
särpräglade djurliv med sköldpaddor, sjöelefanter och leguaner. Charles Darwin var där 1835 och inspirerades till sin bok om arternas uppkomst som förändrade världsbilden. Öarna är nationalpark sedan 1968 och med på Unescos världsarvslista.
Milo har nu varit på väg snart ett år sedan hon lämnade Stockholm i juni 2009.
Vid förra Atlantseglingen för 12 år sedan år 1977 seglade Milo över Atlanten mera sydvart mot hamnstaden Mar del Plata i Argentina. Då seglade hon ensam tre av 15 delsträckor i sin dåvarande segelbåt en Bianca 27 ”Artemisia”.
Nu är målsättningen att efter Galapagos fortsätta sydvart väster om Chile, Antarktis och åter till Argentina, Uruguay, Brasilien, Azorerna och hem till Sverige. Drygt två år räknar hon med att långsegla på vissa etapper ensam och på några etapper med besättning och väntas hem till Sverige nära år 2011.
Milo blev en historisk svensk långseglare när hon åren 1997-1998 i det närmaste rundade Sydamerika i sin Bianca 27:a ”Artemisia”. Hon seglade sedan ensam från Kuba till England via Azorerna men hade besättning på de övriga etapperna, en total seglad distans på cirka 30 000 sjömil. Ett trasigt vindroder stoppade hennes försök att nå målet – Antarktis.
Om denna segling berättar hon livfullt – mellan skratt och gråt – boken ”Min dröm om havet” 30 000 sjömil i liten båt (B. Wahlströms år 2000
).
Segla med Milo på henns blogg http://artemisia2.blogspot.com/

måndag 7 juni 2010

Äntligen - Ryssundet klart för passage!

Ryssundet/SKÄRGÅRDSSTIFTELSEN

Äntligen! Ett känt utrop som passar in i det faktum att Ryssundet i Stockholms södra skärgård nu är muddrat och fördjupat till 2,5 meters djup. Nu öppnas möjligheten för fritidsbåtar med ett normalt djupgående ner till cirka 2 meter att söka sig den skyddade farleden ner mot vackra naturhamnar som till exempel Östermarsfladen på Nåttarö och slippa stångas med Mysingens krabba sjö i friska sydliga vindar.
Rånön skiljs från Utö genom Ryssundet som är cirka 500 meter långt. Sundet har fått sitt namn av att de ryska galärerna utnyttjade det skyddade området under de så kallade ”rysshärjningarna” sommaren 1719.
Att nyttja Ryssundet blir spännande inte minst för de tusentals båtfarare som varje sommar söker sig ”Båtfyran” ner mot Västervik eller seglar till Gotland via någon av de hamnar som ligger söder om Huvudskär.
När vi flyttade till Nynäshamn i början av 70-talet så var Ryssundet tillräckligt djupt för att vi kunde segla igenom med vår lilla båt som hade ett djupgående på cirka en meter. Vid milleniumskiftet köpte vi en liten stuga på Norrö, södra delen av Rånö och då gick det knappt att ta sig igenom sundet med snurrebåt. Rännan var igensandad.
Det fördjupade Ryssundet öppnar nya oanade möjligheter för den skärgårdstrafik i södra skärgården som varje sommar kör ut tusentals människor som ingår i den så kallade båtlösa ”rörliga friluftslivet”. Men lämplig passagerarbåt blir det möjligt att öppna en sjögående ringlinje som startar i Nynäshamn och går vidare till Nåttarö, Aspö, Norrö, Ålö och genom Ryssundet till hamnar på Utö en av södra skärgårdens största öar. Båtfärden kan sedan sluta – eller börja – i Årsta Havsbad på fastlandet som tillsammans med Nynäshamns är södra skärgården två fasta omlastningspunkter för passagerare som åker med Waxholmsbolaget eller Utö Rederi AB.
Det senare rederiet för sommartid med sin båt ”Utö Express” (djupgående cirka 1,5 meter) i daglig trafik från Nynäshamn via Nåttarö, Aspö, Norrö till Ålö där båten sedan vänder åter. De skärgårdsturister som vill fortsätta kan fotvandra eller cykla den dryga milen till Utö Gruvbrygga som är centrum för öns service. Med båt genom Ryssundet skulle det nu gå att ta sig från Nynäshamn till Utö vilket hittills varit omöjligt.
Vintertrafiken sköts i av Nynäs Sjötrafik AB som är en av Waxholmsbolagets trafikutövare. Nynäsrederiet har två båtar en isbrytande bogserbåt ”Bamse” och en snabbgående taxibåt ”Hulken”
Muddringen och fördjupningen av Ryssunder kommer också att gynna den lokala servicenäringen på Rånö och Ålö. Vid Ernsviken ligger. Två skärgårdsentrepenörer som gärna ser ett utökat kundunderlag är Monica och Arne Johansson. De har bott på Rånö sedan 1975 och drivit butik och skärgårdskrog i anslutning till en stugby med 35 stugor. Att Ryssundet muddrats upp är livsviktigt för verksamheten. På 70-talet var trafiken med större fritidsbåtar stadig så länge djupgåendet i Ryssundet räckte till.
Krogen och stugbyn har nu överlåtits åt en entreprenör som också bor på plats vid Ernsviken där butik och krog ligger innanför ångbåtsbryggan.
Arne Johansson har flera gånger betonat att detta handlar också om arbetstillfällen i en glesbygd som ligger 5,5 mil från Globen och har reguljär båttrafik 10 veckor om året och saknar kontinuerlig postgång
På Ålö inte långt från Ryssundet ligger ”Båtshaket” en populär sjökrog och på Nåttarö längre sydvart finns en liten affär och en pub.
Stockholm södra skärgård har hittills ansett i bortglömd, där satsningar diskuterats bland annat i Skärgårdens Trafikantförening där jag är representant för Norrö Tomtförening som står för ett 80-tal skärgårdsfastigheter. Det har varit norra skärgården och mellanskärgården som prioriterats, och det har låtit som att Stockholms skärgård slutat vid Dalarö.
Öppnandet av Ryssundet för båttrafik kan möjligtvis få slut denna upplevda diskriminering av ett av skärgårdens vackraste övärldar.