måndag 29 augusti 2011

Vattenskoter - dödligt vapen?



En man befaras ha drunknat efter en olycka med en vattenskoter, så kallad jetski, i Stora Hammarsundet vid Askersund vid 17-tiden på lördagen.-Två stycken låg och körde jämte eller efter varandra, rätt så fort, och plötsligt ramlade den ena av. Det verkar inte som att han haft flytväst utan bara badbyxor, säger Christer Sundqvist på Nerikes brandkår.
Ett stort räddningspådrag med bland annat sjöräddning och polisdykare sökte efter mannen under kvällen.

En tidigare dödsolycka i Dalarna med vattenskoter resulterade i en fängelsedom för vållande till annans död Sex månaders fängelse blev straffet för en 25-årig kvinna som körde ihjäl en ung man i Jädersjön utanför Avesta med en vattenskoter. Olyckan inträffade på midsommardagen förra året. Kvinnan fälls för vållande till annans död och grovt sjöfylleri.
Kvinnan bestämde sig för att ta en tur med vattenskoter på Jädersjön utanför Avesta tillsammans med en ung man. Kvinnan körde vattenskotern i hög fart. Många människor befann sig i vattnet för att bada. Kvinnan körde på och dödade en av dem.


Kommentar: Vattenskotern inbjuder till dåligt sjömansskap - vad är den annars till för förutom buskörning i hög fart? Möjligen kan det i rätta händer göra nytta för Sjöräddningen.

söndag 28 augusti 2011

Milo anlöpt Svedala!




































Långsseglaren Milo Dahlmann skeppare på Artemisia II har med besättning i all tysthet anlöpt Sverige. Senaste dagarna har hon legat i Ystad och fortsätter norrut mot Kalmar och Stockholm skärgård när vindarna är gynsamma. Milo har långsseglat sedan midommar 2009 och hunnit besöka Antarktis på sin resa. Hon har berättat om seglingen på sin blogg http://artemisia2.blogspot.com

Hon känner viss oro inför mötet med hemlandet - en känsla som inte är ovanlig hos långsseglare som varit borta länge. Tryggheten finns ombord i den egna båten under gång. En ny bok "Min dröm om havet II" är på gång. Flera bokförlag har hört av sig.
Vi ser fram mot att få veta mera om denna tvååriga långssegling med slutmålet Antarktis.

lördag 27 augusti 2011

Har båtgubbarna gjort upp om priserna under bordet?





"Vad är det som händer bakom kulisserna?"

Nu utreds en misstänkt kartell i båtbranschen Flera huvudaktörer i den svenska båtbranschen - Volvo-Penta, Yamaha, KGK Motor och Brunswick - misstänks för kartellbildning efter att de vägrat sälja reservdelar till bildelskedjan Mekonomen. Konkurrensverket och Kronofogden har beslagtagit bland annat hårddiskar hos de fyra företagen.

-Den överträdelse vi misstänker är mycket allvarlig för att man sätter konkurrensen ur spel, säger Göran Karreskog på Konkurrensverket till TV 4 Nyheterna.
Källa: TT


Kommentar: "Det är som man undrar över detta varför allt som har med båtar att göra är svindyrt. Besökte häromdagen en affär för arbetskläder som sålde en känd märkesvara till halva priset jämfört med båtbutiker. Självklart skall det vara fri prisättning som på sätt och vis är en demokratisk fråga. Spännande att följa vad konkurrensverket kommer fram till. Att vara på sjön är att riva tusenlappar under duschen - sade en luttrad konsument. Så sant."

tisdag 23 augusti 2011

Båtfråga: Vad är ett plastschabrak?

Bild: Ett plastscchaaabrak under gång med spinnaker
_________________________



Fråga: En båtgranne som seglar träfolka ondgjorde sig över alla ”plastschabrak” som han trängts med i gästhamnarna i sommar. Han menade att det var jobbigt att från sittbrunnen skåda uppåt mot alla dessa stora och dyra plastbåtar.
Har ordet ”plastschabrak” något att göra med båtlivet?
”Janne V”
Svar: Ett ”schabrak” är ett hästtäcke som används under sadeln för att skydda hästens rygg mot nötning. Möjligen kan det också användas för att beskriva överdåd vilket förre försvarsministern Roine Carlsson gjorde under ubåtskrisen 1987 då han sade att ”stora plåtschabrak för att marinofficerarna ska få glänsa på kommandobryggan är ingenting att spilla pengar på.” Han syftade på marinens önskan att få köpa nya kustkorvetter att sätta in mot de gäckande ubåtarna.
Han bad senare om ursäkt för sitt uttalande. Men ordet ”schabrak” har sedan dess använts i betydelsen överdåd och möjligen är det denna upplevelse som fått båtgranne att använda ordet ”plastschabrak”.

måndag 22 augusti 2011

Rapport från Rorsman!







Signaturen Rorsman har sänt en flaskpost som är en engagerad betraktelse över båtpressens utvikningar i skuggan av en båtbransch som inte riktigt har koll på besticket.

__________________________________

"Hej ädle båtguru!

Vid profeters toviga skägg vad skönt det är att icke vara i marknaden för en ny fritidsbåt. Slumpens skördar gav uti min hand nyligen ett ex. av Vi Båtägare det senaste numret såviott jag kan förstå. Det var nu ett bra tag sedan jag läste någon av de moderna, nutida, flashiga båttidningarna där varje fritidsbåt av mänsklig storlek betingar drygt trehundrade tusen riksdaler, maxar cirkus 32-47 knop och användes kanske 8 veckor per säsong. OK, hon ligger vid bryggan förtöjd ca 16 veckor som icke räknas in i "användningstiden. Ganska lajbans att läsa reportagen och bedömningarna och visst har de utvecklats ordentligt sedan den gamla traditionella campingbåten såg dagens ljus med en 10 hk archimes med snörstart i aktern. Skribenterna skriver ganska lättsamt med en smula "knorr på svansen" vilket synes vara influerat av det amerikanska sättet att svänga ihop en icke alltför allvarlig "berättelse" om någonting som intresserar en ganska bred läsarkrets. Man blir dock en smula betänksam när man noterar skribenternas kommentarer att lämpliga, ekonomiska marschfarter ofta ligger runt knappt 25 knop då båten planat ut och lagt sig tillrätta. Då är det knappast fråga om skärgårdsliv med båtfärd utan från A-Ö så snabbt som möjligt utan att hinna/kunna njuta av färden och omgivningarna/skärgården. Hur många nutida ganska färska fritidsbåtsägare med fru och kottar ombord hinner med att eller kan läsa sjökort vid nämnd fart? Icke många, sanna mina ord. Kör man i nya farvatten kan det vara lämpligt med ca 15-18 knop vilket är för långsamt för många moderna båtskrov med bottnar skapade för en toppfart på över 30 knop för att kunna bräcka av grannen. Det bästa är dock att de ofta är ganska bra beboeliga. När jag gluttar på inredning i sittbrunn och cabin konstaterar jag att det var synd att jag sålde Mini-Maxen som nog var dåtidens rymligaste cabinbåt. Jag hade stoppat i en ersättningsmotor till den som kollapsade men orkade inte fullfölja installationen. Skulle ha haft den kvar på land under ett par åt och fixat till den. Den var okomplicerad och rymlig med gott om stuvningsutrymme vilket är en bristvara i många av de moderna liknande båtarna enligt testrapporterna. Det var en vevstake som brast och slog sönder motorblocket i den tidigare motorn. Det var en jävla smäll. Texterna anknyter ofta till den svenska fritidsbåtsbranschens upphovsmän vilket är intressant eftersom jag känner igen dem (till namnet) båtfreak som man var på den tiden. Jag råkade få träffa några men mer var det inte. Sigurd Isacson fanns det väl ingen som inte visste det mesta om hans verksamhet och påverkan och inflytande på den svenska fritidsbåten som kan sägas efterträda den traditionella campingbåten med vindruta och en Archimedes eller Penta hängande på akterspegeln. En historisk tidsepok. Vi skall inte glömma Trim som var en smula svår att få igång om den var varm och man kört tanken tom. Väl snurrande gick den dock som ett skållat troll och killar med fartbåtar, bl.a. jag, hängde gärna på en där bak. Sigurd Isacson har gått bort vid 89 års ålder och ägnas en ordentlig artikel i tidningen. En modern tongivande båtkonstruktör om någon på sin tid. Jag kommer ihåg honom mycket, mycket väl. Roccan har nu fått utstå flera provkörningar här på viken och har inte krånglat det minsta bortsett från att backspärren på Aqua-drevet missar ibland men det har inte med motorns funktion att göra. Har man startat, kört och lagt till med snörstartade aktersnurror utan varken frigång eller back så fixar jag det också. Envisa båtgäster vill gärna sätta stäven mot bryggnocken med vind och vågor in på lovartsidan varpå aktern programenligt driver in i vassen. Icke önskande vara wise-guy frambringar jag icke några goda råd men det "kliar" i fingrarna ibland. De kanske ändrar sig en vacker dag efter att ha fått köpa ny propeller för ett par tusingar. Bortsett från ovanstående och mycket annat mår vi bra här borta. Kul att man hittat det svenska 1500-tals slagskeppet norr om Öland. Fantastisk tanke!! Tänk om det gick att taga upp henne från 70 meters djup. Bortsett från sprängningen kanske hon är relativt intakt och skulle kunna återställas byggd i ek som hon är. Vilken verklig historisk sensation hon skulle vara. Slut för denna gång.

tisdag 9 augusti 2011

Unga paddlare i Fagerviken.





Foto Helene Skoglund/NP


Paddla. paddla,paddla, är budskapet från ledarna i veckans kanotläger för de yngsta 8-12 år som genomförs i Fagerviken, Nynäshamn i regi av segelsällskapet NSS Kanotsektion. 13 tjejer och killar övar paddling och säkerhetsrutiner. Att kunna simma minst 200 meter är ett grundkrav. Kanoterna är så kallade K 1:or och paddlas med vingpaddlar av kolfiber som ger ett extra flyt.
Under tisdagen testades kontrollerad vältning med kajakerna och de unga paddlarna fick lära sig tippa runt och sedan ta sig upp i kanoten enbart med hjälp av egna kroppsvikten och paddeln.
Redan på lägrets andra dag märktes en viss självsäkerhet ho de unga paddlarna. Att paddla kajak är som att lära sig cykla, sade en av ledarna. När väl balansen sitter då så blir det lättare.
Tisdagens inleddes med en uppvärmande löpträning innan det var dags att sjösätta kanoterna. Alla hjälper varandra. I kanotlägret som kostar 1100 kronor för fem dagar ingår lån av kanot och flytväst och lunch serveras i NSS fina klubbhus där det finns både omkädningsrum, dusch och bastu. På tisdagens matsedel stod makaronerna och köttbullar.

På onsdagen paddlade nio unga kanotister runt Trehörningen och det blev ett reportage som gjordes av Helene Skoglund reporter på NynäshamnsPosten och mamma till Axel en av lägrets deltagare. Hon plåtade bilden ovan och reportaget var infört idag fredag den 12 augusti. Flaggan i topp för Helene Skoglund och NP!

Vädret har varit omväxlande sol och friska vindar och stiltje med plötsliga åskbyar och regn. Normalt svenskt sommarväder alltså.

Vi betraktare i alla åldrar kunde från vår position bänken notera de unga paddlarnas energi och samarbetsvilja och låta oss inspireras.


_____________________________________

Uppgradera Nynäshamn
Till ostkustens seglarcentrum

Är det dags att förnya diskussionen att göra Nynäshamn till ostkustens seglarcentrum? Nästa år 2012 är det 100 år sedan OS i Stockholm och då blir det jubileumsregatta arrangerad av NSS Nynäshamns Segelsällskap i samarbete med kommunen.
Varför inte utnyttja detta gyllene tillfälle för en ny avstamp för en sådan diskussion?.
Detta förslag kom bland andra fram under en inspirerande vecka på NSS brygga i Fagerviken. Vi var flera föräldrar, mor- och farföräldrar, som hade telningar bokstavligen ute på vattnet. Vi hade anmält ett barnbarn Erik 9 år till NSS kanotläger. Samtidigt pågick seglarläger för optimistjollar och 606:or .På Fagerviken och Gårdsfjärden vimlade av jollar och kanoter och glada ungdomar som skotade och paddlade, skruvade på jollar och kanoter, bada och nojsade i strandkanten och käkade lunch hos Pia i den strandnära klubbhuset.
Fagerviken och Gårdsfjärden passar så utmärkt för dessa vattensporter. Från vilket väderstreck det än blåser och hur vindstyrkan varierar så går det att segla eller paddla någonstans. Fagerviken mellan Trehörningen och fastlandet är också utmärkt för träningsbanor för jollar och kanoter när det friskar i längre ut.
Det underströk inte minst NSS-profilen Jerry Larsson, som höll i årets upplaga av ungdomarnas seglarläger. Han försöker få fart på intresset som falnat de senaste åren. Senaste jollenytt är tvåmansbåten Feva som var med på seglarlägret. En lättseglad internationellt klassad ungdomsbåt .
”Optimistjollen i all ära – men ungarna vill ha nån att prata med ute på vattnet. Det blir trist i längden att sitta ensam i en jolle”, säger Jerry Larsson som till nästa år försöker få NSS att köpa in några tvåmansjollar till jollesektionen. Han föser varsamt jollebarnen på bryggan efter avslutad lunchpaus. Mycket skall fixas innan det är dags att kasta loss.
Förr några av oss medelåders plus på bryggan kom nostalgivibbarna från 80-talets seglarläger som på beställning. Då var det full fart i Fagerviken och Gårdsfjärden – samma vindar då som nu. Nu är våra jollebarn vuxna och kämpar för att få ihop livspusslet. De kommer det ner sista dagen för att möta sina sjövana telningar. Med blanka ögon och lätt grånat hår minns de hur roligt det var..
En saltstänkt återvändarträff, kändes det som – i all hast - som så mycket annat som ska gå så fort numera.
Dags för nya tag?

torsdag 4 augusti 2011

Shamrock till Nynäshamn










Galeasen Shamrock anlöper Nynäshamn nästa vecka som deltagare i en pågåendene kampanj för att förbättra havsmiljön i Östersjön. Vi är flera nynäshamnare som seglat med henne genom åren.
I sjöbodens dunkel skymtade en vit tygbit som visade sig vara stor luftig keps fullklottrad med skrift och små teckningar. På kepsens skult står ”Nord 86” över ett grönt treklöver och ovanpå skärmen stod ”Shamrock” med stora bokstäver.
Kepsen i sjöboden är en nostalgisk trofé som tillhör yngste sonen Gustaf som 1986 seglade nordvart med den tvåmastade galeasen ”Shamrock” som då var Sveriges enda seglande sjömansskola med styrd sjöpraktik. Kepsbäraren är idag 42 år men minns denna segling även om minnet av skeppskamraterna Andreas, Sofie, Caspar, Linda, Niklas med flera ombord på denna resa bleknat. ”Tack och bock – ankarstock” har Linda skrivit på kepsen.
Jag seglade en kustresa med ”Shamrock” sommaren 1994 och mötte då skepparen Holger Renberg som då genomförde sin fyrtiåttonde skolsegling sedan 1970-talet. I sitt gråa skägg och blåblus såg han ut som en skutskeppare skall göra.
”Skeppsmiljön fostrar elever till ansvar och solidaritet genom att de lär sig både att samarbeta och ta egna initiativ under ansvar. Målet är att skapa en samtrimmad besättning där ingen känner sig utanför. Att lära av livet och av varandra är mottot”, berättade han.
Vi seglade då från Kalmar mot Ölandsbron. Båtsman Magnus raljerade över sin unga besättning om de ätit för mycket godis i hamn. Bredfocken sattes för att utnyttja den svaga brisen. Iklädda orangefärgade flytvästar klättrade ett par pojkar och flickor upp i stormasten. Hisnande högt över däck hasade de ut i perten – en vajer att sätta fötterna i. Beslagsbanden knopades loss och bredfocken vecklade ut sig och fylldes av den lätta brisen.
Ombord på denna resa var 24 pojkar och flickor i åldrarna 15-20 år. De var brunbrända med solblekta kalufser och ögonen röda av sömnbrist. Händerna var valkiga av halandet i tampar och tåg. Sjövakter, segelövningar och lektioner avlöste varandra och sjömanseleverna fick sällan sova mer än fyra timmar i sträck.
Pojkar och flickor samsades att bo i samma skans och en nyfiken utsänd reporter från en lokalblad undrade om detta verkligen fungerade?
”Vad skulle kunna hända?” svarade skeppare Holger, underförstått när besättningen hade frivakt så sov de som stockar.
Den vita kepsen från nordresan 1986 prydde sannolikt huvudet på Sixten Stockman som var en äkta timmerstock från Norrland som kalvat ur ett timmersläp efter kusten. Sedan några år var Stockman ett övningsobjekt för eleverna på ”Shamrock” för att träna ett nödläge om någon skulle trilla överbord på riktigt. Sixten Stockman i 1994 år version var klädd i flottans t-shirt med texten ”Röjdyk” på brösten och ett par nötta kängor till fötter.
Plötsligt kastades Stockman överbord och drev akteröver i kölvattnet. Skeppare Holger grep mikrofonen i styrhytten och ropade ”Man över bord”. Alla visste vad som skulle göras. Livbåten som hängde akterut var i sjön efter någon minut och förhalad till styrbordssidan. ”Shamrock” stävade för maskin mot vinden och dyningen medan fyra roddare med båtstyrare Magnus satte kurs mot den nödställde Sixten Stockman.
”Res årorna…bär av…överallt hal ut”. Så var livbåten framme och en blöt Stockman drogs ombord av flinka händer. Tio minuter efter att han fallit överbord stod han på sin vanliga plats i hörnet vid babords reling strax för om styrhytten.
”Stockman är min”, sade Susanne och lade kinden mot hans skrovliga gråa trähud.
En detalj som jag särskilt minns var bordsskicket i skansen när det var dags för skaffning. Två huvudregler gällde – inga armbågar på bordet och ingen fick börja äta förrän alla fått mat på tallriken och styrman vid bordsändan sade ”Varsågod”. Ingen fick ta sista bullen eller roffade åt sig.
När jag vek ihop kepsen kunde jag höra vindens sus i seglen medan ”Shamrock” seglade vidare under stjärnhimlens galaxer.
”Skepp och sjömän ruttnar i hamn”, skulle skeppare Holger ha sagt.