torsdag 31 mars 2011

Rädda OSTINDIEFARAREN GÖTHEBORG


Bildtext: Här synes författaren i Nynäshamn när Ostindiefararen Götheborg anlöpte Nynäshamn för ett par år sedan. Hon är ett historiskt bevis för vad sjöfarten betytt för Sverige genom århundranden.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Saxat ur Newsmill: "Vi har alla seglat med Ostindiefararen Götheborg, några av oss på Kinaresan 2005-2007 Den 6 april fattas ett avgörande beslut för Ostindiefararen Götheborgs framtid. Kommunstyrelsen i Göteborg ska då välja väg när det gäller dess framtida stöd till världens största oceangående träfartyg. Valet förefaller stå mellan att finansiera basbehoven för fartyget eller att lägga upp det som museum. I det första fallet finns ett starkt intresse från näringslivet i regionen att stötta med finansiering för expeditioner och arrangemang. Under hela byggtiden och den första, omskrivna, seglatsen så tog näringslivet ett stort och tydligt ansvar för denna folkbildande marknadsföringsinsats. Totalt behövs en basfinansiering på 30 miljoner kronor fördelat över tre år. Ostindiefararen Götheborg är en manifestation av svensk handel, svenskt kunnande, svensk sjöfart och de svenska basnäringarna. Alla de människor som har engagerat sig i ostindiefararen Götheborgs uppbyggnad och seglatser har bidragit till att ta till vara förlorade kunskaper om hantverkskonst och segling. På havet är hon en kringresande paviljong likvärdig i marknadsgenomslag med en världsutställningspaviljong. Som museum på land är hon en attraktion men utan det starka, varumärkesbyggande inslaget som regionen och staden så väl kommer behöva i en framtida, skarpare konkurrens. Precis som stat, kommun och region satsade betydande belopp på att vara närvarande under Expo 2010 kan fortsatt satsning på Götheborg som seglande marknadsförare göras med de samhällsekonomiska vinster som görs av att visa upp sig i världen. Att 2011, när Göteborg som stad fyller 400 år, lägga upp symbolen för ett av de viktigaste bidragen till stadens tillblivelse på land vore ett politiskt misslyckande av rang. Oberoende av vilken väg politikerna väljer att ta måste, att säkra framtida seglatser och att Ostindiefararen stannar i vattnet som segelfartyg, vara det prioriterade målet. Vi tillsammans riktar en uppmaning till Göteborgspolitikerna att med egen kraft stödja och genom påverkan få andra i form av staten och näringslivet hålla Götheborg seglande för framtiden. Inte bara fram till nästa val, utan under de många år som finns kvar för fartyget att segla med stadens namn in i framtiden. Eddie Andréasson Sara Bandstein Nina Bark Ingrid Säfblad Drake Helene Eriksson Torben Hildemar Johanna Karlsson Rickard Roswall Marcus Törngren Marcus Wärli "

Kommentar: En skandal om inte Götheborg får segla vidare. Kan inte Kungen betala en slant bara för att visa att den marina traditionen betyder något för vår statschef!!

måndag 28 mars 2011

Senaste nytt från SJÖGÅRDEN


Nyhetsblad vecka 113 2011 www.sjogard.se Stockholms Sjögård kommer att kalla 2–3 repr för våra 60 medlemsorganisationer till årsmöte 5/5 1730 å Sjöhistoriska museet. Efter årsmötet: Hur skall vi få politiker och andra att förstå betydelsen av en maritim inriktning å Galärvarvet och Skeppsholmen.

Din organisation/förening behövs. I nästa HKV NYTT kommer vi att visa vad vi vill med Galärvarvsområdet. Vi kommer också att inbjuda representanter för "våra hyresvärdar". Macka serveras.

Sjöhistoriska museet samlade ett 30-tal representanter till ett uppskattat seminarium om Sjöhistoriskas engagemang å Galärvarvet (vi vill byta tillbaka från park till varv) De flesta av oss ville gärna tala om hela området från öster om gamla minsveparhallen (Junibacken) till Allmänna gränd via Vasa, Kajer, Båthallar, Galärskjul, Dyktankhuset, Museipiren samt Aquarium och en SJÖPARK på Tivolitomten.

Viktig fråga 5/5. Upptäck Sjögården Det förekommer många guidade visningar. Skall vi ta fram "besökspaket" för främst skolklasser i samarbete med Sjöhistoriska m fl Exempel: En skolklass kan vilja besöka Isbrytaren S:t Erik, Finngrundet, Båthallar, af Chapman, Skärgårdsstiftelsen, Skeppsholmsgården, Shamrock och Båtbyggeri, Briggen Tre Kronor. Läraren kontaktar "oss". Vi skickar underlag med hänvisning till vår hemsida. Dessutom frågor för eleverna att förbereda. De möts av någon, som kan leda klassen till de olika besöksobjekten. Besöket inleds eller avslutas med medhavd matsäck. Det som barn upplever förmedlas även till föräldrarna!

Statens offentliga utredningar 1966:27 om Skeppsholmens framtida användning "Direktiven säger bl a "att söka förvandla områdena till en levande stadsdel med kulturell inriktning under beaktande av de pietetskrav som områdets historia, läge och bebyggelse otvivelaktigt uppställer."

Beckholmens Dockförening Den omfattande saneringen påbörjas inom kort. Den kommer att innebära en del problem med framkomligheten. Men så bra att detta äntligen blir gjort. Vinterliggarna Gretel, Amber, Elvira och Baroque dockar ut 11/4 vid 12-tiden. Reparationsvarvet: Ö dockan: Ebba av Ornö och Vaxholmsbolagets Nämdö. G5 dockan: vägfärjan Nina. Vid kajerna Gälnö, Fladen, Ulvön, teaterskeppet. Skeppsholmen och Statens Fastighetsverk (SFV) är Skeppsholmens hyresvärd.

Under några år har det varit en debatt i media om behovet av kostnadshyror för kulturbärande verksamheter som teatrar och museer. Vi har några sådana byggnader på Skepps- och Kastellholmen som verkligen är viktiga för kulturarvet. Visst måste man kunna åstadkomma så kallade kostnadshyror för Kastellet, Fundamenten (Skeppsholmsgården), samt Sjöofficerssällskapet och Råseglarhuset? Utan de verksamheter som där bedrivs förlorar området en stor del av sin karaktär.

Vad säger Socialdepartementet som numera är huvudman för Statens Fastighetsverk? Skeppsholmen och utbildning På Skeppsholmen har tusentals värnpliktiga och många hundra officerare utbildats. Utbildningen bedrevs på den östra delen av holmen avskild från varvsverksamheten. I exercishallen tränade man hantering av kanonjollar. Några av båtarna ligger kvar under Arkitekturmuseet. Ledarskap var minst lika viktigt då som nu.

Kaptenen vid Kungl Flottan, sedermera konteramiral Göran Wahlström, var en föregångsman som fick uppdrag att skriva en bok om Befälsutbildning, som kom ut 1927. Han upplevde uppenbarligen att kollegor var kritiska och skrev därför följande tänkvärda ord. "Om boken skulle komma under ögonen på någon sjöofficer, som icke längre räknar sig till de "unga", torde han benäget observera att den inte är riktad till honom. Han vet det mesta av det som står skrivet här förut. Eller också vet han det som han – och i många fall säkerligen med rätta – anser vara bättre. Men det utesluter icke den möjligheten att han i denna stund vetat ännu mer, varit ännu mer förfaren i befälsutövningens konst, om han vid de första stapplande stegen på sin befälhavarebana kunnat stödja sig på en handledning i stil med denna". Hotellrum 135 är tillägnat Wahlström. Göran Wahlström med hustru Märta Lagerberg, bodde 1923-26 Långa Raden 5 och 1938- 43 Långa Raden 7. 1986 gav Chefen för marinen ut boken BEFÄL OMBORD författad av Bengt Rundquist. Varje kapitel i boken inleds med citat ur Wahlströms bok. Skeppsholmsgården. Lär om allmänna kurser 6/4 1130-1700. Kulturkurs för seniorer 10/5 1300-1500. Rysk kulturkväll 18/4 18-20 musik, poesi, borstj mm. Marinflyget från 1911 på Galärvarvet. Var?

Kommentar: Ett vårbesök i Stockholm och Sjögården är att rekommendera. Här finns mycket av marint värde att kolla in. Mitt hjärta finns speciellt på Skeppsholmen där min far skeppsgossen och förvaltaren Ivar Öhman arbetade vid min- och torpedhallarna fram till sin pensionering på 50-talet. Han åkte varje dag färja från bryggan där fullriggaren afChapman nu ligger till Räntmästartrappan vid Slussen där jag mötte honom ibland.

Ivar var ordförande i kamratklubben Viggen några år och arrangerade Luciafester i Långa Raden 8 vars lokaler var helt unika. Vid ett tillfälle var jag stjärngosse med strut på huvudet och lucia det året (1948?) var - trot om ni vill - Harriet Andersson som senare i livet blev folkkär skådespelare. Hon ansåg vi i luciatåget var ett busigt gäng. Hennes far hade anknytning till flottan. Jag konfirmerades i Skeppholmsskyrken av amiralitetspastor Brandt som var en sträng med snäll Guds tjänare.

Senare i mitt sjömansliv låg vi ibland i Beckholmsdockan och bottenmålade i de Johnsare jag seglade i och under min värnplikt utrustade vi gamla isbrytaren Oden inom området. Under några sommarmånader 1965 körde jag SÅA:s djurgårdsfärja och sightseeingbåtar som hade sin hemma hamn på det alltid levande Djurgårdsvarvet

Kampen för Sjögården är också en kamp för Stockholms själ. Utan det marina kulturarvet blir huvudstaden snöpt.

Flaggan i topp för Sjögården!

söndag 13 mars 2011

881 000 båtar i Sverige!









Fritidsbåtlivet fortsätter att växa. Sedan 2004 har antalet fritidsbåtar i Sverige ökat med 23 procent till 881 000. Det visar båtlivsundersökningen 2010, som Transportstyrelsen gjort i samverkan med ett antal myndigheter och organisationer. Undersökningen innehåller fakta om ägande, användning, miljö och säkerhet.
I Båtlivsundersökningen 2010 har 10 000 personer i åldrarna 20-74 år intervjuats via telefon om båtägande och beröring med fritidsbåtlivet. I begreppet fritidsbåtar har alla båttyper, från kajaker och roddbåtar till ruffade segel- och motorbåtar, tagits med.
Undersökningen visar att det finns totalt 881 000 båtar i Sverige. Antalet personer som vistats i en fritidsbåt under 2010 var cirka 2,5 miljoner vuxna. Jämför man med den båtlivsundersökning som genomfördes 2004 är det en ökning av antalet båtar, med 23 procent (från 718 000 år 2004). Antalet personer som vistats i fritidsbåt ökade med hela 39 procent (från 1,8 miljoner 2004).
Fördelning över landet
De flesta båtarna finns på ostkusten (28,3 procent) och i inlandet (27,7 procent). Därefter följer norrlandskusten (17,6 procent), västkusten (14,3 procent) samt sydkusten och Kronobergs län (12,1 procent).
När det gäller de vanligaste användningsområdena för båtarna står dagsturer och fisketurer högst på listan. De viktigaste upplevelserna när svenskarna åker båt är frihet och naturupplevelsen.
Toalettavfall och fritidsbåtar är en aktuell fråga, då regeringen gett Transportstyrelsen i uppdrag att genomföra förbud mot att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar. Här visar båtlivsundersökningen 2011 att merparten av båtarna (86,8 procent) saknar toalett. Av de båtar som har toalett har 24,1 procent en fast toalett som kan sugtömmas. Ungefär hälften av båtarna med toalett har en fast toalett som kan tömmas enbart till sjön.
Förarkompetens och säkerhet har också undersökts. Här framgår att så mycket som 67,2 procent av båtägarna saknar någon form av examen, som till exempel förarintyg och skepparexamen. Av båtar med en hastighet över 20 knop är samma siffra 53,3 procent.Inställningen till den nya sjöfyllerilagen är överlag positiv bland båtägarna. Av de 88,5 procent av båtägarna som känner till lagen, är 82 procent positiva.
Samverkande myndigheter och organisationer
Båtlivsundersökningen har genomförts av undersökningsföretaget Mind research på uppdrag av Transportstyrelsen, i samverkan med Sweboat, Båtunionen, Kryssarklubben, Seglarförbundet, Tillväxtverket, Sportfiskarna, Naturvårdsverket, Håll Sverige Rent, Kanotförbundet, Sjöräddningssällskapet, Livräddningssällskapet, Kustbevakningen och Polisen.
KÄLLA: TRANSPORTSTYRELSEN

torsdag 10 mars 2011

Milo sätter kurs hemåt: "KÄNNS LÅNGT BORTA"

























Långseglaren Milo Dahlmann - skeppare på stålslupen Artemisia II - har nu kastat loss från södra Argentina och startat den långa seglingen hem till Sverige efter bland annat ha besökt Antarktis.
Milo startade sin segling strax efter midsommar 2009 och gjorde flera stopover bland annat på Madeira, Kanarieöarna, Kap Verde vidare över Atlanten genom Panamakanalen till Costa Rica och sedan över till Galapagosöarna och sedan ensam sydvart mot Chile. Efter en segling i Patagonien sattes kursen mot Antarktis.
Milo har seglat de flesta etapperna med olika besättningar. Inga svårare intermezzon har inträffat förutom att en i besättningen blev svårt sjuk i Antarktis och måsta lämna båten och resa hem via Chile.
Här följer Milos senaste flaskpost som finns på hennes blogg http://artemisia2.blogspot.com/ där hela seglingen från Sverige berättas från början.

"När Teresa kom fick hon börja med att arbeta… Även om jag hade hunnit städa båten så fanns det en hel del kvar att göra innan vi kunde börja segla. Solen sken och värmde, men vindarna var starka, så det var ändå skönast att ligga i hamn. Här har vi bland annat träffat en engelsk kvinna, Jeannie, som försökte att segla jorden runt nonstopp. Hon råkade ut för en storm utanför Kap Horn och blev nedslagen av en våg. Hennes bom och delar av riggen gick sönder. Hon har legat i Ushuaia i sju veckor (!) och väntat på reservdelar. Men nu har de kommit, och hon hoppas kunna ge sig av snart. Hon vet inte ännu om hon ska göra ett nytt försök att segla nonstopp.
Jag har återsett ett par av de båtar jag träffade innan vi seglade till Antarktis. Framförallt en, Spirit of Sydney, var ett kärt återseende. De har arbetat med charter under många år, och vi pratade lite om vad vi sett. De är medlemmar i en organisation, IAATO. Den syftar till att sprida information om Antarktis till segelbåtar för att de ska veta vad lagen säger om att segla där. I maj kommer det att vara ett internationellt möte om Antarktis med representanter från de länder som ingår i The Antarctic Treaty, och där IAATO också ska vara med. Jag har blivit ombedd att skriva en rapport om det jag sett, både positivt och negativt. Det ska jag göra! Jag vill ju att människor ska få fortsätta segla till Antarktis, men då måste de också följa de lagar som gäller…
Långsamt börjar jag ta in och ”begripa” alla upplevelser från Antarktis. Tittar ibland på mina bilder och bara blir varm inombords. Slås ofta av de små marginaler som finns när det gäller att segla i detta område. Jag har haft ganska mycket kontakt meden seglare som heter Ian. Han begav sig, med besättning, också till Antarktis, och vi träffade dem där. De planerade att segla tillbaka ett par dagar efter Linda och mig. Men det har varit väldigt tätt mellan lågtrycken, så de har legat och väntat i nästan tre veckor! Det börjar det gå mot vinter på Antarktis, och jag har hört att de är på väg över Drakens Sund nu, även om det är starka vindar på väg. Jag är glad över att Linda och jag stack i tid.
Nu är både båten, Teresa och jag redo att lämna bryggan. Men vi har inte kunnat segla iväg på grund av… starka vindar. Men nu ser det bättre ut. Vi startar på torsdag. Eller fredag. Vårt första stopp blir en naturvik en bra bit upp längst Argentinas kust, cirka en veckas segling. Men vi ser båda fram emot att komma ut på havet! Efter det seglar vi vidare till Mar Del Plata, vilket tar en dryg vecka, eller längre, beroende på vindriktningarna.
Nu börjar hemfärden. Men ”hem” känns väldigt långt borta och avlägset. "

söndag 6 mars 2011

Är det Hofstens ubåt som hittats vid Gotland?







Ett sovjetiskt ubåtsvrak har hittats utanför Gotland. Ubåten är av samma typ som U 137 (bilden) som grundstötte i Karlskrona skärgåd i oktober 1981 samtidigt som försvarmakten i hemlighet utprovade en ny ubåtsjaktstorped. Ubåtsvraket utanför Gotland hittades ev en privat dykfirma MMT i Oskarshamn år 2009 och i november 2010 sände firman ner dykare för att kolla upp ubåten som visade sig vara mycket illa tilltygad. Firman har vädjat till försvarsmakten att kolla upp ubåten så det inte finns några kärnvapen ombord. U 137:an hade som bekant känrvapen ombord enligt de mätningar som gjordes på plats.
Är det Hofstens ubåt som ligger där? var en fråga jag ställde mig omedelbart. I september 1980 fällde jagaren Halland en antiubåtsraket med 100 kg trotyl som en misstänkt främmande ubåt vid Huvudskär i Stockholms skärgård. Om denna händelse som inledde den officiella delen av den svenska ubåtkrisen under 80-talets kalla krig skrev jag så här i september 2010 på 30-årsdagen av den dramatiska ubåtsjakten.
För snart 30 år sedan hösten 1980 inträffade den så kallade Huvudskärsincidenten då den svenska marinen med jagaren Halland (bilden) i spetsen jagade en främmande ubåt i farvattnen utanför Huvudskär i Stockholms skärgård. Sjunkbomber fälldes från helikopter men försöken att varna ubåten misslyckades. För första gången vägrade ubåten att lämna svenskt farvatten.
För oss journalister blev denna incident startskottet för ett försök till att rapportera om misstänkta ubåtar inom svensk farvatten. Det blev en svår uppgift att utläsa och kritisk granska de hundratals tips som under de kommande åren strömmade in till Dagens Nyheters redaktion.
Här följer att avsnitt ur mitt manuskript "Djupa lögner" som handlar om den och andra ubåtsincidenter som inträffade när det kalla kriget i Östersjön var som hetast åren 1980-90. Under de kommande åren kom Sverige att avge två protestnoter till dåvarande Sovjetunionen som militären utpekade som den makt som låg bakom kränkningarna.
30 år senare år 2010 är det kalla kriget slut för länge sedan men ubåtsfrågan är långt ifrån slutdebatterad. Det råder oenighet mellan troende och icke troende om vad som egenligen hände. Ubåtar? Minkar? Ingenting?
För oss reportrar som var med på plats finns många tvivlare. Var vi "nyttiga idioter" som lät oss manipuleras av militären, politiker och av utländska desinformatörer? Bevisfrågan har dominerat debatten. Den svenska försvarsmakten lyckades aldrig tvinga upp någon ubåt till ytan för identifiering vilket skeptikerna har tagit till intäkt för att det aldrig var några främmande ubåtar på svenskt inre vatten. Ubåtsjakterna blev alltmer spöklika. Samtidigt talade det strategiska läget i Europa under slutfasen av det kalla kriget att det var Sovjetunionen som kränkte Sverige i möjligen med målet att skapa ubåtsbaser i den skyddade svenska skärgården som skulle användas i ett krig.
Senaste inlägget från militären är förre ÖB Bengt Gustafssons nyutkomna bok "Sanningen om ubåtsfrågan - ett försök till analys (Santérus förlag) som i huvudsak utpekar Sovjetunionen som ansvarig för ubåtskränkningarna. Han lämnar dock fältet öppet för vidare forskning bland annat om NATO-ubåtar var inblandade. Nytt och spännande är hans redovisning av sovjetiska miniubåtar.Här kommer min version och minnesbild om vad som hände på DN:s redaktion för 30 år sedan.
________________________________________________________
Ubåtslarm hade ingen större trovärdighet hos DN:s nyhetsredaktion i slutet av 1970-talet. En av notischeferna som sorterade morgonens telegram och svarade i telefon var Hugo. Han kommenterade ubåtslarmen så här ibland:- Det finns inga ubåtar och om de finns så inte är de ryska…När dåvarande moderate försvarsministern Eric Krönmark hösten 1980 fick en begäran om skarp vapeninsats mot en misstänkt ubåt i farvattnen nära Huvudskär i Stockholms skärgård så förstod vi i DN:s nyhetsgrupp att militären menade allvar.Den så kallade ”nyhetsgruppen” hade bildats tre år tidigare hösten 1977 på initiativ av redaktionsledningen och några reportrar. Gruppen skulle sortera direkt under nyhetschefen.Skarp vapeninsats mot misstänkt ubåt i fredstid krävde regeringsbeslut och det var den begäran som moderaten Krönmark i den borgerliga minoritetsregeringen fick ta ställning till. Folkpartiets dåvarande ledare Ola Ullsten var statsminister. Försvarsministerns uttalande att marinen kunde beordras att sänka en främmande ubåt var ett så skarpt uttalande att vi måste ta det på allvar.Uppgifter från marinens sjögående båtar talade för att besättningen på bogserbåten ”Ajax” den 18 september på 300 meters håll såg ett gråsvart ubåtstorn passera för att försvinna under vattenytan.Ubåtstornet hade en mycket karaktäristisk profil. I Östersjön fanns 1980 bara en sådan typ – den sovjetiska ubåten ”Whiskey” (Nato-beteckning). Ungefär 200 ubåtar hade byggts av denna typ sedan början av 50-talet och vid denna tidpunkt var 50 ubåtar i tjänst och cirka 100 i reserv. Ubåtar fanns bland annat i Polen som tillhörde Warszawa-pakten.I DN:s nyhetsgrupp kom ubåtarna att hamna på mitt bord. Jag hade ett förflutet som sjöman i svenska handelsflottan i åtta år och hade studerat tre år på sjöbefälsskolan i Stockholm och avlagt sjökaptensexamen 1962. I tre år hann jag segla sjöbefäl innan jag mönstrade av och började läsa till journalist i Poppius Journalistskola.Jag kom till DN år 1970 efter några år i specialtidningar för båtliv och jag hade nyss fyllt 40 år när ubåtarna dök upp i mitt liv.Fanns det några ubåtar i ”klippen”? Dessa klipp fanns i DN:s jättearkiv som bestod av små bruna kuvert noga sorterade i trälådor. I dessa fanns de flesta artiklar som skrivits genom åren. Jag hittade ett kuvert med rubriken ”kränkningar” och fastnade för en rapport från DN:s Göteborgsredaktion i slutet av oktober 1966.Detta år var ubåtslarmen många. ”Minsveparfolk – Vi ”satt” på ubåten i två timmars tid” löd rubriken i DN den 22 november 1966 under en fyrspaltig bild av besättningen på kustflottans minsvepare ”Hasslö”. Vid minst två tillfällen hade man med blotta ögat sett främmande ubåt långt inne på svenskt vatten mellan Lysekil och Marstrand på västkusten. En låda knallskott kastades i vattnet. Med två metallod hittades ubåten på 9 meters djup på en position där sjökortsdjupet var 30 meter.”Grodmän spionerar ny teori – vittnen såg ubåt i fjord” löd rubriken på ”ettan” och i tidningen en fyrspaltig artikel under rubriken ”Militärbaser spionmål.”Ett misstänkt främmande ubåt hade siktats och sjunkbombats utanför Lysekil och grodmän misstänktes ha landsatts nära militära anläggningar i Gullmarsfjorden. De vittnen som sett en ubåt utanför Skredsvik sades vara ”fullt pålitliga”. Efter sjunkbombsanfall siktades oljefläckar. Militärbefälhavaren avbröt till slut de resultatlösa ubåtsspaningarna. Ett tiotal rapporter om siktad ubåt hade lämnats in till milo Väst i Skövde.Dåvarande försvarsminister Sven Andersson (s) sade i riksdagen i den debatt som följde:”Det råder inget tvivel om att främmande ubåtar vid flera tillfällen befunnit sig på svenskt territorium.”En tidning som misstrodde denna ubåtsjakt var sjöfolksförbundets tidning ”Sjömannen”. I en artikel publicerad från den 10 november 1966 skriver tidningen: ”Ubåtsjakten en bluff. Höga militärer anklagas”.”Så länge våra marina myndigheter inte kan ge mer dokumenterade fakta och komma med annat än diffusa påståenden och vaga kommentarer i officiella kommunikéer så tror vi att det är en ubåtsvals som spelats upp för svenska folket. En vals och ingenting annat!”.DN:s Moskvakorrespondent rapporterade söndagen den 13 november 1966 att ubåtarna i Sverige ej var sovjetiska. I den militära tidskriften Röda Stjärnan refererade en talesman för sovjetiska marinkommandot som sa att sådana uppgifter var rena spekulationer i syfte att förleda den svenska opinionen.När ubåtslarmet vid Huvudskär kom hösten 1980 ordnade jag på DN fram ett sjökort och började studera öar, kobbar skär och djupkurvor. Om det fanns en främmande ubåt där så var det i ”mina” vatten där jag växt upp sommartid innan jag gick till sjöss.I början av 1950-talet hyrde familjen en sommarstuga på ön Marbäling som ligger strax norr om Utö och när Sadelöga och Huvudskär. Detta skärgårdsområde var flottans basområde där ständiga övningar pågick. Inte så långt från vår ö låg Stabbo där marinens värnpliktiga lärde sig skjuta luftvärnskanon mot randiga korvar som släpades efter surrande propellerplan.Min militära kunskap var liten. Under min värnplikt som civil sjökapten i marinen i början av 1960-talet tjänstgjorde jag bland annat på isbrytare och som båtförare i sjötransporten på Märsgarn i Horsfjärden. Jag körde kustflottans snabbåt ”Kuling” och vattenbåtar ”Glan” som försörjde kustflottan med färskvatten och färjan mellan Märsgarn och Årsta Havsbad. Jag hade civil behörighet som styrman och befälhavare i begränsad sjöfart vilket försvarsmakten listigt utnyttjade för en dagpenning på 12 kronor.Den främmande ubåten som siktades vid Huvudskär den 18 september 1980 vägrade lämna svenskt vatten. Dåvarande ÖB Lennart Ljung beordrade fram en särskild analysgrupp för att närmare analysera detta nya uppträdande.Militära källor berättade att en helikopter fällt sjunkbomber som varning och ubåten skulle då ha styrt ostvart. Några dagar senare fick en svensk ubåt kontakt med en ubåt som låg åtta sjömil inne på svenskt territorialvatten. Den svenska ubåten steg upp till vattenytan och knallskott fälldes mot den okända ubåten som då styrde ostvart.Tre dagar senare fick marinen en ny kontakt med okänd ubåt strax söder om ögruppen Huvudskär. En sjunkbomb fälldes från helikopter som varning. Den okända ubåten girade ostvart igen.Två dagar senare var det dags igen denna gång ost om Huvudskär. Besättningen på en helikopter såg ett kort ögonblick den okända ubåtens master över vattenytan. En av marinens helikopter fick hydrofonkontakt med stillaliggande okänt föremål på botten och fällde för säkerhets skull en sjunkbomb som varning. Det okända föremålet visade sig senare vara ett vrak.Den 25 september beordrade ÖB Lennart Ljung förstärkning och jagaren ”Halland” som låg på översyn vid Muskö örlogsbas i Horsfjärden. Fartygschef var kommendörkapten Hans von Hofsten. På kvällen den 27 september ger försvarsstabens operationsledning order om att IKFN skall tillämpas utan inskränkning.IKFN är ett reglemente för krigsmaktens uppträdande i fred och neutralitet. Om en främmande ubåt kommer innanför territorialgränsen 12 sjömil skall den först varnas med knallskott eller sjunkbomb. Om ubåten envist vägrar ge sig av kan ytterligare varningsskott avlossas efter ”särskild order”.När jagaren ”Halland” är på gång över Mysingen får helikoptrar ny kontakt med den främmande ubåten fyra sjömil söder om Huvudskär och fäller sjunkbomber. Så här berättade fartygschefen Hans von Hofsten om vad som hände:”Med utnyttjande av de sista skvättarna bränsle lyckas helikoptrarna hänga kvar i luften och leda in ”Halland” för anfall. På 800 meters håll skjuter jagaren en stridsladdad antiubåtsraket med 100 kilogram trotyl mot ubåten.Syftet med vapeninsatsen är alltjämnt att tvinga ubåten att inte övervattensläge, inte att sänka den. Efter avlossandet av AU-raketen förloras kontakten med ubåten. Ytterligare kontakter erhålls inte.”Ubåtsjakten vid Huvudskär avblåstes efter nästan tre veckor operation. Den 5 oktober siktade det polska ubåtsbärgningsfartyget PIAST 281 på internationellt vatten vid Hoburgen sydost om Gotland. Trålare från öststaterna bildar en ring runt fartyget. Två polska Whisky-ubåtar intar ytläge nära bärgningsfartyget och en av ubåtarna förfaller vara skadad, enligt en observatör.Observationen av en Whisky-ubåt från bogserbåten ”Ajax” den 18 september kunde ha ett samband med den skadade ubåten som siktades den 5 oktober, men dessa iakttagelser räckte inte som bevis, enligt försvarsstabens bedömning.För några få nyhetsjournalister på DN:s redaktion var Huvudskärs-incidenten år 1980 inte det första ubåtslarmet detta år. Jagaren ”Halland” fällde den 12 mars samma år en sjunkbomb mot misstänkt ubåt vid inloppet till Karlskrona. Ubåten hade lokaliserats med aktiv hydrofon under goda hydroakustiska förhållanden i vattnet. Under den påföljande jakten gjorde ubåten flera undanmanövrar innan den lämnade svenskt vatten sedan sjunkbomben fällts.En märklig detalj var att den främmande ubåten på ett retfullt sätt började sända med sin aktiva hydrofon från en position nära territorialvattengränsen. Karlskrona-incidenten väckte ingen större uppmärksamhet i media.

onsdag 2 mars 2011

Senaste båtnytt: NYA CAMPUS MED STÅHÖJD



Varför inte lyfta hela taket om det inte går att stå rakt inne i båten? Precis så tänkte Bernt Lindqvist som ritat om den klassiska Campusbåten, nu i en ny och lite större version Campus 7.4 och med möjlighet att lyfta rufftaket. Bra idé Bernt – det är bara att lyfta på hatten! Båten visas på Allt för sjön som öppnar den 5 mars på Stockholmsmässan.
Fabola Campus 7.4 har världspremiär på mässan Allt för sjön. Båten är en uppföljare till klassiska Campus 6.6 som lanserades 1982 och som tillverkats i över 1000 exemplar. Campus 7.4 är trailerbar och det behövs ingen mastkran för att rigga den. Båten är ett bra alternativ för den som gillar dagsegling, men med sina fyra kojer, toa och pentry är det också en trivsam bobåt som man kan tillbringa flera semesterveckor i.
Kommentar: En rolig nyhet inte minst för att den fjärmar sig från alla båtar som kostar flera miljoner kronor och ligger långt utanför en ordninär plånbok i den marina medelklassen.
Jag provseglade första Campus 1982 och det hade flera goda egenskaper. Trailerbåtar har tyvärr aldrig riktigt slagit i Sverige trots alla tusentals vackra sjöar som passar för denna typ av segling. Du slipper bottenmålning och båtplats. Varför inte en tur på Torne träsk - en av landets djupaste sjöar. Nya Campus ska vi kolla in på mässan :-)
Ordet "tak" känns främmande för en marin kalederbitare. Möjligen "rufftak" som det också anges. "Rufftakslyft" blir lite för tjorvigt.