Nästa Sjösnack (4/2) SJÖRÄDDNINGEN

Sjöräddningen i Nynäshamn kommer till nästa "Sjösnack"lördagen den 4 februari klockan 10:00 i café Stinsen i gamla stationshuset vid Nynäshamns station. Var Sjöräddningen skall få ligga i framtiden är en het fråga i den pågående arbetet med detaljplanen. Sjöräddningens nuvarande plats när bensinmacken och fiskebryggan ger hamnen en sjömässig och seriös profil.

Sällskapet har 66 räddningsstationer runt svenska kusten som bemannas av 1 800 frivilliga sjöräddar som bland annat bemannar 160 räddningsbåtar och svarar för 70 procent av alla sjöräddningsuppdrag. Finansieras utan statliga medel. Mer info finns på hemsidan http://www.sjoraddning,se/ epost info@ssrs.se

EM-segling för "sexor" under jubileumsregattan!

Det blir EM för klassen 6mR i sommar under jubileumsregattan 20-27 juli i Nynäshamn som en del av firandet att det var 100 år sedan OS-seglingarna. Svenska seglare är starka i denna klass som inte låter höra av sig i media men är stark internationellt. 200 båtar uppges vara aktiva.
Senaste framgången var den svenska sexan Sofie II med besättningen Hugo Stenbeck, Lars Linger, Jonas Häggbom, Erik Malmberg och Rasmus Kostner (DEN) följde upp ett VM guld med yttererligare en titel året därpå genom att vinna EM i klassen 6mR. Får se om de dyker upp i sommar i Nynäshamn?
Mer info finns på sajten http://www.6mr.se/

SASS och KERSTIN - två sexor OS 1912!

Vilken "sexaskulle segla för Sverige i OS 1912? Det var inte självklart och enligt OS-reglerna så kunde ett land vara representerat med två båtar i en klass. Det blev uttagningsseglingar efter att seglarna var överens om att en ostkustbåt och en västkustbåt skulle segla för Sverige i OS i Nynäshamn.

I juni 1912 började uttagningsseglingarna för 6-meters båtarna i Nynäshamn. Seglingen blev en repetition för KSSS arrangören av det kommande OS. Av rapporter framgår att starten gick klockan 11.00 för fem båtar.

Agnes II seglades av en rorsman Kärfve som har vunnit entonnarpokalen vid en regatta i tyska Kiel. Han hade kappseglat i två år. Diamant II hade varit KSSS utlottningsbåt och seglades av B.Gustafsson. Båten ägdes av generalkonsul J.Jahnsson. Garm V hade ritats av den brittiske båtkonstruktören Laws och seglades av en rorsman som hette O.Mark
Sexan Sass hade ritats av Axel Nygren och ägdes av en ingenjör Cedergren. "Till rors stod herr Thunberg", står det i en text. Båten hade byggts på Hästholmsvarfvet och var inte intrimmad

Konstruktören Axel Nygren hade arbetat vid kungliga flottan och varit med och ritat pansarfartygen Oscar II och Fylgia. Freja som hade seglat vid OS i London fyra år tidigare var också Nygrens skapelse.

Örn hette den sista båten i 6-meters klassen och seglades av O. Amelns.

Triangelbanan var 12 sjömil med start vid Yttre Gården. Första rundningsmärket låg vid Erlandsgrund. Fem kappseglingar genomfördes i Nynäshamn och en segling på Kanholmsfjärden innanför Sandhamn. Det blev till slut Sass som skulle segla för ostkusten i det kommande OS och det blev Olof Mark som skule styra. Båten blev sedan omriggad och segelytan ökades ett par kvadratmeter till 52 kvadratmeter.

Vinga II blev båten som fick segla för Västkusten i 6-meters klassen i OS. Båten tog ut både till regattan i Kiel och OS i Nynäshamn. Hon var en typisk hårdvindssexa men gjorde en dolig segling vid regattan i Kiel. Uttagningen ändrade av västkustseglarna och det blev sexan Kerstin som skulle segla i OS. Båten var en typisk lättvindsbåt eller "blekvindsseglare", som båttypen kallades på dåtidens seglarspråk.

Kappseglande "Sexor" till Nynäs i sommar

"Sexor" eller segelbåtar ur konstruktionsklassen 6mR väntas till Nynäshamn i sommar. De skall deltaga i jubileumsregattan i juli och enligt förhandsuppgifter så har ett 50-tal sexor visat intresse.

Vid OS 1912 var sex båtar av denna typ med i seglingarna i Nynäshamn. Totalt var 24 båtar anmälda varav 20 kom till start, 7 svenska, 5 finska, 3 ryska, 3 norska, 1 dansk och 1 finsk.

"Sexan" är ursprungen ur R-regeln som även omfattar R 12:or, R 10:or och R 8:or och är den klass som överlevt och fortfarande är populär i internationella kretsar. 200 båtar lär enligt uppgift vara mer eller mindre aktiva.

Vid OS i Berlin 1936 vann Sverige en bronspeng i klassen med båten May Be IV (bilden ovan från en finsk hemsida) - Rorsman var Sven Salén som var ett stort namn i seglarkretsar på den tiden. Mannen bakom Salén-rederierna som under en period var en av de som dominerade svensk sjöfart.

En annan känd svensk seglare och båtkonstruktör som utmärkte sig vid detta OS var Arvid Laurin som tog silver i Starbåt. Laurin är känd för sina välseglande nöjesbåtar typ Laurinkryssare. L 28 och L 32 med flera.

Ett stort startfält av "sexor" i sommarens kappsegling blir något alldeles extra att kolla in för oss fåtöljseglare.

Kylig kajakpaddling

Två norska polarforskare tillika kajakpaddlare i kallt vatten var Fridtjof Nansen och Hjalmar Johansen. den 14 mars 1895 lämnade de FRAM med tre slädar och hundar för att försöka nå nordpolen över isen. De gav upp försöket på latitud N 86 grader 14 minuter på grund av packisen och satte kurs mot Frans Josefs land. Där byggde de hydda som de övervintrade i. De levde på att äta sälkött.
I maj 1896 lämnade de hyddan och i två sammanbunda kajaker (bilden) paddlade och seglade de efter kusten i det kalla polarhavet och nådde Kap Flora den 17 juni. De träffade på engelsmannen Jackson som tog med sig de två männen tillbaka i sin båt Windward. De 13 augusti kom de till Vardö.
De två polarforskarnas paddling anses vara en av de mest dramatiska händelser i norsk polarhistoria. De sammabunda kajakerna finns att beskåda på FRAM-museet i Oslo, som vi besökte för en tid sedan. Ett fantastiskt museum om en epok som inträffade för över 100 år sedan.
FRAM som satt fast i packisen klarade ispressen och anlöpte Skervöy den 20 augusti 1896. På sin första expedition 1893-1896 klarade fartyget packisen som beräknat.

Costa Concordia: SKROTAS ELLER BÄRGAS?

Skrotas eller bärgas? Frågan var en av snackisarna i Stinsens Café i Nynäshamn när "Sjöbusarna" träffades i helgen. Före detta skeppare i bärgningsbolag, lotsar, sjökapten, ubåtsofficerare. matroser med flera var med på senaste lördagsträffen.
Att dra loss det grundstötta kryssningsfartyget är orealistiskt då fartyget kan sjunka på grund av det stora hålet i sidan. Ett alternativ är att på plats bygga ett nytt skott runt hålet som görs vattentätt och sedan försöka dra loss båten. Hålet bedöms så stort att de befintliga vattentäta skotten inte räcker för att hålla fartyget flytande.
Ett radikalare alternativ till bärgning är att skrota fartyget på plats genom att med svetsbrännare börja skära uppifrån och ner och sedan frakta bort bitarna.
-Pumpa in pingpollbollar tills hon flyter. var ett förslag. Inte helt oseriöst då ping-ponglösningen funnits med i andra fartygsolyckor.
Allmänt så var de engagerande fd sjömännen mycket förvånade hur denna olycka kuna hända.
Snackisen lär fortsätta kommande lördag då "sjöbusarna" träffas på Stinsens Café klockan 10:00 för en fika och utbyte av skrönor. 25 sjögrabbar och sjötjejer är men på nuvarande sändlistan som har ökat sedan start. Väl mött!

Vad hände med Costa Concordia?

Vad orsakade grundstötningen med det italienska kryssningsfartyget? Det har varit den stora snackisen i veckan i marina kretsar. Tragedin med omkomna passagerare, en befälhavare som uppges ha smitit med mera gör den kommande sjöförklaringen mycket intressant.
Sjöförklaringens uppgift är att söka sanningen till olyckan. De ansvariga hörs under ed och befälhavarens vittnesmål blir synneligen viktigt. Därefter kan det bli rättegång.
Fartygens satellitnavigator GPS gav sannolikt en exakt position på några meter så det lär knappast varit någon tvekan för befälet på bryggan om positionen. Fanns grundet utmärkt i sjökortet? En fråga som dök upp ganska tidigt. Stora båtar har grundstött på okända grund. Vi som var med minns den ryska oljetankerna Tsesis som i oktober 1977 grundstötte i Södertäljeleden på ett 5,9 meters grund. I sjökortet stod det 20 meter.
Vi har hittills inte fått se något sjökort från platsen där Costa Concordia grundstötte. Däremot följer debatten i gamla spår. Sjöfartsexpeter har uttalat sig om att trafikledning till sjöss skall ersätte befälhavarens yttersta ansvar. Hur det skall gå till är däremot höjt i dunkel.
Utredningar om stora sjöolyckor tenderar gärna till att bli juridiska kannstöperier. Vi får hoppas att den internationella kryssningssjöfarten lär sig något om Costa Concordias grundstötning.

Båtspaning: Fram-museet i Oslo - en höjdare!

Bilderna är från museets hemsida och visar FRAM i packisen - fyra norrmän först på sydpolen 1911 - FRAM i museet Bygdöy i januari 2012 - och en sprängskiss över båten vars bredd och isförstärkning imponerar. Hon pluppade upp som en kork när ispressen slog till.

Vilken båt har en skrovlängd på 39 meter och en bredd på 11 meter och ett djupgående på 5 meter? Svar: FRAM, ritad av den kände båtkonstruktören Colin Archer berömd för sina tunga sjövärdiga båtar som används som lotskuttrar genom tiderna men även som nöjesbåt som tål hårda tag till havs.

FRAM ligger väl bevarad i Oslo ute på Bygdöy som vi besökte i helgen. Det var en marin upplevelse utöver det vanliga. FRAM är ett välbevarat bastant fartyg med en tremastad gaffelrigg. Bredden är det som imponerar mest på en fåtöljjseglare. Det var Fridtjof Nansen, en av Norges stora polarhjältar, som ville ha ett fartyg som kunde tåla att pressas av packisen i polarområden under lång tid utan att brytas sönder. Colion Archer fullföljde Nansens önskan, Otto Sverdrup fullföljde projektet i i juni 1893 sjösattes båten.

Ett besök ombord i FRAM är att stiga in i ett fartyg där tiden stått stilla. Det är gott om plats på det breda däcket och det går bra att känna på ratten akterut men rör inte nakterhuset för kompassen i blänkande mässing som är lätt att kladda ner.

FRAM deltog i flera expeditioner. Mest känd är när hon fraktade Roald Amundsen och hans team mot Sydpolen 1910-12 och den norske polarforskaren blev den första människan i historien som nådde världens sydligaste punkt. En klassisk bild är fyra polarfarare som kollar på ett litet tält stående på den sydligaste positionen med en norsk flagga vajande på en stång. Året var 1911 strax före jul den 14 december. En månad senare den 17 januari 1912 når engelsmannen Robert Scott och hans team sydpolen och det är inte svårt att föreställa sig hur han kände sig efter åsynen av den norska flaggan vajande.

Ett besök ombord i FRAM tar en hel dag. Där finns allt viktigt som rör polarforskningen i Norge - ett kärt grannland som har 40 procent av sin landyta ovanför polcirkeln och som har markerat intresse för ett stort landområde i Antarktis.

På köksbordet står nu en vit emaljmugg men namnet FRAM som passar för trekaffet och ger lite polarkänsla. Vilka män dessa norska polarfarare - för det var bara män - och vilka kvinnor som stod ut med att vara ihop med nedisade gubbar i sina bästa år - nästan aldrig var hemma. Flera polarfarare var dessutom mer eller mindre utfattiga - så vad drev dem till dessa stordåd!

Apropå båtspråket: "Jag måste använda ord när jag talar till er!"

• Tänk er kaptenen
  på en galeas, en hukarejakt,
  en skonare, en brigantin,
  en fregatt, en korvett, en snau
  med molnet av segelduk över sig
  gaffel- och bomsegel,
  toppsegel, stagsegel,
  skothorn, fallhorn, halshorn



• När det blåser till storm
  kan han väl inte bara peka
  med handen
  och ropa: Ta ner dom där!
  Det skulle se ut.
  Snickaren har en låda med fackord
  Muraren sina
  och den som skall styra en stat
  kan väl inte bara gasta i stormen:
  Dom där sitter fel! Reva dom där!
  Jag måste använda ord
  när jag talar till er
  Ni måste lära er ord.


• 
  Ur Oktoberdikter Lars Forsell 1971