söndag 24 mars 2013

Vårspaning: ISPROMENAD I VÄNTAN





 I helgen tog vi en lång promenad på skärgårdsisen. Vi började vid badplatsen inne i viken där tomma husvagnar väntar på att vårsol och värme skall räcka till. Isen låg vit med små fält av blåis där snön blåst bort. Islandskapet var öde.
  Att gå på is ger en känsla av frihet. De älskade hundar som vi traskat med genom åren brukar få tokspel och rusar runt i stora cirklar med öronen fladdrade. Ibland halkar de till och då ser de för ynkliga ut.
  Vi följde ett skoterspår som gav oss trygghet. Även om spaning visat att isen är upp till en halv meter tjock så finns det alltid en oro över att isen inte håller. 
  Torra träd vid strandkanten hade fallit ner. Ett blått nylonrep lindad kring en stubbe hade sannolikt glömts bort av någon gästande båt förra sommaren. Vi rundade första udden och mötes av en bister nordvind som lade ner sig efter en stund. 
  Is har alltid funnits där under mitt liv. Mina första år på 40-talet var jag på en ö i mellanskärgården. Det var under andra världskriget då vintrarna var kalla. Jag kördes runt i en vit getpäls med toppig huva på spark med en låda på sätet där jag stoppades i ett fårskinn. Farsan fiskade på isen och vi hade kaniner i bur.
  Senare flyttade vi till Stockholm och jag jumpade en gång på Riddarfjärdens isflak och blötte ner mig och sprang hem och gömde byxorna. Jag vågade inte berätta. Ett idiotiskt tilltag.
  Min värnplikt i början av 60-talet gjordes delvis på statsisbrytaren Oden (den Gamle) och vi låg i Bottenviken och assisterade. Mycket is var det. Ibland träffade vi finska säljägare som drog en öppen båt på isen som de sov i. Den dundrade och brakade hela tiden i hytten som låg ner vid isranden och när Oden ibland passerade öppen vatten så vaknade vi av att det blev tyst..
  Under 80-talet då ubåtslarmen stod som spön i skärgården var jag med kustjägarna på en vinterövning Ishav. Unga pojkar som skidade i kolonn med tunga packningar. De undervisades av en lokal fiskare som lärde soldaterna att fiska på isen. De tältade och övade  spaning och iskunskap.
  Lustiga isminnen dyker upp. En gång försökte jag lär mig att köra svävare men misslyckades alltid att svänga. For som ett torrt löv över den blanka ytan.
  Nu fikade vi på en udde och mindes sista rundan med vår  boxer i slutet av 80-talet. Han gillade att springa på isen. En gång på väg hem lade sig dimman tät och vi såg bara några meter. Boxern lunkade på och vi följde i hans spår till stranden dök upp och vi var nästan hemma.  Hundar har koll på läget. Idag saknade vi honom.  
   Vi tog landvägen hem över ett fält fullt med  granar som planterats efter något ljushuvuds förslag i EU. I dunklet under grenarna sover vildsvinen. 
    Nya tider, nya tag - men samma is. 

Fredsspaning: ÖKAD RYSK NÄRVARO I ÖSTERSJÖN




 Att Ryssland ökat sin militära närvaro i Östersjön visar bilden av den moderna jagaren Amiral Panteleyev ovan. Det ryska Georgienkriget 2008 ledde till att Sverige sköt upp sitt försvarsbeslut som sedan fattades i juni 2009. Där slog fast att Rysslands agerande mot de länder som tidigare ingick i Sovjetunionen blir avgörande för den väg Ryssland väljer i framtiden,
  Efter det kalla krigets var det många som hävdade att "den eviga freden" brutit ut. Läget 2013 i den svenska försvarsdebatten är att det blir allt svårare att bedöma omvärlden som blivit allt mer komplex. Det sammanhänger med globalisering, klimatförändring, och samvaron på den internationella arenan. Hur kommer kriget i Syrien att påverka säkerhetsläget i Europa?
  Östersjön blir allt strategiskt viktigare för Ryssland. Landet strävar mot en stabilitet med det finns en risk menar bedömare att denna sker enbart på Rysslands villkor.
  Klart är dock att Sverige inte längre kan ta en strategisk paus som under 1990-talet då Rysslands militära förmåga var i fritt fall. Nu har den nya ryska militära reformen tagit fart. Hur vi än vrider på frågan så har Ryssland alltid påverkat vår säkerhet.

fredag 22 mars 2013

Fredsspaning: FÖRSVARET I DEBATTEN



  
  Efter att försvaret mer eller mindre glömts bort i media efter der kalla kriget slut 1990 har det varit i fokus under senare tid sedan ÖB Sverker Göranson förklarade att vi högst klar ett militärt angrepp på vårt land i högst en vecka.
  ÖB:s uttalande bedömdes vara en "politisk bomb" men för oss som  försöker följa försvarets situation var ÖB:s uttalande mer ett pedagogiskt försök att förklara läget utan att avslöja några militära hemligheter. ÖB är regeringens främste militära rådgivare och att svenska folket nu fått veta försvarets begränsningar är att betrakta som nödvändig försvarsinformation. Försvaret handlar inte bara on stridsflygplanet JAS Gripen  Ytterst handlar det om vår själ. Försvar och säkerhet utgör en av statens kärnfunktioner.
  Så här skriver tidningen "Vårt försvar i fred, frihet, framtid"(AFF Allmänna Försvarsföreningen grundad 1890) i sitt senaste nummer.

  • Det är mycket välkomnande att det politikerområde som innefattar försvars- och säkerhetsfrågor åter hamnar i rampljuset. Förhoppningsvis blir de kvar där så länge att en genomlysande debatt hinner föras. Debatten måste få slå rot för att starta en diskussion också bland medborgarna.
  • Försvar och säkerhet utgör en av statens kärnfunktioner. Det är då viktigt att också börja tala om nyttoeffekterna av ett trovärdigt försvar och inte enbart fokusera på försvarskostnaderna. Den enkla logiken är att samhällsbyggande inte kan ske utan en säkerhetsmiljö i vilket samhällsverksamheten kan utövas.
  • Det viktigaste är att en saklig debatt kan föras i samband med att försvarsberedningen arbetar fram sitt underlag. Att definiera vår strategiska position relativt till omvärlden är den naturliga utgångspunkten. Frågan om Sveriges intressen är central. Försvarets bidrag till fred och säkerhet, till en hållbar utveckling, till säkrandet av vår energiförsörjning liksom dess bidrag till upprätthållandet av stabilitet i Östersjöregionen blir några frågeställningar som kräver rejäl och sakligt underbyggd analys.
  • Det är rimligt att en debatt i alliansfrågan inte bara tillåts utan uppmuntras av alla partier. För att få frågan ordentligt genomlyst är det angeläget med en tvärpolitisk utredning. Finland med sin geostrategiskt tydligare utsatta position, har studerat frågan. Det borde lätta på ämnets känslighet i Sverige så att det äntligen skulle kunna få en allsidig och förutsättningslös beslysning.
  • Nordisk militärt samarbete inom angelägna områden kan aldrig bli ett alternativ till alliansmedlemskap så länge som länderna inte har en gemensam strategisk och operativ försvarsplanering.

onsdag 20 mars 2013

Vårspaning: SNÖGLOPP OCH ISBÅTAR!




Än så är det långt till vår. Båtar ligger infrusna i hamnen is och vimplarna smattrar i den friska byiga nordostvinden med yrsnö. En stor långtradare på Järnvägsgatan slirar fast sig med tunga byggelement på flaket. Morgontrafiken stoppas. En man i gul hjälm försöker rätta till det tunga ekipaget.
  Radion vevar de senaste nyheterna om att Cypern riskerar ekonomisk bankrutt, ÖB är kry och är i Afghanisan och vädjar om att Sverige måste ge ISAF-tolkarna asyl för att de inte skall hamna i livsfara och det låter logiskt inte minst mot bakgrund av den senaste debatten om papperslösa flyktingar. Svensk asylpolitik känns ibland helt obegriplig.
  Idag är natt och dag lika långa och snart är det påsk och vi hoppas vädret blir bättre så vi kan ge oss ut i skärgården. Gäller att gilla läget.

tisdag 19 mars 2013

Stjärnspaning; "EMERSON" VAR GARBO



 En ovanlig sjöresa med en dåtida svensk superstjärna började en vårdag år 1933 i Göteborgs hamn. Vid en kajplats sågs en passagerare i manskläder gå över fallrepet i Johnson-linjens fartyg "M/S Annie Johnson"  (bilden). Den mystiska passageraren med namnet "John Emerson" enligt biljetten var fröken Greta Lovisa Gustafsson alias filmstjärnan Greta Garbo.
  Hon var på väg till Kalifornien för att i Hollywood spela in filmen "Drottning Christina" med John Gilbert. Resmålet var San Diego i Kalifornien på USA:s Stillahavskust.
  "M/S Annie Johnson", sjösatt år 1925 vid Götaverken i Göteborg, var skräddarsydd för denna linjefart med en inredning för 50 passagerare varav 20 i första klass.
  Greta Garbo bodde i förstaklasshytten nummer 2. Enligt resplanen skulle sjöresan över Atlanten och genom Panamakanalen ske under största diskrektion, men ryktet spreds och det blev ett ståhej i alla hamnar.
  Befälhavare var sjökapten Carl Olof Holmberg som blev en slags livvakt åt Garbo. Han hade ett svettigt arbete att hålla tidningsreportrar och andra nyfikna borta från filmstjärnan.
  "Vad jag observerat under resan är fröken Garbos skygghet för pressen ej spelad. Hon var vid landstigningen så nervös att hela människan stod och skakade då tidningsfolket började fråga", skrev han i en rapport till rederiet.
  Eländet bröt löst redan i Antwerpen, sista Europahamn före Atlanten. Trots hög sekretess blev Garbo igenkänd och måste gömma sig i hytten för nyfikna reportrar.
  Uppvaktningen fortsatta per telegrafi till sjöss på Atlanten. Fartygets telegrafist fick ta emot buntar av telegram från tidningar som erbjöd stora summor pengar för minsta skvaller om livet ombord. Alla telegram returnerades obesvarade.
  "Greta Garbo hade bestämt förklarat att hon reste privat. Inga uppgifter fick lämnas ut,". sade Gert-Owe Eriksson, telegrafist och amatörforskare när sjöresan om Garbo blev känd. Han hade samlat och granskat uppgifter om rederiets alla fartyg och besättningar från år 1918 till år 1980 inklusive telegram till och från fartygen.
  Ryktet spreds om Greta Garbo och i hamnen Cartagena i Colombia var kajen fullpackad med nyfikna så att en ny kajplats anvisades. Garbo blev igenkänd vid en utflykt i en saluhall och tumult utbröt.
   Vid passagen av Panamakanalen stod Garbo på bryggan. En reporter som lyckats får en biljett genom kanalen skrev senare att filmstjärnan drack champage under större delen av dagen.
  Kapten Holmberg dementerade raskt all rykten om utsvävningar och hänvisade till att Garbo enbart drack drycken Iverness - en slags saft - till måltiderna, som hon oftast spisade ensam i hytten. Samma uppassare skötte serveringen. Ibland åt hon med de övriga passagerarna.
  Vid ankomsten till San Diego bad Garbo att får stiga iland vid karantänstationen med nekades detta. Hon tvingade hålla en presskoneferens.
  Greta Garbos sjöresa år 1933 blev senare föremål för ett spekulativt filmskvaller. Hon sades ha haft en romans med en ung steward samtidigt som hon läste manus till filmen "Drottning Christina".
  Sant eller ej - skvallermedia opererade på 30-talet ungefär på samma sätt som den gör idag.  

måndag 11 mars 2013

Boktipset: AVLÄGSNA ÖAR





Bilderna visar Atlantön St Helena där Napoelon vistades som fånge åren 1815-1821. En ö kan enligt författaren vara både ett paradis och ett helvete.
----------------------------------
    Atlas över Avlägsna - femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka, heter en ny bok jag hittade på "bibblan" en bok som är helt betagande för en önörd.
  Av en händelse har jag nyligen avslutat en bok om Napoleon som efter nederlaget vid Waterloo blev fånge på ön St Helena åren 1815 - 1821 där han också avled. Stoftet hämtades senare hem till Paris.
  St Helena är en av de Atlantöar som är med i boken tillsammans med St Kilda, Ascension, Brava, Annbón, Trindade, Bouveön, Tristan da Cunha, och Södra Thule. Varje ö beskrivs med en karta och en text - ön är ofta som en liten plutt i det till synes oändliga världshavet.
  Paradiset är en ö. Helvetet också, Skriver författaren Judith Schalansky som växte upp i forna DDR (Östtyskland). Hon älskar atlas och föredrar kartor före turistbroschyrer.
  I boken reser hon i atlasen från Tristan da Cunha till Clippertonatollen, från Julön till Påskön. Sällsynta djur och människor typ strandsatta slavar, ensamma naturforskare, vilsna upptäcksresanden och frustrerande fyrvaktare och skeppsbrutna fyller boksidorna.
  Författaren misstror politiska kartor där länderna flyter som färgglada handdukar på det blåa havet. de åldras fort och säger egentligen inte mycket mer än vem som för ögonblicket förvaltar vilka färgfläckar.
  För oss inbitna fåtöljseglare är denna bok en sann upplevelse.

torsdag 7 mars 2013

Båtspaning: DRUNKEN SAILOR


  En känd sjömansvisa som de flesta båtfarare bara kan refrängen på handlar om den druckne sjömannen och vad besättningen överväger att göra med honom.
  Vem har inte en stilla kväll i sittbrunnen nynnat "What shall vi do with the drunken sailor...early int the morning", åtföljt av "way, hey and up she rises. way, hey and up she rises", eary in the morning".
  Visans fortsättning rymmer många förslag att få sjömannen på nykter kaliber. Ett sätt är att lägga sjömannen i spygattet och spola vatten på honom, det vill säga "Put him in scupper with the hose-pipe on him". Ett spygatt är ett hål i relingen i linje med däcket som gör att överbrytande sjö och spolvatten kan rinna ut. En "hosepipe" är en slang av någon sort.
  Nästa variant är att försöka få honom nykter genom att föreläsa för honom "temperance lectures" lyder denna strof.
  Mer sjömässigt är "hoist him aboard with a running bowline" som betyder ungefär hissa honom ombord med en löpande lina över förstäven.
  Låt den druckne sjömannen få törna till och få ett jobb som kräver ett skinande resultat. Om det menas att vaska däck eller putsa mässing framgår inte av den sjätte versen "make him turn to at shining bright work". Uttrycket "turn to" heter på svenska "törna till" och betyder starta ett arbete.
  Hundhår kan förväntas få en sjöman att nyktra till. "Give him a hair of the dog that bit him", det vill säga ge honom ett hår från den hund som bet honom. Kanske en variant av en återställare?
  Mer burdust är förslaget i den åttonde versen som lyder "hoist him up to the topsail yardarm", det vill säga hissa honom upp till toppseglets rånock.
  Denna klassiska sjömansvisa sjöng av sjömännen på irländskt manér, som en så kallad"walk -a-way" shanty, utan pauser. På orden "way, hey and up she rises" stampade sjömännen ljudligt i fartygets däck. Dessa sjömanssånger kallades också för "stamp-and-go" shanties - "stampa-och-gå-sånger".

tisdag 5 mars 2013

Beg-Båt: HURLEY18 PRIS 6 000 KRONOR!





  På nätets stora begagnade båtmarknad hittar jag segelbåten "Lille Blå" som saluförs för 6 000 kronor! Jag tror knappt det är sant - en Atlantestad midgethavskryssare från 60-talet som båtfolket upptäckte en gång på 60-talet och då såldes för 13 500 kronor plus moms. Om du 1968 betalade 6 500 kontant och sedan betalade 285 kronor i månaden så var båten din och klar att hissa på!
  Hurley 18 har dykt upp i min värld några gånger genom åren. Senast vid seglarbryggan i Nynäshamn där en Hurley 18 ligger infrusen i isen de senaste vintrarna - synbart utan några större problem.
  Hurley 18 - som seglades över Atlanten till Barbados - har för sin storlek en rymlig ruff med tre kojplatser. Bra designat pentry. Fällbart navigatiosnbord. Stora stuvningsutrymmen med hyllor och skåp. Mast och bom av aluminium. Mycket var att vara en 18-fotare. Byggd i glasfiberarmerad polyesterplast.
  Om plånboken rymmer några mer guldpengar än 6 000 kronor så kan det vara läge att kanske uppgradera riggen med nya stag, kolla infästningar och varför inte - nya segel. "Töjet" får inte vara för bukigt om det ska ge bästa fart.
 På längre sikt möjligen fixa till skrovet med ny ytbehandling med någon tvåkomponents farg.
  Hurley 18 är en bra nybörjarbåt för den som vill erövra seglingen - en "instegsbåts" som är det senaste uttrycket.
  Hoppas "Lille Blå" får en ny nöjd ägare! Det är hon värd.

måndag 4 mars 2013

NY TV-SERIE OM VIKINGAR!

  
 En ny TV-serie Vikings har premiär och kommer från  USA med bland andra den svenske skådisen Gustaf Skarsgård (vid masten) som bygger vikingabåtar. Budgeten är på 250 miljoner kronor. Regissören heter Johan Renck som säger till media att det inte är en historisk rekonstruktion.
  -Jag är intresserad av psykologin och relationerna, säger han i en intervju.
  I serien får vi som tittar på HBO Nordic följa äventyraren Ragnar Lodbrok. Vissa klicheér lär förkomma typ drakhuvud, skepp med randiga segel. Det lär också bli en testosteronstinn machoskildring, med få kvinnor i rollistan.