Rapport från Rorsman!

Signaturen Rorsman har sänt en flaskpost som är en engagerad betraktelse över båtpressens utvikningar i skuggan av en båtbransch som inte riktigt har koll på besticket.

__________________________________

"Hej ädle båtguru!

Vid profeters toviga skägg vad skönt det är att icke vara i marknaden för en ny fritidsbåt. Slumpens skördar gav uti min hand nyligen ett ex. av Vi Båtägare det senaste numret såviott jag kan förstå. Det var nu ett bra tag sedan jag läste någon av de moderna, nutida, flashiga båttidningarna där varje fritidsbåt av mänsklig storlek betingar drygt trehundrade tusen riksdaler, maxar cirkus 32-47 knop och användes kanske 8 veckor per säsong. OK, hon ligger vid bryggan förtöjd ca 16 veckor som icke räknas in i "användningstiden. Ganska lajbans att läsa reportagen och bedömningarna och visst har de utvecklats ordentligt sedan den gamla traditionella campingbåten såg dagens ljus med en 10 hk archimes med snörstart i aktern. Skribenterna skriver ganska lättsamt med en smula "knorr på svansen" vilket synes vara influerat av det amerikanska sättet att svänga ihop en icke alltför allvarlig "berättelse" om någonting som intresserar en ganska bred läsarkrets. Man blir dock en smula betänksam när man noterar skribenternas kommentarer att lämpliga, ekonomiska marschfarter ofta ligger runt knappt 25 knop då båten planat ut och lagt sig tillrätta. Då är det knappast fråga om skärgårdsliv med båtfärd utan från A-Ö så snabbt som möjligt utan att hinna/kunna njuta av färden och omgivningarna/skärgården. Hur många nutida ganska färska fritidsbåtsägare med fru och kottar ombord hinner med att eller kan läsa sjökort vid nämnd fart? Icke många, sanna mina ord. Kör man i nya farvatten kan det vara lämpligt med ca 15-18 knop vilket är för långsamt för många moderna båtskrov med bottnar skapade för en toppfart på över 30 knop för att kunna bräcka av grannen. Det bästa är dock att de ofta är ganska bra beboeliga. När jag gluttar på inredning i sittbrunn och cabin konstaterar jag att det var synd att jag sålde Mini-Maxen som nog var dåtidens rymligaste cabinbåt. Jag hade stoppat i en ersättningsmotor till den som kollapsade men orkade inte fullfölja installationen. Skulle ha haft den kvar på land under ett par åt och fixat till den. Den var okomplicerad och rymlig med gott om stuvningsutrymme vilket är en bristvara i många av de moderna liknande båtarna enligt testrapporterna. Det var en vevstake som brast och slog sönder motorblocket i den tidigare motorn. Det var en jävla smäll. Texterna anknyter ofta till den svenska fritidsbåtsbranschens upphovsmän vilket är intressant eftersom jag känner igen dem (till namnet) båtfreak som man var på den tiden. Jag råkade få träffa några men mer var det inte. Sigurd Isacson fanns det väl ingen som inte visste det mesta om hans verksamhet och påverkan och inflytande på den svenska fritidsbåten som kan sägas efterträda den traditionella campingbåten med vindruta och en Archimedes eller Penta hängande på akterspegeln. En historisk tidsepok. Vi skall inte glömma Trim som var en smula svår att få igång om den var varm och man kört tanken tom. Väl snurrande gick den dock som ett skållat troll och killar med fartbåtar, bl.a. jag, hängde gärna på en där bak. Sigurd Isacson har gått bort vid 89 års ålder och ägnas en ordentlig artikel i tidningen. En modern tongivande båtkonstruktör om någon på sin tid. Jag kommer ihåg honom mycket, mycket väl. Roccan har nu fått utstå flera provkörningar här på viken och har inte krånglat det minsta bortsett från att backspärren på Aqua-drevet missar ibland men det har inte med motorns funktion att göra. Har man startat, kört och lagt till med snörstartade aktersnurror utan varken frigång eller back så fixar jag det också. Envisa båtgäster vill gärna sätta stäven mot bryggnocken med vind och vågor in på lovartsidan varpå aktern programenligt driver in i vassen. Icke önskande vara wise-guy frambringar jag icke några goda råd men det "kliar" i fingrarna ibland. De kanske ändrar sig en vacker dag efter att ha fått köpa ny propeller för ett par tusingar. Bortsett från ovanstående och mycket annat mår vi bra här borta. Kul att man hittat det svenska 1500-tals slagskeppet norr om Öland. Fantastisk tanke!! Tänk om det gick att taga upp henne från 70 meters djup. Bortsett från sprängningen kanske hon är relativt intakt och skulle kunna återställas byggd i ek som hon är. Vilken verklig historisk sensation hon skulle vara. Slut för denna gång.