Denna skeppsorder till rorsman dyker ofta upp i drömmen från mina år till sjöss. Det var oftast lotsen som använde detta uttryck för att meddela mig att nu låg fartyget rätt på kurs och att denna kurs skulle hållas. Och "she" det vill säga "hon" var fartyget.
Att styra var den arbetsuppgift jag gillade mest under mina år till sjöss för längre sedan. Det började med en stor ratt och slutade med en liten ratt - stor som en tallrik - och framför den en roderskvallra och en gyrokompass som tickade när vi girade.
"Starboard easy, hard starboard, midships, steady so.." kunde det låta och det var kommunikationen mellan lots och rorsman som var viktigast ombord just då.
Golden Gate heter den världsberömda bron över sundet in mot San Fransisco den vackra staden på Nordamerikas västkust i staten Kalifornien. Med Johnsarna kom vi söderifrån från San Pedro eller från Honolulu på Hawaii och styrde in under brospannen. Strax innan tog vi lots och jag törnade till för "hamnroder" och så beordrade lotsen "half ahead two engines" och så styrde vi in mot staden. Ibland anlöpte vi Oakland på andra sidan eller fortsatte floden upp förbi fängelset San Quentin mot Stockton för att lasta lasta vindruvor i kylrummen.
Det var härligt att stå och styra uppför floden med maskindunket under fötterna och den ena enslinjen avlöste den andra. Lotsen i vit pilotskjorta och byxor av silkeskaki fick upp en lunchbricka av hovmästaren med rederiets emblem den blåa Johnsonflaggan på porslinet. I floder och hamnar var det lotsen - The Pilot" - som bestämde och skepparen hade en mer undanskymd roll.
När vi anlöpt kaj och förtöjt med förända, spring och akterända, så varskodde vakthavande "Väl i maskin!" och så var den resan avslutad.
Snart väntade nästa rorstörn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar