Lite trassel med minor - vardagsmat för desarmerare, Så skrev Stockholms Tidningen i en intervju med min far Ivar Öhman någon gång på 1950- talet. Signaturen "ÖST" var den utsände reportern. Farsan håller en sjunkbombsmekanism i famnen som ett litet barn. Den tyska avfyrningsmekanismen hade till hört en sjunkbomb att sättas som ett dödligt vapen in mot fientliga ubåtar.
Förvaltare Ivar Öhman medaljerades två gånger för sitt arbete som desarmerare av i första hand flytminor. Han tjänstgjorde 45 år i flottan och nu var det dags för pension därav intervjun. Han fick uppleva att vara svensk militär i allvarstider under två världskrig. Under mellankrigstiden låg han på minsvepare bland annat "Sprängaren". 1937 fick han sin första medalj Svärdstecknet för arbetet på västkusten där minorna hotade handelssjöfarten.
Han var redan då erfaren minör. 20 år tidigare under första världskriget höll det på att gå riktigt snett. Ivar som då bara var 22 år blev osäker på den ryska minans tändkolv och kastade den ut i havet där den exploderade.
År 1894 den 3 juni föddes Ivar i Trosa. Han kom till Karlskrona som 15-åring år 1909. Han mönstrade som ung skeppsgosse på flottans utbildningsfartyg fullriggarna "Jarramas" och "Najaden" när han blev förmärskorpral efter en tid. Det var en brutal skola med stryk av äldre kamrater så kallad "kamratfostran"som det hette. Fullriggarna var rekryteringsbas för flottans underofficerskår. Han blev minmatros och kom in på flottans underofficersskola. Där läste han sedan flera specialkurser.
Första världskriget blev elddopet som minexpert. Han var med och svepte minfälten i Skagerack. Ett av flottans minfartyg "Gunhild" minsprängdes under hemtagning av ett röjsvep. 17 svenska sjömän omkom. Det talades det tyst om.
Hur oskadliggörs en sjömina?
"Försiktighet. Först gäller det att söka och hitta tändröret. Har man väl funnit det så är det svåraste över.Minan plockas sedan sönder. Nya typer av minor kan vara lömskt konstruerade och svåra att få kontroll över"
60 kronor per mina betalade staten ut för varje oskadliggjord mina. Per man. Det var för det mesta två som jobbade med minan.
Under det andra världskriget hamnade flaggstyrman Ivar Öhman på ön Bergholmen i Stockholms innerskärgård. Där fanns ett stort minförråd insprängt i berget som han ansvarade för. Dit kom under krigsåren minfartyg och ubåtar för att hämta minor och sjunkbomber för skarpa insatser runt våra kuster.
Mot slutet av kriget år 1943 blev han befordrad till förvaltare och ansvarig för minförråden i skärgården. Han arbetade sista åren dåvarande örlogsvarvet på Skeppsholmen.
Ivar berättade sällan om sina krigsupplevelser. Han lyfte hellre fram det goda kamratskapet ombord i båtarna. Han hade gott humör och var mycket omtyckt. I sju år var han ordförande i minunderofficerarnas kamratklubb Viggen. Om politik kom på tal brukade han säga att "vi måste lyda regeringen".
Svensk neutralitetspolitik under kriget var inte trovärdig alla gånger. En miljon tyska soldater tilläts till exempel passera landet i samband med Hitlers anfall på Sovjetunionen. Lejdtrafiken med svenska örlogsfartyg var det tyst om.
Mot slutet av sin karriär fick Ivar Vasamedaljen i guld vid en ceremoni i Sjöhistoriska museet i Stockholm. När han avled i maj 1966 så defilerade flera av hans kamrater vid kistan.
En minör och inte minst en mycket duktig sjöman hade mönstrat av för gott.
Fotnot: För den vetgirige finn en bok om svenska flottans minsvepare under 100 år. Boken heter "Minsvepare" och är skriven av Hans Bergström och Paul Swan och utgavs år 1996.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar