tisdag 21 september 2010

En sorglig seglats


Minns ni Donald Crowhurst(bilden) seglaren som lurade världen att han var på väg att vinna världens längsta kappsegling?
Jag kom osökt att tänka på honom när jag kollade läget i den senaste kappseglingen jorden runt . Dessa havets gladiatorer som kämpar i optimerade segelbåtar hårdbevakade av satelliter. De är övervakade dygnet runt och deras position redovisas på Internet.
Det var svårare att hålla koll på kappseglarna år 1969 i kappseglingen nonstop jorden runt arrangerad av den engelska tidningen Sunday Times.
Donald Crowhurst lyckades länge att bluffa seglarvärlden om sin nonstopsegling runt jorden medan han i själva verket hela tiden befann sig i Atlanten.
Seglarhistoriens kanske största svindel uppdagades den 10 juli då befälhavaren på fartyget ”Picardy” siktade en övergiven segelbåt i Atlanten. Båten var en trimaran som hette ”Teignmouth Electron”. Ingen fanns ombord.
Den fortsatte undersökningen avslöjade att trimaranen tillhörde Donald Crowhurst som hade lämnat England den 31 oktober 1968 för att delta i enmanskappseglingen nonstop jorden runt. Av positionsuppgifter att döma hade båten rundat Kap Horn och var på väg mot Teignmouth i England.
Ingen förstod ännu vad som verkligen hänt. Det var vid granskning av den försvunne seglarens loggbok som bluffen uppdagades och att Donald Crowhurst i ett sinnesförvirrat tillstånd sannolikt tagit sitt liv genom att hoppa i sjön.
Det var efter femton dagars segling som hans anteckningar i loggboken upphörde att vara trovärdiga. Första etappen av kappseglingen hade gått dåligt. Han hade bara hunnit till Portugals kust och låg sist i tävlingen. Båten hade dessutom flera allvarliga fel till exempel en läcka i ena pontonen.
Det var samma vecka som de övriga deltagarna rapporterade om haverier. Bill Kings ”Galway Blazer” hade till exempel kapsejsat och brutit masten och bogserades in till Kapstaden. Knox-Johnston som startat två månader tidigare kämpade vidare efter en kapsejsning utanför Nya Zeeland. Crowhurst rapporterade – ingenting.
Den 10 december rapporterade Crowhurst per radio ”Gjorde 172 distansminuter, fredag 109, 109 lördag, 243 söndag – nytt rekord – 174 måndag, 145 tisdag.”
I England häpnade tävlingsledningen. Bara fyra båtar kvar i kappseglingen och Crowhurst hade kommit igång på allvar. Sanningen var att han seglat 697 sjömil och inte 846 sjömil som han uppgivit.
Crowhurst började skriva två loggböcker, en sann och en falsk. Den 17 december meddelar han passage av ekvatorn – sanningen var att han var 180 sjömil från ”Linjen”. Tre dagar senare rapporterade han en falsk position utanför Brasiliens kust.
Inte bara Crowhurst ljög. En av hans kontakter iland fantiserade ihop en notis att båten skadats av en våg i Indiska Oceanen och att Crowhurst var upptagen att laga båten. I själva verket kryssade han i hyggligt väder utanför Brasiliens kust.
I sin falska loggbok skrev han att försöket att filma rundningen av Kap Horn misslyckades därför att filmkameran gick sönder.
I verkligheten befann han sig norr om Falklandsöarna och sände efter elva veckors radiotystnad ett telegram med lydelsen: ”Styr mot Diego Ramirez, loggen ur funktion. Vad nytt om de andra i tävlingen?”
Tidningarna fick veta att han ”passerat” Kap Horn och att seglingen varit så snabb att han kandiderade för att vinna priset för snabbaste segling.
Två medtävlare var kvar i tävlingen. Knox-Johnson närmade sig Englands kust och Tetley låg utanför Sydamerikas kust. Nu kunde Crowhurst beräkna sitt återinträde i tävlingen. Knox-Johnson som startat före Tetley och Crowhurst skulle sannolikt vinna priset Golden Globe medan Tetley var favorit om penningpriset .
Möjligen drabbade samvetet Crowhurst för han dämpade sina rapporter för att inte vinna över Tetley som kämpat ärligt. Den senare förliste med sin trimaran ”Victresse” utanför Azorerna och Tetley räddade livet i sin livflotte. Crowhurst chockades sannolikt av sin kollegas öde.
Den 23 juni 1969 mätte han solhöjden för sista gången och lät ”Tegnmouth Electron” driva vind för våg. Två dagar senare siktades han av ett fartyg som rapporterade att Crowhurst vinkat att allt var väl ombord. Den 1 juli skrev han : ”Nu är tiden inne för avfärden. Mitt spel är slut, men nu skall det upphöra”.
Donald Crowhurst tragiska öde blev i mediacirkusen cyniska värld en framgång för den engelska badorten Teignmouth som lånat sitt namn åt båten. Den publicitet som bluffseglingen orsakat värderades till 13 miljoner kronor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar