onsdag 27 april 2011

Old Grog

Bild: Sardinfiskare länsar hemåt
_________________________________

Fråga: Min farfar brukade dricka grogg i sommarbersån. Han drack ur ett stort glas som han kallade grogglas och det var oftast konjak utblandat med vichyvatten. Numera är det ovanligt att se någon dricka grogg med uttrycket "grogg" dyker upp då och då och sägs ha med den marina kulturen att göra. Stämmer det?

"Procentarn"

Svar: Javisst, och även om inte grogg dricks på samma sätt som förr så kommer ordet upp då och då. "Grogg" sägs komma från en rock av så kallat grogram-gramtyg som användes av den engelske amiralen Vernon på 1740-talet som fick smeknamnet "Old Grog" i engelska flottan. En grogg består enligt traditionen av en del rom och tre delar vatten och det var "Old Grog" som började späda ut sjömännens romranson med vatten.

måndag 25 april 2011

Skepp som mötas

Bild: Fullriggaren av Chapman under segel är ett skepp



Fråga: Vad är ett skepp egentligen? Igår cyklade en kompis förbi på varvet och hojtade "Fuska inte nu när du putsar på ditt skepp". Jag har en liten snurrebåt i plast så den är väl knappast att betrakta som ett skepp.


Är det storleken det hänger på när vi talar om skepp?


"Skeppsmasken"


Svar: Ett skepp är minst 12 m långt och 4 m brett ska vara registrerade i fartygsregistrets skeppsdel. Registreringsplikten gäller även fritidsskepp, säger Transportstyrelsen ansvarig myndighet. Huvudregeln är att ett skepp ska ha svensk ägare till mer än hälften för att kunna registreras i det svenska fartygsregistret


Allmänt i sjötraditionen så är ett skepp ett fartyg som är tillräckligt stort för att klara av längre sjöresor över havet. Om skeppet är ett segelfartyg bör hon helst ha tre eller flera master.


I svenska flottan indelades skeppen före år 1633 beroende på besättningarnas storlek. Sedan blev det olika skeppstyper, regalskepp (Vasa), stora örlogsskepp och lätta örlogsskepp. Å år 1864 års försvarsplan indelade örlogskeppen i tre klasser första. andra och tredje klassen. Första klassen var störst upp till 165 fot långa.


På 1700-talet kom benämningen linjeskepp då flottan anföll fienden på linje. Rangskepp var annars namnet på äldre linjeskepp till exempel "Vasa" 1628 med 64 kanoner och "Rikskronan" 1668 med 128 kanoner.


"Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun", sjunger Evert Taube i visan "Möte i monsunen" och syftar på fullriggaren "Taifun" som var ett skepp i definitionen minst tre master.

onsdag 20 april 2011

Svagare splintved

Franska sardinfiskare i hamn



Fråga: En båtgubbe på mitt varv som har en träbåt skröt över att hans båt inte var byggd av splintved. Vad är det för uttryck? Finns det ett sådant ord?

"Bulten"


Svar: Jovisst, splintved (eng. splintwood, ty das Splintholz) kan härledas till en trädstam vars yttre del kallas splintved och den inre delen för kärnved. Splintveden har visat sig svagare och känsligare för röta och annan nedbrytning jämfört med kärnveden. Träslaget ek har en mindre del splint än furu, varför forna tiders segelfartyg till exempel regalskeppet Vasa byggdes i ek. Hos ek avlägsnas splinten innan båtbygget tar form då med ett mycket motståndskraftigt och starkt timmer.

torsdag 14 april 2011

Hala ned flaggan sjöman!

OS-eglingarna 1912 i Nynäshamn. Guldbåten "Kitty" för styrbords halsar.
"Hala flaggan" eller "hala ned flaggan" - det är frågan. Rätt skall vara "hala ned" enligt den marina fundamentalistiska läran. Att "hala" flaggan är inte rätt, men förekommer här och där.

"Hala ned" (eng. haul down) är motsatsen till "hissa". Flaggan hissas och halas ned.

"Hala" förekommer lite här och där till sjöss. En tamp kan "halas hem" eller "halas in". Ett kommado att starta en rodd med flera roddare är "överallt hal ut".

Att styva upp en tamp heter "styvhala" eller "hala dör" Jollen på utsidan båten kan "halas för" eller "halas akter" utan att årorna används.

onsdag 13 april 2011

Styrbords sida finast?

OS-seglingarna i Nynäshamn 1912.
Är det sant att styrbords sida av sjömän anses vara den finaste sidan på en båt medan babordssidan anses vara lite sämre?, är en fråga i flaskposten.

Ja, en viss sanning finns i detta påstående. I örlogsflottor anses babordssidan mindre förnäm än styrbords. Officerarna klättrade alltid ombord på styrbordssidan medan underofficerare och manskap fick nöja sig med den sämre babordssidan.

En gammal benämning på manskap som tillhörde styrbords vakt var "styrbölingar" (eng.starbowlines) och en skrift från 1765 var styrbords vakt den förnämsta och kommenderades av den äldste vakthavande officeren.

Manskapet som tillhörde babords vakt kallades "babölingar" (larbolines) och kommenderades av andra officeren efter fartygets befälhavare.

Dessa två vanlig sjöord kan annars härledas till vikingatidens långskepp som styrdes med en jättelik åra fastsatt på skeppets motstående sida "styrbord". När rorsman styrde långskeppet stod han vänd med sin rygg. "bag" vänd år det vänstra sidan "bagbord" som sedan blev babord.

I USA:s marina historia finns ett försök att ersätta "starboard"(styrbord) och "port" (babord) med "right"(höger) respektive "left"( vänster). Försöket misslyckades. Engelska "port" för babord hette först "port side" efter den sida som fartyget för det mesta lade till vid kaj. Senare föll "side" bort och det blev bara "port" som också betyder "hamn" till exemper Port Said med flera.

I kajutans dunkel vid kaffebordet berättades om jungmannen som stod på utkik första gången med tydliga instruktioner om vad han skulle rapportera. Han hade inte riktigt snappat skillnaden mellan styrbord och babord men insåg att han måste säga nåt:

"Styrman, jag ser ett ljus på samma sida som eldarnas skithus!

måndag 11 april 2011

Att segla är nödvändigt

OS-seglingarna Nynäshamn 1912 Nu är det dags att börja putsa på båten och sätta upp mål för sommarens båtfärder. Båtlivet toppar listan över de önskerepriser som återkommer varje år. Det gäller inre minst i Nynäshamn som har många båtälskare. Sjöliv handlar inte om att ha största och dyraste båten utan mer om att komma ut på vattnet och känna vinden och vågornas brus. Uttrycket "att segla är nödvändigt, att leva är ej nödvändigt" fångar på ett tydligt sätt kärleken till havet. Det användes ursprungligen för att framhålla sjöfartens utomordenligt stora betydelse. På latin heter det " navigare necesse es, vivere non est necesse" och är hämtat ur Plutarchos "Pompeius". I helgen plockade jag ner täckningen på egna båten - en 5 meters öppen snurrebåt - och öste ur några liter snövatten som räckte "durken" (båtens golv). Blir det varmt nästa vecka skall jag börja putsa. Att underhålla plastbåtar påminner om att putsa skor. Båtliv är en känsla. Nära vattnet eller på första kryssen mot solglittret.

måndag 4 april 2011

Vanligt med olagliga bottenfärger


Nu är det dags att vårrusta båten — med rent samvete eller gift under ytan. Men mängder av båtägare fuskar fortfarande med olagliga, giftiga bottenfärger. De giftiga kopparfärgerna är ett hot mot flera viktiga organismer i det känsliga innanhavet Östersjön. Studier visar skadliga effekter på alger och blåmusslor, som i sin tur slår mot fisken. Men många båtägare vittnar om att de miljövänligare båtfärgerna helt enkelt är sämre än de på ostkusten förbjudna kopparbaserade färgerna. Därför används fortfarande otillåtna bottenfärger i stora mängder. Det visar bland annat den samlade statistiken över försäljningen. Även enkäter på några båtklubbar talar sitt tydliga språk. (DN.se)

fredag 1 april 2011

Milo anlöpt MAR DEL PLATA efter blåsig segling












Långsseglaren Milo Dahlmann har nu anlöpt den argentinska hamnstaden Mar del Plata som ligger cirka 300 kilometer söder om huvudstaden Buenos Aires. Hon har tidigare besökt Antarktis och nu satt kurs mot nordliga breddgrader. Du kan läsa om hela långseglingen med Artemisia II på bloggen http://artemisia2.blogspot.com/

Här följer senaste inlägget daterat 31 mars 2011:

"Trots vår fina planering och väntan på bra väder fick Teresa börja sin segling med riktigt tufft väder. När vi skulle svänga norrut var det viktigt var att ha medvind, helst inte så hård, genom Le Maire Strait, ett sund mellan fastlandet och en ö som heter Isla de los Estados. När man ska gå igenom detta sund bör man göra det med tidvattnet, inte mot. Strömmen är cirka fyra knop, på sina ställen upp till åtta! När det är en hård nordostlig vind, och strömmen kommer från motsatt håll, kan vågorna bli upp till tio meter… Men prognosen hade lovat svag sydvästlig vind, helt perfekt. Fast när vi var 20 sjömil från inloppet blåste det kuling från nordost. Om inte vinden vände skulle vi inte kunna gå igenom, utan vara tvungna att gå runt ön, en omväg på knappt ett dygn.

Mina seglingar är inte kantade av att ha tur med vindarna, men denna gång blev ett undantag! Med en halvtimmes marginal vände vinden till sydväst! Det blåste fortfarande hårt, och Artemisia II slängdes lite fram och tillbaka av vågorna i sundet, men vi kom igenom.

Vår fortsatta färd norrut var blåsig. Vi hade bestämt att stanna vid en vik cirka halvvägs till Mar del Plata. Ett halvt dygn innan dess upptäckte jag att vågorna hade böjt en del av den ställning som vindrodret sitter på. Den är av rostfritt stål… Snacka om krafter. Vi kunde inte använda vindrodret längre, autopiloten fick styra istället. Hur skulle jag kunna böja tillbaka det hela? Jag funderade en hel del, och väl framme i vår vik hade jag en idé. Med hjälp av spännband, linor och vinschar kunde vi långsamt och med viss möda böja allt tillbaka! Jag har gjort en anordning för att förhindra att det böjs igen, bara hoppas att det håller. Viken vi låg i var vacker. Naturen påminde lite om ett ökenlandskap. Solen sken på oss. Vi hade tänkt stanna i två dagar, men det blev fyra för att det blåste en del utanför. Men till slut kunde vi ge oss av. Vi befann oss fortfarande på södra Atlanten, och här blåser det. Ofta. Ibland tyckte vi bägge två att vinden kunde gå någon annanstans. Fast det började bli märkbart varmare, både i luften och i vattnet. Vi hade många klara nätter med ett oändligt hav av stjärnor på himlen. En natt när jag skulle gå på min vakt pekade Teresa på ett ljus i horisonten och undrade vad det var.

Vi var två dygns segling från Mar del Plata, men det var stadsljusen vi såg. För att komma in i småbåtshamnen måste man ha broöppning. Det finns en liten svängbro där. Det var tidigt på morgonen, broöppnaren hade inte bråttom. Men till slut svängde bron och vi kunde lägga till i Mar del Plata. Det var två trötta seglare som kom i land. Vindarna hade varit så ombytliga i både styrka och riktning, ofta fick vi väcka varandra för att ändra segelsättningen. Och ibland var det svårt att sova på grund av en orytmisk sjö. Man kan lugnt säga att Teresa fick sitt eldprov denna första sträcka! Men hon klarade det galant. Vi kom fram hit den 29:e. Vi ska stanna här ett tag till innan vi fortsätter mot Uruguay."

Efter redan ett par dagar är hon beredd att kasta loss. Här en flaskpost från den 5 april: (http://artemisia2.blogspot.com)

"Ibland är det inte så lång tid mellan gångerna jag skriver! Men nu är vi snart redo att åter bege oss ut på havet. Mar del Plata är en typisk stor stad, inte någon man kommer att minnas som speciellt vacker precis. Men personalen på yacht-klubben har varit jättetrevliga och hjälpsamma. Däremot finns den suraste personal jag mött på länge på den restaurang som ligger invid klubben. De har ett trådlöst nätverk, därför har vi behövt möta dessa sura herrar. Här har mitt segel åter lagats, nu av ett proffs, Pato. Det har blivit lite mindre, men Pato har lovat att det ska hålla hela vägen hem. Nå, det kan han ju inte veta, men jag tror att sannolikheten är stor. Efter att ha läst en hel del om Uruguay bestämde Teresa och jag oss för att inte segla dit. De två hamnar man kan segla till är bägge riktigt stora städer. Den ena, som låg lämpligast för vår fortsatta färd, var känd för att vara riktigt dyr. Om vi skulle se något annat än en turistort för rika var vi tvungna att åka in i landet, och stanna längre än vi tänkt. Då ville vi hellre se lite mer av Brasilien. Så vi tar en ganska lång sträcka på en gång, upp till en stad som heter Vitória. Det blir drygt två, kanske närmare tre veckors segling. Men vi vill bägge ha det ännu varmare, och Teresa har inget emot att göra en lång havssegling till. Här finns en underbart vacker katt som kommer fram på kvällarna. Jag har ju lite abstinens efter min egen, och har gett alla katter jag mött på vägen en hel del uppmärksamhet…

På onsdag lämnar vi Mar del Plata. Väderprognosen lovar ett blåsväder om ett par dagar, annars lätta vindar. Lite för lätta ibland, jag har köpt en hel del diesel idag…