2)Fyrkasunen Revengegrundet somvar rundningsmärke i goväder.
3)Karta med fyrens position - ofta start och målgång för havskappseglingen Gotland Runt.
5) Stormbild från havskappseglingen Fastnet Race i England.. Fullt så busigt var det inte för oss - då stannade vi iland. Men bilden visar vad en nöjesbåt kan råka ut för till sjöss. Då gäller det att grejorna håller.
6) Vad har hänt lilla båt?
-----------------------------------------------------------------------
Att testa båtar på 60-talet var lite av en dans på slak lina. Det berodde på att de flesta båtmodeller inte var riktigt färdiga inför varje båtmässa Allt för Sjön som brukade öppna första veckan i mars. Eftersom vi båtmurvlar vill ha med så många båtnyheter som möjligt så kastade vi oss med dödsförakt ute i skärgården för att "båtåka"nya prototyper som salig chefredaktören på Båtnytt Bengt Olof Allskog uttryckte det.
Han hade också seglat på de stora haven och visste vad det handlade om.
Jämfört med dagens båttyper så var 60-talets båtar små och inte alltid så sjösäkra. Båtbyggarna visste inte riktigt vad som krävdes på sjön. De mest energiska byggarna plastade båtarna i någon lada och slängde sedan ut dem i snön för att ge plats åt nästa båt i glasfiberarmerad polyesterplast. Då avstannade härdningen för att sedan sätta fart när båtskrället kom in t stugvärmen.
Många av 60-talets prototyper luktade fränt av lösningsmedlet styren och vi trodde ibland - åtminstone jag - att de plastbåtar som inte luktade var det något fel på. Det var precis tvärtom. De hände ibland att dessa "styrenbullar" sprack i en linje som följde någon steglist och båten sprack i någon svallvåg.
Vi hade en särskild testbana för dessa prototyper ungefär 50 sjömil lång som sträckte sig från någon brygga inne i Stockholm ut till Sandhamn en lotsplats i ytterskärgården. Om inte vädret var för blåsigt så körde vi ett par sjömil ut i havet och rundade fyrkasunen Revengegrundet för att sedan återvända in till Sandhamn för att äta lunch hos krögare Zaar, utvärdera provkörningen och tankade för det mesta innan vi satte kurs mot huvudstaden.
Båtfärden gick via Kanholmsfjärden ner mot Gällnö port vidare Lindahlssundet och skärgårdsstaden Waxholm in mot Stockholm. För det mesta var vi två båtar - inte i några schabrak - utan i mindre och medelstora motorbåtar. En sådan provkörniung kunde ta en dag och vi var ganska blåfrusna när vi kom hem.
Ibland hade vi så kallade "stortester" då vi sanlade ihop en eskader av båtar som hårdkörde i havsjön. Ibland sprack någon båt så det gällde ett hålla kolla på varandra så att ingen dränkte sig.
Ibland var båtarna riktigt usla - jag minns särskilt en kabinbåt som vi körde genom ett svall då det plötsligt sade "klirr" och allt vad vindrutor och sidorutor plötsligt låg nere på durken. De visade sig att glas var vanligt fönsterglas som inte riktigt höll måttet.
Vi rapporterade naturligtvis defekterna till båtbyggarna som ibland försökte tubba oss att inte skriva om vad vi kommit fram till. Men vi stod på oss för det mesta och ibland var röstläget ganska högt.
-Du är verkligen båtbranschens dödgrävare, sade en frusterad båtbyggare - och i sådana läge så var konsumenten - båtköparen långt borta från den bistra verkligheten. Det handlade bara om pengar.
Ibland försvann båtarna från båtmässan -ibland var felen tillrättalagda. De flesta båtbyggare tjänade på att vara öppna - inta minst Båtnytt vars upplaga bara steg och steg.
60-talet gnetande i skärgårdshavet banade väg för 70-talets båtexplosion - men det hade vi ingen aning om när vi slog vår åkarbrasor efter en lyckad provtur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar