Svälj ett pepparkorn och bota sjösjuka! Tipset kommer från långseglaren och sjuksköterskan Milo Dahlmann. Hon anlöpte nyss Ön tillsammans med sambon Torbjörn och katten Modesty.
Milo (Marie-Louise) blev legendarisk då hon seglade Antarktis tur och retur åren 2009-2011. Innan dess försökte hon samma rutt med en mindre båt Bianca 27 men tvingade avbryta på grund av ett trasigt vindroder.
Att samtala med Milo nu är alltid lite av en utmaning. Hon är inte som andra långseglare som gärna ser sig själv i fokus. Miljön i havet står i första hand. Hon är laglydig har mulltoa ombord i sin Artemisia II och uppfyller därmed med råge lagens krav på förbud mot toalettutsläpp innanför 12 sjömilsgränsen.
Milo är utbildad sjuksköterska som arbetat länge på SÖS-akuten. Nyss bytte hon jobb till ett annat sjukhus i Stockholm och arbetar nu med svårt traumatiserade patienter som drabbats av olyckor. Hon arbetar också ideellt med att samla in pengar till flyktingläger i Irak. Där samlas tusentals flyktingar från Syrien som tvingats från sina hem av IS (Islamiska Statens) härjningar.
Hon är utbildad sjöräddare och kritisk emot att allt fler båtfolk inte använder flytväst längre, En negativ tendens som oroar.
Nu är hon hemma för semester och tar sin båt och besättning sydvart mot Harstena och Västervik.
Är det inte jobbigt att vara långseglare med en specialutrustade långfärdsbåt och inte få ständigt vara ute till sjöss och segla?
- Jo, ibland kan det nog kännas så. Men jag har fått uppleva så mycket under de cirka 15 år som jag långseglat. Norrut känns inte så lockande. Gillar inte att frysa. Kuba är ett alternativt inte minst sedan det politiska läget lossnat något. Vi får se.
En Kuba-segling kan också bli aktuell med en annan båt - en katamaran. Milo har ett stort kontaktnät inom långseglarvärlden.
Har du funderat på att sälja båten?
-Aldrig. Tur att hon inte hör dig nu. Min båt är mitt hjärta.
Ibland har frågvisa röster undrar hur en sjuksköterska med ganska medelmåttig lön har råd att bygga en båt i miljonklassen och vara ute och långssegla i flera år. Varifrån kommer pengarna?
Hemligheten ligger delvis att konsumera lite, spara pengar, och använda teknik som inte är så dyrbar. Plus när och kära som stöttar henne.
Second hand är till exempel en trend som hon tillämpat länge. Utom när det gäller fleecetröjor och en och annan byxa. Hon är förbannad när ett känt postföretag bara har en byxa i damstorlek medan hur många gubbyxor som helst. Ett sådant konstaterande åtföljs av ett skånskt skratt som ekar över Ön.
Milo använde också till exempel kortvågsradio under Antarktisseglingen och fick bland annat stor hjälp av en radioamatör på Falklandsöarna. En billigare variant än satellittelefon. Men GPS har hon. Liksom radar för isberg,
Ett enormt närmast oförklarligt tålamod och vilja att lära sig nytt är några av hennes egenskaper. Hon ägnade till exempel sex timmar att med en böjlig specialskruvmejsel loss en bult till motorn vars delar inte är lätta att komma åt. Det kan många seglar med blodiga knogar vittna om. En gång lyfte hon upp båtens motor med storskotet och grabbarna i Latinamerika trodde inte sina ögon.
Milo håller gärna föredrag och har skrivit två böcker om sina seglingar. Hon äter inte kött men gärna fisk. Gillar inte att laga mat. På kryssen ensam ombord i 14 dagar från Galapagosöarna till Chile var hon dock tvingad att få i sig något ätbart.
Sambon Torbjörn är annars skeppskock. Passar på att plocka blåbär och kantareller under besöket.
Besöket på Ön börjar med att Milo ringer och säger "Nu är vi framme!" Hon kan som sjömän leva upp till mottot "Går när jag vill och kommer när jag kan".
När Artemisia II lämnar Ön en solig morgon med vindstilla står hon vid pinn och Torbjörn kransar upp linor och tar in fendrar. Tydlig rollfördelning.
"Jag ringer!" gastar hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar