I dagarna rodde jag i Öns norra vik i lillbåten döpt till "Sara" efter fjärde barnbarnet. För fyra år sedan berättade jag om det senaste tillskottet i familjens vildvuxna båtflotta på Ön är en Örnjolle från 1970-talet. För att citera konstruktören Sigurd Isacsons båthandbok från 1970 så är denna jolle i glasfiber ”den verkliga allt-möjligt-båten” för hela familjen. För mindre än 2 000 kronor kan man, i en enda båt, får en snabb segeljolle med fällbart roder och centerbord och 6 kvadratmeters effektiv kappseglingsrigg.
Masten finns delbar för den som har transport och lagerproblem. Båten är dessutom en lättrodd stabil och rymlig roddjolle för till exempel fiske, en perfekt släpjolle; 50 kilogram släpmotstånd vid 7 knop. Båten är osänkbar med extra flytkraft för 100 kg. En idealisk biltaksbåt; 50 kilogram. 3.0 x 1.40 meter, lovar konstruktören.
Vårt exemplar av denna snart 40 år gamla multibåt är inte så pjåkig. Någon skamfilade durkar och några popnitar i relingslisten vittnar om att åren gott. Förra ägarna Lasse och Ulla berättade om några hisnande seglingar på nyckfulla Mysingen där de noterade att jollen var något för liten för två vuxna. Så de köpte en begagnad Triss-Jolle som är en större tvåmansbåt med spinnaker.
Det hör också till att Örnjollen har ett speciellt unikt värde för familjen. Segeljollen är förmodligen den enda i sitt slag som kryssat i Eriksdalsbadets bassäng på Södermalm i Stockholm. Det var en mörk och kall vinterdag på 1970-talet på Den Stora Morgontidningen då redaktören frågade vad seglare gör på vintern. Seglar så klart, blev svaret men hur och var?
Resultaten av denna undring blev att tidningen – som då hade stora resurser – hyrde en vindmaskin från Svensk Filmindustri och lånade Eriksdalsbadets bassäng. Sigurd Isacson ställde upp med jollar som fraktades på biltak till bassängen, lossade, sjösattes och riggades.
I änden på bassängen placerade vindmaskinen en jättelik tingest med stor propeller som sades ha varit med vid inspelningen av August Strindbergs roman ”Hemsöborna” i scenen där madame Flods kista försvinner genom isen ner i djupet.
Vi stod beredda i badbyxor på bassängkanten och vindmaskinen startade med ett hiskeligt vrål och en stadig luftström piskade bassängens vågor. Så bar det av ut på den klorerade böljan.
Det gick att göra några slag upp mot den dånande maskinen och sedan släppa på skotet, falla av och länsa ner till andra änden och börja kryssa igen. Örnjollen har ett ganska stort segel på gränsen till överriggad och ”töjet” fylldes rejält och satte bra ”boatspeed”.
En av jolleseglarna i Eriksdalsbadet var Johannas pappa John. Då var han i sexårsåldern – och nu närmar han sig 40-blecket och skall vara seglarinstruktör i sommar. Senare i hans seglarkarriär blev det Laser-jolle och kölbåten Express, förhandsman på galeasen Shamrock med mera och han säger ibland att han saknar seglingen. Nu blir det mest kajakpaddling.
Nu laddar vi på Ön för sommaren seglarskola i en Örnjolle. Vad som behövs är tre bojar med sänke och en följebåt. Vi lägger en triangelbana med start-kryss-gipp och så blir det att börja segla.
En annan variant är att gå på segeltur med matsäck runt Ön och bara styra dit vinden blåser. Örnjollen är tillräckligt stor för att bekvämt bära en vuxen och ett barn i lagom vind.
I den gulnande handboken från 1970 läser jag att det är på slören med vinden in snett i bakifrån som Örnjollen börjar plana.
”Du faller av cirka 90 grader från kryssen och firar ut ganska mycket skot. Det är oftast på slören som du börjar plana. Det fungerar så att du seglar upp på din egen bogvåg som bär till mitten på båten och pressas ut bak på sidorna i två höga sprutvågor. Det känns som att flyga fram över vattenytan” Hej och hå!
Om att ”länsa” med vinden rakt akterifrån och då ”gippa” heter det:
”För att ”göra slag” på en läns (gippa) faller du ytterligare något åt det håll bommen pekar. Då kommer bommen att slå över till andra sidan mycket häftigt och med stor kraft. En sådan gipp ska vara helt behärskad av rorsman”
Dessa goda råd får mig att längta efter att få köra halvvind i kvällsbrisen i viken medan solen långsamt dalar ner över trädtopparna, Havsörnen däruppe kommer sannolikt ha koll på Örnen i seglet.
Vi får se. Jag stryker med årorna och jollen vänder lätt och över viken hörs låten "Saara, kom ner i kväll.."
Vem är det som sjunger?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar