Barfotaturist i världen ände

Bilder: Överst Trosaån som av turister för det mesta kallas "kanalen". Ån flyter långt upp i den sörmländska landskapet och finns med i författaren Svens Deblancs bok "Åminne" och hade även en viss roll i den populära TV-serien "Hedebyborna". Trosa härjades svårt av Rysshärjningar år 1719.

Under bilden visar huset som en gång var en del av "Öhmanska Gården" efter fiskhandlare Calle Öhman. Ett hus till finns bakom mot Östra Långgatan.

År 2000 såldes gården och blev hotell och restaurang och huset vid ån restaurerades av nye ägaren och fick bland annat det burspråk som syn på bilden.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

I helgen var vi barfotaturister i Trosa som i folkmun kallas "världens ände"möjligen för att den lilla kuststaden i Sörmland inte har någon förbindelse med järnväg. En gång var Trosa cirka 80 km från Stockholm Södermanlands största fiskeläge vilket har satt sin prägel på staden. Småstadsidyllen levde till in på 1950-talet varefter atmosfären förändrades. De gamla bofasta Trosaborna gick ur tiden och husen blev till sommarbostäder eller till permanentboende för de som hade råd.

Idag 2011 är Trosa en småstad med restauranger, hamnkrogar, gästhamn, hotell med mera och atmosfären är präglad av den upplevelseturism som är signifilativ för nutiden. Folke är beredda på att betala ganska mycket för svensk småstadsnostalgi. Vi åkte dit med bil från Nynäshamn via färja över Skanssundet till Mörkö - en resväg som kan rekommenderas.

Jag har en speciell relation till Trosa. Min far Ivar Öhman (1894-1966) var född i Trosa. Min farfar Calle Öhman (1871-1943) var under en period i början av 1900-talet fiskgrossist i Trosa och köpte tillsammans med sin hustru och min farmor Anna Krisina Öhman (1871-1966) en gård vid Östra Långgatan 9 som kom att kallas "Öhmanska Gården" i folkmun.

Efter att Far och Farmor lämnat jordelivet samma år 1966 så övertogs gården av min mor Lilly Öhman som tillsammans med sin syster Margit verkade på Öhmanska gården fram till år 1998 då Lilly lämnade jordelivet 93 år gammal. Syster Margit hade gått bort tidigare.

Mor Lilly hade en bod "Vegaboden" vid åbrinken där hon sålde antikviteter och konsthantverk i 20 års tid. Den hårda exploateringen av Trosa med bland annat förtätning av stadskärnan låg i sin linda.

Namnet "Vega" var hämtat från den svenske upptäcksresanden Nordensköld som bodde på gården Dalbyö utanför Trosa- Förre ägaren till Öhmanska Gården fick till skänks en vindflöjel som var med på den legendariska Vega-expeditionen och den sitter där fortfarande år 2009 och visar i bästa fall vindriktningen.

Mina barndomsminnen från Trosa är starkast från 1940-och 1950-talet då far och jag åkte tåg från Stockholm till Vagnhärad där en skuttande buss väntade för den fortsatta färden till Trosa. Ibland var Ivars brorsa Allan på besök från Halmstad och då bjöd farmor Anna sönerna på korngryn och fläsk med sup och sedan lyssande jag till Trosa-historier den ena värre än den andra

Min far Ivar gjorde karriär i flottan som skeppsgosse och underofficer och för sina tjänster för Sverige belönades han med bland annat Vasa-medaljen i guld åttonde storleken år 1953. Farbror Allan Öhman gjorde sin karriär i handelsflottan och slutande som chief (sjöingenjör) i bland annat Rex-bolaget.Han gick iland och blev chef för vattenverket i Halmstad till sin pensionering.

Farmor Anna blev till slut vid 95 års ålder Trosas äldste invånare innan hon lämnade jordelivet i november 1966 kort efter att äldste sonen Ivar min far avlidit 72 år gammal.

Farmor Anna ligger begravd på Trosas kyrkogård tillsammans med sin syster och hennes make som var broder till Calle Öhman min farfar. I graven ligger alltså två systrar och två bröder och på stenen står det "Bröderna Öhmans Familjegrav".

År 2000 sålde familjen Öhmanska Gården som nu har restaurerats och rymmer ett hotell och restaurang i miniformat.