-Om Erik inte syns – finns han då?
Vi leker kurragömma en vacker sommardag ute på Ön. Erik 6 år gömmer sig under bordet på verandan som täcks av en färgglad duk som är lite för stor och hänger ner på sidorna. Han är tyst som en mus. Storasystrarna Johanna 11 år och Emma 9 år letar efter sin lillebror. De vet att han sitter under bordet men låtsas leta för att han ska känna spänningen i att inte vara upptäckt.
När hans systrar går runt hörnet på verandan och försvinner bort passar Erik på att lämna gömstället under bordet, springer ner för trappan mot snickarboden och gömmer sig under verandan. Genom springorna ser han sina systrar komma tillbaka. De lyfter på duken och ser att det är tomt. Lillebror är borta.
-Var är Erik? säger de.
Ön ligger i Stockholms södra skärgård i kanten av Mysingen. När vi står på vårt berg och häver oss på tå kan vi skymta Älvsnabbens monument bakom trädtopparna. När vi åker över till Ön från Nynäshamn så passerar vi om styrbord ön Mälsten. Längre bort skymtar Nåttarö. Om babord ligger det stora Muskölandet. Jag håller kursen strax ovanför Östra Röko och med vattentornet ungefär i aktern så går vi klara grynnorna och vidare mot den skyddande viken där vi har en båtplats.
Denna höstdag är klar och kylig. Vinden är svag och sikten god. Jag påminns om att just precis här för 30 år sedan utspelades ett av efterkrigstiden mest dramatiska händelser – den så kallade ”Horsfjärdenincidenten”.
Under två dramatiska oktoberveckor 1982 jagade den svenska marinen sex främmande ubåtar i Stockholms skärgård flertalet i Horsfjärden nära Muskö örlogsbas. Ett år tidigare i oktober 1981 grundstötte den sovjetiska Whiskey-ubåten U 137 i Karlskrona skärgård.
Vid Mälsten utanför Nynäshamn sprängdes bottenminor och det rådde krigsstämning. Vi såg detonationer och vattenuppkast från sjunkbomber och lyssnade på marinens skarpa kommunikation i våra civila radioapparater. Jag såg en skarpt gulfärgad fläck och militära källor berättade om mystiska knackningar från en skadad ubåt som låg på djupt vatten...
I sommar har vi flera gånger rest över Mysingen med skärgårdsbåten Utö Express tillsammans med glada skärgårdsturister. Få har reflekterat över att de reser på ett vatten som för 30 år sedan hösten 1982 var skådeplatsen för en av det kalla krigets allvarligaste ubåtsincidenter. För oss som var med var det ett kyligt dopp i det kalla krigets vatten. Så här började det:
Ett år efter U137s grundstötning i Blekinge skärgård blev jag den 26 september 1982 utsänd av DN att besöka den amerikanska robotfregatten ”USS Belknap” som tillsammans med fregatten ”Elmer Montgomery” och ett depåfartyg ”Monongahela” var på ett tredagars flottbesök i Stockholm. Örlogsfartygen, låg förtöjda vid kaj i Stadsgården och hade deltagit i två Nato-övningar ”Northern Wedding” och ”Boald Guard” – i Östersjön.
”No comments!” (inga kommentarer) svarade fartygschefen på frågan om det fanns några kärnvapen ombord.
Av en marin källa fick jag veta att de amerikanska örlogsfartygen hade haft eskort av en västtysk Nato-ubåt till den svenska territorialgränsen på 12 sjömil. Uppgiften gick inte att få bekräftad. Besöket på ”USS Belknap” resulterade i en pliktskyldig text på nyhetsplats.
Detta amerikanska flottbesöket var i realtid en händelse som på sätt och vis inledde den stora ubåtsjakten i Horsfjärden som pågick under oktober och november 1982. Då genomförde marinen under ögonen på ett stort mediauppbåd
de kraftigaste vapeninsatserna sedan andra världskriget. Ett 50-tal sjunkbomber och fem minor sprängdes utan att någon ubåt tvingades upp för identifiering.
Under ett av de mest dramatiska dygnen avlöstes den borgerliga regeringen under ledning av Thorbjörn Fälldin av statsminister Olof Palme sedan socialdemokraterna vunnit en övertygande valseger och bildat regering.
Skärgårdsområdet som omfattar Horsfjärden (stavades tidigare med ”å”, det vill säga ”Hårsfjärden”) ligger strax söder om Dalarö.
Fjärden ligger skyddad av fastlandet i norr och i väster. I öster ligger öarna Vitsgarn och Märsgarn där den jagarolyckan inträffade under andra världskriget då 33 sjömän omkom.
I södra delen av fjärden tornar de väldiga bergen på ön Muskö där marinen sedan 60-talet haft atomsäkra dockor inne i berget för att skydda kustflottans båtar i krig och sköta underhåll i fred.
Södra inloppet till Horsfjärden går via smala inlopp från den större fjärden Mysingen in genom Skramsösund. Under hela det kalla kriget varar området avlyst med tillträdesförbud.
Horsfjärden har bara ett inlopp för större fartyg typ jagare, kryssare, och ubåtar och det är genom norra infarten mellan Märsgarn, Vitsgarn och Oxnö där djupet i farleden är cirka 40 meter. Vattendjupet är tillräckligt för att en större ubåt osynlig kan smyga in i fjärden i undervattensläge.
Ubåtsjakten i Horsfjärden inleddes med att två värnpliktiga på väg i en motorbåt från Märsgarn till Vitså såg en vågrörelse i formen av ett V och två stycken rör som stack upp ur vattnet i spetsen på vågrörelsen. De beskrev ingående rörens utseende och inbördes avstånd. Rören som antogs vara periskop och antenner från en ubåt höll en kurs mot Berganäs i en fart av cirka 5 knop och efter en gir med kurs mot Kärringholmen försvann rören under vattenytan. Vågrörelsen upphörde.
Marinens operativa ledning bestämde sig för att den 1 oktober 1982 klockan 13:00 så fanns det en främmande ubåt i Horsfjärden.
En händelse som kopplades samman med denna observation var att jagaren ”Halland” under befäl av kommendörkapten Hans von Hofsten hade dagen innan tidigt på morgonen den 30 september siktat ett okänt föremål på radarn vid Skramsösund – ett av de södra inloppen till Horsfjärden. Radarekot var litet och skarpt. Utkiken trodde han sett en stock. Sikten var begränsad i regndis och efter en kortare spaning avskrevs det okända radarekot och jagaren ”Halland” anlöpte kajen i hemmahamnen....
Fortsättning följer......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar