En ubåtstvivlare på toppnivå har gått ur tiden. Förre utrikesministern Lennart Bodström (bilden ovan) avled den 30 april i en ålder av 87 år. Förr oss inom media som följt de misstänkta ubåtskränkningar i över 30 år går han till historien som den ansvarige minister som inte ansåg bevisen tillräckliga för att peka ut dåvarande Sovjetunionen som den kränkande makten. Den så kallade "Bodströmaffären" utmynnade i ett misstroendevotum i riksdagen - en historiskt sett en unik situation.
Året var 1985. Dagens Nyheters medarbetare Harald Hamrin som bevakade utrikes- och säkerhetspolitiska frågor bjöd på middag i DN:s representationsvåning. God mat och dryck serverades. Inbjudna var förutom utrikesminister Lennart Bodström hedersgäst som infann sig tillsammans med Christer Wretborn och Lars Lönnback från UD.
DN:s Harald Hamrin hade också bjudit in till middagen några särskilt utvalda kollegor. Dessa var Inger Arenander, Dagens Eko, Lars Christiansson, Svenska Dagbladet, Mildred Eriksson, Rapport, Lennart Lundh, Aktuellt och Inger Viklund.-Persson från TT (Tidningarnas Telegrambyrå).
I sina memoarer (Mitt i Stormen) berättar Lennart Bodström hur journalistmiddagen kom till.
"Vid mottagningen 1984 på Sovjetunionens ambassad med anledning av landets nationaldag träffade jag Harald Hamrin, utrikesredaktör på Dagens Nyheter. Han ville att vi skulle träffas för att diskutera relationerna med pressen och det hade jag ingenting emot".
DN bjöd på god mat och dryck och värden Harald Hamrin höll ett välkomstanförande.
Så här berättar Lennart Bodström om middagen.
"Besöket hos Dagens Nyheter varade i tre timmar. Eftersom vi bara var nio personer runt middagsbordet och alla kändre varandra kändes det lite egendomligt när Hamrin reste sig och stående höll ett välkomstanförande. Som man kunde vänta sig var hans tema värdet av goda relationer mellan myndighet och media. I den konversation som sedan följde deltog av journalisterna främst Christiansson och Hamrin samt i någon mån Lundh. De övriga deltagarna nöjde sig med att lyssna."
Ubåtskränkningarna kom upp mot slutet av middagen - ett samtalsämne som Bodström ogärna ville delta i, men han lät sig övertalas. Lars Christiansson från Svenska Dagbladet upprepade sim kända tes att om det varit sovjetiska ubåtar i Gåsefjärden och Horsfjärden borde man kunna dra slutsatsen att det varit sovjetiska ubåtar också vid de fortsatta kränkningarna.
Bodström försökte förklara att en regering måste ha säkra bevis för att kunna utpeka en främmande makt. Utrikesministern försökte vara pedagogisk i ett svar:
"Jag sade att om en granne åker skidor över min tomt vid ett tillfälle och jag senare såg ett nytt skidspår, drog jag inte av detta utan vidare att spåren denna gång var grannens".
Nya kränkningar kunde automatiskt inte läggas på Sovjetunionen utan ytterligare bevisning.
Bodström menade att antalet kränkningar omöjligt kunde vara så stort dom antalet rapporter om misstänkta intrång. Han hänvisade till en ubåtsjakt i Töre-älven nära Bottenviken i Norrbotten år 1983. Där var arméförband engagerade i en ubåtsjakt och byggde spärrrar av timmer i älvmynningen för att försöka stänga in den undervattensföremål som observerats. Bodström trodde inte på Töre-incidenten.
Vad gällde Gåsefjärden 1981 och Horsfjärden 1982 stod han bakom regeringens uttalande även om bevisen i Horsfjärden inte var lika starka som i Gåsefjärden - men en kedja av incidenter pekade mot Sovjetunionen i denna incident.
"Vad jag sade om Horsfjärden presenterade av en del journalister som ett underkännande av ubåtskommissionens yttrande, vilket det inte alls var. I själva verket överensstämde mina uttalande väl vad Olof Palme yttrat."
Bodström syftade på ett uttalande i ubåtsfrågan av Olof Palme den 9 oktober 1983 efter Töreincidenten i augusti. Statsministern sade i en DN-intervju:
"Jag kan inte som ansvarig regeringschef säga att kränkningarna pågår. men jag kan inte säga att de upphört. Om vad gäller såväl kränkningar som nationstillhörighet, så menar jag att det finns en klar kvalitetsskillnad mellan observationerna - i så att säga en glidande skala - från Gåsefjärden där de var entydiga, till Horsfjärden då de var varierande och övertygande som indicier, till vårens och sommarens, som inte alls hade samma kvalitet.
Palme betonade också att utbåtskommissionens utpekande av Sovjetunionen i Horsfjärden byggde på spekulationer, enligt Bodström.
Sällskapet lämnade DN.huset. Ingen var då speciellt upphetsad över vad som avhandlats med landets utrikesminister. Ekots Inger Arenander berättade för fackets tidning "Journalisten" (1985:5) om middagen:
"Jag skildes från de andra sent den där onsdagsnatten och hade då inget intryck av att vi hörde något uppskakande. Jag blev därför nästan lika förvånad som alla andra när jag öppnade morgontidngarna på söndagen."
Vi reportrar på DN Nyhetsredaktion som bevakade ubåtsincidenterna sedan länge visste ingenting om denna "ubåtsmiddag" och vilka som var med och smörjde kråset. Ingenting sades om middagen vid den dagliga nyhetskonferensen då morgondagens tidning diskuterades och uppdrag delades ut. Vi som häll i ubåtsfrågan ingick i den speciella "Nyhetsgruppen" som bildades hösten 1977 och som varit med i ubåtsbevakningen från 1980 och framåt.
Den så kallade "Bodström-affären" som utlöstes av utrikesministerns tvivel ledde senare till att de borgerliga i riksdagen ställde misstroendevotum mot utrikesministern. De främmande ubåtar hade därmed skapat en unik situation i svenskt säkerhets- och utrikespolitik. Statsminister Olof Palme gick de hårt angrepp mot de borgerliga och sade att broarna var brända när det gällde utrikespolitiken.
För misstroendevotum röstade 160 borgerliga ledamöter för och 182 socialdemokrater emot.
Senare kallade Olof Palme det publicistiska resultatet av DN-middagen för "journalistskvaller".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar