Sjömansliv Nr 1: " Mödosam start".

M/S MARGARET JOHNSON som fartygsbefälselev. Resa från Stockholm till Sydamerikans ostkust från den 11 juni 1957 till och med den 7 januari 1958 och avmönstrad i Aalborg, Danmark. Befälhavare: Harry Holme.

Jag var en 16-årig gosse som ville bli sjöman. Därför mönstrade jag på ”M/S Margaret Johnson” den 11 juni 1957 i Stockholms frihamn som fartygsbefälselev.
Hon var ett skolfartyg som ägdes av rederiaktiebolaget Nordstjernan, Johnson Line. Vi var ett 20-tal tonårsfinniga grabbar som hade lockats av sjölivet. Svenska handelsflottan seglade i en högkonjunktur och det var brist på sjöbefäl. Vi fartygsbefälselever lovades dubbel sjötid på skolfartyg för att snabbt kunna söka in till sjöbefälsskolan och läsa till styrman och sjökapten.
Manskapet flinade åt oss gröngölingar, när vi första dan samlades vid fyraluckan, iklädda nya blåställ och en käck sjömansmössa. Jag minns min fars ord ”snuttjullar, nu först blir ni torra bakom öronen”. Far var skeppsgosse, mönstrade i Karlskrona 1910 och hade seglat förmärskorpral i fullriggaren Jarramas och var tatuerad. Min sjövana inskränkte sig till att ro ekan i Långsundaviken på Värmdö och köra snurran ute på ön Marbäling i Stockholms södra skärgård. Sjömansblodet fanns i släkten på fars sida. Far hade långseglat med flottans långresefartyg Fylgia. I tamburen i tvårummaren på Söder i Stockholm hängde en uppstoppad krokodil, som mor motvilligt dammade, men som påminde en gosse om sjömansäventyr i den stora världen.
Min farfar var pråmskeppare vid Oaxens kalkbruk och fiskhandlare i Trosa. Farbror Allan var chief och hade seglat utanför spärren under andra världskriget. Han hade seglat som eldare i steambåtar och slagits i Lissabons glädjekvarter.
Mor var en landkrabba från Norrköping och härstammade från en vallonsläkt som hade invandrat till Bersbo gruvor. Hon accepterade motvilligt att jag skulle gå till sjöss efter avslutad realexamen som privatist. Präst, lärare eller konsertpianist var yrkesval som sannolikt gjort henne lugnare till mods.
Starten på min sjömanskarriär blev mödosam. Båsen, en muskulös norrlänning med färgfläckig keps, ropade efter mig:
” Öhman, raska på. Du rör dig på däck som en pigg nittioåring!”
”Blixten” fick jag heta. Det sög i magen när jag klättrade nedför hala lejdare ner i treans underrum för att sopa rent och rensa ströbrädor, som användes för att säkra lasten, och låg slängda huller om buller.
”M/S Margaret Johnson” var ett vackert motorfartyg, byggd på Götaverken år 1928. Maskineriet bestod av två sexcylindriga enkelverkande B&W-motorer.
Inredningen var byggd för 50 passagerare och under andra världskriget seglade hon i lejdtrafik mellan den amerikanska kontinenten, Fjärran Östern och Vladivostok i Sovjetunionen.
Vi befälselever bodde i tvåmanshytter i passagerarinredningen en trappa ned. Min hyttkompis hette Walle och var en befaren sjöman som lade beslag på underslafen. Ljus kom in i hytten genom en ventil med uppfällbar stormlucka. Inredningen bestod av en fast brits fylleslaf, ett bord, två garderober och lådor, som blänkte i brun mahogny, och ett tvättställ.
Måltiderna intogs i en särskild elevmäss, och vi åt på porslin med rederiets emblem, en tvåtungad blå flagga med gul stjärna och bokstaven J.
Maten lagades av skeppskocken i byssan en trappa upp och firades ner till vårt pentry i en gnisslande hiss. Vi turades om att gå backstörn, och dukade in och av, serverade och diskade under kamraternas uppmuntrande glåpord. Käket var gott och rikligt med grötfrukost, tiokaffe, lunch, trekaffe och middag. I kylskåpet fanns kallskuret till sjövakten.
Jag köpte en limpa Chesterfield av en lättmatros. En känsla av övermod och lyx infanns sig när jag sprättade stocken och öppnade första paketet med den blåa etiketten. Det var grejor, efter alla sura John Silverfimpar under skolrasterna.
”Stand bye för och akter – enkla upp till spring och förända!”
Styrmans röst dånade genom högtalarna, och det rådde avgångsbrådska ombord. Fallrepet hissades upp. Griffeltavlan med texten bound for Rio de Janeiro togs ned. Överstyrman. Båsen och ett gäng stod klara på backen, andrestyrman och ett gäng var klara akterut på poopen. På bryggvingen i vit uniform och kaptensmössa med lagerblad i guld på skärmen, stod befälhavaren, sjökapten Harry Holme.
En matros slängde av trossen från pollaren, och jag snubblade med och drog när trossen skulle läggas an på winschnocken. Loss akter, var ordern och bogserbåten började dra oss ut på Värtan mot den stora världen...