(Bild:Långseglare Milo Dahlmann i pulpiten på sin nya båt "Artemisia II")Den svenska segelbåten "Artemisia II" med skeppare Milo Dahlmann har nu anlöpt Dover på den engelska sydkusten. Seglingen över Nordsjön blev ganska hård med flera kulingar och besättningen fick dreja bi och vaka i sjön några timmar när sjön blev för grov.
"Nu vet jag i alla fall att båten tål hårt väder", sade Milo efter att hon anlöpt Dover.
Milo kastade loss från Stockholm strax efter midsommar med sambon Torbjörn. Han skall följa med till den portugisiska ön Madeira i Atlanten 600 kilometer utanför Marocko. Seglingen beräknas ta två månader. Borgholm på Öland blev första etappmålet och efter ett stop i Skåne sätts kurs mot Kielkanalen för passage ut till Nordsjön.
Efter Madeira bär det av mot Kanarieöarna, Cap Verde, över Atlanten till Trinidad/Tobago, ABC-öarna, Sanblasöarna, Panamakanalen, Stilla Havet till Costa Rica och till fadderbarnet i Nicaragua. Sedan sätts kursen mot Galapagosöarna och vidare sydvart mot Chile, Antarktis och åter till Argentina, Uruguay, Brasilien, Azorerna och hem till Sverige. Drygt två år räknar hon med att långsegla på vissa etapper ensam och på några etapper med besättning.
Milo blev en historisk svensk långseglare när hon åren 1997-1998 i det närmaste rundade Sydamerika i sin Bianca 27:a ”Artemisia”. Hon seglade sedan ensam från Kuba till England via Azorerna men hade besättning på de övriga etapperna, en total seglad distans på cirka 30 000 sjömil. Ett trasigt vindroder stoppade hennes försök att nå målet – Antarktis.
Hon bestämde sig tidigt för att bygga en ny båt och sikta mot Antarktis där hon tidigare i sitt liv arbetade som matros på ett av miljöorganisationen Greenpeace i försök att stoppa japanska valfångare. Nya båten ”Artemisia II” är konstruerad av Rolf Modig. Långedrag Marin och byggd i stål i Lettland av företaget Stars. Inredningen är byggd i Estland. Alla kontakter har skötts av företaget Lomac i Göteborg som har skrivit kontrakt med de baltiska företagen.
Båtens mått är längd 9,95 meter, bredd 3,33 meter. Segelyta storsegel 26,0 kvadratmeter, genua 34,2 kvadratmeter och fock 11,0 kvadratmeter. Pris cirka 1,3 miljoner kronor.
Båten är ett exempel på att det går att förena radikalt miljötänkande med komfort och hög finish. Inredningen är gjord i körbärsträ, däcket av kork, dynorna är Svanenmärkta, bomullen i dynorna kravodlad, jollen drivs med elmotor, PVC-fria elkablar, såpa att göra rent med alternativt citronsyra.
En mulltoa har väckt mest uppmärksamhet i ett läge när båttoaletter med direktutsläpp skall förbjudas. ”Min toalett luktar inte. Det är bara elakt förtal”, säger Milo.
Milos båtprojekt har också kantats av mödor och bedrövelser. Båten blev mycket dyrare än vad som utlovats, installationer har gjorts fel och viss utrustning inte fungerat.
Genom ett idogt sparande har hon lyckats klara ekonomin samtidigt som hon envist och med gods kontakter löst de svåraste problemen.
Långseglare Milo har något gemensamt med retorikens mästare den engelska premiärministern Winston Churchill. Han sade något som passar in på Milos båtprojekt.
”Det omöjliga tar bara lite längre tid.”
Efter Madeira bär det av mot Kanarieöarna, Cap Verde, över Atlanten till Trinidad/Tobago, ABC-öarna, Sanblasöarna, Panamakanalen, Stilla Havet till Costa Rica och till fadderbarnet i Nicaragua. Sedan sätts kursen mot Galapagosöarna och vidare sydvart mot Chile, Antarktis och åter till Argentina, Uruguay, Brasilien, Azorerna och hem till Sverige. Drygt två år räknar hon med att långsegla på vissa etapper ensam och på några etapper med besättning.
Milo blev en historisk svensk långseglare när hon åren 1997-1998 i det närmaste rundade Sydamerika i sin Bianca 27:a ”Artemisia”. Hon seglade sedan ensam från Kuba till England via Azorerna men hade besättning på de övriga etapperna, en total seglad distans på cirka 30 000 sjömil. Ett trasigt vindroder stoppade hennes försök att nå målet – Antarktis.
Hon bestämde sig tidigt för att bygga en ny båt och sikta mot Antarktis där hon tidigare i sitt liv arbetade som matros på ett av miljöorganisationen Greenpeace i försök att stoppa japanska valfångare. Nya båten ”Artemisia II” är konstruerad av Rolf Modig. Långedrag Marin och byggd i stål i Lettland av företaget Stars. Inredningen är byggd i Estland. Alla kontakter har skötts av företaget Lomac i Göteborg som har skrivit kontrakt med de baltiska företagen.
Båtens mått är längd 9,95 meter, bredd 3,33 meter. Segelyta storsegel 26,0 kvadratmeter, genua 34,2 kvadratmeter och fock 11,0 kvadratmeter. Pris cirka 1,3 miljoner kronor.
Båten är ett exempel på att det går att förena radikalt miljötänkande med komfort och hög finish. Inredningen är gjord i körbärsträ, däcket av kork, dynorna är Svanenmärkta, bomullen i dynorna kravodlad, jollen drivs med elmotor, PVC-fria elkablar, såpa att göra rent med alternativt citronsyra.
En mulltoa har väckt mest uppmärksamhet i ett läge när båttoaletter med direktutsläpp skall förbjudas. ”Min toalett luktar inte. Det är bara elakt förtal”, säger Milo.
Milos båtprojekt har också kantats av mödor och bedrövelser. Båten blev mycket dyrare än vad som utlovats, installationer har gjorts fel och viss utrustning inte fungerat.
Genom ett idogt sparande har hon lyckats klara ekonomin samtidigt som hon envist och med gods kontakter löst de svåraste problemen.
Långseglare Milo har något gemensamt med retorikens mästare den engelska premiärministern Winston Churchill. Han sade något som passar in på Milos båtprojekt.
”Det omöjliga tar bara lite längre tid.”
Följ Milos långsegling på http://armetisia2.blogspot.com/
Läs gärna hennes bok "Min dröm om havet"(B. Wahlström år 2000) 30 000 sjömil med liten båt. Boken ger långseglaren Milo i ett nötskal och är ett nöje att läsa för oss fåtöljseglare.
vindroder...?
SvaraRadera