Sandöhugg

Gör ett strandhugg på Östersjön pärla och upplev vackra solnedgångar, långa promenader på stranden och hör havsbrisen susa genom tallskogen. Men var också beredd på sjösjuka under överresan, ömma fötter och rådbråkade leder efter att ha gått för långt efter de vackra sandstränderna
Ankring nödvändig endast i goväder. Vid friskare vind så blåser det runt hela ön och sjöhävningen kan bli besvärande. Ankarbotten ger begränsat fäste.
Ön upplevs bäst utan egen båt. Med äldsta barnbarnet Johanna besökte vi under fem dygn Östersjöns mest isolerade ö – Gotska Sandön. Vi åkte dit med turbåten från Nynäshamn och det blev en sjöresa att minnas.
”Om ni blir blöta om bakarna så bjuder jag på det…”.
Daag Pedersén, platschef på Gotska Sandön, har just dragit på gasen på utbordaren när han ropar över våra huvuden. Vi sitter i två rader på gummibåtens pontoner iklädda flytvästar med kurs mot sandstranden föröver. Det brusar under våra rumpor och en och annan ryksjö letar sig upp.
Mitt framför stäven står en traktor med släp ute i vattnet. Vi dunsar in och den hastiga inbromsningen får oss att gunga till. Traktorn kör upp oss på den vita sandstranden och vattnet droppar från gummibåtens pontoner när vi lite skakiga sätter fötterna i sanden.
På stranden väntade lägervärdarna Fredrika och Tove som informerade oss om läget och vilka regler som gäller på ön.
Vår landningsplats Franska bukten, är döpt efter den franska briggen ”Louise Lorient”, som förliste här år 1854. Platsen ligger på öns sydöstra del.
För att komma till lägerplatsen på öns norra del var vi tvingade att traska den långa sträckan. Bagaget kördes med traktor upp till lägerplatsen. Det blev en svettig promenad. Småbarnsfamiljerna hade det extra jobbigt.
Efter en niotimmars resa kom vi fram till lägerplatsen och kunde inkvartera oss i huset Maria. Den färdiga sjömansbiffen lagat smakade superbt. Vi hade mat för fem dagar med oss. På ön finns ingen butik men det finns en låda med nödproviant om maten skulle ta slut. Hårt väder kan innebära att du måste stanna längre än planerat.
Gotska Sandön är Österjöns mest isolerade ö och är belägen 85 km öster om Nynäshamn och 38 km norr om Fårö. Ön är 36 kvadratkilometer stor, 9 km lång och 6 km bred och har en 30 km lång strand. Det äldsta dokument som omnämner ön är Olaus Magnus kartverk över norden Carta Marina tryckt i Venedig 1539. Här finns öns läge utsatt på kartan och namnet anges ”Gotscasande”. Staten förvärvade ön omkring 1860 och har successivt utvidgats till nationalpark. Idag är inga familjer fast bosatta på ön.
Reguljära båtförbindelser finns sommartid med Fårösund och Nynäshamn. Besökarna landstiger för det mesta 1 – 4 km från lägerplatsen utom vid olämplig vind som i vårt fall. Besökare får stanna högst sju dagar.
Det var tolv år sedan vi år 1996 senast besökte ön. Samma känsla jag fick då infann sig nu år 2008. En stilla frid där all stress långsamt sköljs ur kroppen. Då bodde vi i tält. Nu hade vi med oss äldsta barnbarnet Johanna 11 år och hade bokat ett trebäddsrum med delat kök, kylskåp och rinnande vatten
Alla besökare måste bo i lägerplatsen och kan välja mellan eget tält, hydda med sovalkover, hus med rum och delat kök eller eget hus. I ett kokhus med elplattor och rinnande vatten kan de som valt det enklare boendet laga sin mat och diska.
Två tvättrum och skåp för torrskaffning finns också. På den stora sandplanen mellan husen finns fasta bord. Här och där står hinkar med sand. Det är i princip rökförbud på ön utom vid dessa sandfyllda plåthinkar. Grillplatser kan anvisas av lägervärden. Oftast blir det vid stranden nedanför båthuset på norra sidan. Brand är ett av hoten mot Gotska Sandön. Tre svåra bränder har drabbat ön.
Besökare måste ta med sig all proviant för sin vistelse utom kokkärl, tallrikar och bestick. Dricksvatten finns vid lägerplatsen. Där finns också en telefon.
Öns storslagna sandstrand lockade. Vi valde att runda Bredsand vid nordvästra udden som består av en platt sandburg som mot havet inramas av sandrör, strandråg och strandvial. Ilskna tärnor skyddade sina ungar med att göra störtdykningar mot oss. Trutar, måsar, tärnor, enstaka strandskator och ejdrar dominerar sjöfågellivet. Längre in på ön finns grönsiska, grå flugsnappare och större korsnäbb.
Över trädtopparna skymtade fyren som varnar för det lömska grundet Kopparstenarna som är välkänd för de båtfarare som seglat Gotland Runt. Åren 1883 – 1915 låg ett fyrskepp vid grundet.
Att vistas på Gotska Sandön är att för en stund leva i en andlig dimension. Bara att vara utan TV i fem dagar är en ovanlig upplevelse inte minst för en 11-åring. Möjligen det vara en orsak till att kapellet på Gotska Sandön är så välbesökt. Varje kväll vi var där ringde prästen Martina Åkeson Wollbo till kvällsbön klockan 21:00.
Inte långt från kapellet ligger Gottbergs lada som påminner oss om Gotska Sandöns mest omtalade person – Petter Gottberg som bodde på ön åren 1801 till 1828 med ett avbrott 1816-1818.
Gottbergs beskrivs i skrönor som öns mördare och sjörövare som lurade fartyg på grund för att sedan mörda besättningarna och ta hand om vrakgodset. Det är oklart om Gottberg var någon dråpare däremot anses det bevisat att han plundrade vrak och han dömdes också till 28 dagars vatten och bröd och en söndags uppenbar kyrkoplikt (skamstraff) vid Fårö kyrka 1817.
SJÖMAN ÖHMAN