Båten upp!

Nu är hon uppe efter säsongens en sista färd. Övertäckt med en vit presenning stående på båtvagnen kan hon nu övervintra i skärgårdslandskapet. Förra vintern blev snörik men täckningen klarade sig utan problem då lutningen var så stor att snön trillade av. Det kan snöa rejält härute. En novemberdag för ett par år sedan kom en halv meter blötsnö på någon timme och tusentals trädgrenar small av när det tunga blötsnön snabbt växte på. Skärgårdstallarna fick sig en rejäl knäck.
Härute på ön försöker vi använda enkla lösningar för våra båtar. Vi köpte en båtvagn för några år sedan som fraktades ut med en lokal taxibåt. Båtvagnen hämtar Lasse med fyrhjulingen och så vinschar vi upp båten och kör ekipaget till en pump med färskvatten. Där kopplas spolmuffen in på motorns kylvattenintag på växelhuset och så kör vi genom kylkanalerna med friskt skärgårdsvatten för att avsluta med att spruta in konserveringsolja tills motorn storknar. Växelhuset töms på olja som samlas upp i ett tråg och så pressas ny olja in från två plasttuber och skruvarna sätts på plats Botten högtryckstvättas. Nästa inga havstulpaner i år. Bra och miljövänlig bottenfärg? Fan trot. Efter denna makeover körs båten till sin vinterplats och täcks..
Att ta upp båten denna hösten var som alltid handling kryddad med melankoli och dåligt samvete. Varför var vi ute så lite med båten i somras? Innan jag körde upp henne på båtvagnen blev det en sista tripp Fladen som kan rymma 250 svajliggare och landförtöjda båtar under högsäsong. Denna bleka höstdag var fladen tom så när som på en segelbåt vid bryggan längst in.
Utanför ligger havet och den fria horisonten. Sikten är klar. Några mörka slöjmoln rör sig i horisontlinjen och siluetten av ett containerfartyg långt där borta vittnar om att det går en farled för stora fartyg utanför kusten.
Plötsligt flyger en havsörn upp från en kobbe. Lika fantastiskt är det att beskåda denna stora rovfågel numera flitigt svävar över övärlden. Tre örnar på en gång har jag sett som mest. Det är något paradoxalt över att denna rovfågel som i stort sett var utrotad på 50-talet när vi fiskade torsk, gädda, abborre, flundra och sik för glatta livet. Nu är havsörnen kommit tillbaka så finns det närstan ingen fisk härute? Varför blev det på detta vis?
Nu är torsken på väg tillbaka rapportera den lokala underrättelsetjänsten. I våras inköptes rev och nya torskpilkar och målet var att ge sig ut till havs och pilka torsk. När familjen flyttade till Nynäshamn i början av 1970-talet pilkades tork vid Viksten och ombord fanns fryslådor med is. Fisken rensades och file´erna lades på en isbädd och fraktades iland till väntade frysar för att senare bli smarriga middager under vintern. Så försvann torsken och därmed armadan av småbåtar vid Viksten. Det var bättre förr med fisket.
Hur gick årets torskfångst? Vi kom aldrig ut. Annat kom i vägen. Att välja är att välja bort.
Säsongens båtfärder blev bad och cykelturer. Äldste sonen lastade snurrebåten med familjens cyklar och drog till Utö för att sedan cykla den dryga milen till Gruvbryggan för lunch och glass och återfärd till Båtshaket förbi skjutfältets gamla stridvagn från det kalla krigets dagar. Uttröttade men synbart nöjda kommer de hem med båt och cyklar framåt kvällen.
Yngsta barnbarnet Erik 9 år upprepar varje år frågan? ”Farfar, du måste köpa en båt med ratt?” Jag envisas med att köra 20-hästarn med rorkult utan ratt för att bättre utnyttja utrymmet inombord. Erik låter sig inte övertygas och i sin envisa kamp för en större, snabbare båt med ratt, kommer han då och då med Båtnytt i handen och pekar ut någon flashig motorbåt som kostar någonstans kring miljonen.
När jag försöket förklara det här med pengar så suckar Erik tungt. Ibland sitter han på bryggan och stirrar förälskat på en gästande lyxbåt som fallit honom i smaken.
Nästa sommar väntar nya båtfärder. Med eller utan ratt.