Det knakade och riste i Bamses skrov när vi i helgen tog en tur ut till Ön för att kolla av om placet stod kvar. När vi lämnade fiskehamnen i Nynäshamn såg vi två havsörnar slå ner och ta var sin and. En fågelkännare menade att änderna i hamnen nu är så svullna av allt brödätande att de är lätta byten för havsörnarna som bara plockar åt sig som vid ett smörgåsbord. Brödänderna går hur som helst en för tidig död till mötes då alla brödskankar saknar de livsviktiga mineraler de annars får vi sjögräset de äter. Att stoppa utfodringen av bröd på kajen var ett djurvänligt beslut.
Färden över Mysingen blir ett rullande över isfritt sjöhav med vatten upp mot fönster i den syvästliga kulingen. De gråa vågbergen rullade in mot lovarts styrbordsreling. Vi var en handfull tillfälliga skärgårdsbesökare ombord och en man blev allt blekare om nosen och gjorde sig beredd att spy i en plastpåse. Bamse är en ombyggd bogserbåt med stort reservdeplacement som rullar häftigt utan att det är fara å färde. Sjösjukan smyger sig på med några försiktiga gäspningar åtföljda av kallsvett och bleknos.
Strax dunkade Bamse i iskanten och rullningen stoppades och ersattes av ett buffande och skrapande i isrännan in mot Nåttarö brygga för anlöp på denna tur. Ett par påpälsade ryggsäckar stapplade iland för att övernatte i en uthyrningsstuga. Färden gick vidare till Öns brygga där vi klev iland med ryggsäckar och skidstavar. Ingegärd var nere med fyrhjulingen med kätting på hjulen och Bettan fick åka med till vägkorsningen med våra ryggsäckar. Grannen Pedro och jag knallade på försiktigt med snöpudrad svallis under fötterna som kan blir förrädiskt halt. Men det gick galant och vi skildes vid vägen upp mot stugan.
Snön på verandan låg meterdjup och minnena från senaste midsommarfesten var långt bort. En midsommarkrans med bruna löv vittnade om hur glatt det varit. Snön hade rasat från plåttaket och frusit till en stenhård snövall som vi måste klättra över för att nå "rundhuset".
Plus nio grader i stugan men temperaturen steg snabbt från elementen. Vi kunde också elda i smalspisen. Tystnaden var det mest påtagliga på denna plats fem mil från Globen. Några spår i snön från råddjur. Kvällens stjärnhimmel är magnifik utan bakljus från staden. Polstjärnan flirtade i norr och Ursa Mejor stod fast sedan miljoner år. Här ute i stillheten var vi beroende av universum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar