Milo i Antarktis (1):"Inte en smula överbord!"

Inte en smula överbord i Antarktis, Det var målet för Milo, Linda och Anders ombord i ”Artemisia II” när de i början av januari 2011 satte kurs mot Antarktis från den chilenska hamnen Puerto Williams. Miljöreglerna för avfall är stränga nedanför 60:e breddgraden som är gränsen mot Antarktis. Inget avfall får dumpas överbord som kan störa den känsliga ekomiljön. Inte minst gäller det toalettavfall och ”gråvatten” det villa säga det smutsiga dusch-. och diskvatten som regelbundet, om än i små mängder, produceras ombord..
Om reglerna skall följas måste detta avfall förvaras ombord för att senare kunna dumpas på fritt vatten utanför Antarktis. ”Artemisia II” är utrustad med mulltoa med urinseparering och septitank för gråvattnet. I storlekordningen 8 liter sopor per vecka producerar en person som skall förvaras i ett lämpligt utrymme. De segelbåtar som arrangerar charter till Antarktis har skrivit en broschyr om vilka regler som gäller.
- Tyvärr så följer inte andra fritidsbåter som söker sig ner till Antarktis dessa bestämmelser. De dumpar avfall överbord och tar även med sig husdjur, Andra seglare har berättat om dessa misstänkta miljöbrott. Ingenting ruttnar eller försvinner av sig själv i det antartiska landskap.
Långsseglare Milo Dahlman berättar om sin tvååriga långssegling. Vi sitter i salongen på ”Artemisia II” i en vik i Stockholms södra skärgård i början av september. Utanför ryter en sydlig kuling. Det ösregnar. Kvällen innan hade de dubblat akterförtöjningarna. Båten vägen 8 ton så det är en rejäl klump att hantera om det kör ihop sig.
Milo har i tysthet anlöpt skärgården efter en nattsegling från Kalmar 150 sjömil med sambon Torbjörn som tidigare mönstrade ombord i ögruppen ”Azorerna” dit Milo ensamseglat 36 dygn över Atlanten från Brasilien. Skeppare Milo är trött efter ett par timmars sömn och lite orolig för att möta vardagen i Sverige efter två år i en segelbåt. Cirka 25 000 sjömil har ”Artemisia” seglat – ibland med besättning ibland med Milo ensam. Hon har ensamseglat i sammanlagt 70 dygn uppdelat på två etapper. Dessa känslor av olust är vanliga ibland långsseglare. De vill inte möta vardagen utan helst stanna kvar ute på det fria havet.
Seglingen från Chile ner till Antarktis i början av januari var beräknad till cirka en vecka. Att starta i Puerto Williams var en säkerhetsåtgärd. Om det blir dåligt väder på väg sydvart så kan det bli nödvändigt att söka lä på någon av de chilenska öarna på vägen och då är det nödvändigt att vara inklarerad i Chile för att gå i hamn.
Nu lämnade Milo, Linda och Anders för att försöka passera Kap Horn och över Drakes sund – ett av världens blåsigaste farvatten där hundratals fartyg förlist genom århundranden…
Fortsättning följer........

_____________________________________________
Milos segling med Artemisia II till Antarktis 2009-2011
Stockholm-Ystad-Kielkanalen-Nordsjön-Engelska kanalen-Madeira-Porto Santo (ö nära madeira)- Mindelo (Cap Verde)- Tobago- Trinidad- Venezuela- Bonaire- Panama- Costa Rica- Galapagos- Chile- Patagonien (Chile)- Antarktis- Argentina- Brasilien- Faial (ö på Azorerna)- Engelska kanalen- Nordsjön- Kielkanalen- Ystad- Stockholm. Två långa etapper har hon seglat solo: från Galapagos­öarna till Chile och från Brasilien till Azorerna, båda tog omkring sex veckor vardera. Resan går att följa, även i efterhand, på bloggen: http://artemisia2.blogspot.com