Vem äger en lyxbåt? Den frågan är alltid aktuell och båtfolkets hetaste fråga sedan urminnes tid. Bakom ordet "lyxbåt" lurar den elake skattefogden som hotar att beskära båtägarens frihet, heter det.
För ett par år sedan jagade Skatteverket nolltaxerare som har stora dyrbara båtar genom att begära att försäkringsbolagen lämnar ut sina kundregister. Beloppet 100 000 kronor hade satts som en undre gräns för en lyxbåt.
Det innebär i så fall att min goda båtgranne pensionärsparet med en fem meters styrpulpet med en miljövänlig fyrtaktare på 40 hästkrafter är ”lyxbåtsägare”.
På 60-talet så konstaterade dåvarande låginkomstutredningen att de fattigaste svenskarna ägde de flesta båtarna i antal räknat. Ibland de rikaste var däremot det dubbelt så vanligt att äga en båt som ibland de fattigaste. Detta berodde självklart på att de mindre bemedlade båtägarna var fler än de bättre bemedlade för 40 år sedan. Denna klasstruktur påverkade naturligtvis båtbeståndet. De flesta båttyper var inga lyxbåtar.
I avsnittet om fritid och rekreation konstaterade utredningen att båtägande bara var ungefär hälften så vanligt i socialgrupp III som i socialgrupp I (12 procent respektive 21 procent) medan socialgrupp II intog ett mellanläge (15 procent).
Det beror på att antalet människor då 1962 var sju gånger fler än i socialgrupp I. I den lägsta socialgruppen III så var antalet båtägare fem gånger större än i socialgrupp I. I stora drag gäller denna bild fortfarande.
Låginkomstutredningens funderingar kring båtlivet fanns med i den statliga fritidsbåtsutredningen ”Båtliv - samhället och fritidsbåtarna” som kom 1974. Vad gällde antalet båtar i Sverige så refererades en beräkning av antalet båtar år 1971 i Sverige vara 500 000 fördelade på 13 600 kanoter, 188 700 roddbåtar utan motor, 161 400 öppna båtar med en motorstyrka under 10 hk, 68 400 motorbåtar med minst 10 hk (ej avsedda för övernattning) 38 800 ruffade motorbåtar avsedda för övernattning, 20 900 segelbåtar helt utan övernattningsmöjligheter samt 17 200 segelbåtar avsedda för övernattning.
Hur är då bilden av båtlivet idag 2009? Statistiken är bristfällig och det saknas ett fritidsbåtregister. Mycket talar dock för att fördelningen av antalet båttyper är ungefär densamma.
De lär finnas över 1 miljon fritidsbåtar varav 350 000 båtar (35 procent) är små öppna och utrustade med en motor under 10 hk.
200 000 båtar (20 procent) är öppna småbåtar utan motor till exempel eka, jolle, roddbåt, segeljolle, segelbräda och segelbåt utan övernattningsmöjligheter.
20 procent av alla båtar bedöms vara övernattningsbara och cirka 800 000 båtar utrustade med motor.
I Sverige finns det cirka 12 000 motorbåtar och segelbåtar som har en skrovlängd över 10 meter. Det motsvarar knappt 1 procent av båtbeståndet.
Möjligen är detta en orsak att skattmyndigheten åter igen har vässat sina indrivningsvapen med siktet inställt på den senare gruppen som köpt någon av de cirka 2 000 båtar som har sålts i år och seriöst kan betraktas som ”lyxbåtar”.
Vilka övriga synpunkter kan redovisas? Utan vidare så kan drygt hälften av antalet båtar i Sverige tas bort som tänkbara skatteobjekt. De är småbåtar ofta med många år på nacken och de flesta är dessutom oförsäkrade. Dessa båtar existerar inte i några register.
Av de 200 000 båtar som sägs vara övernattningsbara så tillhör de flesta äldre båttyper. Varje äldre båt representerar också ett individuellt värde. En välskött 30 fots segelbåt kan till exempel vara värd från 75 000 kronor till 200 000 kronor beroende på underhåll och utrustning. Därför är försäkringsvärde på en sådan båt enbart ett riktvärde och inte relevant och sådana båtar måste därför räknas bort som skatteobjekt.
Ordboken beskriver ordet ”lyx” som ”onödigt flott” och ”lyxskatt” som en slags punktskatt på konsumtionsvaror som kan uppfattas som lyxiga. Dit hör till exempel parfym och skönhetsmedel.
Jag har svårt att se en femmeters båt med en miljövänlig fyrtaktsmotor som en onödigt flott konsumtionsvara. För att hitta ett säkert flytetyg för fiske, transporter och utflykter i våra farvatten så kostar ett båtekipage ungefär så mycket.
Lyxbåtar är något helt annat. För mig som gillar småbåtar är en lyxbåt en av dessa stora motoryachter med dubbelmontage och flybridge som befar skärgårdslederna och drar upp hiskeliga svall. De kostar flera miljoner kronor och är oåtkomliga för vanliga båtägare.
Däremot kan jag känna mig som en lyxlirare ibland på sjön. En sådan undviker som bekant allt för hårda närkamper.
Det innebär i så fall att min goda båtgranne pensionärsparet med en fem meters styrpulpet med en miljövänlig fyrtaktare på 40 hästkrafter är ”lyxbåtsägare”.
På 60-talet så konstaterade dåvarande låginkomstutredningen att de fattigaste svenskarna ägde de flesta båtarna i antal räknat. Ibland de rikaste var däremot det dubbelt så vanligt att äga en båt som ibland de fattigaste. Detta berodde självklart på att de mindre bemedlade båtägarna var fler än de bättre bemedlade för 40 år sedan. Denna klasstruktur påverkade naturligtvis båtbeståndet. De flesta båttyper var inga lyxbåtar.
I avsnittet om fritid och rekreation konstaterade utredningen att båtägande bara var ungefär hälften så vanligt i socialgrupp III som i socialgrupp I (12 procent respektive 21 procent) medan socialgrupp II intog ett mellanläge (15 procent).
Det beror på att antalet människor då 1962 var sju gånger fler än i socialgrupp I. I den lägsta socialgruppen III så var antalet båtägare fem gånger större än i socialgrupp I. I stora drag gäller denna bild fortfarande.
Låginkomstutredningens funderingar kring båtlivet fanns med i den statliga fritidsbåtsutredningen ”Båtliv - samhället och fritidsbåtarna” som kom 1974. Vad gällde antalet båtar i Sverige så refererades en beräkning av antalet båtar år 1971 i Sverige vara 500 000 fördelade på 13 600 kanoter, 188 700 roddbåtar utan motor, 161 400 öppna båtar med en motorstyrka under 10 hk, 68 400 motorbåtar med minst 10 hk (ej avsedda för övernattning) 38 800 ruffade motorbåtar avsedda för övernattning, 20 900 segelbåtar helt utan övernattningsmöjligheter samt 17 200 segelbåtar avsedda för övernattning.
Hur är då bilden av båtlivet idag 2009? Statistiken är bristfällig och det saknas ett fritidsbåtregister. Mycket talar dock för att fördelningen av antalet båttyper är ungefär densamma.
De lär finnas över 1 miljon fritidsbåtar varav 350 000 båtar (35 procent) är små öppna och utrustade med en motor under 10 hk.
200 000 båtar (20 procent) är öppna småbåtar utan motor till exempel eka, jolle, roddbåt, segeljolle, segelbräda och segelbåt utan övernattningsmöjligheter.
20 procent av alla båtar bedöms vara övernattningsbara och cirka 800 000 båtar utrustade med motor.
I Sverige finns det cirka 12 000 motorbåtar och segelbåtar som har en skrovlängd över 10 meter. Det motsvarar knappt 1 procent av båtbeståndet.
Möjligen är detta en orsak att skattmyndigheten åter igen har vässat sina indrivningsvapen med siktet inställt på den senare gruppen som köpt någon av de cirka 2 000 båtar som har sålts i år och seriöst kan betraktas som ”lyxbåtar”.
Vilka övriga synpunkter kan redovisas? Utan vidare så kan drygt hälften av antalet båtar i Sverige tas bort som tänkbara skatteobjekt. De är småbåtar ofta med många år på nacken och de flesta är dessutom oförsäkrade. Dessa båtar existerar inte i några register.
Av de 200 000 båtar som sägs vara övernattningsbara så tillhör de flesta äldre båttyper. Varje äldre båt representerar också ett individuellt värde. En välskött 30 fots segelbåt kan till exempel vara värd från 75 000 kronor till 200 000 kronor beroende på underhåll och utrustning. Därför är försäkringsvärde på en sådan båt enbart ett riktvärde och inte relevant och sådana båtar måste därför räknas bort som skatteobjekt.
Ordboken beskriver ordet ”lyx” som ”onödigt flott” och ”lyxskatt” som en slags punktskatt på konsumtionsvaror som kan uppfattas som lyxiga. Dit hör till exempel parfym och skönhetsmedel.
Jag har svårt att se en femmeters båt med en miljövänlig fyrtaktsmotor som en onödigt flott konsumtionsvara. För att hitta ett säkert flytetyg för fiske, transporter och utflykter i våra farvatten så kostar ett båtekipage ungefär så mycket.
Lyxbåtar är något helt annat. För mig som gillar småbåtar är en lyxbåt en av dessa stora motoryachter med dubbelmontage och flybridge som befar skärgårdslederna och drar upp hiskeliga svall. De kostar flera miljoner kronor och är oåtkomliga för vanliga båtägare.
Däremot kan jag känna mig som en lyxlirare ibland på sjön. En sådan undviker som bekant allt för hårda närkamper.
(Bilden: Svensson lyxbåt? En Uttern 560 från 1976 med 50 hk utombordsmotor 4takt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar