"Jorden består till 75 procent av vatten och resten är till att förtöja vid.", sade den befarna kaptenen enligt sjötraditionen. Med "resten" menade han naturligtvis "land", ett uttryck för det som för sjömannen inte är vatten.
"Landkänning" är detsamma som att land dyker upp framför stäven efter flera dygn till sjöss med horisont runt om. "Land i sikte!" kan det låta när en sjöman i en utkikskorg på fockmasten pekade i en viss riktning och hojtade ner till befälet nere på poopen. Då kom oftast ekolodet fram för att kolla upp bottendjupet.
"Landmärke" är ett utryck för udde, bergstopp eller annan detalj i terrängen som går att identifiera från ett skeppsdäck.
"Landgång" är det gångbord som placeras ut mellan båt och land vid förtöjning och "går iland" gör vi på denna.
"Landkrabba" (eng: land lubber, longshore lubber, tyska Strandleufer) är det skämtsamt förklenande sjöordet på en person som inte har så stor sjövana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar