En ledbar träspade med grönt och rött glas tillhör favoriter ibland marina kulturprylar. En person på land kunde genom att lysa med en lampa genom grönt eller rött lotsa en båt in till hamn i mörker förbi farliga grund.
För mitt mobila båtliv är annars en kork med ett krökt gem omlindat med silvertejp den viktigaste prylen i mitt ”survival kit” det vill säga utrustning för överlevnad i mitt båtliv. Korken med ståltrådsbiten behövs för att rensa kylvattenhålet till utombordsmotor så att vattenstrålen blir riklig och stark. Detta hål vill gärna becka igen av saltkristaller. Varför den behövs till en modern utombordsmotor kronor förstår jag inte. Men självkänslan stärks varje gång jag lyckas pilla i hålet så att det ger resultat.
Mitt båtlivs ”survival kit” består av en sliten handväska vars innehåll kan möjligen ses som ett hopkok av prylar som speglar min eventuella båtkunskap och inte minst min glömska då närminnet sviktar. Saknas något i väskan betyder det strul ombord. Uttrycket ”bra minne men kort”, gäller tyvärr ibland.
Nycklarna är de viktigaste prylarna. Samtliga nycklar är försedda med flytkropp.
En viktig nyckel går till kättinglåset som är av godkänd typ och i bästa fall ger mig självrisken om båten råkar bli stulen. Denna hänglåsnyckel har också en flytkropp. Om jag råkar fumla och tappa nyckeln över bord så flyter den i alla fall. Det har hittills aldrig hänt.
Nästa viktiga nyckel är till motorns tändning. Den har en flytkropp av kork och i ringen finns även den röda sladden till nödstoppet som kortsluter motorn.
Flera olika verktyg finns med i väskan. Där finns en skiftnyckel, en polygrip, ett multiverktyg (Leatherman) , och en skruvmejsel. Mest nytta har jag haft av multiverktyget som innehåller tång, sågtandat knivblad och några vassa dito och skruvmejslar. Multiverktyget kräver försiktigt handlag för att inte blodvite skall uppstå när knivbladen fälls ut eller in. Mycket bra att ha är tången när schackel skall skruvas till.
Multiverktyget kompletteras med spetsig vass stainless fällkniv från Pakistan som påminner om rena mordvapnet.
Nästa pryl är en rulle vaxat vitt taglingsgarn med tillhörande nål. Jag försöker hålla reda på alla fransiga tampar som lätt uppstår i en båt. Det kan vara änden på en fenderlina eller förtöjningstamp.
Otaglad tamp bildar fula testar som kallas ”skepparskägg” som är en styggelse för varje sjöman ”och den bör äfven så vara för båtseglaren”, enligt Emil Smith, Nautisk Ordbok utgiven 1914.
Min navigationsutrustning är spartansk. I den ingår en etui med passare och en transportör. Passaren används till att ”bänka” upp distansen i sjökortet och transportören till att ta ut kursen.
En pejlkompass av märket Suunto har hängt med sedan 1960-talet och den visar fortfarande rätt kurs. Det händer ibland att vi hamnar i dimma på Mysingen och då kommer Suunton (finskt fabrikat) fram för kontroll av kursen. Utöver denna numera något ärgiga tingest har båten en fast kompass som går att jämföra med.
Av bra-att-ha-grejor finns en märkpenna, en impeller som påminner om årlig koll av kylvattenpumpen. Två röda snickarpennor (borde inte vara där), ett spännband av gummi, en plastpåse med extra skruvar utan hatt som torkat.
Mitt ”survival kit” sviker aldrig så länge jag har ständig koll att de viktigaste prylarna är med. Att lägga tillbaks nycklarna betyder mest – en försvunnen nyckel kan ställa till stor oreda.
Ett par slitna fleecehandskar är pricken över i:et i min utrustning för överlevnad. Det uppstår alltid lägen ombord när ett par handskar behövs.
Mitt båtlivs ”survival kit” består av en sliten handväska vars innehåll kan möjligen ses som ett hopkok av prylar som speglar min eventuella båtkunskap och inte minst min glömska då närminnet sviktar. Saknas något i väskan betyder det strul ombord. Uttrycket ”bra minne men kort”, gäller tyvärr ibland.
Nycklarna är de viktigaste prylarna. Samtliga nycklar är försedda med flytkropp.
En viktig nyckel går till kättinglåset som är av godkänd typ och i bästa fall ger mig självrisken om båten råkar bli stulen. Denna hänglåsnyckel har också en flytkropp. Om jag råkar fumla och tappa nyckeln över bord så flyter den i alla fall. Det har hittills aldrig hänt.
Nästa viktiga nyckel är till motorns tändning. Den har en flytkropp av kork och i ringen finns även den röda sladden till nödstoppet som kortsluter motorn.
Flera olika verktyg finns med i väskan. Där finns en skiftnyckel, en polygrip, ett multiverktyg (Leatherman) , och en skruvmejsel. Mest nytta har jag haft av multiverktyget som innehåller tång, sågtandat knivblad och några vassa dito och skruvmejslar. Multiverktyget kräver försiktigt handlag för att inte blodvite skall uppstå när knivbladen fälls ut eller in. Mycket bra att ha är tången när schackel skall skruvas till.
Multiverktyget kompletteras med spetsig vass stainless fällkniv från Pakistan som påminner om rena mordvapnet.
Nästa pryl är en rulle vaxat vitt taglingsgarn med tillhörande nål. Jag försöker hålla reda på alla fransiga tampar som lätt uppstår i en båt. Det kan vara änden på en fenderlina eller förtöjningstamp.
Otaglad tamp bildar fula testar som kallas ”skepparskägg” som är en styggelse för varje sjöman ”och den bör äfven så vara för båtseglaren”, enligt Emil Smith, Nautisk Ordbok utgiven 1914.
Min navigationsutrustning är spartansk. I den ingår en etui med passare och en transportör. Passaren används till att ”bänka” upp distansen i sjökortet och transportören till att ta ut kursen.
En pejlkompass av märket Suunto har hängt med sedan 1960-talet och den visar fortfarande rätt kurs. Det händer ibland att vi hamnar i dimma på Mysingen och då kommer Suunton (finskt fabrikat) fram för kontroll av kursen. Utöver denna numera något ärgiga tingest har båten en fast kompass som går att jämföra med.
Av bra-att-ha-grejor finns en märkpenna, en impeller som påminner om årlig koll av kylvattenpumpen. Två röda snickarpennor (borde inte vara där), ett spännband av gummi, en plastpåse med extra skruvar utan hatt som torkat.
Mitt ”survival kit” sviker aldrig så länge jag har ständig koll att de viktigaste prylarna är med. Att lägga tillbaks nycklarna betyder mest – en försvunnen nyckel kan ställa till stor oreda.
Ett par slitna fleecehandskar är pricken över i:et i min utrustning för överlevnad. Det uppstår alltid lägen ombord när ett par handskar behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar