4.461 besökare på Gotska Sandön

En skrift om Gotska Sandön damp ner i brevlådan idag. Väcker glada minnen eftersom vi varit där tre gånger och längtar dit igen. Senast besöket var 2008 med äldsta barnbarnet Johanna och här kommer en repris av detta besök. 4 461 besökare har varit där i sommar och ett 40tal fritidsbåtar varav en strandade och drogs loss.
Gör ett strandhugg på Östersjön pärla och upplev vackra solnedgångar, långa ensamma promenader på stranden och hör havsbrisen susa genom tallskogen och känna hur stressen sköljs bort. Men var också beredd på sjösjuka under överresan, ömma fötter och rådbråkade leder efter att ha gått för långt efter de vackra sandstränderna.
Med äldsta barnbarnet Johanna besökte vi under fem dygn Östersjöns mest isolerade ö – Gotska Sandön. Vi åkte dit med turbåten från Nynäshamn och det blev en sjöresa att minnas.

-Om ni blir blöta om bakarna så bjuder jag på det….
Daag Pedersén, platschef på Gotska Sandön, har just dragit på gasen på utbordaren när han ropar över våra huvuden. Vi sitter i två rader på gummibåtens pontoner iklädda flytvästar med kurs mot sandstranden föröver. Det brusar under våra rumpor och en och annan ryksjö letar sig upp. Så kommer nästa order:
”Vi kör upp på en gigg därframme så var beredda på en stöt. Håll in fingrarna så ni inte klämmer dom…”.
Mitt framför stäven står en traktor med släp ute i vattnet. Vi dunsar in och den hastiga inbromsningen får oss att gunga till. Traktorn kör upp oss på den vita sandstranden och vattnet droppar från gummibåtens pontoner när vi lite skakiga sätter fötterna i sanden på Östersjöns mest isolerade ö – Gotska Sandön.
Vi hade just läktrat in från passagerarbåten ”Gotska Sandön” efter en småguppig tretimmarsresa från Nynäshamn. Innan vi dunsade i strandskvalpet så kördes bagaget in till stranden. Med återvändande gummibåt kom besökare på väg hem till fastlandet. De fick våra utlånade flytvästar innan de klättrade ombord på gummibåten.
På stranden väntade lägervärdarna Fredrika och Tove som informerade oss om läget och vilka regler som gäller på ön.
Vår landningsplats Franska bukten, är döpt efter den franska briggen ”Louise Lorient”, som förliste här år 1854. Platsen ligger på öns sydöstra del.
För besökare som ogärna traskar en mil med sand mellan tårna så hade denna besöksgrupp vi tillhörde på grund av väder och vind hamnat på öns sämsta strand. Gotska Sandön saknar hamn och blåser det så går det inte att gå iland var som helst. Sträckan du måste vandra efter landstigning kan variera mellan en och nio kilometer.
För att komma till lägerplatsen på öns norra del var vi tvingade att traska den långa sträckan, första delen i lös sand ner till Tärnudden och sedan till höger på en något fastare väg genom tallskogen. Bagaget kördes med traktor upp till lägerplatsen. Det blev en svettig promenad. Småbarnsfamiljerna hade det extra jobbigt. Två cyklister hade uppenbara svårigheter att ta sig fram. De skulle vidare till Fårösund och Fårö.
Efter en niotimmars resa från Nynäshamn kom äntligen vi fram till lägerplatsen och kunde inkvartera oss i ett trebäddsrum i huset Maria. Den färdiga sjömansbiffen lagat i köket av Elisabeth hemma i Nynäshamn smakade superbt. Vi hade mat för fem dagar med oss. På ön finns ingen butik men det finns en låda med nödproviant om maten skulle ta slut. Hårt väder kan innebära att du måste stanna längre än planerat.
Gotska Sandön är Österjöns mest isolerade ö och är belägen 85 km öster om Nynäshamn och 38 km norr om Fårö. Ön är 36 kvadratkilometer stor, 9 km lång och 6 km bred och har en 30 km lång strand. Det äldsta dokument som omnämner ön är Olaus Magnus kartverk över norden Carta Marina tryckt i Venedig 1539. Här finns öns läge utsatt på kartan och namnet anges ”Gotscasande”. Staten förvärvade ön omkring 1860 och har successivt utvidgats till nationalpark. Idag är inga familjer fast bosatta på ön.
Reguljära båtförbindelser finns sommartid med Fårösund och Nynäshamn. Besökarna landstiger för det mesta 1 – 4 km från lägerplatsen utom vid olämplig vind som i vårt fall. Besökare får stanna högst sju dagar.
Ön ligger på krönet av en stor undervattensås som består av sand och grus. Nästan hela la ön består av sand, med inslag av sten och grus och landskapet täcks av vindpinad tallskog.
Det var tolv år sedan vi år 1996 senast besökte ön. Samma känsla jag fick då infann sig nu år 2008. En stilla frid där all stress långsamt sköljs ur kroppen. Då bodde vi i tält min hustru Elisabeth och jag. Nu hade vi med oss äldsta barnbarnet Johanna 11 år och hade bokat ett trebäddsrum med delat kök, kylskåp och rinnande vatten. Rena lyxen tyckte farmor och farfar även om en hård madrass fick bytas ut med hjälp av en förstående lägervärd. Johanna anpassade sig snällt i överslafen med sin kameramobil och ett dataspel.
Alla besökare måste bo i lägerplatsen och kan välja mellan eget tält, hydda med sovalkover, hus med rum och delat kök eller eget hus. I ett kokhus med elplattor och rinnande vatten kan de som valt det enklare boendet laga sin mat och diska. Två tvättrum och skåp för torrskaffning finns också. På den stora sandplanen mellan husen finns fasta bord. Här och där står hinkar med sand. Det är i princip rökförbud på ön utom vid dessa sandfyllda plåthinkar. Grillplatser kan anvisas av lägervärden. Oftast blir det vid stranden nedanför båthuset på norra sidan.
Det finns inga krogar eller kiosker på ön. Besökare måste ta med sig all proviant för sin vistelse utom kokkärl, tallrikar och bestick. Dricksvatten finns vid lägerplatsen. Där finns också en telefon. Mobiltelefonens GSM-nät har täckning på de flesta platserna.
Öns enda butik ligger i gamla skolans naturrum som har öppet en halvtimme varje morgon och säljer souvenirer och vykort. Inte ens godis finns att köpa.
De tuffa brandskyddskraven styrs av att brand är ett av de stora hoten mot Gotska Sandön. Eld kan lätt få fäste i den torra barrskogen. Tre svåra bränder har drabbat ön. En mindre brand inträffade innanför Säludden i mitten av juni 2006 sannolikt orsakad av blixtnedslag. Långa gula brandslangar på husen vittnar om den höga beredskapen.
Att gå på toaletten är också ett sjöhistoriskt besök. På varje mulltoa finns på dassdörren en beskrivning av någon av de dramatiska förlisningar som inträffat på ön. Min favorit är förlisningen av den ryska ångkorvetten Vsadnik år 1864. På stranden vid Franska bukten finns två ryska kanoner och en kanon står också uppställd i fyrbyn. Ett 20-tal ryska sjömän drunknade i försök att ta sig iland och de ligger begravda på en kyrkogård i närheten.
Småfåglarna och speciellt bofinkar finns det gott om på lägerplatsen liksom en och annan mås som nästan är tama.
Öns imposanta sandstrand var första målet vid vårt besök. Vi valde att runda Bredsand vid nordvästra udden som består av en platt sandburg som mot havet inramas av sandrör, strandråg och strandvial. Fågelskådare besöker gärna udden under maj och juni för att beskåda de flyttfåglar som i tusental passerar ön. Ilskna tärnor skyddade sina ungar med att göra störtdykningar mot oss. Trutar, måsar, tärnor, enstaka strandskator och ejdrar dominerar sjöfågellivet. Längre in på ön finns grönsiska, grå flugsnappare och större korsnäbb. Djurlivet är annars fattigt. Enstaka skogsharar kan dyka upp.
Ön är också känd för sina originella skalbaggar till exempel smedbocken (Ergates faber) som kan bli hela sju centimeter lång.
Det är en obeskrivlig känsla att vandra barfota på öns storslagna sandstränder i vattenbrynet medan havsvinden fläktar svalt och horisonten långt där borta är obruten. Johanna hade svårt att slita sig från denna upplevelse och älskade påtagligt att stå upp till knäna i havet medan vågorna skummade in mot stranden. Hennes blonda kalufs blåste ut i vinden.
Över trädtopparna skymtade fyren som varnar för det lömska grundet Kopparstenarna som är välkänd för de båtfarare som seglat Gotland Runt. Åren 1883 – 1915 låg ett fyrskepp vid grundet och besättningen enda kontakt med yttervärlden var en postresa till Sandön varje månad. Det måste ha varit enformigt.
Fyren vi nu ser är konstruerad av den legendariske fyrbyggaren Gustaf von Heidenstam som ritade en fyr med skruvpålar av järn som skruvades ner i sanden. Tanken var att snabbt kunna flytta fyren på grund av sandflykten.
Fyrplatsen anlades 1858 till 1859 och fyren automatiserades och platsen avbemannades åren 1969-1970. För den besökare som vill veta mer om denna ovanliga fyr så ordnar lägervakterna en guidad tur i fyren. Utsikten från fyrtornet är magnifik.
Efter att ha rundat Bredsand nådde vi båthuset vid norra stranden och traskade mot lägerplatsen på de stigar av cement som gör det lättare att ta sig fram. Vi passerade fyrbyn där det en gång bodde fem familjer bland annat fyrmästaren med familj. I ett av huset, inrymdes skolan som var verksam under åren 1939 – 1963. Där finns nu ett naturrum och ett spännande hembygdmuseum. Strax innan lägerplatsen finns matkällare med en behagligt sval temperatur för färskvaror.
Att vistas på Gotska Sandön är att för en stund leva i en andlig dimension. Bara att vara utan TV i fem dagar är en ovanlig upplevelse inte minst för en 11-åring. Möjligen det vara en orsak till att kapellet på Gotska Sandön är så välbesökt. Varje kväll vi var där ringde prästen Martina Åkeson Wollbo till kvällsbön klockan 21:00.
Kapellet som ligger att par hundra meter från lägerplatsen byggdes 1950. Det första kapellet brann ner år 1934. Efter branden startades en insamling som gick trögt men sedan fru Karin Ekenberg läst en insändare av sjökapten Hans Hansson i Svenska Dagbladet donerade hon de pengar som återstod. Donatorn hade aldrig satt sin fot på Gotska Sandön.
Invigningen av kapellet i augusti 1950 blev dramatisk och ett åttiotal gäster varav flera journalister blev inblåsta och kvar på ön. Fyrpersonalen som var van att ta hand om skeppsbrutna tog väl hand om de nödställda celebriteterna. Mer eller mindre fantasifulla rapporter ringdes in till rikets redaktioner och gjorde Gotska Sandön till en känd plats.
Denna vackra sommarkväll steg vi in i kapellets dunkel och möttes av levande ljus och en sjungande präst som spelade gitarr och bad oss önska någon psalm. Efter den korta kvällsbönen med åtföljande välsignelse samlades vi utanför och sjöng psalmen”Härlig är jorden”. Därefter traskade hela skaran med prästen i täten för att ta en titt på ”Elefanten” i skogen. Det visade sig vara en monolit, det vill säga en gråaktig stor sten som med lite fantasi till formen hade snarlika drag av en sovande elefant. Barnen som var med förstod precis vad det handlade om och satte sig grensle på den sovande elefantens rygg.
Inte långt från kapellet ligger Gottbergs lada som påminner oss om Gotska Sandöns mest omtalade person – Petter Gottberg som bodde på ön åren 1801 till 1828 med ett avbrott 1816-1818.
Gottbergs beskrivs i skrönor som öns mördare och sjörövare som lurade fartyg på grund för att sedan mörda besättningarna och ta hand om vrakgodset. Det är oklart om Gottberg var någon dråpare däremot anses det bevisat att han plundrade vrak och han dömdes också till 28 dagars vatten och bröd och en söndags uppenbar kyrkoplikt (skamstraff) vid Fårö kyrka 1817.
Gottbergs lada som är ett lambgift (fårlada) renoverades 1977 sägs ha använts för att utspisa besättningarna från de strandade fartygen som sköts till döds genom hål i stockväggarna efter att dörrarna låsts. Vad som är sant eller ej i denna sjörövarhistoria är svårt att svara på men som de flesta skrönor har den ett högt underhållningsvärde.
En annan av öns historiska kändisar var ”Madam Söderlund” som bodde i ett hus vid Gamla gården. Johanna Albertina Söderlund (1815-1906). Hon blev tidigt änka med lyckades hanka sig fram på ön med sina två söner till år 1877 då sonen Hjalmar fick tjänst vid fyrplatsen. Då flyttade hon med. ”Madam Söderlunds” stuga har restaurerats och är en av öns mest besökta sevärdheter.
Gotska Sandöns ensliga läge har fått många betraktares fantasi att löpa iväg. Ett exempel ärt friherre Ludvig Boye som i mitten av 1800-talet förslog att ön skulle bli deportationsort för ett tusentals straffångar som skulle inrymmas i blockhus. Sverige skulle få sin egen djävulsö som var rymningssäker. Förslaget avslogs och några riksdagsmän påpekade att det vore billigare att överlåta fångarna till Storbritannien eller något annat land som redan hade deportationsorter i sina kolonier.
Gotska Sandön har i modern tid också blivit fristad för flyktingar. Så sent som i början av 1990-talet kom en grupp irakier som tagit sig med båt från andra sidan av Östersjön.
Under andra världskriget som över ettusen flyktingar österifrån sedan Sovjetunionen ockuperat de baltiska staterna. Kulmen inträffade i september och oktober 1944 då 863 flyktingar anlände för det mesta i usla och mindre sjövärdiga båtar. Flera båtar var så dåliga att stäven lossnade när de drogs upp på stranden. En fyraårig flicka omkom då båten kantrade. I fyrbyn bakom den gamla skolan finns en renoverad ”estbåt” som visar vilka osannolika flytetyg människorna valde att söka friheten med över havet.
Den moderna tidens fritidsbåtar har också ibland fått problem vid Gotska Sandön. I museet visas en bild och en utförlig redovisning av segelbåten Raia som förliste den 15 augusti 1975 nära Kyrkudden.
I dagsläget är det årligen flera fritidsbåtar som besöker ön. De ankrar upp några hundra meter från stranden och jollar sig iland. Ökar vinden så blåser den runt hela ön och det är lätts att båten börjar dragga då sandbotten inte håller ankaret.
När vi anlöpte Franska Bukten med båten från Nynäshamn låg en motorbåt ganska nära stranden. När vi efter fem dagar lämna ön så låg tre större segelbåtar till ankars utanför Båthuset vid nordöstra sidan. De fritidsbåtar som anlöper ön uppmanas att anmäla sig. Hälsningar i gästboken i naturrummet vittnar om att också kajakpaddlare har besökt ön.
En av lägerplatsens dagliga ”hajlajts” var när lägervärden varje morgon satte upp dagens båttransport på anslagstavlan som tydligt redovisade vilken landningsplats som var aktuell. När vi på femte dagen kollade in uppgiften kunde vis pusta ut – landningsplatsen var utsatt till stranden nära Båthuset på norra stranden bara någon kilometers promenad.
Klockan halv fem på eftermiddagen samlades skaror av hemvändande öbesökare nedanför en rullbar trappa som påminde om de som finns på flygplatser. Ett brummande vid horisonten norr om ön visade att båten ”Gotska Sandön” var under anlöp och strax därefter satte hon stäven mot sandstranden med ett tydligt skrapande och trappan rullades på plats. Bagage och passagerare klev iland och vi klättrade ombord och båten backade ut.
Överresan till Nynäshamn blev lugn denna gång. Vi hamnade mitt i fältet av stora segelbåtar i den pågående havskappseglingen Gotland Runt.

Gotska Sandön:
· Transporter: Turbåt ”Gotska Sandön” från Nynäshamn eller Fårösund. Direkt landstigning kan endast ske med speciellt anpassade och grundgående fartyg. Turbåten har servering ombord och tar emot förbeställning av vissa maträtter.
· Egen båt: Ankring nödvändig endast i goväder. Vid friskare vind så blåser det runt hela ön och sjöhävningen kan bli besvärande. Ankarbotten ger begränsat fäste.
· Övernattning: Besökare bor i lägerbyn i ön norra del i hydda, hus eller tält. Max sju dagars vistelse. Bagage transporteras med traktor medan besökare kan få fotvandra från 1 till 9 kilometer beroende på landningsplats.
· Service: Ingen restaurang eller försäljning finns på ön. All proviant måste tas med. Kokkärl och matservis med bestick finns på lägerplatsen plus drickvatten. Två lägervärdar och platschef svarar för information och övrig hjälp till besökare.
· Att tänka på: Överresan med turbåt kan bli guppig. Ombord finns piller mot sjösjuka. Övrig info finns på Internet webbsida www.gotskasandon.com
· Priser: Fem dygn på ön för två vuxna och en 11-åring kostade 5 262 kronor. I priset ingick resa tur och retur Nynäshamn och inkvartering i 3-bäddsrum i stuga med delat kök. Uppdelat så kostade båtresan 2 362 kronor, boenden 2.600 kronor och avbeställningsskyddet 200 kronor. Dessutom kostnad för proviant. Totalt kostade resan cirka 7 000 kronor.
· Bokning: En resa till Gotska Sandön kan endast bokas via Resestugan Visby resebyrå AB. Mulde Fröjel, 623 55 Klintehamn telefon 0498-24 04 50 Internet www.resestugan.se
· Övrigt: Gotska Sandön är nationalpark och ansvaret över ön har Länstyrelsen Gotlands Län, 621 85 Visby, tel 0498-29 21 00.
· Lästips: Albert Engström ”Gotska Sandön” 1926 Bonniers förlag. Klas-Rune Johansson ”Gotska Sandön-nationalpark i Östersjön” 1999, Naturvårdsverkets förlag, Erik Elvers(red) med flera. ”Gotska Sandön – en tvärfacklig beskrivning” 3:e reviderade upplagan, 1997.
Gotska Sandöns Hembygdsförening har plusgirokonto 83 70 60 - 3 och det kostar 200 kronor per år och då får vi denna spännande skrift om Ön i Östersjön som är ett paradis.