Bild 1: Ur filmen "Att angöra en brygga" från 1965. Rätt eller fel?Bild 2: Öskar av plast. Oersättligt.
Bild 3 : Fullriggaren Af Chapman under segel när det begav sig. Minst tre master med rår på samtliga master.
______________________________________
Båtspråket har följt mig genom åren och sällan orsakat missförstånd och irritation hos läsekretsen Men inte alltid. När jag i en krönika t utnämnde uttrycket ”att angöra en brygga”, som den värsta floskeln så ringde en högljudd läsare på mobilen och påpekade att jag borde ha tänkt ett varv till. I den klassiska filmen ”Att angöra en brygga” så kommer besättningen på folkbåten aldrig fram till bryggan vilket skulle ha varit ett skäl att rättfärdiga ”angöra” i stället för ”anlöpa”. Han avslutade samtalet med ”och hör sen unge gosse!”
Författaren Hasse Alfredson berörde självkritiskt ordet ”angöra” i en intervju för några år sedan och menade att det var felaktigt ur en strikt sjöpråksvinkel. En båt angör en kust däremot inte en brygga.
Språkvetaren Catharina Grünbaum menade vid ett samtal att ”angöra” visst kan användas därför att allmänheten förstår vad ordet innebär och risken för missförstånd är liten.
Det sjöord som genom åren vållat mest oro hos läsekretsen är annars ordet ”sjömil” det numera vedertagna internationella benämningen för en nautisk mil det vill säga 1 852 meter. När det begav sig så användes ordet som benämning för ”kvartmil”som motsvarade ungefär 4 nautiska mil. Numera har brevskörden och telefonsamtalen minskat möjligen för att de sjöbjörnar som ringde eller skrev mönstrat av för gott, det vill säga lämnat jordelivet. Nu är det i alla fall ”sjömil” som gäller för ”nautisk mil” eller ”distansminut”. Frid över kvartmilens minne!
Ett annat sjöord som väckt känslor hos läsekretsen genom åren är det engelska ordet ”Windjammer” som använd ibland som ett samlingsnamn för segelfartyg. Jag översatte ordet vid ett tillfälle som ”fullriggare” (eng. full-rigged ship) och texten illustrerades med en bild av en tremastad ”bark” och det blev ett herrans liv. Jag lärde mig förhoppningsvis för livet att en tremastad bark är ett tremastat segelfartyg med fockmasten och stormasten försedda med rår och aktermasten (mesanmasten) är en undermast och gaffeltoppsegelstång försedd med snedsegel och gaffeltoppsegel.
Det finns också exempel på grumliga sjöord som betyder olika saker och därför vållat diskussion. Ett sådant är till exempel ordet ”back” som kan betyda tre saker
1) Mindre halvdäck längst för ut på ett fartyg över huvuddäcket.
2) En bunke med mat till besättningen.
3) Kommandoord att slå om maskin till drift akteröver.
Trots intensiv forskning har jag inte lyckats härleda varför ett utrymme förut kallas för ”back”.
Ett av de sjöuttryck som det syndas mest är hopblandningen av ”akterut” och ”akteröver”. Meningen ”sjömannen står akterut och håller utkik akteröver” beskriver väl vad det handlar om. Samma gäller orden ”förut” och ”föröver”.
Ett herrans liv utbröt en tidig morgon då jag skrivit ”rået” i bestämd form. En före detta skeppsgosse purrade mig i gryningen och påpekade ”att rået är en vacker kärring utan rygg som lurar i skogen för att locka unga män i fördärvet”. Jag skulle skrivit ”rån”.
Ibland har mitt frosseri i marina uttryck fått oanade konsekvenser. I samband med ett reportage från det danska fyrskeppet Anholt i Kattegatt träffade jag en sjöbjörn som berättade om hårda stormar, påseglingar, draggning med bogankare och andra spännande händelser.
När reportaget skulle göras ut i tidningen skrev en nitisk kollega ut en ordlista på alla konstiga ord jag använt för att underlätta läsningen för läsekretsen. Problemet var att ordlistan kom att innehålla flera oklarheter och direkta felaktigheter och det får inte en ordlista innehålla. Då är det bättre att utelämna den helt. Reaktionen lät inte vänta på sig och det tog ett halvår innan de kritiska rösterna ebbade ut. Det gällde det att gilla läget inför hot om kölhalning och hängning från rånock.
Av denna händelse lärde jag mig att sjöspråket inte är på utdöende. De marina fundamentalisterna står alltid på pass beredda med en åthutning vare sig det är befogat eller inte.
Två sjöord som följt mig genom livet på ett kärleksfullt sätt är orden ”toft” och ”skottlapp”. De präntades in av min far skeppsgossen Ivar på 1940-talet när vi rodde drag i Långsundaviken i Stockholms skärgård. ”Toften” var sittbänken i roddbåten och ”skottlappen” var de figursydda brädbitar som täckte durken. De plockades bort när den klinkbyggda roddbåten skulle ösas. Då satte sig farsan på aktertoftens sida så att vattnen samlades i slaget och sedan öste han med ett öskar i trä som rasslade mot klinken på bordläggningens insida.
Ösvattnet lämnade öskaret i en sammanhållen stråle som likt än välriktad spottloska slog i vattnet några meter bort. Denna ösritual minns jag med glädje och upprepar den varje båtsäsong.
Båtspråket har följt mig genom åren och sällan orsakat missförstånd och irritation hos läsekretsen Men inte alltid. När jag i en krönika t utnämnde uttrycket ”att angöra en brygga”, som den värsta floskeln så ringde en högljudd läsare på mobilen och påpekade att jag borde ha tänkt ett varv till. I den klassiska filmen ”Att angöra en brygga” så kommer besättningen på folkbåten aldrig fram till bryggan vilket skulle ha varit ett skäl att rättfärdiga ”angöra” i stället för ”anlöpa”. Han avslutade samtalet med ”och hör sen unge gosse!”
Författaren Hasse Alfredson berörde självkritiskt ordet ”angöra” i en intervju för några år sedan och menade att det var felaktigt ur en strikt sjöpråksvinkel. En båt angör en kust däremot inte en brygga.
Språkvetaren Catharina Grünbaum menade vid ett samtal att ”angöra” visst kan användas därför att allmänheten förstår vad ordet innebär och risken för missförstånd är liten.
Det sjöord som genom åren vållat mest oro hos läsekretsen är annars ordet ”sjömil” det numera vedertagna internationella benämningen för en nautisk mil det vill säga 1 852 meter. När det begav sig så användes ordet som benämning för ”kvartmil”som motsvarade ungefär 4 nautiska mil. Numera har brevskörden och telefonsamtalen minskat möjligen för att de sjöbjörnar som ringde eller skrev mönstrat av för gott, det vill säga lämnat jordelivet. Nu är det i alla fall ”sjömil” som gäller för ”nautisk mil” eller ”distansminut”. Frid över kvartmilens minne!
Ett annat sjöord som väckt känslor hos läsekretsen genom åren är det engelska ordet ”Windjammer” som använd ibland som ett samlingsnamn för segelfartyg. Jag översatte ordet vid ett tillfälle som ”fullriggare” (eng. full-rigged ship) och texten illustrerades med en bild av en tremastad ”bark” och det blev ett herrans liv. Jag lärde mig förhoppningsvis för livet att en tremastad bark är ett tremastat segelfartyg med fockmasten och stormasten försedda med rår och aktermasten (mesanmasten) är en undermast och gaffeltoppsegelstång försedd med snedsegel och gaffeltoppsegel.
Det finns också exempel på grumliga sjöord som betyder olika saker och därför vållat diskussion. Ett sådant är till exempel ordet ”back” som kan betyda tre saker
1) Mindre halvdäck längst för ut på ett fartyg över huvuddäcket.
2) En bunke med mat till besättningen.
3) Kommandoord att slå om maskin till drift akteröver.
Trots intensiv forskning har jag inte lyckats härleda varför ett utrymme förut kallas för ”back”.
Ett av de sjöuttryck som det syndas mest är hopblandningen av ”akterut” och ”akteröver”. Meningen ”sjömannen står akterut och håller utkik akteröver” beskriver väl vad det handlar om. Samma gäller orden ”förut” och ”föröver”.
Ett herrans liv utbröt en tidig morgon då jag skrivit ”rået” i bestämd form. En före detta skeppsgosse purrade mig i gryningen och påpekade ”att rået är en vacker kärring utan rygg som lurar i skogen för att locka unga män i fördärvet”. Jag skulle skrivit ”rån”.
Ibland har mitt frosseri i marina uttryck fått oanade konsekvenser. I samband med ett reportage från det danska fyrskeppet Anholt i Kattegatt träffade jag en sjöbjörn som berättade om hårda stormar, påseglingar, draggning med bogankare och andra spännande händelser.
När reportaget skulle göras ut i tidningen skrev en nitisk kollega ut en ordlista på alla konstiga ord jag använt för att underlätta läsningen för läsekretsen. Problemet var att ordlistan kom att innehålla flera oklarheter och direkta felaktigheter och det får inte en ordlista innehålla. Då är det bättre att utelämna den helt. Reaktionen lät inte vänta på sig och det tog ett halvår innan de kritiska rösterna ebbade ut. Det gällde det att gilla läget inför hot om kölhalning och hängning från rånock.
Av denna händelse lärde jag mig att sjöspråket inte är på utdöende. De marina fundamentalisterna står alltid på pass beredda med en åthutning vare sig det är befogat eller inte.
Två sjöord som följt mig genom livet på ett kärleksfullt sätt är orden ”toft” och ”skottlapp”. De präntades in av min far skeppsgossen Ivar på 1940-talet när vi rodde drag i Långsundaviken i Stockholms skärgård. ”Toften” var sittbänken i roddbåten och ”skottlappen” var de figursydda brädbitar som täckte durken. De plockades bort när den klinkbyggda roddbåten skulle ösas. Då satte sig farsan på aktertoftens sida så att vattnen samlades i slaget och sedan öste han med ett öskar i trä som rasslade mot klinken på bordläggningens insida.
Ösvattnet lämnade öskaret i en sammanhållen stråle som likt än välriktad spottloska slog i vattnet några meter bort. Denna ösritual minns jag med glädje och upprepar den varje båtsäsong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar