Monstersvall av "snifftitt"

Hej, Sjöman Öhman.

Även jag är en smula negativ när det gäller monstersvall. Dessa vågor har börjat uppträda mer frekvent i takt med det stigande antalet s.k. plastkryssare med fly-bridge och stora motorer någonstans under durken. I "halvfart" drager de ofta upp större svall än när det gasas på med nästan fullskaft.

Uppvuxen med mycket segling med sprisegelriggad långkölad 6 meters öppen sniptyp var det på den tiden aldrig något problem. När världssituationen normaliserats och fritidsbåtarnas fart och vågor blev högre noterade vi att spribommens tyngd kändes otrevlig när man fick känna på korta höga vågor från entusiastiska moderna båtfarares framfart.

Efter många års "mognad" gladdes man åt en vinst på båtmässan i Älvsjö vilken bestod i en replikbygd Roslagmellanöka, en typ som användes i bl.a. norra skärgården för transporter av olika orsaker, människor, fisk, förnödenheter m.m. Den är gaffelriggad enligt den tidens norm med stor och fock samt långkölad. Längd ca 6 m meter och bredd ca 1.90. Jag seglar den tappert här i skärgården och har verkligen fått känna på monstersvallen. Den väcker viss uppmärksamhet varför gentlemännen på Fly-bridge i sina monstersvallfarkoster gärna tager sig en "snifftitt" på ringa avstånd när de passerar.

Snabbt lärde jag mig att det inte bara gäller att själv hålla i sig, bl.a. i rorkulten för att hålla kursen, utan även att gira upp med stäven mot vågorna eftersom det känns som om sidsjö skulle få riggen att gå överbord. All stagning och segelsättning är stabilare i båtens längdriktning. Även om gaffeln inte är alltför maffig känns den dock tydligt i rullning vid sidsjö. Jag är själv även motorbåterist och har alltid varit uppmärksam på seglande farkoster vid passage och möten och då i synnerhet i trånga farvatten.

Brist på sjömässig erfarenhet avspeglar sig nu för tiden ofta alltför tydligt.

Vid ett tillfälle på Mysingen på väg hem från Utö blidde det plötsligen ( visst var vi varse om risken) dimma "grandioso" ända ner på fördäck. Vid Skomakaren drejade vi bi, skickade ut draggen och satte oss på aktertoften i lugn och ro med kaffekopp i handen och avvaktade. Efter en stund dök det upp en "monstersvallkryssare" vid aktern och en gentleman frågade hövligt om vi visste var vi/han befann sig. Jomenvisst och jag kunde även giva honom en kompasskurs till Nynäshamn dit han skulle men själv hade jag ingen lust att fortsätta i tjockan.

Efter väl så där en timme blev han litet otålig och brummade iväg och eftersom han var mer djupgående än vi så tänkte jag att om inte han går på grund så går inte jag på grund så jag hakade på. Längre in så lättade dimman och vi kunde sätta kurs hemåt. Så denna gång fick vi också hjälp.

Rorsman