(Bild: Styrpulpet eller rorkult - det är frågan? Vad föredrar du?)
En av de stora båtfrågorna inom familjen var om vi skulle ha styrpulpet eller rorkult till den motor vi valt till familjen ”465:a” som nu är ströv- och fiskebåt ute på Ön. Båten är rymlig och stadig och pallar för en utombordsmotor upp 30 hästkrafter utan att ta till i överkant. Båten kan ha styrpulpet.
Att välja en styrpulpet innebär en dock dyrare extrautrustning som förutom styrpulpet består av ratt, styrning, gasreglage och helt batteri med mera. Utrymmet inombord begränsas.
Rorkultvarianten är enklare. Du sköter gasreglage och växel med en hand och styr motorn med den andra ungefär som på en segelbåt.
Ur säkerhetskomfort är dock styrpulpeten bäst. Du sitter vänd framåt och kör som i en bil. Vrid ratten åt höger och båten svänger styrbord – vrid ratten åt vänster och båten svänger babord. Motorvarvet och därmed farten regleras av gasreglaget. Där sitter också startnyckel och säkerhetssladd och det är bara att vrida på nyckel för att få igång motorn.
Rorkultsvarianten innebär för det mesta handstart. Du rycker igång motorn, sätter dig, lägger i växel vid rätt varvtal, och gasar sedan på och ökar farten samtidigt som du håller rätt kurs genom att vrida motorn från dig eller till dig. Har du rorkulten på din vänstra sida så innebär ”från dig” åt vänster att båten går ut styrbord och ”till dig ” att båten går år babord. Det kan vara lite förvirrande för den ovane.
Rorkultsvariantens fördel är att du får en friare båt inombords det vill säga utrymme frigörs framför fötterna för fiskeredskap, barnbarn, badgrejor, plankor eller annan utrustning som de flesta småbåtar är bra på att frakta.
Var går då gränsen för rorkult alternativt styrpulpet? Förnuftet säger att det knappast är lämpligt att köra en 50-hästare ”för hand” det vill säga med rorkult. Rattstyrning är minst sagt viktig säkerhetsfråga.
Jag har länge satt gränsen vid 20 hästkrafter. Vid denna motoreffekt bör styrpulpet användas förutom att motorn dessutom bultas fast vid akterspegeln för att inte brytas loss vid häftiga girar.
Rorkultsvarianten har satt sina dystra spår i mer eller mindre allvarliga båtolyckor. En bekant båtfarare lånade en öppen båt med rorkultsmotor där motorn dessutom hade en hemsnickrad gasvajer som plötsligt började kinka. I hög fart på väg in i hamn vägrade gasen att fungera och vid gymnastiska försök att styra och fixa gasen så girade båten så tvärt att båtföraren trillade överbord. Båten fortsatte herrelöst att cirkulera runt den nödställde i vattnet.
Han försökte parera den dödshotande farkosten som en gång var så nära att propellern skar djupa hack i stövlarna på den nödställde. Han lyckades tills slut ta sig iland utpumpad med oskadd med båten stoppades av kustbevakningen efter stor möda. Till saken hör att motorn saknade nödstopp det vill säga den röda spiralsladd som numera tillhör standardutrustningen för utombordsmotor och som skall kopplas till handled eller flytväst.
Rorkultsförlängare är en annan variant som misstänks ha orsakat båtolyckor på grund av de lossnat från sina fästen. Tanken med en sådan förlängare är att båtföraren genom att flytta fram sin vikt ger båten bättre gångläge.
I valet och kvalet återvände jag till barndomens båtfärder. Vi hade en öppen snurrebåt med en Penta U 21:a som kördes med rorkult. Det var aldrig någon tvekan. Med denna båt körde vi från tidig vår i Stockholms skärgård och lade nät, rodde drag och gjorde söndagsutflykter till Waxholm med svenska flaggan stolt fladdrande i stäven.
Hur blev det nu? Efter diverse tankemöda valde jag till slut rorkultsvarianten. Jag köpte en 20 hästkrafters utombordsmotor och bultade den stadigt vid akterspegeln och drog till vridbromsen ordenligt. Det innebär att motorn inte kastar runt om jag råkar släppa gasen och rorkulten.
Vid den första långturen under inkörningsperioden satt jag nästan två timmar och rorkultskörde ”465:an” med 20 hästaren. Efteråt darrade jag i hela kroppen efter vibrationerna från motorn
När motorn väl är inkörd efter tre tankar på vardera 25 liter så skall jag försöka dra på lite extra. ”465:an” planar snällt med 20 hästkrafter. Då handlar det om att rätt hantera ”over power” der vill säga ha mer kraft än vad du behöver.
Inget säger att du måste köra fullt med en stark motor. Men om det blåser emot eller när båten för tungt lastad känns det skönt att ha lite extra motorkraft att ta till.
Att välja en styrpulpet innebär en dock dyrare extrautrustning som förutom styrpulpet består av ratt, styrning, gasreglage och helt batteri med mera. Utrymmet inombord begränsas.
Rorkultvarianten är enklare. Du sköter gasreglage och växel med en hand och styr motorn med den andra ungefär som på en segelbåt.
Ur säkerhetskomfort är dock styrpulpeten bäst. Du sitter vänd framåt och kör som i en bil. Vrid ratten åt höger och båten svänger styrbord – vrid ratten åt vänster och båten svänger babord. Motorvarvet och därmed farten regleras av gasreglaget. Där sitter också startnyckel och säkerhetssladd och det är bara att vrida på nyckel för att få igång motorn.
Rorkultsvarianten innebär för det mesta handstart. Du rycker igång motorn, sätter dig, lägger i växel vid rätt varvtal, och gasar sedan på och ökar farten samtidigt som du håller rätt kurs genom att vrida motorn från dig eller till dig. Har du rorkulten på din vänstra sida så innebär ”från dig” åt vänster att båten går ut styrbord och ”till dig ” att båten går år babord. Det kan vara lite förvirrande för den ovane.
Rorkultsvariantens fördel är att du får en friare båt inombords det vill säga utrymme frigörs framför fötterna för fiskeredskap, barnbarn, badgrejor, plankor eller annan utrustning som de flesta småbåtar är bra på att frakta.
Var går då gränsen för rorkult alternativt styrpulpet? Förnuftet säger att det knappast är lämpligt att köra en 50-hästare ”för hand” det vill säga med rorkult. Rattstyrning är minst sagt viktig säkerhetsfråga.
Jag har länge satt gränsen vid 20 hästkrafter. Vid denna motoreffekt bör styrpulpet användas förutom att motorn dessutom bultas fast vid akterspegeln för att inte brytas loss vid häftiga girar.
Rorkultsvarianten har satt sina dystra spår i mer eller mindre allvarliga båtolyckor. En bekant båtfarare lånade en öppen båt med rorkultsmotor där motorn dessutom hade en hemsnickrad gasvajer som plötsligt började kinka. I hög fart på väg in i hamn vägrade gasen att fungera och vid gymnastiska försök att styra och fixa gasen så girade båten så tvärt att båtföraren trillade överbord. Båten fortsatte herrelöst att cirkulera runt den nödställde i vattnet.
Han försökte parera den dödshotande farkosten som en gång var så nära att propellern skar djupa hack i stövlarna på den nödställde. Han lyckades tills slut ta sig iland utpumpad med oskadd med båten stoppades av kustbevakningen efter stor möda. Till saken hör att motorn saknade nödstopp det vill säga den röda spiralsladd som numera tillhör standardutrustningen för utombordsmotor och som skall kopplas till handled eller flytväst.
Rorkultsförlängare är en annan variant som misstänks ha orsakat båtolyckor på grund av de lossnat från sina fästen. Tanken med en sådan förlängare är att båtföraren genom att flytta fram sin vikt ger båten bättre gångläge.
I valet och kvalet återvände jag till barndomens båtfärder. Vi hade en öppen snurrebåt med en Penta U 21:a som kördes med rorkult. Det var aldrig någon tvekan. Med denna båt körde vi från tidig vår i Stockholms skärgård och lade nät, rodde drag och gjorde söndagsutflykter till Waxholm med svenska flaggan stolt fladdrande i stäven.
Hur blev det nu? Efter diverse tankemöda valde jag till slut rorkultsvarianten. Jag köpte en 20 hästkrafters utombordsmotor och bultade den stadigt vid akterspegeln och drog till vridbromsen ordenligt. Det innebär att motorn inte kastar runt om jag råkar släppa gasen och rorkulten.
Vid den första långturen under inkörningsperioden satt jag nästan två timmar och rorkultskörde ”465:an” med 20 hästaren. Efteråt darrade jag i hela kroppen efter vibrationerna från motorn
När motorn väl är inkörd efter tre tankar på vardera 25 liter så skall jag försöka dra på lite extra. ”465:an” planar snällt med 20 hästkrafter. Då handlar det om att rätt hantera ”over power” der vill säga ha mer kraft än vad du behöver.
Inget säger att du måste köra fullt med en stark motor. Men om det blåser emot eller när båten för tungt lastad känns det skönt att ha lite extra motorkraft att ta till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar