Här är jag och kollar på Norviks månlandskap av knagglig sprängsten. Vinterdagen är vacker."Fara i dröjsmål är inte bra för vännerna i Stockholm!"
(Norviks planerade djuphamn. Två kajlägen har tagits bort i ansökan för att gå överklagande markägare i mötes Bild STOCKHOLMS HAMN)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Norviks planerade djuphamn. Två kajlägen har tagits bort i ansökan för att gå överklagande markägare i mötes Bild STOCKHOLMS HAMN)Norviks planerade djup-och containerhamn i Nynäshamn har nu debatterats i riksdagens interpellationsdebatt tisdagen den 25 januari. Här följer ett protokoll från debatten hämtat fråm Riksdagens hemsida.
----------------------------------------------
4 § Svar på interpellation 2010/11:88 om Norviks hamn
Anf. 14 Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):
Herr talman! Tommy Waidelich har frågat infrastrukturministern om statsrådet avser att ta några initiativ för att underlätta för att Nynäshamns kommun äntligen ska få klartecken att komma i gång med bygget av den för Stockholmsregionen så viktiga hamnen i Norvik. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Hamnar är sådan miljöfarlig verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken. Stockholms Hamn AB har ansökt om tillstånd enligt miljöbalken för anläggande och drift av hamn vid Norviksudden i Nynäshamns kommun. Naturvårdsverket ska bevaka de allmänna miljövårdsintressena och delta i miljöprövningar som har stor betydelse för miljön och har därför yttrat sig i denna roll.
Miljööverdomstolen har i dom den 22 december 2010 kommit fram till att den sökta hamnverksamheten kan tillåtas och har skickat tillbaka målet till miljödomstolen för prövning av villkor och andra bestämmelser.
Överklagandet av detaljplanen för Norviks hamn bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringskansliet strävar efter att handlägga förvaltningsärenden snabbt och effektivt utan att rättssäkerheten eftersätts. I vissa ärenden krävs att yttrande inhämtas från myndigheter. I regel kommuniceras sådana yttranden med de som överklagar ett planärende.
Jag kan inte nu ange när beslut i ärendet kan tas, men jag försäkrar Tommy Waidelich att beredningen sker skyndsamt med sikte på ett beslut så snart som möjligt.
Anf. 15 TOMMY WAIDELICH (S):
Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Norviks hamn är ett projekt som har stötts och blötts sedan 70-talet, då man började fylla ut i området. Det har funnits ett starkt politiskt stöd för hamnen, både lokalt och regionalt, inte minst av miljöskäl. Så sent som i december har också Miljööverdomstolen gett klartecken för projektet, precis som statsrådet säger.
Jag tycker att det nu är hög tid att komma till skott. Det som återstår är precis som statsrådet säger detaljplanen, som har överklagats. Detta är ett stort och viktigt projekt som också berör många myndigheter och andra aktörer – kommuner och företag. Det är dock också ett stort och viktigt projekt som är nödvändigt för att stimulera nya jobb och tillväxt.
Vi kunde senast i går på de regionala nyheterna här i Stockholm se hur containertrafiken ökar i den begynnande högkonjunkturen. Den har ökat under 20 år och femdubblats i hela världen. Vi kunde se att Södertälje hamn, som i dag hanterar mycket av detta gods, börjar få väldigt mycket att göra. Det finns alltså även starka ekonomiska och sysselsättningspolitiska skäl för att denna hamn verkligen ska komma i gång och för att det ska ges klartecken för detaljplanearbetet.
Med tanke på att processen med detaljplanearbetet berör så väldigt många aktörer och myndigheter, och också för att den är så viktig ur ett tillväxt- och sysselsättningsperspektiv, skulle jag vilja fråga statsrådet om inte statsrådet är beredd att medverka till att denna planprocess och hanteringen av ärendet påskyndas.
Om jag har förstått saken rätt är det nämligen så att ärenden kommer in till departementet och läggs på hög. Sedan betar man av högen allteftersom, oberoende av om det är stora eller små projekt. Rätta mig om jag har fel! Men om det nu är så, är statsrådet då beredd att se till att detaljplanefrågan i detta stora, viktiga projekt som berör så många aktörer och myndigheter och får så många följdeffekter, inte minst för jobb och tillväxt, prioriteras så att det äntligen kommer till skott?
Anf. 16 GUNNAR ANDRÉN (FP):
Herr talman! ”Fara i dröjsmål” är en juridisk term. Den förekommer oftast i samband med husrannsakan eller polismans omhändertagande av droger och handlar om att bevis inte ska undanröjas.
Också i andra sammanhang kan dock fara i dröjsmål föreligga. Jag tror för min del att frågan om Norviks hamn dess värre är ett ganska bra exempel på just detta. Planeringstiden har blivit orimlig. Det är väldigt bra att vi har en noggrann prövning av miljöhänsyn i allt sådant här, och det har nu också skett till och med i högsta domstolsinstans.
Likväl ligger ärendet fortfarande efter kanske inte bara 8 år utan, som Tommy Waidelich var inne på, 30 år hos regeringen och har inte blivit avgjort. Det är om jag är rätt underrättad på grund av 18 överklaganden från privatpersoner.
Fara i dröjsmål har vi tidigare sett till exempel i den valkrets som statsrådet Attefall tidigare representerade, nämligen Stockholms stad. Det gäller Norra länken. Där gjorde överprövningar att projektet blev åtta år försenat men nu likväl genomförs.
Norvik är ett jätteprojekt i den meningen att hamnen kommer att avlasta Stockholms hamnar, framför allt i Stockholms stad.
Det är en viktig miljövinst. Alla vi som vistas i det området vet hur många lastbilar som kör på Lidingövägen; det är en helt orimlig mängd. Mycket av detta, om än inte allt, kommer att försvinna när Norviks hamn kommer till stånd.
Precis som Tommy Waidelich var inne på är det fråga om en mycket stor investering. Ungefär 4 000 miljoner kronor är det beräknat till, och fullt utbyggd – om den blir det, vilket det ju inte är fråga om i det första skedet – skulle det kunna handla om ungefär 2 000 arbetsplatser permanent. Det är en betydande mängd.
Man måste också ta i beaktande, herr talman, hur trafiken över Östersjön kommer att utvecklas framöver. Vi har sett att trafiken sedan murens fall 1989 från framför allt Ryssland blivit enormt stor. Det finns alltså utrymme för många inte konkurrerande utan kompletterande hamnar, och där är Norvik en viktig aktör. Det är klart att Göteborgs isfria hamn i alla lägen kommer att vara Sveriges största, men jag tror samtidigt inte att Södertälje, Oxelösund, Kapellskär med flera på något sätt är hotade utan kommer att hitta sina nischer när trafiken från framför allt det jättelika Ryssland ökar kraftigt.
Därför är den invändning som inte hörts just i dag men som jag ändå gärna tar upp, herr talman, nämligen att Norvik inte behövs, bland de mest irrelevanta invändningar jag hört talas om, och det på grund av att det är marknaden som avgör om den här investeringen blir lönsam eller inte. Det viktigaste miljöskälet, som jag ser det, är emellertid att vi förflyttar väldigt mycket lastbilstrafik från Stockholms stads nära skärgård.
Jag skulle gärna vilja ha svar på den fråga som jag ställde i början, nämligen: Hur ser statsrådet på fara i dröjsmål när det gäller sådana viktiga beslut som man får hantera i många år, och när är det inte längre fara i dröjsmål?
Anf. 17 Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):
Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag var lite het på gröten tidigare. Jag delar helt den uppfattning som Tommy Waidelich och Gunnar Andrén ger uttryck för. Det är en viktig investering, ett viktigt projekt.
Jag kan berätta att jag kring sekelskiftet var aktiv i Stockholmspolitiken, och då började diskussionen om att flytta en del av den mer miljöfarliga verksamheten i Värtahamnen och behovet av en ytterligare hamn. Jag delar helt uppfattningen att det är ett projekt som är viktigt för jobben och tillväxten men också för miljön. Det gäller både hanteringen i själva hamnen och självklart även transporterna till och från hamnen. Därför är det ett viktigt projekt och angeläget också för regeringen, regionen och de berörda kommunerna.
Den här frågan har vandrat genom de olika instanser som sådana ärenden ska vandra genom. Det är ett stort och komplicerat projekt, och jag vill betona att det inte tagit osedvanligt lång tid med tanke på projektets storlek och karaktär. Vi har en sådan lagstiftning för att få en noggrann prövning av både miljöskälen och de plan- och bygglagsdelar som ingår i projektet.
Miljööverdomstolen har sagt ja, och nu ska miljödomstolen ta fram de mer detaljerade kraven för hur verksamheten ska utformas. Det som ligger på mitt bord är detaljplanearbetet, och det arbetas med full kraft för att så skyndsamt som möjligt kunna slutföra arbetet. Självklart måste man i den här typen av projekt se till att rättssäkerheten uppfylls och att lagens intensioner efterlevs i alla delar. Därför tar det sin tid. Här vet jag att man jobbar hårt, och jag kan försäkra att vi kommer med ett beslut så snart vi bara kan. Arbetet sker med hög prioritet, och beslutet kommer därför att kunna ges inom en snar framtid.
Det är mitt svar på frågorna. Jag hoppas att den tidsutdräkt som uppstått för att få fram beslutet, för att allt ska vara klart, inte skapat onödiga förseningar. Om man tycker att den här processen tar för lång tid måste man i så fall föra en diskussion om hela plan- och bygglagens och hela miljöbalkens utformning. Det är dock en större diskussion som kräver djupare övervägningar.
Man måste balansera behovet av att få fram ett beslut med rättssäkerhet, och att väga miljöaspekter och de som berörs av hamnområdet, deras olika legitima intressen, mot varandra. I den avvägningen har vi förhoppningsvis snart fått fram ett beslut som gör att bygget kan komma i gång. Från min sida, det område som jag är ansvarig för, jobbas det för högtryck för att kunna ge besked så snart som det bara är möjligt.
Anf. 18 TOMMY WAIDELICH (S):
Herr talman! Det är glädjande att höra att statsrådet jobbar för högtryck. Vi kunde tidigare höra att statsrådet är engagerad och vill ge besked. Det får vi tolka som att vi inom en snar framtid, före sommaren, kan få besked. Det är ett efterlängtat besked i en fråga där processen dragit ut på tiden alldeles för länge.
När det gäller den process som varit, inte minst de senaste turerna i miljödomstolen och Miljööverdomstolen, skulle jag önska att statsrådet tog till sig och tittade lite närmare på det hela. Det handlar inte minst om lagstiftningsfrågor. Länsstyrelsen har nämligen haft en uppfattning om projektet och Kammarkollegiet en annan.
Enligt regeringens regleringsbrev är länsstyrelsen den myndighet som fått statens ansvar att samordna övriga statliga myndigheter. Länsstyrelsen har då kommit fram till att man förordar Norviks hamn. Samtidigt har Kammarkollegiet tagit på sig rollen att driva en process där man är emot projektet. Man kan säkert hänvisa till olika delar i regelverket, men jag ställer mig frågande till dessa dubbla roller. Det blir oklart vem som företräder staten och allmänintresset.
Jag skulle vilja fråga statsrådet om han är beredd att se på den problematik som uppstått och se över lagstiftningen på denna punkt, när det gäller regleringsbrev och annat, för att se om vi kan få en tingens ordning som gör att vi undviker situationer där två myndigheter företräder staten och allmänintresset.
Anf. 19 GUNNAR ANDRÉN (FP):
Herr talman! Slutresultatet av denna debatt blir att vi alla gläds åt att vi har ett statsråd som arbetar för högtryck i den här frågan. Jag kan säga att det varit många lågtryck däremellan. Det stora problemet har varit att lågtrycken vad gäller denna fråga varit så enormt utbredda under lagstiftningsprocessen. Jag håller förstås med statsrådet om att det är viktigt att vi har den.
Jag vill emellertid gå tillbaka till den fråga som jag tidigare väckte, nämligen att när det gäller stora projekt kan man alltid fråga sig om nuvarande miljöbalk och plan- och bygglag är tillräckligt samordnade. Jag skulle vilja säga att särintressen ibland tillåts försena projekten så mycket att just fara i dröjsmål uppstår. Jag menar att det här är ett bra exempel på det.
Uppriktigt sagt har vi haft en orimligt lång prövotid för detta projekt när det handlar om så mycket pengar som ungefär 4 000 miljoner kronor. Det är inte säkert att de intressenter som fanns med för åtta år sedan tycker att projektet efter dessa åtta år är lika intressant. Jag tror att statsrådet håller med mig om att det därför är angeläget att se till att det, samtidigt som alla detaljer i gällande lagar uppfylls, inte får gå till på ett sådant sätt att projekten, när de har andra värden, inte går att genomföra på grund av särintressen.
Som jag ser det, herr talman, handlar det i det här fallet ytterst om ett nationellt intresse, detta utöver det stora miljöintresse som Stockholms stad har av att slippa alla dessa transporter på Lidingövägen.
Anf. 20 Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):
Herr talman! Vi måste erinra oss att den här typen av stora, komplicerade, omfattande projekt berör många olika delar av samhället, inte minst den statliga apparaten. Exempelvis berörs tre statsråds ansvarsområden. Beroende på hur frågan formulerades kunde interpellationen hamna hos tre olika statsråd. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd är ansvarig för infrastrukturfrågorna i samband med detta, miljöminister Andreas Carlgren är ansvarig för miljöbalken och jag är ansvarig för plan- och bygglagsfrågorna, som interpellationen utmynnade i.
Här nämns också Kammarkollegiet, länsstyrelser och kommuner som är inblandade i frågan. Alla har sin roll för att se till att vi får en rättssäker prövning, en miljömässig prövning och en prövning mot de olika intressen som finns inom plan- och bygglagen när vi utformar projektet. Det här ska vägas av, och Kammarkollegiet har haft sin roll i detta sammanhang och har sina synpunkter. Men den slutliga avvägningen görs av domstolar och Regeringskansliet i vissa avseenden.
Hur lång tid det kan ta att hantera ett sådant här projekt genom de olika beslutsinstanserna kan man alltid diskutera. Man kan alltid ha en diskussion om vi har miljöbalksutformning och plan- och bygglagsutformning som är tillräckligt effektiva, men vi vet alltid när vi tittar på de här sakerna att det också är en avvägning mot rättssäkerhet och mot att alla berörda ska ha en chans att ge sin syn på saker och ting.
Jag försäkrar, som sagt var, att vi gör vad vi kan när det gäller plan- och bygglagsärendet, som ligger inom mitt ansvarsområde, för att så snart som möjligt kunna ge ett besked. Vi vet också att miljödomstolen har ett uppdrag att utforma de närmare detaljerna kring vilka tillstånd man ska ge och vilka olika krav man ska ställa på utformningen av det här i praktiken utifrån den dom som Miljööverdomstolen har avgivit. Den processen har inte jag ansvar för – den kan miljödomstolen bättre.
Jag kommer att göra allt vad jag kan för att det så snabbt som möjligt ska kunna fattas ett beslut om det som ligger inom mitt område. Jag vet, som sagt var, att våra tjänstemän har jobbat hårt med att få fram detta projekt. Men det kräver också att man låter olika berörda intressen ge sina synpunkter så att man kan göra en bra avvägning och fatta ett bra och välgrundat beslut, vilket kommer att ske inom en snar framtid.
Anf. 21 TOMMY WAIDELICH (S):
Herr talman! Ja, de olika myndigheter som har varit inne i den här processen har olika roller. Men enligt det senaste regleringsbrevet från regeringen har länsstyrelsen fått statens ansvar att samordna de olika myndigheterna, som Trafikverket och Naturvårdsverket, och kommit fram till den uppfattningen att Norvik är att rekommendera som ett bra projekt från flera utgångspunkter, och inte minst statens samlade utgångspunkt.
Kammarkollegiet är en myndighet som bildades redan under Gustav Vasas tid, och de har fått många nya uppgifter sedan dess. En av de uppgifterna är att Kammarkollegiet ska företräda det allmänna inte minst i frågor som rör miljörätt.
Då kan man fråga sig: Vad är allmänintresset i det här? Är allmänintresset i det här att företräda de enskilda sakägarna, som har sin egen juridiska hjälp och som dessutom får betalt för det nu enligt domen? Eller är allmänintresset att se lite vidare i frågan, att se hur den här satsningen, investeringen, påverkar närområdet, regionen, nationen? Det kan man alltid diskutera. Jag tycker inte att Kammarkollegiet i det här fallet har tolkat det allmänna intresset riktigt. Det kan man alltid diskutera, men det är inte det vi ska göra just nu, utan det är mer ett medskick till statsrådet.
Däremot har Kammarkollegiet gjort ekonomiska bedömningar och gjort bedömningar som marknaden rimligtvis ska göra, det vill säga om detta är en investering som är värd att göra. Där tycker jag att Kammarkollegiet har gått utöver sina befogenheter.
Därför skulle jag önska att statsrådet tittade igenom regelverket för de här olika myndigheterna, så att vi inte får en sådan här situation nästa gång när två olika statliga myndigheter driver olika frågor och där man inte har klarat ut vad allmänintresset är och vilken roll Kammarkollegiet har. Jag skulle vilja fråga om statsrådet är beredd att göra det.
Anf. 22 Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):
Herr talman! Jag har förstått att Kammarkollegiet har haft synpunkter på hur muddermassor ska dumpas och liknande saker, och det har de gjort utifrån de riktlinjer de har. Men allt detta vägs sedan av i den domstolsprövning som har skett och den PBL-prövning som sker. Det är där de slutliga bedömningarna av projektet görs.
Jag har ingen uppfattning om Kammarkollegiet har uppfyllt sina åtaganden till punkt och pricka eller inte. Det är en myndighet som ligger under statsrådet Peter Normans ansvarsområde. Jag tror att man ska ha en viss respekt för att olika myndigheter ser på en fråga från olika perspektiv och också bevakar de perspektiven. Sedan sker sammanvägningen av andra myndigheter och i domstolsprocesserna, som vi har bestämt i Sveriges riksdag.
Jag är inte så orolig för om någon myndighet tar ut svängarna åt sitt håll i sina yttranden. Det viktiga är att det sker en bra sammanvägning så småningom i enlighet med gängse rutiner och de lagar som vi har stiftat i Sveriges riksdag.
Att ett projekt är stort, komplicerat och omfattar stora pengar är inte ett skäl i sig att vara slarvig med processen – tvärtom kanske man ska vara extra noga med processen. Men vi kan gärna diskutera hur vi får en smidigare och snabbare process när det gäller både miljöbalkens utformning och plan- och bygglagens utformning.
Inom gängse lagstiftning och gängse rutiner har detta projekt hanterats i den ordning som man kan kräva. Det viktiga är nu att vi får ett snabbt och bra beslut. Vi är på väg mot beslut från vår sida, och sedan återstår det att få ett sista klartecken och regelutformningar från miljödomstolen. Har man synpunkter på hur miljödomstolen arbetar får man kontakta dem. Jag kan svara för plan- och bygglagsprocessen, och där arbetar vi för högtryck, som sagt var. Lågtryckens tid är förbi, i alla fall från vår sida.
Anf. 14 Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):
Herr talman! Tommy Waidelich har frågat infrastrukturministern om statsrådet avser att ta några initiativ för att underlätta för att Nynäshamns kommun äntligen ska få klartecken att komma i gång med bygget av den för Stockholmsregionen så viktiga hamnen i Norvik. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Hamnar är sådan miljöfarlig verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken. Stockholms Hamn AB har ansökt om tillstånd enligt miljöbalken för anläggande och drift av hamn vid Norviksudden i Nynäshamns kommun. Naturvårdsverket ska bevaka de allmänna miljövårdsintressena och delta i miljöprövningar som har stor betydelse för miljön och har därför yttrat sig i denna roll.
Miljööverdomstolen har i dom den 22 december 2010 kommit fram till att den sökta hamnverksamheten kan tillåtas och har skickat tillbaka målet till miljödomstolen för prövning av villkor och andra bestämmelser.
Överklagandet av detaljplanen för Norviks hamn bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringskansliet strävar efter att handlägga förvaltningsärenden snabbt och effektivt utan att rättssäkerheten eftersätts. I vissa ärenden krävs att yttrande inhämtas från myndigheter. I regel kommuniceras sådana yttranden med de som överklagar ett planärende.
Jag kan inte nu ange när beslut i ärendet kan tas, men jag försäkrar Tommy Waidelich att beredningen sker skyndsamt med sikte på ett beslut så snart som möjligt.
Anf. 15 TOMMY WAIDELICH (S):
Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Norviks hamn är ett projekt som har stötts och blötts sedan 70-talet, då man började fylla ut i området. Det har funnits ett starkt politiskt stöd för hamnen, både lokalt och regionalt, inte minst av miljöskäl. Så sent som i december har också Miljööverdomstolen gett klartecken för projektet, precis som statsrådet säger.
Jag tycker att det nu är hög tid att komma till skott. Det som återstår är precis som statsrådet säger detaljplanen, som har överklagats. Detta är ett stort och viktigt projekt som också berör många myndigheter och andra aktörer – kommuner och företag. Det är dock också ett stort och viktigt projekt som är nödvändigt för att stimulera nya jobb och tillväxt.
Vi kunde senast i går på de regionala nyheterna här i Stockholm se hur containertrafiken ökar i den begynnande högkonjunkturen. Den har ökat under 20 år och femdubblats i hela världen. Vi kunde se att Södertälje hamn, som i dag hanterar mycket av detta gods, börjar få väldigt mycket att göra. Det finns alltså även starka ekonomiska och sysselsättningspolitiska skäl för att denna hamn verkligen ska komma i gång och för att det ska ges klartecken för detaljplanearbetet.
Med tanke på att processen med detaljplanearbetet berör så väldigt många aktörer och myndigheter, och också för att den är så viktig ur ett tillväxt- och sysselsättningsperspektiv, skulle jag vilja fråga statsrådet om inte statsrådet är beredd att medverka till att denna planprocess och hanteringen av ärendet påskyndas.
Om jag har förstått saken rätt är det nämligen så att ärenden kommer in till departementet och läggs på hög. Sedan betar man av högen allteftersom, oberoende av om det är stora eller små projekt. Rätta mig om jag har fel! Men om det nu är så, är statsrådet då beredd att se till att detaljplanefrågan i detta stora, viktiga projekt som berör så många aktörer och myndigheter och får så många följdeffekter, inte minst för jobb och tillväxt, prioriteras så att det äntligen kommer till skott?
Anf. 16 GUNNAR ANDRÉN (FP):
Herr talman! ”Fara i dröjsmål” är en juridisk term. Den förekommer oftast i samband med husrannsakan eller polismans omhändertagande av droger och handlar om att bevis inte ska undanröjas.
Också i andra sammanhang kan dock fara i dröjsmål föreligga. Jag tror för min del att frågan om Norviks hamn dess värre är ett ganska bra exempel på just detta. Planeringstiden har blivit orimlig. Det är väldigt bra att vi har en noggrann prövning av miljöhänsyn i allt sådant här, och det har nu också skett till och med i högsta domstolsinstans.
Likväl ligger ärendet fortfarande efter kanske inte bara 8 år utan, som Tommy Waidelich var inne på, 30 år hos regeringen och har inte blivit avgjort. Det är om jag är rätt underrättad på grund av 18 överklaganden från privatpersoner.
Fara i dröjsmål har vi tidigare sett till exempel i den valkrets som statsrådet Attefall tidigare representerade, nämligen Stockholms stad. Det gäller Norra länken. Där gjorde överprövningar att projektet blev åtta år försenat men nu likväl genomförs.
Norvik är ett jätteprojekt i den meningen att hamnen kommer att avlasta Stockholms hamnar, framför allt i Stockholms stad.
Det är en viktig miljövinst. Alla vi som vistas i det området vet hur många lastbilar som kör på Lidingövägen; det är en helt orimlig mängd. Mycket av detta, om än inte allt, kommer att försvinna när Norviks hamn kommer till stånd.
Precis som Tommy Waidelich var inne på är det fråga om en mycket stor investering. Ungefär 4 000 miljoner kronor är det beräknat till, och fullt utbyggd – om den blir det, vilket det ju inte är fråga om i det första skedet – skulle det kunna handla om ungefär 2 000 arbetsplatser permanent. Det är en betydande mängd.
Man måste också ta i beaktande, herr talman, hur trafiken över Östersjön kommer att utvecklas framöver. Vi har sett att trafiken sedan murens fall 1989 från framför allt Ryssland blivit enormt stor. Det finns alltså utrymme för många inte konkurrerande utan kompletterande hamnar, och där är Norvik en viktig aktör. Det är klart att Göteborgs isfria hamn i alla lägen kommer att vara Sveriges största, men jag tror samtidigt inte att Södertälje, Oxelösund, Kapellskär med flera på något sätt är hotade utan kommer att hitta sina nischer när trafiken från framför allt det jättelika Ryssland ökar kraftigt.
Därför är den invändning som inte hörts just i dag men som jag ändå gärna tar upp, herr talman, nämligen att Norvik inte behövs, bland de mest irrelevanta invändningar jag hört talas om, och det på grund av att det är marknaden som avgör om den här investeringen blir lönsam eller inte. Det viktigaste miljöskälet, som jag ser det, är emellertid att vi förflyttar väldigt mycket lastbilstrafik från Stockholms stads nära skärgård.
Jag skulle gärna vilja ha svar på den fråga som jag ställde i början, nämligen: Hur ser statsrådet på fara i dröjsmål när det gäller sådana viktiga beslut som man får hantera i många år, och när är det inte längre fara i dröjsmål?
Anf. 17 Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):
Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag var lite het på gröten tidigare. Jag delar helt den uppfattning som Tommy Waidelich och Gunnar Andrén ger uttryck för. Det är en viktig investering, ett viktigt projekt.
Jag kan berätta att jag kring sekelskiftet var aktiv i Stockholmspolitiken, och då började diskussionen om att flytta en del av den mer miljöfarliga verksamheten i Värtahamnen och behovet av en ytterligare hamn. Jag delar helt uppfattningen att det är ett projekt som är viktigt för jobben och tillväxten men också för miljön. Det gäller både hanteringen i själva hamnen och självklart även transporterna till och från hamnen. Därför är det ett viktigt projekt och angeläget också för regeringen, regionen och de berörda kommunerna.
Den här frågan har vandrat genom de olika instanser som sådana ärenden ska vandra genom. Det är ett stort och komplicerat projekt, och jag vill betona att det inte tagit osedvanligt lång tid med tanke på projektets storlek och karaktär. Vi har en sådan lagstiftning för att få en noggrann prövning av både miljöskälen och de plan- och bygglagsdelar som ingår i projektet.
Miljööverdomstolen har sagt ja, och nu ska miljödomstolen ta fram de mer detaljerade kraven för hur verksamheten ska utformas. Det som ligger på mitt bord är detaljplanearbetet, och det arbetas med full kraft för att så skyndsamt som möjligt kunna slutföra arbetet. Självklart måste man i den här typen av projekt se till att rättssäkerheten uppfylls och att lagens intensioner efterlevs i alla delar. Därför tar det sin tid. Här vet jag att man jobbar hårt, och jag kan försäkra att vi kommer med ett beslut så snart vi bara kan. Arbetet sker med hög prioritet, och beslutet kommer därför att kunna ges inom en snar framtid.
Det är mitt svar på frågorna. Jag hoppas att den tidsutdräkt som uppstått för att få fram beslutet, för att allt ska vara klart, inte skapat onödiga förseningar. Om man tycker att den här processen tar för lång tid måste man i så fall föra en diskussion om hela plan- och bygglagens och hela miljöbalkens utformning. Det är dock en större diskussion som kräver djupare övervägningar.
Man måste balansera behovet av att få fram ett beslut med rättssäkerhet, och att väga miljöaspekter och de som berörs av hamnområdet, deras olika legitima intressen, mot varandra. I den avvägningen har vi förhoppningsvis snart fått fram ett beslut som gör att bygget kan komma i gång. Från min sida, det område som jag är ansvarig för, jobbas det för högtryck för att kunna ge besked så snart som det bara är möjligt.
Anf. 18 TOMMY WAIDELICH (S):
Herr talman! Det är glädjande att höra att statsrådet jobbar för högtryck. Vi kunde tidigare höra att statsrådet är engagerad och vill ge besked. Det får vi tolka som att vi inom en snar framtid, före sommaren, kan få besked. Det är ett efterlängtat besked i en fråga där processen dragit ut på tiden alldeles för länge.
När det gäller den process som varit, inte minst de senaste turerna i miljödomstolen och Miljööverdomstolen, skulle jag önska att statsrådet tog till sig och tittade lite närmare på det hela. Det handlar inte minst om lagstiftningsfrågor. Länsstyrelsen har nämligen haft en uppfattning om projektet och Kammarkollegiet en annan.
Enligt regeringens regleringsbrev är länsstyrelsen den myndighet som fått statens ansvar att samordna övriga statliga myndigheter. Länsstyrelsen har då kommit fram till att man förordar Norviks hamn. Samtidigt har Kammarkollegiet tagit på sig rollen att driva en process där man är emot projektet. Man kan säkert hänvisa till olika delar i regelverket, men jag ställer mig frågande till dessa dubbla roller. Det blir oklart vem som företräder staten och allmänintresset.
Jag skulle vilja fråga statsrådet om han är beredd att se på den problematik som uppstått och se över lagstiftningen på denna punkt, när det gäller regleringsbrev och annat, för att se om vi kan få en tingens ordning som gör att vi undviker situationer där två myndigheter företräder staten och allmänintresset.
Anf. 19 GUNNAR ANDRÉN (FP):
Herr talman! Slutresultatet av denna debatt blir att vi alla gläds åt att vi har ett statsråd som arbetar för högtryck i den här frågan. Jag kan säga att det varit många lågtryck däremellan. Det stora problemet har varit att lågtrycken vad gäller denna fråga varit så enormt utbredda under lagstiftningsprocessen. Jag håller förstås med statsrådet om att det är viktigt att vi har den.
Jag vill emellertid gå tillbaka till den fråga som jag tidigare väckte, nämligen att när det gäller stora projekt kan man alltid fråga sig om nuvarande miljöbalk och plan- och bygglag är tillräckligt samordnade. Jag skulle vilja säga att särintressen ibland tillåts försena projekten så mycket att just fara i dröjsmål uppstår. Jag menar att det här är ett bra exempel på det.
Uppriktigt sagt har vi haft en orimligt lång prövotid för detta projekt när det handlar om så mycket pengar som ungefär 4 000 miljoner kronor. Det är inte säkert att de intressenter som fanns med för åtta år sedan tycker att projektet efter dessa åtta år är lika intressant. Jag tror att statsrådet håller med mig om att det därför är angeläget att se till att det, samtidigt som alla detaljer i gällande lagar uppfylls, inte får gå till på ett sådant sätt att projekten, när de har andra värden, inte går att genomföra på grund av särintressen.
Som jag ser det, herr talman, handlar det i det här fallet ytterst om ett nationellt intresse, detta utöver det stora miljöintresse som Stockholms stad har av att slippa alla dessa transporter på Lidingövägen.
Anf. 20 Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):
Herr talman! Vi måste erinra oss att den här typen av stora, komplicerade, omfattande projekt berör många olika delar av samhället, inte minst den statliga apparaten. Exempelvis berörs tre statsråds ansvarsområden. Beroende på hur frågan formulerades kunde interpellationen hamna hos tre olika statsråd. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd är ansvarig för infrastrukturfrågorna i samband med detta, miljöminister Andreas Carlgren är ansvarig för miljöbalken och jag är ansvarig för plan- och bygglagsfrågorna, som interpellationen utmynnade i.
Här nämns också Kammarkollegiet, länsstyrelser och kommuner som är inblandade i frågan. Alla har sin roll för att se till att vi får en rättssäker prövning, en miljömässig prövning och en prövning mot de olika intressen som finns inom plan- och bygglagen när vi utformar projektet. Det här ska vägas av, och Kammarkollegiet har haft sin roll i detta sammanhang och har sina synpunkter. Men den slutliga avvägningen görs av domstolar och Regeringskansliet i vissa avseenden.
Hur lång tid det kan ta att hantera ett sådant här projekt genom de olika beslutsinstanserna kan man alltid diskutera. Man kan alltid ha en diskussion om vi har miljöbalksutformning och plan- och bygglagsutformning som är tillräckligt effektiva, men vi vet alltid när vi tittar på de här sakerna att det också är en avvägning mot rättssäkerhet och mot att alla berörda ska ha en chans att ge sin syn på saker och ting.
Jag försäkrar, som sagt var, att vi gör vad vi kan när det gäller plan- och bygglagsärendet, som ligger inom mitt ansvarsområde, för att så snart som möjligt kunna ge ett besked. Vi vet också att miljödomstolen har ett uppdrag att utforma de närmare detaljerna kring vilka tillstånd man ska ge och vilka olika krav man ska ställa på utformningen av det här i praktiken utifrån den dom som Miljööverdomstolen har avgivit. Den processen har inte jag ansvar för – den kan miljödomstolen bättre.
Jag kommer att göra allt vad jag kan för att det så snabbt som möjligt ska kunna fattas ett beslut om det som ligger inom mitt område. Jag vet, som sagt var, att våra tjänstemän har jobbat hårt med att få fram detta projekt. Men det kräver också att man låter olika berörda intressen ge sina synpunkter så att man kan göra en bra avvägning och fatta ett bra och välgrundat beslut, vilket kommer att ske inom en snar framtid.
Anf. 21 TOMMY WAIDELICH (S):
Herr talman! Ja, de olika myndigheter som har varit inne i den här processen har olika roller. Men enligt det senaste regleringsbrevet från regeringen har länsstyrelsen fått statens ansvar att samordna de olika myndigheterna, som Trafikverket och Naturvårdsverket, och kommit fram till den uppfattningen att Norvik är att rekommendera som ett bra projekt från flera utgångspunkter, och inte minst statens samlade utgångspunkt.
Kammarkollegiet är en myndighet som bildades redan under Gustav Vasas tid, och de har fått många nya uppgifter sedan dess. En av de uppgifterna är att Kammarkollegiet ska företräda det allmänna inte minst i frågor som rör miljörätt.
Då kan man fråga sig: Vad är allmänintresset i det här? Är allmänintresset i det här att företräda de enskilda sakägarna, som har sin egen juridiska hjälp och som dessutom får betalt för det nu enligt domen? Eller är allmänintresset att se lite vidare i frågan, att se hur den här satsningen, investeringen, påverkar närområdet, regionen, nationen? Det kan man alltid diskutera. Jag tycker inte att Kammarkollegiet i det här fallet har tolkat det allmänna intresset riktigt. Det kan man alltid diskutera, men det är inte det vi ska göra just nu, utan det är mer ett medskick till statsrådet.
Däremot har Kammarkollegiet gjort ekonomiska bedömningar och gjort bedömningar som marknaden rimligtvis ska göra, det vill säga om detta är en investering som är värd att göra. Där tycker jag att Kammarkollegiet har gått utöver sina befogenheter.
Därför skulle jag önska att statsrådet tittade igenom regelverket för de här olika myndigheterna, så att vi inte får en sådan här situation nästa gång när två olika statliga myndigheter driver olika frågor och där man inte har klarat ut vad allmänintresset är och vilken roll Kammarkollegiet har. Jag skulle vilja fråga om statsrådet är beredd att göra det.
Anf. 22 Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):
Herr talman! Jag har förstått att Kammarkollegiet har haft synpunkter på hur muddermassor ska dumpas och liknande saker, och det har de gjort utifrån de riktlinjer de har. Men allt detta vägs sedan av i den domstolsprövning som har skett och den PBL-prövning som sker. Det är där de slutliga bedömningarna av projektet görs.
Jag har ingen uppfattning om Kammarkollegiet har uppfyllt sina åtaganden till punkt och pricka eller inte. Det är en myndighet som ligger under statsrådet Peter Normans ansvarsområde. Jag tror att man ska ha en viss respekt för att olika myndigheter ser på en fråga från olika perspektiv och också bevakar de perspektiven. Sedan sker sammanvägningen av andra myndigheter och i domstolsprocesserna, som vi har bestämt i Sveriges riksdag.
Jag är inte så orolig för om någon myndighet tar ut svängarna åt sitt håll i sina yttranden. Det viktiga är att det sker en bra sammanvägning så småningom i enlighet med gängse rutiner och de lagar som vi har stiftat i Sveriges riksdag.
Att ett projekt är stort, komplicerat och omfattar stora pengar är inte ett skäl i sig att vara slarvig med processen – tvärtom kanske man ska vara extra noga med processen. Men vi kan gärna diskutera hur vi får en smidigare och snabbare process när det gäller både miljöbalkens utformning och plan- och bygglagens utformning.
Inom gängse lagstiftning och gängse rutiner har detta projekt hanterats i den ordning som man kan kräva. Det viktiga är nu att vi får ett snabbt och bra beslut. Vi är på väg mot beslut från vår sida, och sedan återstår det att få ett sista klartecken och regelutformningar från miljödomstolen. Har man synpunkter på hur miljödomstolen arbetar får man kontakta dem. Jag kan svara för plan- och bygglagsprocessen, och där arbetar vi för högtryck, som sagt var. Lågtryckens tid är förbi, i alla fall från vår sida.
Överläggningen var härmed avslutad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar