En av de mest funktionella familjemotorbåtar som byggts i Sverige är den dubbelruffade motorbåten Albin 25. Båten sjöegenskaper är dock begränsade till skyddade kustfarvatten.
Det är några reflexioner med anledning av Albin 25:an ”Elin” byggd 1969 är museibåt och finns hos Sjöhistoriska Museet.
Sommaren 1972, alltså för snart fyra decenniers sedan, genomförde vi en tvåmånaders långfärd med en riggad version av denna motorbåt. Färden gick från Stockholm via Mälaren ner efter kusten till Slätbaken och Mem som är startpunkt för Göta Kanal.
Kanalfärden fortsatte via Göta älv till Göteborg och ner kusten sydvart med en avstickare över havet till den danska ön Läsö.
Vi fortsatte neråt mot Öresund och via Köpenhamn och Trelleborg nådde vi Bornholm och ön Christansö.
Därefter styrde vi in i Hanöbukten och besökte Hanö, Simrishamn och Karlshamn. Inomskärs fortsatte vi till Karlskrona där vi råkade ut för ett smärre motorhaveri.
En duktig montör fixade skadan och vi avseglade mot Utklippan och styrde nordvart via Kristianopel och Mörbylånga på Öland till Byxelkrok och sedan in vid Kråkelund för att fortsätta ”Båtfyran” mot Stockholms skärgård.
Vår Albin 25:a var riggad med en konventionell segelbåtsrigg. Masten hade spridare och över- och undervant, för och akterstag. Segelgarderoben bestod av storsegel och fock. För- och akterpulpit och ett mantåg höjde säkerhetsnivån inombords under gång.
Vi hade stor nytta av seglen under havsgång i varierande sjö. Seglen stagade upp båten och lugnade ner rörelserna. Albin 25:an har höga fribord och en stor övervattenskropp medan ”reservdeplacementet” – det vill säga skrovolymen under vattenlinjen är förhållandevis litet.
”Båten är värdelös i havssjö utan hjälpsegel” skrev jag i loggboken under gång i Kattegatt från Träslövsläge till Mölle. 50 sjömil på en dag.
Senare på gång mellan Kristianopel och Mörbylånga på Öland loggade vi 8 knop över grund i en ökade sydväst med vindstyrka 12 meter per sekund.
”Hårdaste etappen hittills, men båten vakar fint”, skriver jag i loggboken. Tvärs sjön rullade hon våldsamt trots det stöttande seglet. Hårda tag.
Fyra vuxna, två barn och skeppsmarsvinet Sune var besättningen under första etappen från Stockholm till Mariestad i Vänern. Där lämnade morfar och mormor.
Djupet i sittbrunnen var bra för säkerheten. Med två livliga smågrabbar på fem och tre år var det skönt att känns trygghet i en stor innevolym. Det var svårt att trilla i sjön.
Svärföräldrarna Hanna och John från Högbacken i Norrbotten sov i akterruffen och vi övriga i förruffen.
Skeppskocken Elisabeth hade ståhöjd i förruffens pentry. Vi åt i den rymliga sittbrunnen på ett fällbart campingbord med blå skiva som vi köpt på Konsum i Sundbyberg.
Jag minns särskilt förarplatsen som var upphöjd över sittbrunnsdurken. En rejäl sittsoffa ett rymligt sjökortsbord med lättåtkomligt stuvfack förstärkte det positiva komforten.
En sensommardag onsdagen den 16 augusti 1972 städade vi båten i en skyddade vik på ön Marbäling i Stockholms södra skärgård.
”Nu börjar det bli dags att åka hem”, skrev jag i loggboken.
Det är några reflexioner med anledning av Albin 25:an ”Elin” byggd 1969 är museibåt och finns hos Sjöhistoriska Museet.
Sommaren 1972, alltså för snart fyra decenniers sedan, genomförde vi en tvåmånaders långfärd med en riggad version av denna motorbåt. Färden gick från Stockholm via Mälaren ner efter kusten till Slätbaken och Mem som är startpunkt för Göta Kanal.
Kanalfärden fortsatte via Göta älv till Göteborg och ner kusten sydvart med en avstickare över havet till den danska ön Läsö.
Vi fortsatte neråt mot Öresund och via Köpenhamn och Trelleborg nådde vi Bornholm och ön Christansö.
Därefter styrde vi in i Hanöbukten och besökte Hanö, Simrishamn och Karlshamn. Inomskärs fortsatte vi till Karlskrona där vi råkade ut för ett smärre motorhaveri.
En duktig montör fixade skadan och vi avseglade mot Utklippan och styrde nordvart via Kristianopel och Mörbylånga på Öland till Byxelkrok och sedan in vid Kråkelund för att fortsätta ”Båtfyran” mot Stockholms skärgård.
Vår Albin 25:a var riggad med en konventionell segelbåtsrigg. Masten hade spridare och över- och undervant, för och akterstag. Segelgarderoben bestod av storsegel och fock. För- och akterpulpit och ett mantåg höjde säkerhetsnivån inombords under gång.
Vi hade stor nytta av seglen under havsgång i varierande sjö. Seglen stagade upp båten och lugnade ner rörelserna. Albin 25:an har höga fribord och en stor övervattenskropp medan ”reservdeplacementet” – det vill säga skrovolymen under vattenlinjen är förhållandevis litet.
”Båten är värdelös i havssjö utan hjälpsegel” skrev jag i loggboken under gång i Kattegatt från Träslövsläge till Mölle. 50 sjömil på en dag.
Senare på gång mellan Kristianopel och Mörbylånga på Öland loggade vi 8 knop över grund i en ökade sydväst med vindstyrka 12 meter per sekund.
”Hårdaste etappen hittills, men båten vakar fint”, skriver jag i loggboken. Tvärs sjön rullade hon våldsamt trots det stöttande seglet. Hårda tag.
Fyra vuxna, två barn och skeppsmarsvinet Sune var besättningen under första etappen från Stockholm till Mariestad i Vänern. Där lämnade morfar och mormor.
Djupet i sittbrunnen var bra för säkerheten. Med två livliga smågrabbar på fem och tre år var det skönt att känns trygghet i en stor innevolym. Det var svårt att trilla i sjön.
Svärföräldrarna Hanna och John från Högbacken i Norrbotten sov i akterruffen och vi övriga i förruffen.
Skeppskocken Elisabeth hade ståhöjd i förruffens pentry. Vi åt i den rymliga sittbrunnen på ett fällbart campingbord med blå skiva som vi köpt på Konsum i Sundbyberg.
Jag minns särskilt förarplatsen som var upphöjd över sittbrunnsdurken. En rejäl sittsoffa ett rymligt sjökortsbord med lättåtkomligt stuvfack förstärkte det positiva komforten.
En sensommardag onsdagen den 16 augusti 1972 städade vi båten i en skyddade vik på ön Marbäling i Stockholms södra skärgård.
”Nu börjar det bli dags att åka hem”, skrev jag i loggboken.
Kul att du skrev om detta fyrtioåriga minne, och om Elin. Det går att köra Albin 25 på Göta Kanal än idag, även för den som inte äger en. Jag har tre som jag hyr ut via http://www.kanalcharter.se och via http://www.hyralbin25.se, på den sista sajten låter jag även andra andra Albin 25 ägare hyra ut sina båtar. Många drömmer om att ha båt och vara på sjön på sommaren. Men även en gammal Albin 25a kostar en del, och sedan skall båten tas upp på hösten och skötas om. För familjer som kanske mest vill pröva båtliv är faktiskt hyra ett vettigt alternativ, som dels innebär totalt mindre kostnader, men framför allt mindre arbete.
SvaraRadera