Vart tog jagaren HMS Halland (bilden) vägen? Vi som varmed 1982 vet svaret. Hon avrustades samtidigt som Horsfjärdsincidenten pågick i oktober 1982. Kommendörkapten Hans von Hofsten var siste fartygschefen och han var besviken för att inte kunna göra nåt åt den misstänkta ubåten.
Jagaren Halland var ett av flottans sista ubåtsjaktsfartyg som tog ur tjänst. Hon var bland annat utrustad med antiubåtsraketer som sattes in mot misstänkt ubåt i den så kallades Huvudskärsincidenten år 1980 som enligt bedömare var inledningen till 1980-talets ubåtskris. Om en ubåt blev skadad eller ej blev aldrig klarlagt. Möjligen är uppgiften hemlig liksom om att ubåten var rysk.
En helt avlövad svensk ubåtsjaktförmåga innebär att nu i oktober 2014 så jagas ingen misstänkt i mellanskärgården utan det handlar om spaning. Hur denna underrättelseoperation än slutar så kommer en debatt om vi ska ha någon incidentberedskap med ubåtsjaktförmåga att tala om eller ej. Läget för försvarsmakten är genant.
Gengångare, säger nu de som minns om den aktuella undervattensoperationen i Stockholms skärgård. Hur det än går så har marinen i alla fall vässat sitt språkbruk. På 80-talet när ubåtslarmen så talades det om "möjlig ubåt" eller "främmande undervattensverksamhet". Annars är mycket sig likt. Men har vi lärt oss något?
Ubåtslarm i Stockholms innerskärgård. Fullt pådrag men den sista resten av våra marin. Kanholmsfjärden känner vi väl till som var med. Under ubåtsincidenten Horsfjärden 1982 så var fjärden en av de inbrytningspunkter norrifrån mot den då topphemliga Musköbasen längre sydvart. I denna farled fanns då flera indikationer. Det finns inte så många djupa farleder in mot denna örlogsbas. Antingen Sandhamn eller också söderifrån via Mysingen.
- Vi jagar ubåt! var det direkta svaret år 1982 från en högt uppsatt militär på frågan varför det var sånt herrans liv med helikoptrar och båtar i Horsfjärden.
Miniubåtar kom snabbt in i uppgiftsflödet 1982. Små rackare som kom till svenska kusten med någon större ubåt och sedan släpptes in bland våra skärgårdsöar. De la sig på botten när det mullrade till av kreverande sjunkbomber. Någon eller några efterlämnade bottenspår som sedan visades upp som bevis i ubåtskommssionens rapport som senare utpekade dåvarande Sovjetunionen som den kränkande makten. Protesten avvisade bestämt.
Marinen skaffade två egna miniubåtar "Stor-Klas" och "Lill-
Ubåtsjakten i Horsfjärden 1982 kulminerade i några minsprängningar vid Mälsten - den lilla ön i södra Mysingen som är "låset" inte mot Musköbasen. Rutorna skallrade i Nynäshamn. Ett par hundra kilogram sprängmedel i en bottenmina är inte att leka med.
Ingen ubåt flöt upp vid Mälsten. Inte heller några döda sjömän. Det har varit katastrof. Uppgifter om knackningar från djupet avfördes som trasig mikrofon som låg och hackade på botten. Ubåtsbärgningsfartyget Belos var där och letade. Inga spår, vad vi vet. Vi låg och spanade från Ramklöv och var tidigare på plats vid en av bottensmällarna. Såg ett uppkok av grönt slam.
Sedan kom Natospåret. Det var en Natoubåt inne i Horsfjärden.
Att det vara en Natoubåt i Mysingen vid ett annat tillfälle i samband med en livräddningsövning med URF:en marinens ubåtsräddningsfarkort visste vi som var där. Vi åkte med URF:en tillbaks till Horsfjärden och det blev ett knäck av det också.
Vad händer nu 2014? Svårt att inte dra paralleller med Ukrainakrisen, ljugandet från Ryssland, upprustningen i Östersjön, och aggressivare uppträdande från rysk sida. Överraskande anfall med kort militär förvarning, hette det under det kalla kriget på 1980-talet. Gäller det fortfarande?
Men vart tog ubåtsjaktfartyget HMS Halland vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar